Hjärnhinneinflammation hos hund

Kerstin Jernberg från Nykroppa är uppfödare av petit basset griffon vendéen. Rasen introducerades i Sverige under 1970-talet och har mött ökande uppskattning bland jägare för god drevförmåga.I uppfödningen har det kommit fram hundar med diffusa, alarmerande symtom som nackstelhet och smärta i hela kroppen. Veterinär AGNETA EGENVALL informerar om vad man vet om sjukdomen i dagsläget.

Många svenska veterinärer har i sin praktik mött hundar av rasen petit basset griffon vendéen med uttalad nackömhet och feber. Detta tillstånd är mycket snarlikt en speciell form av meningit (hjärnhinneinflammation) som kallas steroidresponsiv meningit eller aseptisk meningit. Även uttrycket rasspecifik meningit används, då sjukdom synes vanligare inom vissa hundraser. Med steroidresponsiv menas att sjukdomen svarar på behandling med kortikosteroider (kortison). Med aseptisk menas att man inte funnit någon speciell mikroorganism (t.ex. bakterie) som orsak till sjukdomen.

Denna sjukdom finns ännu inte vetenskapligt beskriven hos rasen petit basset griffon vendéen. Den här artikeln bygger därför på ett femtontal fall som kommit till min kännedom samt fall hos andra hundraser och uppgifter om sjukdomen hos andra hundraser i internationell litteratur. Av de femton svenska fallen har åtta diagnosticerats vid Sveriges lantbruksuniversitet under åren 1991 till 1995.

Symtom

De typiska symtomen är akut insättande nackömhet och ganska hög feber. Hundarna rör sig mycket ovilligt och skriker ofta spontant. En del av hundarna har undersökts tidigare för olika infektioner, t.ex. hals- eller hudinfektioner. Båda könen drabbas och sjukdomen debuterar hos unga hundar i åldern fem till sexton månader. Typiskt för sjukdomen är att den återkommer i skov (anfall) efter kortare eller längre symtomfria perioder.

Diagnos

När en hund insjuknar med dessa symtom första gången är det viktigt att utesluta andra diagnoser, då symtomen kan ha många olika orsaker. I fästingrika områden bör man genom blodprov utesluta borrelios och granulocytär ehrlichios som sjukdomsorsak. Ibland är det motiverat att röntgenundersöka halskotpelaren för att utesluta att det rör sig om diskbråck.

Genom prov på ryggmärgsvätskan söker man fastställa diagnosen meningit. En förhöjning av protein- och cellhalten i ryggmärgsvätska är typiskt vid meningiter orsakade av framför allt bakterier. Hos ett par av de petit basset griffon vendéen som ingår i detta material har man sett en protein- och cellhaltsförhöjning. Eventuell bakterieinfektion kan man påvisa genom odling av ryggmärgsvätska. Ett blodprov visar ofta ett ökat antal vita blodkroppar.

Behandling

Vid första insjukningstillfället bör hundarna behandlas med antibiotika, då en bakteriell infektion är svår att utesluta. En del hundar tillfrisknar under denna behandling trots att inga bakterier visats i ryggmärgsvätskan. Kanske skulle en del av hundarna ha tillfrisknat spontant, medan symtomen hos andra kan ha orsakats av någon annan infektionssjukdom.

Enligt min mening bör kortison sättas in vid grava fall som uppvisar svåra symtom under lång tid eller om anfallen kommer tätt. Vid insatt kortisonbehandling mildras symtomen oftast inom ett par timmar och försvinner helt på några dagar. Kortisondosen bör vara hög i början för att ge effekt, men minskas efter några dagar. I utländska artiklar påpekas att kortisonbehandling bör sättas in med hög dos under lång tid, vilket inte helt stämmer med våra erfarenheter i Sverige. Behandlingstiden bör i stället vara individuell, allt från tio dagar till flera månader.

Det finns ett dilemma med kortisonbehandling. Om diagnosen är felaktig och sjukdomen i själva verket orsakas av en infektion kan denna förvärras av kortison, som dämpar immunförsvaret.

Symtomen kan eventuellt lindras något med feber- och värkstillande medel, typ Magnecyl.

Prognos

Många av hundarna har ett par skov när de är unga och förblir sedan symtomfria, medan andra fortsätter med nya skov. En del hundar har haft över tio skov. Några hundar kan behöva medicineras med låg dos kortison under mycket lång tid. Några hundar har avlivats på grund av många tätt återkommande anfall eller komplikationer i form av svårartade infektioner.

Av de åtta hundarna som behandlats vid Sveriges lantbruksuniversitet uppges fyra vara duktiga jakthundar i dag, ett par år efter sjukdomsdebuten. Tre andra är friska men har haft sin sjukdom så nyligen att de ej jagat nämnvärt än. Den åttonde hunden har avlivats på grund av upprepade skov. Av dessa åtta hade ingen fått allvarliga komplikationer till sjukdomen.

Meningit hos andra raser

Denna typ av meningit är överrepresenterad inte bara hos petit basset griffon vendéen utan även hos andra hundraser. Ett likartat sjukdomssyndrom har bland annat diagnosticerats hos flera hundar av rasen nova scotia duck tolling retriever i Sverige. Dessa hundar har insjuknat med samma symtom och i samma ålder som petit basset griffon vendéen. På Helsingborgs djursjukhus har man visat att även lederna hos dessa hundar ofta varit inflammerade.

Behandling och sjukdomsförlopp är likartade hos båda raserna, även om många veterinärer menar att sjukdomen tycks vara allvarligare hos "tollare" och flera av dessa har avlivats då de haft svåra symtom och ej svarat på behandling. Sjukdomen har påträffats i Sverige hos bl.a. berner sennenhund och boxer, vilket också är beskrivet i utländsk litteratur.

Okänd orsak

Det har spekulerats mycket om orsaken till denna typ av meningiter. Man vet inte om alla dessa hundar har samma sjukdom eller om det kan finnas olika orsaker hos olika raser. Mycket tyder på att det rör sig om en immunologisk sjukdom. Vad som utlöser den vet man inte.

Vid obduktion finner man sällan uttalade förändringar, utan man ser främst mycket små förändringar i hjärna och hjärnhinnor. I internationell litteratur beskrivs framför allt inflammatoriska förändringar i blodkärlen i hjärnhinnorna. Detta anses vara en immunologisk reaktion. Den enda praktiska metod vi har i dag för att påvisa en inflammatorisk reaktion i hjärnhinnorna är genom prov från ryggmärgsvätskan. I Schweiz har man påvisat höga nivåer av ospecifika antikroppar (IgG och IgA) i ryggmärgsvätskan.

Ärftlighet

I flera fall har närbesläktade hundar, t.ex. kullsyskon, drabbats. Detta material är för litet för att kunna dra några säkra slutsatser om ärftlighet. Att en sjukdom är överrepresenterad i en viss ras talar dock för att det finns ett ärftligt inslag och man bör inte använda hundar som haft denna sjukdom i avel.

Både Svenska Petit Basset Griffon Vendéen (PBGV) klubben i Sverige, veterinär Marie Mård, Korsgården 105, 791 94 FALUN och Nova Scotia Duck Tolling Retriever klubben i Sverige, avelsråd Helen Karlsson, Kronåsen L 33, 756 51 UPPSALA, samlar kontinuerligt in fallbeskrivningar över drabbade hundar för att få ett bättre grepp om sjukdomens utbredning och yttringar. Ägare till drabbade hundar kan alltså vända sig hit.

Agneta Egenvall

Veterinär AGNETA EGENVALL är doktorand vid Sveriges lantbruksuniversitet, institutionen för kirurgi och medicin med inriktning på epidemiologi avseende sjukdomars förekomst och utbredning hos svenska hundar.

Litteratur

Harcourt, R. A. Polyarteritis in a colony of beagles. The Veterinary Record 1978, June 17, 519–522.

Meric, S. M., Child, G. & Higgins, R. J. Necrotizing vasculitis of the spinal Pachyleptomeningeal arteries in three Bernese Mountain Dog Littermates. Journal of the American Hospital Association 1985, 22, 459–465.

Poncelet, L & Balligand, M. Steroid response meningitis in three boxer dogs. The Veterinary Record 1993, April 3, 361–362.

Presthus, J. Aseptisk suppurativ meningitt hos berner sennenhund. Norsk veterinaertidskrift 1989, 101, 3, 169–175.

Tipold, A. & Jaggy, A. Steroid responsive meningitis-arteritis in dogs: Long-term study of 32 cases. Journal of Small Animal Practice 1994, 35, 311–316.

Tillbaka