|
|
||||
|
Sidan uppdaterades senast 03-feb-2008 |
||||
|
|
Kati Falks presentation i Lund 30/8-2007 (översatt från Powerpoint till Word)
Vår Trygga bas och Känslan av sammanhang utvecklas: när vi ingår i ett stabilt, kärleksfullt sammanhang – som finns över tid där våra grundläggande fysiska och psykiska behov blir förstådda och i rimlig utsträckning tillgodosedda där vi kan förutse den närmsta framtiden med någorlunda säkerhet där våra drömmar kan utvecklas, vårt hopp får leva och våra ambitioner har chans att bli verklighet
Den trygga anknytningen kräver trygga föräldrar I föräldraskapet ingår: • Att vara den trygga hamnen för barnet som utforskar världen • Att vara den trygga famnen där barnet kan finna tröst, omtanke, stöd och inspiration Sjukdom hotar dessa funktioner
Kronisk sjukdom medför kronisk ovisshet • Symtom – orolig väntan • Diagnosbeskedet • Sorg över förlusten av hälsa • Döden • Kan det vara cancer? Är jag allvarligt sjuk ? • Den krossade Illusionen om osårbarheten • Blir jag aldrig frisk? • Skall jag dö nu?
Hur påverkas barnen?
Familjens
känslomässiga klimat förändras • Ju starkare känslor desto svårare att dölja • Ju yngre barn desto större påverkan
Lite om våra känslor - Det Affektiva systemet • Vi har ett medfött system för att reagera affektivt på varandra – känslor smittar . • Den trygga anknytningen utvecklas genom det känslomässiga samspelet mellan barn och föräldrar som kan reagera, reflektera och agera • Att vara förälder innebär att vara lyhörd för barnets signaler och tyda dem rätt • Att vara barn innebär att vara starkt beroende av förälderns känslostämning, förståelse och agerande för vår säkerhet och vårt välbefinnande.
Det affektiva systemet • Förälderns sätt att hantera känslor lärs ut till barnen. • Till en början direkt och omedvetet ”han fick det med modersmjölken”, i den vardagliga samvaron
•
Så småningom alltmer medvetet genom ”uppfostran” och med hjälp av också
orden.
Att sätta ord på känslor avgörande för vår hälsa.
När vi utsätts
för stress, kris eller trauma är förmågan att utrycka våra känslor, Mentaliseringsförmågan en skyddsmekanism
Att möta barnen ”There is no such thing as a Child, Only a Child and his Parents” John Bowlby
Familjens värdesystem i samband med sjukdom • Normalt Onormalt • Sjukt Friskt • Kroppsligt Psykiskt • Arv Miljö • Liv Död
Barns rädslor • Små barn räds att bli övergivna
•
Förskolebarn
är också rädda för kroppslig skada och kan fantisera om den. • Skolbarnen bygger på med rädsla för att vara annorlunda, mista kontrollen/göra bort sig - skammen • Tonåringar räds mest kränkning mot deras integritet/ deras ”världsbild”
Att ”tala med” små och späda barn « Förstår ej orden men väl tonfall och kroppsspråk « Mår bättre av delaktighet och känslan av att den vuxne är ”uppriktig” i sitt känslouttryck « Bör dock skyddas från extrema känsloutbrott hos vuxna då detta kan uppfattas som skrämmande « Om de närmaste vuxna tappar kontrollen erbjud barnet en alternativ trygg famn.
Att tala med förskolebarn Det är viktigare hur det sägs än vad som sägs ¬ Tillåt lek – men fånga barnets uppmärksamhet och håll en röd tråd. ¬ Berätta övergripande och i enkla ord hur det är med deras förälder. Använd gärna metaforer. Inga skrämmande detaljer ¬ Inbjud barnet att fråga men svara inte på mer än det frågar ¬ ”Jag vet inte” är också ett svar ¬ Visa intresse för hur barnet känner och bekräfta att alla känslor är OK ¬ Tala om vad som skall ske den närmaste tiden
Att möta skolbarn ¬ De är inriktade på den konkreta verkligheten och vill ha fakta, på konkret men enkel nivå ¬ De börjar förstå orsak-verkan. Förklara. ¬ De lever i en svartvit värld av ont/gott, rätt/fel, sant/falskt. Hjälp till att nyansera. ¬ Avgränsa händelser till tid och rum. Trygga den närmsta framtiden
¬
De är angelägna att vara ”som alla andra”.
Att möta tonåringar mitt upp i ”Riskprojektet Livet” ¬ De skall finna stabilitet i: ¬ Den egna kroppen – överlevnad, attraktion, sexualitet ¬ Det förändrade psyket – känslor och tankar om mig själv och andra ¬ Valet mellan egoism och solidaritet - till familjen och kamratgruppen ¬ Att växla mellan här och nu och framtiden i ett längre perspektiv. Den ovissa framtiden till trots skapa ett meningsfullt liv
Att som tonåring möta allvarlig sjukdom och död kan vara mycket hotande för självkänslan. Att tala med tonåringar är att ge sig ut på hal is. Man måste alltid vänta sig det oväntade.
Respektera tonåringars behov av integritet ¬ De vill veta allt ¬ Svara ärligt på deras frågor ¬ Försök inte dölja ngt, tala om varför du inte vill berätta ¬ Lova inget som du inte rimligtvis kan hålla ¬ Närma dig dem med stor lyhördhet för hur nära du kan gå ¬ Försök inte få dem att visa känslor som de försöker behärska ¬ Om de verkar tillknäppta fråga om de har ngn kamrat att vända sig till och uppmuntra det.
Med rätt stöd kan de flesta barn hantera mötet med sjukdom och död och gå ut i livet med erfarenheter som stärker deras Självkänsla och deras Medkänsla för andra i svåra situationer
|
|||
|
|
||||