D et förpliktigar att sätta upp Händels Messias, det kanske allra mest kända klassiska oratoriet. Mängder av arior och körer ur verket hör till musiklitteraturens standardstycken. För att inte tala om Hallelujakören, som kan gnolas av praktiskt taget varje människa i hela västvärlden, även de som aldrig lyssnar på klassisk musik. Händel skrev verket under sensommaren 1741. Då var han sedan länge bosatt i England, som blivit hans nya hemland där han skulle stanna till sin död 17 år senare. För många år sedan hade han flyttat hit från Tyskland där han fötts 1685, för övrigt samma år som landsmannen J S Bach (som dock blev Tyskland trogen). Händels stora framgång hade tidigare varit hans operor. Han hade inte bott i London många år förrän han blev chef för det nystartade Royal Academy of Music, som administrerade Londons operaliv. På denna post blev Händel omtyckt och framgångsrik. Så skulle det emellertid inte förbli. Några år senare hade londonbornas operaintresse svalnat till den grad att Royal Academy of Music gick i konkurs. Händel övergav operan och började i stället skriva oratorier, en musikform där mycket av operans uttrycksmedel kunde återanvändas. Många av Händels oratorier lånar sin handling från Gamla Testamentet, men i dramatiserad form i ett nyskrivet libretto. Kören och solisterna fungerar som skådespelare som iklär sig de olika rollerna. Oratoriet Messias är däremot ett undantag. Charles Jennens, som skrev flera av Händels libretton, har här istället satt samman bibeltexter i original. Kören och solisterna hjälps åt att förmedla skriftens ord, utan att ikläda sig några dramatiska roller.

Messias skrevs alltså 1741, i Händels vanliga rasande fart; på bara 24 dagar var verket färdigkomponerat. Senare skulle Händel skriva en mängd varianter på många av satserna, och vissa arior finns i så många som fem olika versioner. I vår tid har emellertid ett slags ”standard-Messias” utkristalliserats, och det är den version vi följer. Anmärkningsvärt är att Messias är så centrerat kring Gamla Testamentets texter. Redan valet av titel, det gammaltestamentliga namnet ”Messias” i stället för dess nytestamentliga motsvarighet ”Kristus” har av vissa påståtts vara ett drag av Jennens teologiska uppfattning. Nog är det intressant att ett oratorium som vill beskriva Messias/Kristus endast i mycket liten grad hämtat texter ur evangelierna, och inte en enda text som direkt handlar om Jesu liv. Verket tycks handla om Messias som begrepp och fenomen snarare än om människan Jesus, utan att för den skull förneka att Jesus är Messias.

Oratoriet är uppdelat i tre delar. I den första delen hörs först profetiorna om Guds plan att rädda mänskligheten, en plan som så småningom tar form i den frälsare som skall komma. Handlingen fortsätter med en instrumental pastoral som tecknar den välkända bilden av herdarnas äng den första julnatten. Kristus är född och de sista satserna får symbolisera hans liv och underverk på jorden. Andra delen inleds med Kristi lidande och död som har en central plats i verket, ty det var ju för att dö för människorna som Messias kom till jorden. Allt kretsar kring detta. Nedstigandet till dödsriket och uppståndelsen skildras måhända förvånansvärt kortfattat, och följs av den första spirande kristendomens spridande. Hallelujakören avslutar den andra delen; den välkända lovsången får i sitt sammanhang en allvarligare karaktär- den blir till ett stridsrop i en värld som förnekar Kristus. Den tredje och sista delen är kortare än de båda tidigare. Den fokuserar på det som ligger framför oss: Vår egen uppståndelse efter döden, domens dag och Lammets eviga triumf över döden och synden. Verket får sin avslutning med den eviga lovsången från Bibelns sista bok, Uppenbarelseboken.

Händel var som sagt jämngammal med Bach, som ju är välkänd för sina tonmålerier och musikaliska symboler. Händel som växt upp i samma musikaliska tid behärskade naturligtvis också detta. Lyssna t ex på den första arian, Ev’ry valley, där ordet ”crooked” (krokigt) sjungs med en krokig melism, medan ”plain” (slätt) har långa, släta toner. Lyssna på guldsmedens heta eld i But who may abide! Lyssna på den skimrande glorian kring ängeln som bebådar Kristi födelse, och inte minst på den fullständigt förvirrade stämföringen i All we like sheep, som visar hur vi alla likt får gått vår egen väg och hamnat vilse. Det är naturligtvis inte heller någon slump att temats fyra toner målar ett kors i And with his stripes we are healed.

Messias hör till de musikaliska verk som är fullständigt tidlösa. Den höga musikaliska kvalitén i kombination med det lyckade konceptet att låta bibeltexterna stå för sig själva gör att verket lyckas vara både lättåtkomligt och djuplodande. Kanske är detta hemligheten till att människor vill höra det om och om igen. Händel komponerade måhända sitt oratorium 1741, men varje gång Messias sätts upp skapas verket på nytt av nya människor, för nya åhörare, och Georg Friedrich Händel får predika bibelns ord för vår tids människor.

Konsert i Trollhättans Kyrka
Söndagen den 19 april 2009 kl. 18:00.

Medverkande:
Trollhättans Motettkör

Anna Johansson, sopran
Tobias Nilsson, countertenor
Tore Sunesson, tenor
Peter Brathwaite, bas

Violin 1: Rolf Mårtensson, Eva Kull, Catarina Olsson
Violin 2: Emelie Carlsson, Gabriella Blomstervall
Viola: Kim Hellgren, Ida Nyman
Cello: Peter Schöning
Kontrabas: Mats Dimming
Oboe: Anna Bornander, Lars-Åke Hansson
Fagott: Alise Timermane
Orgel: Samuel Eriksson
Cembalo: Frederic Ogéus
Trumpet: Stefan Rakhonen, Jörgen Herrström
Pukor: Henrik Bengtsson

Mattias Eklund, dirigent

Tillbaka