Jag är ingen generös människa. Jag vet det nu, för alla tankar jag har i huvudet förgiftar mig.

Ideal är ju bra. De piffar upp.

STOMIPÅSE

Jag mår så illa. Allting som människor har sagt någonsin, det bara ystar sig i magen.

[it's cool, we can still be friends]

Åh, jag tycker ingenting. Jag är tyvärr hjärndöd. Det är ett av mina större fel. Det största felet är givetvis min brist på generositet. Mitt onda öga. Dockan full av nålar. Men min demens är också ett aber. En tillstött komplikation. Säg något viktigt och Fint och du kan lita på att mina kretsar kortsluts på momangen.

För den Enskilde. För Gemene Man. Åh snor. SNOR.

[save the adults]

Det är en sak att missunna sina vänner allting. Men jag missunnar även alla andra jävlar allting fint. Alla fattiga barn och alla ensamma gamlingar. De ska fan inte få en vit jul på en miljon år.

Nej, jag ångrar mig det är inte alls så det är. Det enda riktiga är en sorts blick i en sorts ljus i en sorts värld som eventuellt håller ihop i fogarna. Du har ingen tillgång till den världen på en miljon år. Men jag har.