Almabebisen döptes i helgen och Ujje Brandelius sjöng "You are the sunshine of my life" alltmedan Petter kompade. Tyvärr fick jag inte se den lyckliga tilldragelsen själv. Vi får väl hoppas att Alma blir en petite communiste efter den trakteringen. Och apropå, vad ska jag rösta på i år då? I det glada Västerbotten finns det en hel cocktail med vänsterfalanger, och hur ska jag kunna välja den bästa. Beslut, beslut.

Jag undrar vad det ska bli för linje i höst i mitt liv. In YR face-linjen eller hippielinjen. Jag ömsar skinn varje höst, visste ni inte det? Sedan förfaller jag i glömskans korridorer, ack ja. Eller i lättjans unkna källare, snarare. Om jag kunde glömma, det vore en lyx. Jag glömmer fan inte nånting.

Jag har känt mig ganska irriterad hela sommaren, på allt allt. Det har inte gått över riktigt än. A change is gonna come, oh yes it will. Tänkbart ledmotiv?

Make pretend. När man är ganska ung i huvudet kan man låtsas att medelmåttor är Majakovskij och Anna Achmatova. Good fucking luck. Några har det, och de övriga miljonerna har det avgjort inte.

Nej, den här hösten blir det inget som helst make pretend. Det blir alltså den hårda linjen. Bra, för den mjuka linjen började tråka ut mig. Jag har ingen särskild jag behöver tillskriva några extraordinära egenskaper heller, de jag känner de känner jag, och de övriga kan dö. Nej, men förstå mig.

Mamma har gjort tvål. De är ganska fina, runda, med flera färger. Koppar och lila. Liknar stresskulor. Jag kanske också ska göra tvål.

Inte en kväll till utan Queen Bea! Jag är fan seriöst beroende nu, Bea är min låtsaskompis. Helgen är en ren plåga när jag inte får min nattliga dos guttural australiensiska. Jag är väldigt, väldigt nära att köpa hela serien på DVD. Jag är bara rädd att det skulle vara mitt livs bästa köp, och det skulle vara så tragiskt.

läser:
"En katedral av färgat glas"
(om Shelley, Keats & Byron) - Gunnar Harding

nätar: flaneur.org Om att flanera.

ser: Kvinnofängelset

äter: linsröra

sak: hemgjord tvål