En månklar skog

en månklar skog
löv stiger och faller
som ett ben på tvären
i skogens hals
darrar en senblommad rönn

hösten: en ofärdig, måste matas
med mild leda och regn

längs den ljusa sjön
tvärsöver min tankeplats
hoppar en kråka kråka

september, vattnet samlar upp
för bort det uttjänta
som ett folk

Ragnar Strömberg