"Ända sedan fackföreningen på Kockums inledde sin verksamhet hade lönekraven och kritiken mot dåliga ackord fyllt den fackliga vardagen....Till slut kom man fram till en överenskommelse med företaget om att månadslön för arbetarna skulle införas fr.o.m. 1 september 1976."[1]
Av detta avsnitt framgår att den fackliga strävan har varit att komma ifrån orättfärdiga ackordssystem. Jag, författaren av uppsatsen, arbetade på Kockums vid denna brytningstid. Jag började arbeta på varvet 1973 och fick uppleva det tillfälle då månadslön infördes. Tiden var för kort för mig att riktigt uppleva de dåliga sidorna med ackord, dessutom var jag nog för ung att riktigt förstå.
Under den tid med ackord jag upplevde fick vi utbetalt vår lön kontant i handen av förmannen. Pengarna låg i ett kuvert även innehållande ett lönebesked. Det var lika spännande var gång jag mottog kuvertet. Jag ska i detta sammanhang villigt erkänna att jag inte var man att i förväg kunna räkna ut hur mycket det skulle innehålla. När jag sen granskade mitt lönebesked visade det en mängd mer eller mindre obegripliga siffror och symboler.[2]
Jag hade med andra ord ingen riktigt kontroll över värdet i mitt arbete. Detta kan då ses som en del i arbetsprocessens omvandling, nämligen att det var svårare för mig som arbetare att kontrollera och ha makt över mitt arbete och dess värde. Priset på min prestation var det samma som min lön. Denna form av prestationsbetalning är en del av den rationaliseringsrörelse i den tayloristiska andan, vilken präglade svensk industri under delar av 1900-talet. Det var den så kallade vetenskapliga arbetsledningen.
"Dess modell för arbetsledningen innebar att arbetsledarna måste systematiskt studera och dela upp arbetet med klockans hjälp, helt överföra planläggningen och ordergivningen till kontorspersonalen och överlämna endast utförandet av orderna till arbetspersonalen. Också priserna på olika arbeten skulle fastställas av arbetsledningen. De skulle inte vara förhandlingsbara varken för arbetarna eller för fackföreningarna."[3]
Uppsatsen kommer att ge en bakgrund till rationaliseringarna, vilka tankar var det som styrde och var kom de ifrån?
Den tayloristiska arbetsledningen var ett led i att rationalisera, vilket hade ett mål, nämligen att öka produktiviteten och minska företagets kostnader. Man kan säga att denna sida hos taylorismen är piskan. Men taylorismen hade även en morot. Denna består i att via incitament få arbetaren att öka sin produktivitet. Incitamentet för arbetaren blir att ha möjlighet att öka sitt ekonomiska utbyte av sitt arbete. Denna möjlighet finns i ackordssystemet. Betydde då ackord att kontrollen över arbetet gick från arbetaren till företaget? För att besvara denna fråga är det mitt syfte att förklara olika ackordsystem inom varvsindustrin och vad dessa betytt för arbetarnas kontroll. Uppsatsen behandlar inte det egentliga ekonomiska utbytet i de olika ackorden.
En utveckling av de tayloristiska tankarna var MTM ("MTM står för 'Metod-Tid-Mätning'"[4]). Detta var primärt inte ett ackordssystem. Men det fungerade som underlag till ackordssystem.
Syftet med uppsatsen är att förklara hur denna metod är uppbyggd och försöka ge en bild av tankarna bakom den. I avsnittet Litteratur och källor ställer jag upp en hypotes utifrån Bravermans teori.
För att förstå varför detta var en viktig facklig fråga är det samtidigt viktigt att förstå ackordssystemets innebörd och dess mätmetod. Därför syftar jag även till att förklara uppbyggnaden av de olika ackordsystem inom svensk varvsindustri och samtidigt sätta in dem i sitt sammanhang.
Det tredje syftet blir liktydigt med min frågeställning. Vem stod för det starkaste motståndet mot MTM-metoden och ackordssystem baserade på metoden? Var det facket centralt, lokalt eller "från golvet"?
Vidare vill jag belysa hur detta motstånd bedrevs. Det är viktigt att dokumentera motståndet och dess karaktär. Detta motiverar jag med att rationaliseringar som får negativa följder för arbetarna kommer att fortsätta i andra former och inom andra verksamheter än verkstadsindustrin. Tyngdpunkten kommer att ligga på Kockums varv i Malmö.
Jag anser att det är viktigt att i framtida fackligt arbete, inom t.ex. sjukvårdssektorn medvetenheten om arbetsprocessens omvandling, tankearbetets skiljande från utförandet, ska ha en framträdande roll. Om motståndet mot negativa rationaliseringar är dokumenterade kan dessa kunskaper användas i framtida fackligt arbete.
Därför avser jag att studera fackföreningens inställning, både centralt och lokalt. Det är svårare att dokumentera "rösterna på golvet", men via protokoll och rapporter avser jag att göra ett försök, se även mitt tredje syfte. Vad såg arbetarna på golvet för nackdelar med det och hur kämpade de emot, både via fackföreningen och utanför densamma.
Uppsatsen inleds med en metodredovisning samt litteratur och källgenomgång.
För att förstå ackordssystemets bakgrund ges en inblick i rationaliseringstankarna inom industrin första halvan av 1900-talet. Uppsatsen utgår ifrån idéströmningar från utlandet som bygger på Frederick Taylor och Scientific management.
Då det fanns inslag i rationalisering som primärt inte berör lönerna, nämligen MTM, kommer uppsatsen att beskriva hur detta system är uppbyggt och vilka argument som förts för dess användande.
MTM-systemet introducerades inom svensk industri på 1950-talet, uppsatsen ger en kort historik över detta skede. Bland annat tas fackföreningens inställning upp. Kapitlet avser att ge en bild av dels LO:s och dels Metalls inställning.
Nästa kapitel inleds med en kort genomgång av arbetsstudier och ackordslöner inom varvsindustrin med en viss betoning på Kockums varv i Malmö. Utifrån denna förklaring försöker jag diskutera arbetsstudiernas och ackordens betydelse för arbetarens möjlighet till kontroll över arbetsprocessen.
Därefter sker en genomgång av lokalt fackliga diskussioner på Kockums varv i Malmö, framförallt Verkstadsklubben. Avslutningsvis redovisas det MTM baserade PTS-ackordet på Kockums. Hur reagerade man på detta och vad fick det för följder. Uppsatsen följer den fackliga diskussionen och försöker ge en bild av de stämningar som förekom "på golvet".
Uppsatsen avslutas med en sammanfattning och slutsats.
Bakgrundsfakta har jag hämtat från olika böcker. Både avhandlingar, undersökningar och "gräv-där-du-står"-material har använts. Utifrån studier av nämnda litteratur förs ett resonemang kring ämnet.
För att få en bild av fackföreningens ställningstagande granskas även metallarbetarnas medlemstidskrift.
Därefter fortsätter redovisningen baserad på arkivhandlingar. Dessa arkivhandlingar får även representera arbetarnas röst, för att få en bild av eventuellt motstånd från dem.
De arkiv jag bearbetat har varit verkstadsklubbens mötesprotokoll under följande tid, 28.5.52 - 18.2.58, 20.2.58 - 27.5.64, 23.6.64 - 20.2.67, 26.11.68 - 25.3.70 samt 25.3.70 - 3.12.71.
Som synes finns det en lucka från slutet av februari 1967 till slutet av november 1968. Detta är för uppsatsen en viktig period. Men förklaringen till luckan är att material saknades. Detta är alltid en fara vid arkivstudier, finns material eller inte. Men jag menar att uppsatsen likväl kan sägas ha ett representativt material. Den är skriven utifrån det tillgängliga. Alltså blir det en prövning av metoden. Svaret kan förvisso bli, att metoden jag valt ej är tillämplig. Även det är ett svar på ett arbete av denna karaktär.
Taylorismen är behandlad i en rad olika arbeten. Så gott som all litteratur behandlande rationaliseringar diskuterar dessa utifrån detta perspektiv. Om man väljer att behandla rationaliseringar utifrån ett idémässigt sätt finner jag Hans De Geers avhandling lämplig. De Geer ger en god bild av tankarna bakom rationaliseringar, varifrån idéerna kom och hur dessa introducerades på den svenska arbetsmarknaden.
Alf Johansson arbete har titeln "Arbetarrörelsen och taylorismen: Olofström 1895-1925". Det är alltså beskrivning av ett företag. De delar som är relevanta för denna uppsats är Johanssons diskussion om taylorismen. Han menar att det går att förklara taylorismens införande på olika sätt. Avgörande för vilket är hur man tolkar densamma.
"Taylorismen har av många setts som främst en uppsättning organisatoriska principer för företags- och i synnerhet arbetsledning, av andra som i första hand läran om tids- och arbetsstudier, av ytterligare andra som ett rent ingenjörsmässigt koncept om vetenskaplighet i arbetets utförande och slutligen av en del som primärt en elitistisk ideologi, en maktlära, enligt vilken kapitalets företrädare skulle leda och fördela arbetet och de arbetande emotta och efterkomma deras detaljerade instruktioner." [5]
Johanssons bok är en av de viktigare och bättre när det gäller att förklara taylorismen.
Johansson delar in taylorismen i fyra beståndsdelar, varav de tre första representerar kortsiktiga lösningar för företagen. Dessa tre består av organisatoriska principer för företags- och arbetsledning, tids- och arbetsstudier samt en del som kan ses som en ingenjörsvetenskap om vetenskaplighet i arbetets utförande. Den fjärde beståndsdelen är på en mer långsiktig nivå. Nämligen en maktlära, enligt vilken företagsledningen skulle leda och fördela arbetet. Taylorismen blir här ett led i en större diskussion om industrins effektivitet.
Taylorismen utifrån ett arbetsmätningsperspektiv återges i Hasselqvist m.fl., MTM:s grundrörelser. Boken gavs ut som en ren instruktionsbok i MTM:s grundrörelser. Skriften utgår ifrån den amerikanska MTM-boken, vilken skrevs i slutet på 1940-talet. Nu är det inte mitt syfte att redogöra för samtliga grundrörelser som ingår i MTM-metoden. Boken innehåller ett kort avsnitt av PTS-systemet, vilket är relevant att återge delar ur, då detta är systemet som prövades på Kockums varv i Malmö. Vidare har jag använt boken för att återge tidsstudieutvecklingen från Taylor och vidare. Boken avslutas med ett kapitel om MTM i Sverige. Detta har jag använt som komplement till övrig litteratur i kapitlet som behandlar detta.
När det gäller arbetsprocessens omvandling måste man nämna Bravermans bok "Arbete och monopolkapital". Bravermans teoretiska utgångspunkt är att det pågår en ständig degradering av arbetet under kapitalistisk produktionsförhållande. Lars Berggren har i sin avhandling ställt hypotesen att "utifrån Bravermans teori kan man således ställa hypotesen, att arbetsdelning och ackordssystem är de mest tillämpade metoderna för förändring av arbetsprocessen på en sådan verkstad som Kockums".[6]
Utifrån detta ställer jag hypotesen att MTM-metoden var ett led i omvandlingen. MTM ligger till grund för nya ackordssystem vilket då är ett ytterligare steg. Detta innebär utifrån min egen erfarenhet att arbetarna inte bara skiljs från arbetets planering i ett tekniskt avseende , utan även när det gäller kontrollen av det ekonomiska utbytet och arbetets värde. Bravermans förklaring kan alltså sägas bestå av tre delar. Arbetsprocessens separerande från arbetarnas skicklighet, skilsmässan mellan begrepp och verkställighet samt att allt arbete ska vara systematiskt förhandsplanerat.
För att förstå vad MTM står för och hur det är tänkt att användas har jag använt mig av en liten bok utgiven av Svenska MTM-gruppen AB, MTM-2. De personer som ligger bakom denna förening består uteslutande av företagsledare, ingenjörer och tekniker med akademisk examen. Det finns inga representanter för arbetarkollektivet, vilket gör att denna skrift blir ett intressant dokument. Här återges MTM-systemet på ett mycket tekniskt sätt.
När det gäller införandet av MTM-metoden i Sverige har jag valt att, utöver Hasselqvist m.fl. samt De Geers avhandling, använda mig av en artikel i Arkiv för studier i arbetarrörelsens historia, skriven av Per Sundgren. Här diskuteras MTM utifrån olika perspektiv. Dels förs en diskussion hur man inom facket centralt har handlat.
Vidare förs en diskussion utifrån Volvos verkstadsklubbs agerande. Sundgren för även ett intressant resonemang om det kommunistiska inflytandet inom facket på Volvo. Då det sistnämnda inte har haft samma betydelse på Kockums varv har jag valt att avstå från att ta upp denna diskussion i min uppsats.[7]
En intressant skrift är den av MTM-gruppen utgivna, MTM i praktiken. Boken är en sammanställning av en rad föredrag hållna av representanter för olika intressen, avhållna på en konferens. Konferensen anordnades av Svenska MTM-föreningen[8] våren 1959.
Här finns föredrag av olika tekniska representanter från en rad svenska företag. Boken innehåller även två föredrag med titlarna "Arbetsmarknadens parter ser på MTM - SAF:s syn respektive Metall:s syn".[9] Föredragshållare är Direktör Curt-Steffan Giesecke respektive Förbundsordförande Åke Nilsson. Dessa båda föredrag ger en intressant bild av likheter och skillnader i de båda parternas inställning.
För att komplettera ovanståendes bild av fackföreningen, har jag valt att även studera artiklar i Metallarbetaren från 1952, 1955 samt 1956. Anledningen till att just dessa år valts är att dessa år representerar den tid då MTM-metoden aktualiserades på allvar inom svensk industri. Jag har granskat innehållsförteckningarna i Metallarbetaren från 1952 till och med 1957 och har därvid funnit artiklar i olika nummer ur dessa årgångar. Metallarbetaren är Metallarbetarförbundets officiella medlemstidskrift. Varje medlem i förbundet erhåller denna tidning och den utkommer med cirka 50 nummer per år. Tidningen innehåller dels artiklar skrivna av olika ombudsmän. Det förekommer även debattartiklar. De artiklar vilka inte förekommer på debattsidorna får anses som förbundets ståndpunkt.
Thommy Svenssons avhandling behandlar arbetsprocessens förändring utifrån ett löneperspektiv. Svensson har valt att använda underrubriken "En studie av lönepolitiken...inom svensk varvsindustri under 1900-talet" [10] Detta innebär då varven i Malmö och Göteborg. Jag har dock uppfattningen av att studien är mer inriktad på Göteborgsvarven än Kockums. Trots detta blir Svenssons avhandling det som jag i stor utsträckning använt mig av. Hans huvudtes är att företagsledningarna har använt löner och lönesystem som ett verktyg i rationaliseringarna på varven. Han formulerar det som så att företagen "med hjälp av i första hand lönen rekrytera den behövliga mängden arbetare av olika slag på arbetsmarknaden utifrån de krav arbetsprocessen uppställer ..." [11]
Som stöd för denna tes hänvisar jag till min egen B-uppsats, "Från hammarslag till svetsrök - om svetsningens införande på Kockums varv i Malmö." Här visar jag att just lönen blev ett medel av företaget att locka arbetare till ett nytt yrke, svetsaren. Dessa arbetare, till skillnad från de tidigare och konkurrerande nitarna, räknades inte som yrkesarbetare. Tidigare hade yrkesarbetarstatusen givit högre lön än icke yrkesarbetare. Men med svetsningens införande förändrades detta. Svetsare rekryterades med yrkesarbetarlön.[12]
Svensson ser svetsningen som en språngbräda till framtida rationaliseringar inom varvsindustrin.[13] Huvudsyftet med Svenssons avhandling "är att undersöka hur detta gått till inom svensk varvsindustri under 1900-talet." [14]
Bo Stråth resonerar i sin studie, Varvsarbetare i två varvsstäder, hur pass radikala arbetarna var. Hans utgångspunkt och syfte är bl.a. att finna svaret på varför "arbetarna vid varven i Göteborg från 1920-talet till 1960-talet (var) så mycket radikalare än de i Malmö." [15] Vidare ställer han frågan "varför avtog radikalismen plötsligt under 1960-talets första hälft?"[16] Jag påstår att med kommunistisk ledning borde det föras en radikalare linje, t.ex. mer kritisk mot MTM-metoden. Med detta som utgångspunkt borde min uppsats visa på att det inte fanns så stort motstånd på Kockums mot MTM. Stråth menar att lönefrågor var grunden för den radikala politiken.[17] Min utgångspunkt är att lönefrågor inte endast handlar om avtal och timpeng. Lönefrågor innebär också lönesystem. MTM utnyttjades bl.a. till att skapa lönesystem. Då min uppsats inte har en komparativ inriktning, syftande på varven i t.ex. Göteborg och Malmö, kan jag inte bemöta eller pröva Stråths tes.
Ett viktigt dokument utgör Bo Ohlströms "Kockumsrapporten". Detta var en stor sociologisk undersökning som utfördes på Kockums varv 1969. En av anledningarna till att den kom till stånd var just det MTM-baserade ackordet på varvet. Rapporten består av en stor mängd intervjuer med arbetare. Dessa uttalar sig om förhållandet på arbetsplatsen, ger uttryck för missnöjesanledningar osv. Utifrån dessa intervjuer har Ohlström gjort en diger sammanställning av missnöjesanledningar. Studien låg sen till grund för personalpolitiska förändringar på varvet. Rapporten går att använda som ett dokument på arbetarnas röster. Ohlströms bok är ingen historisk avhandling, ej heller en empirisk undersökning av ett arkivmaterial. I min uppsats används den som ett tidsdokument. Detta därför att den beskriven de faktiska förhållandena vid bokens tillkomst.
Ett intressant och välskrivet dokument (sannolikt viktigt i allt arbete behandlande Kockums varv) är "Kockumsknogaren". Detta är ett arbete utfört av f.d. anställda på varvet. Boken "är resultatet av flera års arbete i en 'Gräv där du står-cirkel'"[18] Visserligen hämtar cirkeln mycket av sitt material från Kockumsrapporten, men deras resonemang kring ackordssystemet blir ett uttalande av de berörda.
Då jag syftar till att undersöka arbetarnas inställning har jag gått till de källor som finns bevarade och står närmast dessa. Detta begränsas till lokalt fackligt material.
De otryckta källorna jag använt är Protokoll från styrelsemöten samt medlemsmöten i Kockums verkstadsklubb. Dessa protokoll finns samlade på verkstadsklubben idag. För att få tillgång till dessa är det nödvändigt att samarbeta med verkstadsklubbens medarbetare.
I detta sammanhang passar jag på att tacka dessa för all hjälp jag fått, vänligt bemötande samt de koppar kaffe jag serverats i samband med deras kaffepauser. Utan deras positiva inställning hade jag aldrig rott denna uppsats i hamn.
Protokollen består av justerade handskrivna protokoll från möten, styrelse-, medlems- och representantmöte. De innehåller även rapporter från t.ex. olika studieverksamheter, bedrivna i verkstadsklubbens namn.. Detta material belyser medlemmarnas röst från 1950-talet fram till tidigt 1970-tal.
Det är alltid svårt att värdera ett material av denna natur. Om det finns en motsättning mellan medlemmarnas åsikt och förbundet linje, vems röst representerar då verkstadsklubbens. Min utgångspunkt är att verkstadsklubben är en fullt ut demokratisk organisation. Styrelsen står arbetarna nära, därför menar jag att de protokoll som är hämtade från styrelsesammanträden är representativa.
Jag har haft möjlighet att se skillnaden mellan t.ex. styrelseprotokoll och medlemsmötenas protokoll. Det har visat sig att det så gott som aldrig förekommit några anteckningar på styrelsemötena som inte senare tagits upp på medlemsmötena. De enda undantagen har rört beslut tagna av styrelsen rörande t.ex. vem som skulle deltaga i kurser om exempelvis MTM.
Verkstadsklubben delades upp i grupper eller sektioner. Dessa grupper hade sin egen styrelse och sina egna medlemsmöten. På grund av att jag ej har lyckats få tillgång till gruppernas protokoll i tillräcklig omfattning avstår jag från att använda mig av detta material, bortsett från två exempel.
Det vore annars intressant att göra en total genomgång av gruppernas medlemsprotokoll. Detta kunde eventuellt visa åsiktsskillnader mellan olika yrkesgrupper på varvet.
Det var under 1920-talet som man började tillämpa tidsstudier med hjälp av stoppur i Sverige. Men detta var inte de första arbetsmätningar som gjorts. "Arbetsmätning är lika gammal som industriell verksamhet" [19]. Men det första använda bidraget på arbetsmätningens område presenterades av Taylor. Det var i slutet av 1800-talet som han utförde arbetsmätning under industriella förhållanden. Hans metod bestod i princip av tre delar, en analys av förutsättningarna för arbetsuppgiftens utförande, en bestämning av arbetsmetoden och till sist tidmätningen med stoppurets hjälp.[20]
Som vi ska se var MTM-systemet ett viktigt redskap för företagen att rationalisera produktionen. Rationaliseringar var ett, sen tidigare, välkänt begrepp när MTM införs på den svenska scenen. Det var under den amerikanska industrins stora expansion kring sekelskiftet 1900 som det uppstod "en rad läror och idéer kring hur största möjliga effektivitet skulle uppnås".[21] Detta var en strukturomvandling som tillsammans med rationaliseringar omskapade industriarbetarklassen. Yrkesarbetaren med allroundkunskapen och det självständiga arbetet försvann alltmer. Nya arbetare kunde rekryteras, dessa saknade den kunskap som tidigare varit nödvändig. "De utsattes för ackordsarbete, nedskärningar i ackordspriserna och stegrat arbetstempo. De var utbytbara mot andra arbetssökande och upplevde därför stor osäkerhet i anställningen." [22]
Johansson menar att detta var en av bakgrunderna till att taylorismen föddes. En annan aspekt som betonas av Johansson är att tack vare de nya arbetssökande var lätt utbytbara mot andra omvandlades även fackföreningarna. "De exklusiva fackliga organisationer som yrkesarbetarna tillhört ersattes av organisationer som var öppna också för de stora skarorna av nya fabriksarbetare. Intressekampen [23]på arbetsplatserna fick nu en delvis ny inriktning. Om den tidigare i mycket varit inriktad på att reglera rekryteringen till yrket och, med Eric Hobsbawms ord[24], 'vad man fick 'för sitt arbete (lönen), så blev den nu alltmer också inriktad på 'vad man gav' (dvs arbetsprestationen). 'Spelets regler' vidgades. Kampen om arbetsprestationen blev en del i lönekampen."
Grunden i Taylorismen är ett vetenskapligt tänkande. "Taylor menade att bakom varje arbetsmoment skulle det vara möjligt att finna hittills oupptäckta lagbundenheter av närmast naturvetenskaplig karaktär".[25] Vidare att man skulle dela upp arbetet mellan å ena sidan arbetets planering och ledning och å andra sidan utförandet av det.[26]
Braverman ser denna uppdelning som ett av de karakteristiska dragen i taylorismen. Han menar att detta är taylorismens behandling av begreppet kontroll. "Tolkningen av begreppet kontroll över arbetet fick med Taylor en helt ny karaktär i och med att han fastslog ledningens rätt och skyldighet att exakt bestämma hur arbetet skall utföras." [27]
Denna kontroll har tidigare funnits i den yrkesskicklige arbetarens ägo. Men genom vetenskapligt utförda experiment och studier av arbetsprocessen skulle kontrollen föras över från arbetaren till företagaren. Dessa tayloristiska tankar finns samlades i den av honom, 1911, publicerade boken "Principles of Scientific Management".
I den tayloristiska världen behövs inte fackföreningen. Johansson skriver att "den vände sig uttryckligen mot deras organiserade motstånd mot intensifieringen av arbetet" [28] Detta tolkar jag så att fackföreningen, representerande arbetarnas motstånd, hade betydelse. Det var inte bara att införa de tayloristiska tankarna på arbetsplatsen. För att komma ifrån detta motstånd ser vi att "den 'vetenskapliga arbetsledningens' mål var att ersätta förhandlingar och kompromiss i sådana frågor med sakkunnigt givna order, med 'upplyst despoti'" [29]
När kontrollen över arbetsprocessen flyttas från arbetaren, innebär detta en degradering av arbetaren. Denna degradering blir störst inom de industrier som kan uppvisa störst mekanisering. När det gäller verkstadsindustrin, i vilken varvsindustrin ingår, har mekaniseringsgraden varit lägre då "produktionen bedrivits i korta serier och att det därför inte varit lönsamt eller möjligt att helt mekanisera hanteringen. Därför har företagsledningarnas metoder i första hand gått ut på att genomföra arbetsdelning eller att införa tayloristiskt färgade prestationslönesystem." [30]
Detta "skulle konstrueras så att de traditionella nackdelarna med de gängse tids- och ackordslönesystemen skulle undvikas. Tidlön innebar ingen sporre att anstränga sig och ingen belöning åt de skickliga. Ackordlönen å sin sida hade hittills medfört svårigheter och tvister om vad som skulle anses vara ett normalt dagsverke. På den punkten menade Taylor att tids- och metodstudier skulle kunna förse de förhandlande parterna med oomtvistliga fakta..." [31]
Taylor "uppställde som sitt mål maximalt eller 'optimalt' resultat av en dags arbete."[32] Som påpekat tidigare är det skillnad på företag med hög mekaniseringsgrad. Inom mekaniserad industri är det just maskinerna som utför arbetsmomenten på ett visst sätt och på en viss tid. Arbetaren har att följa maskinens rörelser. "I företag där maskinerna lyser med sin frånvaro eller där bara någon enstaka maskin är i bruk finner man en tendens att behandla arbetarna själva som maskiner." [33] Här kommer tidsstudier in, introducerade av Taylor själv. "Tidsstudium kan definieras som mätning av erforderlig tid för att utföra varje deloperation som ingår i en arbetsprocess. Dess viktigaste hjälpmedel är stoppuret, graderat i fraktioner av timme, minut, sekund." [34]
Nu visade detta sig vara allt för grovt som redskap. Problemet framställs så som "att man inte kan mäta arbetsmoment av kort varaktighet." [35] Men grunden till mer fruktbara metoder fanns och dessa tankar utvecklades av en av Taylors mest framstående lärjungar, Frank B. Gilbreth. Gilbreths teknik grundade sig på rörelsestudier. Gilbreth tog bl.a. filmkameran till hjälp. Med sin metod var det möjligt "att studera rörelsers form och dimensioner liksom vissa rörelsers hastighetsförhållanden." [36] Gilbreths slutsats av sitt arbete "att allt manuellt arbete var sammansatt av ett begränsat antal definierbara grundelement och att alla manuella rörelser kunde sammanställas och beskrivas med dessa grundelement." [37]
Hans metod ledde fram till det som kallas MTM-metoden.[38] MTM-metoden var ett elementartidsystem. MTM är bara ett av många elementartidsystem. "Alla elementartidsystem bygger på den enkla principen, att man för en viss definierad rörelse kan bestämma ett enhetligt tidsvärde. Om det för en viss, definierad rörelse existerar en sådan normaltid, måste det också finnas en viss normalprestation för denna rörelse." [39]
Sammanfattningsvis påstår jag att Taylors tankar var ett led i rationaliseringar. Dessa rationaliseringar bestod inte endast i att mekanisera produktionen. Det fanns även kraftiga inslag av tankar om mekanisering av arbetskraften. Denna mekanisering byggde på tidsstudier. Dessa skulle i sin tur ligga till grund för en prestationsbaserad ersättning till arbetaren.
Som tidigare framgått var MTM-metoden en vidareutveckling av Taylors tankar. Rörelsestudier låg till grund för att klassificera de grundläggande kroppsrörelserna vid arbete, oavsett vilket typ av arbete som utfördes. Metoden vidareutvecklades på 1940-talet av amerikanska ingenjörer. "De ville om möjligt nå fram till tillförlitliga värden på rörelsetider och de ville, för att undvika produktionsspill, få tillgång till en samling data som skulle göra det möjligt att utforma effektiva arbetsmetoder innan en produktion igångsattes. MTM-metoden blev lösningen på de här problemen." [40]
Jag har tidigare fört en diskussion om kontrollen över arbetet. Ingenjör Arne Dahlstöm, Svenska AB MEC, ser just fördelen med MTM ur detta perspektiv. Han förordar MTM, därför att företaget då får kontroll över hela arbetsprocessen. Med tidigare system kunde inte företaget kontrollera vilka arbetsoperationer som behövdes och dess ordningsföljder.[41] MTM är en överlägsen metodteknik. Det finns faror om man inte använder metoden. Han menar att, "använder vi oss överhuvud taget icke av arbetsstudier och systematiska förberedelser av metoderna betyder det, att vi till största delen överlåter detta ansvar (nämligen att planera arbetet; min anmärkning) till dem, som skall utföra arbetet." [42]
Utan MTM är det alltså risk att arbetarna har kontroll över arbetet, med MTM flyttas kontrollen från arbetarna till kontoret. Tanke och utförande skiljs åt.
MTM-metoden kan sägas vara en summa av flera på förhand bestämda tider. Med metoden görs en minutiös granskning av varje arbetsrörelse, vilka sedan kombineras till rörelsesekvenser. I systemet finns en rad grundrörelser vilka ges olika benämningar och koder: G=gripa, RL=släppa, P=inpassa, PP=förinpassa, B=bocka osv.[43]
Varje grundrörelse granskas sen i minsta detalj och beskrivs. Koden G som betyder gripa eller taga beskrivs så här av Svenska MTM-föreningen: "Definition: TAGA är en rörelse med syfte att sträcka handen eller fingrarna till ett föremål, gripa föremålet och därefter släppa det. För att en rörelse skall analyseras som TAGA krävs att den utföres med hand eller fingrar. I allmänhet utföres en TAGA-rörelse med tom hand. Det finns emellertid undantag från denna regel, t.ex. då man håller ett litet föremål i handen under det att man griper ett annat. TAGA-rörelsen börjar då handen eller fingrarna startar sin rörelse mot föremålet och slutar då föremålet har släppts. TAGA innehåller alla nödvändiga rörelser för att sträcka till föremålet, uppnå manuell kontroll över föremålet och upphäva kontrollen över föremålet." [44]
Texten fortsätter och delar upp TAGA i en mängd olika variabler, med och utan grepprörelser osv. Rörelselängden mäts, "en TAGA-rörelse med lång rörelselängd tar längre tid att utföra än en kort TAGA-rörelse." [45]
Ett av syftena med systemet är att mäta tiden det tar att t.ex. utföra grundrörelserna. Här används en speciell tidsenhet, Time Measurement Unit (TMU). "...den är lika med en hundratusendels timme, eller sex tiondels minut eller 36 tusendels sekund. Ett lättfattligt begrepp om storleken av en TMU får man om man håller i minnet att det går 28 TMU på en sekund."[46]
"Grundrörelsen STRÄCKA har t.ex. kunnat uppdelas och tabuleras för olika föremål i olika lägen på avstånd varierande från en engelsk tum (25,4 mm) till trettio tum. Tidsåtgången för STRÄCKA kan utom för små och stora föremål och för olika avstånd tabuleras med hänsyn till om det är fråga om att sträcka handen till ett isolerat föremål eller ett föremål som ligger blandat med andra, vidare om föremålet har ett fixerat och invant läge eller om detta läge varierar något från en arbetscykel till en annan. När man exempelvis sträcker handen till ett föremål vars läge varierar något från fall till fall men i ett speciellt mätningsögonblick befinner sig 508 mm från handen, blir tidsåtgången 18,6 TMU eller 0,6696 sekund."[47]
Med detta långa citat ur Braverman vill jag visa på den s.k. vetenskaplighet MTM-metoden är uppbyggd.
Som tidigare nämnts så tar inte metoden någon direkt hänsyn till den totala arbetsuppgiften. Teoretiskt sätt skulle STRÄCKA få samma TMU oavsett om arbetet utförs av en man, kvinna och oavsett industrigren. Att STRÄCKA tar lika lång tid för alla.
Det är bara för företaget att ge orderna till arbetaren att utföra rörelsen STRÄCKA mellan punkt A och punkt B. Arbetaren behöver inte på egen hand tänka ut hur han ska utföra rörelsen. Den är redan i förväg uttänkt och viktigast i detta sammanhang prissatt.
Detta innebär att ackord baserat på MTM är förutbestämt innan arbetsmomentet utförs. Ackordspriset "bestämmes av en lönefaktor per tidsenhet (penningfaktor) och en anslagen tid för arbetsuppgiften."[48]
Konstruktörerna ser just detta som det positiva med metoden, nämligen att "den eliminerar prestationsbedömning och därmed sammanhängande irritationsmoment." [49] Enligt förespråkarna skulle metoden bilägga tvister på arbetsplatser.
"Det är riktigt att MTM-metoden eliminerar prestationsbedömningen såtillvida att arbetsstudiemannen inte längre på arbetsplatsen behöver bedöma arbetarens prestation vid en MTM-analys. Prestationsbedömningen finns ju redan inbakad i MTM-datakortets tider, vilket bygger på en bedömning av vad som skall anses vara normtid för de olika grundrörelserna."[50]
Härmed skulle effektiviteten öka och därmed lönsamheten. Förespråkarna ser detta som drivkraften i samhället, att lönsamheten skall öka.[51]
Sammanfattningsvis har detta kapitel visat att MTM-metoden bygger på att någon annan än arbetaren bestämmer hur han/hon ska utföra sitt arbete. Tankearbetet som är förenat med hur arbetsuppgiften ska utföras överflyttas från arbetaren till en central planeringsavdelning.[52]
Prestationslönen blir inte individuell på samma sätt som efter tidigare tidsstudier. Priset är satt innan arbetet utförs och arbetaren har svårt att kontrollera och påverka förtjänsten.
Arbetet degraderas och arbetarna har därigenom dekvalificerats. Kontrollen över arbetet flyttas i hög grad från arbetaren till en av företaget kontrollerad planeringsavdelning.
Som vi sett ovan har MTM-metoderna utarbetats i USA på 1940-talet. Svensk industri introducerade metoden 1949 på Volvo Pentaverken i Skövde. Volvo i Göteborg följde efter och hösten 1954 användes MTM-metoden vid 57 svenska företag.[53]
Innan exemplet med ovannämnda företag behandlas är det viktigt att diskutera fackföreningsrörelsens inställning till MTM.
I slutet av 1940-talet slöts avtal mellan LO och SAF angående arbetsstudier. 1948 års arbetsstudieavtals talas det om att arbetsstudier är en produktionsteknisk angelägenhet. Sundgren ser detta i sin text som en ojämlik grund. "För över produktionen bestämmer arbetsgivaren; det är han som leder och fördelar arbetet, tar initiativ till rationaliseringar och nya arbetsmetoder.
Han ensam besitter all expertis på området." [54] Förutsättningen för att rationaliseringar ska kunna genomföras är att motparten erkänner denna makt hos arbetsgivaren. Därför är det viktigt att arbetaren accepterar detta. Ett sätt är att hävda att de av företaget avlönade arbets- eller tidsstudiemännen är helt opartiska. Men "verkligheten visar med all tydlighet att arbetarna aldrig har uppfattat den...som opartisk." [55]
LO:s inställning var att rationaliseringar skulle bidraga till högre löner för arbetarkollektivet. LO var till och med kritiska till företag som inte i högre grad tillämpade metodstudier. För fackföreningen gällde det endast att övervaka så att inte missbruk från företagarna förekom. Till de kritiska arbetarrösterna sa LO att det inte gick att vrida klockan tillbaka.[56] Men man accepterade att makten låg hos arbetsgivaren. "Avtalet gav arbetaren rätt att föreslå att ett arbete skulle tidsstuderas, men inte vägra att ett arbete tidsstuderades." [57]
LO överlät till respektive förbund att ta ställning till MTM-metoden.
Det var inom metallindustrin som MTM introducerades och fick sin största utbredning. Därför var det viktigt och vägledande för hela fackföreningsrörelsen att och hur Metall tog ställning. 1952 påbörjades diskussionerna inom förbundet. Från början intog man en kritisk och avvaktande inställning med hänvisning till de bristande erfarenheterna.[58]
I november 1952 avhölls en konferens med representanter från metall- och gjutareförbunden, där man diskuterade MTM. Resultatet av denna konferens redovisas i Metallarbetaren för medlemmarnas kännedom. Budskapet till medlemmarna var "att det måste anses uteslutet, att MTM-metodens användande vid ackordssättning skulle bli aktuell eller föremål för lokala diskussioner"[59] åtminstone fram till en kommitté hade satt sig in frågan. Konferensen var kritisk mot metoden därför "att MTM-metoden ej gav rum för ett hänsynstagande till den enskilde individens förutsättningar att utföra förekommande arbetsuppgifter."[60] Avslutningsvis framför konferensmedlemmarna åsikten "att det allra bästa vore om metoden stannade kvar på andra sidan Atlanten." [61]
Sundgren menar att dessa budskap till medlemmarna kunde ge intryck av att förbundet var negativt till MTM-metoden, men att så icke var fallet. Istället var det så att det rådde en tydlig motsättning mellan en kritisk arbetaropinion och förbundsledningen.[62] Detta skulle då innebära att den bild som ges i ovannämnda exemplar av Metallarbetaren inte stämde riktigt med förbundsledningens inställning. Det visade sig också att förbundets rekommendationer talade ett annat språk. "Ganska snart hade förbundet uppfattningen att MTM-metoden borde prövas" [63]
Diskussionen inom fackföreningen bestod i en diskussion om det riktiga i att använda MTM-metoden för ackordssättning. 1954-55 avhölls en avtalskonferens. Här intog MTM-metoden tillsammans med ackordsfrågan den dominerande enskilda frågan.[64] Metall var positiva till ett förslag som innebar att det var möjligt att lokalt acceptera MTM-metoden. Avgörandet om införande skulle behandlas från fall till fall och helst på lokal nivå. "Bara arbetsgivaren bjöd tillräckligt höga penningfaktorer" [65], vilket kan tolkas så att det viktiga för Metall var förtjänsten för arbetarna.
Metalls ställningstagande föranledde debatt och kritik. Den skarpaste kritiken kom från Volvo Pentaverkens ordförande, Rolf Lövgren. Han hävdade att det var stora risker med MTM-metoden, det skulle bl.a. leda till att "arbetstakten och förslitningen komma att öka med MTM-metoden. Den äldre arbetskraften skulle komma att slås ut och omsättningen på arbetskraft att öka...Om de lokala riktlinjerna antogs, skulle det bli möjligt att införa MTM-metoden i hela landet."[66]
Försvararna av MTM-metoden menade att utvecklingen inte gick att hindra. Arbetsgivarna skulle ändå införa metoden oavsett fackföreningens arbete. Av denna anledning var det viktigt att fackföreningen accepterade metoden och därmed skulle man ha möjlighet till inflytande.[67]
Resultatet av den slutliga uppgörelsen blev att det var endast vid införande av MTM-metoden för ackordssättning som en överenskommelse mellan parterna skulle upprättas. "Arbetarparten kunde således vägra att träffa en uppgörelse om särskilda penningfaktorer, men där emot inte hindra arbetsgivarna från att införa MTM-metoden för ackordssättning."[68]
Nu var alltså MTM-metoden accepterad av fackföreningen. Det hade inte förekommet någon debatt i Metallarbetaren. Det fanns inte en kommentar om MTM-metoden i tidskriften sedan 1952 (se noterna 50-52)
Avsaknaden av debatt och information föranledde kommentarer från kommunistiskt håll. Den tidigare nämnda Lövgren, själv kommunist, kritiserade i Ny Dag Metall för undanhållande av information. Detta föranledde en debattartikel i Metallarbetaren, undertecknad Gösta Svensson, där han menar att Lövgren har fel. Avtalstexter har publicerats.
Intressantare i detta sammanhang är Svenssons försvar av Metalls inställning. I ironisk ton, polemiserade han mot Lövgren. Han skriver om Lövgren att "han är anställd vid Pentaverken. Där har man, för att citera hr Lövgren, 'sedan lång tid haft erfarenhet av denna amerikanska utsvettningsmetod.'...Trots att Pentaverkens arbetare haft förmånen att till sitt förfogande ha en så vaken kämpe mot 'amerikanska utsvettningsmetoder' som just Rolf Lövgren, så har systemet ändock tillämpats 'sedan lång tid'."[69] Detta skulle, enligt Svensson stå som en tankeställare för framtiden. Om facket intog en negativ inställning till något som de ändå inte kunde hindra: "- att vi inte har möjlighet att resa förbud för arbetsgivare att göra metodanalyser, är det då inte klokt att söka få vederbörligt inflytande över verksamheten redan från begynnelsen?" [70]
Lövgren svarar att "det är en avsevärd skillnad på att ha erfarenhet och att säga att ett system tillämpas." [71] Anledningen till att metoden prövats på Pentaverken är att Lövgren är ordförande för Metalls verkstadsklubb. I denna ingår inte gjuteriet (de hade en egen verkstadsklubb), och det var här provet skett. Lövgren är i samma artikel mycket kritisk mot MTM-metoden med argumenten att arbetsintensiteten höjs så kraftigt att utslagningen ökar. Vidare att det är förbundets skyldighet att informera arbetarna om innebörden av MTM-metoden.
Han avslutar sin text med följande ord: "Det minsta man kan begära är att vårt förbundsorgan (Metallarbetaren; min anmärkning) redogör för vad MTM-metoden innebär och hur den verkar. Men jag förstår oviljan. Får arbetarna klart för sig hur MTM-metoden verkar kommer de likaväl som jag och alla mina arbetskamrater på Penta liksom förbundsfunktionärer inledningsvis att beteckna MTM som 'en djävulsk metod'. Skillnaden skulle bara bli de att arbetarna, som skulle arbeta under metoden, inte skulle - likhet med förbundsledningen - kapitulera inför arbetsköparnas krav att få införa MTM-metoden för ökad utsvettning av arbetskraften. Det skulle i stället ge sådan styrka åt förbundet att metoden kunde slås tillbaka, men den styrkan ser det ut som förbundsledningen var orolig för att utnyttja." [72]
Detta kanske belyser skillnaden i inställningen till MTM-metoden. Lövgrens inställning innebär en oro över den ökade "utsvettningsgraden", arbetarna skulle slitas ut i förväg.
Förbundsledningens ståndpunkt kan tolkas så att om arbetarna kunde dra ekonomiska fördelar av metoden skulle detta vara en positiv förändring. Det är fackets uppgift att få inflytande, detta skulle då garantera att arbetare inte i onödan slits ut genom MTM-metodens införande. MTM-metoden ska inte ses som en metod att driva upp tempot, menar de positiva. Ombudsman Lennart Eckerstöm skriver att "det är ingen rationalisering alls att säga åt en människa att arbeta hårdare. Rationaliseringen ligger i metodförbättringar. MTM-metoden (metodtidmätning) medför att arbetena blir mer tillrättalagda och att upparbetningsmöjligheterna blir mindre. Därför måste penningfaktorerna - riktpunkterna - bli högre vid ackordsättningen." [73]
Som synes återkommer det ekonomiska utbytet. Rationaliseringar accepteras, även med MTM-metoden. Denna metod är bra för att det är en vetenskaplig metod. Eckerstöm ser det som positivt då "ett arbete påbörjas inte förrän man utprovat de lämpligaste maskinerna, verktygen och organisationsformerna. Detta arbete fordrar ett s.k. MTM-laboratorium." [74] Vem som skulle leda detta framgår inte. På vilket sätt facket ska ha inflytande behandlas inte heller.
Av texten ovan har det framgått att den centrala delen av fackföreningen ställde sig positiva till MTM-metoden. Deras argument var att det skulle öka den svenska konkurrenskraften och den ökade vinsten för företagen skulle ge arbetarna möjlighet till mer pengar och därmed en högre levnadsstandard.
Som vi sett skedde ett accepterande av MTM-metoden utan att det förekommit någon diskussion i förbundsorganet, Metallarbetaren. Efter detta inleddes en artikelserie i tidskriften, skriven av frilansjournalisten Erik Hilbert. Dessa artiklar trycktes även upp i broschyrform.
Den första artikeln behandlar frågan "Vad är MTM?". Hilbert tycker det är beklagligt att arbetsgivarna försöker smyga in metoden på arbetsplatserna. Detta är bara ett sätt "att sätta igång rykten och därmed är man inne på den okontrollerade och destruktiva opinionsbildningens väg. Det är så man gör MTM till 'utsvettning av arbetarna'!" [75] Det sista sannolikt med hänvisning till Lövgren. Systemet i sig innebär alltså inte "utsvettning", det är bara rykten om metoden som skapar tron att så blir fallet. Om arbetarna bara blir informerade, så att de förstår kommer de också att inse att MTM är en bra metod. Hilbert menar att metoden är ett helt objektivt sätt att göra en arbetsstudie. "MTM:s teknik liknar kemistens eller om man så vill musikkompositörens däri, att den steg för steg sönderdelar arbetet ner till delar som inte längre är delbara." [76]
Artikeln fortsätter att okritiskt förklara MTM-metodens uppbyggnad på samma sätt som MTM-föreningen. Förklaringen till metodens överlägsenhet är att den "hjälper långsamma" arbetare att arbeta utifrån metoder som hämtats från den "snabbare arbetaren". Hans resonemang kring metoden, vilken han mycket riktigt konstaterar är amerikansk till sitt ursprung, är att det är viktigt hur den presenteras. I det amerikanska materialet används ordet "kapitalism". I amerikanskt ordbruk kan detta betyda något positivt. "För svensk eller europeisk publik kan samma uttryck betyda motsatsen, utsugning, berövad rätt att tjäna pengar efter bästa förmåga." [77] Därför ,fortsätter artikelförfattaren, är det viktigt att tänka på språkbruket. Jag kan inte komma ifrån att hans utgångspunkt är att den svenska arbetarklassen är ganska obildad, de förstår inte sitt eget bästa. MTM-metoden har inget med kapitalism att göra, "MTM är neutralt som multiplikationstabellen eller tumstocken." [78]
Den andra artikeln i serien inleds med en kort summering av den förra. Här skriver man att "det är inte vår (Metallarbetarens) sak att i artiklarna och reportagens form komma med värderingar i den ena eller andra riktningen." [79] Artikelförfattare är den samma som tidigare, Erik Hilbert. Artikeln tar upp bilindustrin som exempel. Denna industrigren fungerar så att flera tusen personer är inblandade i produktionen av en bil. Detta måste då samordnas. Varje arbetare i produktionskedjan måste ges en uppgift som ger honom full sysselsättning. Samordningen kräver kunskap om de olika "element som tillsammans utgör en viss arbetsmetod. Förutom redskapen och andra hjälpmedel består en metod av de rörelser som arbetaren presterar." [80] Författaren talar inte ett ord om att arbetaren kan besitta denna kunskap. Istället är det den så kallade MTM-mannen som kan ge svaren. Det är för arbetarens eget bästa han ska arbeta efter metoden. Det läggs även en samhällsekonomisk aspekt till saken. Argumentet är att om "man nu måste sälja sin arbetskraft, då är det bättre att en arbetstimma ger bästa möjliga tillverkningsresultat än att den presterade arbetskraften skall till största delen läcka ut till ingen nytta på grund av dåliga metoder. Ty lönens köpkraft står till sist i direkt proportion till arbetets tillverkningsresultat."[81] Ska Volvoarbetaren kunna höja sin standard måste han producera mer. Men, menar Hilbert, det är inte meningen att arbetaren ska arbeta mer och snabbare. Det är snarare så att det gäller att finna vägar att genom nya metoder och samma arbetsinsats producera mer. Svaret på problemet, heter MTM.
Sen görs en jämförelse mellan att ta i en sopkvast och att dra i en spak som styr en stor maskin. Följderna om man gör fel kan vara förödande vid ett felaktigt handhavande i det andra fallet men inte betyda något i det första. Med MTM-metoden kommer metoden att bli den samma, oavsett vilket handtag du drar i. Avgörande är att det är samma grundrörelse och den kan få samma TMU. Författaren hänvisar i samma artikel till ett besök på Volvo. Här ironiserar han över företaget i de att de inte har infört MTM-metoden överallt i produktionen.
Han diskuterar vidare utifrån ett arbetsmoment, glasmontering. Ingående beskrivs glasmontörens arbete, hur varje rörelse har sin TMU. Han avslutar artikeln med följande: "Vill man reflektera över ett sådant balansschema så är det karakteristiska att tiden går 'jämnt upp'. Däri ligger också konsten i MTM-yrket att så på apoteksvåg väga upp lika mängd arbete av olika slag åt personerna i ett sådant arbetslag som ett löpande bands besättning. Hade det nu till äventyrs inträffat att denna refererade glasmontörs operation slutat på ett par hundra TMU mindre än det nu tar då skulle det därför inte bli något tomrum på 200 TMU på den mannens balansschema! Då hade MTM-mannen fyllt ut den tomma tiden med en annan liten sak som tar 200 TMU att göra."[82]
Nästa artikel i serien beskriver MTM:s grundrörelser. Åtminstone en del av dem. Här finner vi den detaljerade beskrivningen av STRÄCKA. Även denna artikel återger förhållandet på ett "objektivt" sätt. Det finns inte någon form av kritik eller eftertanke.[83]
Några veckor senare kom nästa artikel av samma författare. Här klargörs bl.a. vad arbetarna-fackföreningen kan ha för nytta av metoden. Metoden är ett utmärkt medel att fastställa ackordspriser. Med hjälp av MTM-metoden går det att klarlägga risker och utarbeta riskfria tillvägagångssätt, dvs arbetsmiljöförbättringar. Metoden underlättar fackligt arbete såtillvida att det är vägledande i lösande av tvister om arbetsintensitet, arbetsvolym per tid och olycksfall.[84]
Den femte artikeln bär titeln "MTM:instruktionen", syftande på hur metodchefen instruerar en arbetare i hur han ska utföra en arbetsrörelse. Allt sker under överinseende av fackföreningsmannen vilken sköter klockan. "Arbetarnas organisation har alltså hela tiden full kontroll på att allt går just till väga."[85]
Artikelförfattaren beskriven instruktionsarbetet som ett säreget skådespel. I detta har fackföreningen en viktig roll. Östh (fackföreningsrepresentanten i artikeln, även här liksom förra artikeln är arbetsplatsen Volvo) beskrivs som så tekniskt insatt i systemet att han lätt kan se om MTM-mannen inte följer uppgjort schema. MTM beskrivs som "ett verktyg i den fackliga verksamheten med vars hjälp fackföreningen kan sakligt motivera fall som man anser vara oriktiga."[86] Detta, säger Östh, är hans viktigaste uppgift. Nämligen att kontrollera att tiderna är korrekta.
Den näst sista artikeln i serien behandlar opinionen kring MTM. Artikelförfattaren menar att den negativa kritik som framförts mot metoden har sin orsak i okunnighet. Hade metoden inte presenterats så oskickligt på arbetsmarknaden så hade dessa missuppfattningar ej behövt uppkomma. De negativa är människor som inte bara är okunniga, de har den dåliga sidan att de ej kan finna sig i en industrialiserad till tillvaro, skriver Hilbert. Tillfrågan om MTM-tiderna stämmer, går författaren i god för MTM-mannen och hans minutiöst noggranna arbete. Fackföreningen står ju också som garant.
Hilberts legitimering av metoden sker även genom en intervju med en glasmontör på Volvo. Han vill med denna visa att MTM- och tempoarbetaren inte alls känner sig som en robot. Den intervjuade beskriver först sitt arbete, hur han 112 gånger om dagen sätter in de båda (Volvo hade delad vindruta på denna tid; min anmärkning) samt dynorna i baksätet. Om han arbetar stadigt, hinner han med tempot. Visst tycker han att arbetet kan vara enformigt, men det gör att man inte märker arbetet. Han kan arbeta helt automatiskt utan att tänka. Tänker gör han på andra saker, t.ex. sommarstugan, sonen och smalfilmningen.
Artikeln avslutas med en kollektiv intervju.
Sven Andersson, ordförande i Volvos verkstadsklubb ser klart negativa saker med systemet. Han menar att arbetaren är mer bunden till arbetet. Det finns ingen oregelbundenhet alls under dagen. Han har uppfattningen att folk tyckte det vara trivsammare förr med det gamla ackordssystemet. Då kunde ackordslaget fritt disponera tiden för hela arbetet.
Lennart Eckerström, ombudsman i Metall säger sig kunna deklarera förbundets hållning. Förbundet anser att man varken kan eller bör stoppa MTM. Metoden är positiv då den höjer produktiviteten och därigenom levnadsstandarden. Förbundets bestämda uppfattning är att metoden inte höjer arbetstakten och stressen.
Sven Andersson menar att MTM tar inte hänsyn för t.ex. obekväma arbetsställningar. MTM är inte individuellt anpassat. Han är kritisk till metoden.
Herbert Welin, metodingenjör, menar att Andersson har fel. MTM tar visst hänsyn till detta.
Eckerstöm menar att detta inte är en diskussion som bör ingå i MTM-debatten. Det finns ingen arbetare som får något extra för obekväm arbetsställning, oavsett MTM eller ej, säger förbundets representant.
Intervjuerna fortsätter i samma stil. Förbundet intar en försvarande attityd och verkstadsklubben en mer avvaktande.[87]
Den avslutande artikeln behandlar den viktiga roll fackföreningen har inom rationalieringsrörelsen. Fackföreningen intar en positiv attityd men samtidigt efterlyses ett MTM-avtal. Man skriver att ett sådant avtal skulle ge arbetarna ett skydd mot de risker som finns i MTM-systemet. Men vilka risker detta är redovisas inte. Den viktigaste uppgiften arbetarkollektivet har är att se till att det finns välutbildade fackföreningsrepresentanter, vilka kan bevaka att företaget inte tar ut fler TMU per timme än vad som är tillåtit.[88]
Med detta kapitel har jag visat att metallarbetarens medlemstidskrift har redovisat sin alltigenom positiva inställning. Inte något negativt står att finna från centralt håll. Tvärtom, så menar facket centralt att det är fel av de företag som inte inför systemet.
Facket lokalt, representerat av Volvo verkstadsklubb, intar en mer försiktig attityd. Intrycket av artikelserien är att den kan tolkas som ett försök från förbundet att övertala medlemmarna. Denna övertalningskampanj kan vara förståelig då beslutet redan fanns om ett accepterande av metoden. Det gällde för förbundet att legitimera sitt beslut och detta var vad medlemmarna fick.
Men det starkaste argumentet hade varit att få inflytande över metoden. Och "om arbetsgivarna bjöd hyggliga penningfaktorer var förbundet berett att gå med på att metoden accepterades i avtalet. Enligt förbundsstyrelsen var MTM-metoden helt enkelt det pris som arbetarna måste betala för en höjd levnadsstandard." [89]
Att detta beslut, att både fackföreningar och arbetsgivare accepterar MTM-metoden som prestationsstandard, var ett unikt beslut i den industriella världen nämns inte i Metallarbetaren.[90]
Arbetarna på ett flertal orter protesterade mot accepterandet i 1955 års avtal. Sundgren redovisar protester av olika slag på Pentaverken i Skövde och på Volvo i Göteborg. Protester skickades till förbundsstyrelsen från olika verkstadsklubbar samt bland annat från Metallfyran i Malmö.[91] I den sistnämnda ingick Kockums verkstadsklubb.
I skriften, MTM i praktiken, återges SAF:s respektive Metalls syn på MTM. Som framgått tidigare är dessa inlägg sammanställningar av respektive föredrag i samband med den av Svenska MTM-föreningen anordnade informationskonferens 1959. Det innebär att MTM var accepterat avtalsmässigt av båda parter. Metoden hade också prövats på en rad svenska industriföretag. SAF:s representant, Curt-Steffan Giesecke, talar i sitt inlägg om det ekonomiska system som råder i Sverige. Han beskriver först hur de svenska levnadsförhållandena stegras i allt snabbare takt. Att förhandla om löner är en nödvändig del av denna ekonomi. Men han tycker att standardökningen borde ej endast bidra till högre löner. "På företagarsidan kan man dock tycka, att en annan fördelning av utrymmet kan vara mer motiverad. Det tillskott till vår försörjning som fortlöpande framkommer, borde enligt arbetsgivarsidans uppfattning ofta i högre grad utnyttjas för investeringar..." [92] Vidare förespråkar han lönedifferentiering inom industrin. Anledningen till detta är att löner skulle kunna utnyttjas i rekryteringssyften.[93]
Enligt Giesecke finns det en stor snedvridning i lönebilden inom svensk industri. Detta förklaras av den mängd lönesystem som finns.
Systemen är även oklara, värderingen av arbetet är inte exakt och därmed inte rättvist. Han förespråkar ett exakt mätinstrument, MTM är det perfekta. Med detta instrument kan man exakt mäta arbetsprestationer på ett helt opersonligt sätt.[94] Detta "skapar rättvisa och konsekventa ackordsunderlag." [95]
Det är intressant att se hur SAF:s representant nästan endast tar upp MTM ur ett löneperspektiv. Mycket av den tidigare diskussionen har präglats av MTM som metod att utföra arbetet, en förenkling vilket skulle skapa högre produktivitet utan att öka arbetstakten. Nu blir diskussionen relativt enahanda. MTM är ett utmärkt instrument för lönesättning enligt SAF.
Vid en Metallkonferens på 1950-talet blev förbundsordföranden, Åke Nilsson, upplyst av en medlem "att bakom bokstavskombinationen MTM doldes en metod, vars rätta namn borde vara 'Mindre Till Mat'."[96] Nilsson intygar att liknande domedagsprofetior om metoden har kommit på skam. Nilsson menar att fackföreningsrörelsen är rationaliseringsvänliga men att nya metoder måste bedömas utifrån den enskilda människans perspektiv.[97] Metall intar även en positiv inställning då det gäller MTM som underlag för ackordssättning. Viktigt är att facket har insyn, får utbildning och medinflytande.
Texten fortsätter sedan med att beskriva och bemöta en del av de framkomna negativa inställningar som fanns om arbetsstudier. Metall för fram ett visst tvivel till MTM med hänsyn till att metoden inte tar individuella hänsyn. Farhågor om att t.ex. åldersskäl innebär att man inte kan hinna med i arbetstakten gör att Metall blir mer tveksam till metoden. Det är viktigt, menar han vidare, att detta uppmärksammas av MTM-teknikerna.
Det är arbetsgivarna som helt och hållet tar initiativ till nya arbetsmetoder i det moderan samhället, menar han. "Detta är en ansvarsfull uppgift, som måste fullföljas med gott omdöme och hänsyn till att det inte är samma sak att lägga upp ett produktionsprogram för en maskin som för den mänskliga arbetskraften."[98]
Nilsson intar en linje där han accepterar metoden men att det är viktigt att inte endast tekniska regler får styra utvecklingen. Dock ligger initiativet hos arbetsgivarsidan.
Kapitel 2 har behandlat rationaliseringar ur ett historiskt perspektiv. Men det har enbart berört rationaliseringar inom produktionen, kontorsarbetets rationaliseringar har icke behandlats i denna uppsats.[99] Taylors tankar beskrevs som ett led i dessa rationaliseringar. Uppsatsen behandlar inte de rationaliseringar som gjorts inom den maskinella sfären inom industrin. Det är människan som behandlas. Jag har visat hur det i den tayloristiska sinnevärlden menas att människan kan mekaniseras. Tidsstudier är ett av verktygen som användes för att kunna genomföra detta.
Kapitel 2 fortsatte sen med att beskriva utvecklingen av Taylors egna tankar. En utveckling som ledde till avancerade rörelsestudier av människan i produktionen. Dessa elmentartidsstudier innebar att delade upp arbetsmoment eller arbetsprocesser i små delar och studerade dessa ingående för att finna den "optimala" rörelsen. Dessa rörelser kan därefter prissättas och vi har ett ackordsystem som baseras på förutbestämda rörelser. Betoningen i uppsatsen ligger på MTM-metoden. Slutsatsen av genomgången och beskrivningen av metoden blev att kontrollen över arbetet flyttades över från arbetaren till en central planeringsavdelning. Då priset är förutbestämt innebär det att arbetaren inte har samma makt att kontrollera sitt arbetes värde. Denna värdering är icke påverkbar. Arbetet har degraderats och arbetaren har dekvalificerats.
1955 slöts ett verkstadsavtal. Detta avtal innebar att arbetsmarknadens parter accepterade MTM-metodens användande inom svensk industri. Fram till detta datum hade debatten inom fackföreningen varit obefintlig. Den kritik som framförts mot metoden bemöttes från centralt håll, med argument som att rationaliseringar och därmed MTM var nödvändiga för att levnadsstandarden skulle höjas. Man menade dessutom att utvecklingen inte gick att hejda. Arbetsgivarna hade beslutsrätten och därmed kunde de införa metoden om de ville. Facket hade till uppgift att försöka få medinflytande. När väl beslutet fanns startade Metallarbetarförbundet en kampanj riktad till medlemmarna. Denna kampanj intar en okritisk inställning till MTM. Den har snarare karaktär av legitimering av förbundet beslut.
Men kapitel 2 har också visat att det förekom protester från arbetarhåll och lokala fackföreningar mot förbundet beslut. Detta kan då tolkas som att det motstånd som fanns mot metoden kom "underifrån".
Kapitel 2 avslutas med en diskussion och tolkning av arbetsmarknadsparternas inställning några år efter avtalet 1955. I detta framgår att arbetsgivarsidan betonar betydelsen av MTM som bedömningssystem. Detta är en lite annan framtoning än tidigare. MTM sågs från början som en metod att rationalisera produktionen. Alltså att förenkla arbetet.
Metall menar i detta läge att erfarenheterna av MTM är goda. Det är även ett lämpligt system för värdering av arbete. Visserligen bör hänsyn i lite större grad tas till individuella förutsättningar, men detta är i princip den ända invändningen. Från facket på central nivå.
Uppsatsen fortsätter med att titta på en del av verkstadsindustrin, varven. Kapitel 3 inleds med en kort genomgång av rationaliseringar inom denna sektor. Därefter sker en genomgång av olika ackordssystem som var de vanligaste på svenska varv. I detta sammanhang förs en diskussion om ackord utifrån ett perspektiv som handlar om arbetsprocessen och kontrollen över arbetet. Betoningen ligger på Kockums varv i Malmö. Kapitlet avslutas med en empirisk undersökning av Kockums varv. Den empiriska undersökningen syftar till att undersöka inställningen hos de lokala fackföreningen samt ge en bild av "rösterna från golvet".
Svensson menar att så länge gamla ackordssystem förekom inom varven gavs arbetaren relativt stor kontroll över sitt arbete och prissättningen på det.[100] Jag tänker inte i detta sammanhang beskriva dessa ackordsformer. Olika typer av ackord kommer istället att behandlas i nästa kapitel.
Som beskrivits tidigare i uppsatsen var tids- och metodstudier ett verktyg för företagen att komma åt kontrollen över arbetet. Bland de första tidsstudierna som användes på varven "var enkla s.k. klockstudier, där arbetsledarna med hjälp av stoppur - inte sällan i början i smyg medförda i byxfickorna - försökte kontrollera hur lång tid arbetarna verkligen behövde för att utföra en viss uppgift." [101]
Men då fartygsproduktionen bestod av kortare serier och innehöll en rad olika yrken som stod hantverket närmre än t.ex. fabriksarbeten, var det svårare för företagen att genomföra studierna och framförallt att dra nytta av dem. En av de största och betydelsefullaste förändringarna inom varvsindustrin var svetsningens införande, vilket påbörjades på 1930- och 1940-talen. Det kan ses som ett led i rationaliseringarna vilken gav stora vinster. "Den viktigaste vinsten var att produktionen i och med svetsningen kunde omvandlas till det mer fabriksmässiga sektionsbyggandet. Detta gjorde att man kunde standardisera arbetet och att detta ledde till att företaget kunde få större kontroll och makt över arbetet."[102] Med svetsningens införande kunde tids- och metodstudier införas.
Svensson pekar på två skäl till att arbetsgivaren ville införa studierna. "Den första var att åstadkomma en fastare arbetsgivarkontroll över ackordsättningen...Studiernas andra uppgift var att förenkla och förbättra arbetsmetoderna." [103]
Svensson visar i sin studie att arbetsstudieambitionerna var störst vid Kockums bland de svenska varven. De första systematiska studierna inleddes redan 1935 på varvet. Motståndet från arbetarna var stort och när rörverkstaden skulle drabbas av arbetsstudieprogrammet 1938 inleddes en aktion. "Omkring 40 man sade upp sin anställning i protest och deklarerade, att de hellre var arbetslösa eller tog annat arbete till lägre betalning, än utsatte sig för tidstudiemännens granskning; andra uppgav sjukdom och stannade hemma." [104] Arbetarna fick stöd av verkstadsklubben och dess klubbordförande Anton Sjö citeras i Svenssons bok. Det var vid ett sammanträde med företagets direktion som han mycket klart deklarerade sin ståndpunkt, "att om han (Sjö; min anm) för sin egen del bleve arbetstuderad, skulle han omedelbart lämna sin tjänst eller också studiemannen avlägsnas. Han måste som yrkesman vara upprörd över systemet att bli vaktad och kontrollerad i minsta detalj och framhöll det vara förödmjukande att stå under observation och betonade att arbetsstudierna ledde till vantrivsel samt ämnade för sin del absolut icke tåla detsamma."[105] Detta var en klar markering från arbetarna och dess lokala fackförening. Linjen stod i rak motsatts till förbundsledningen inställning. I metallarbetaren 1934 kunde man läsa att "det var ...främst i rättvisans och arbetarnas intressen som Taylor kom på tanken att genom studium av ett arbete, utfört av en specialist på området, söka fastställa det, bästa, mest tids- och kraftsbesparande sättet för en arbetsoperations utförande."[106]
Vi vet att Kockums verkstadsklubb var socialdemokratiskt styrd vid denna tid, trots detta intar den en radikal hållning när det gäller arbetsstudier. Förklaringen till detta kan vara att varvsledningen på Kockums förde en offensiv linje jämfört med Göteborgsvarven. Detta trots att Göteborgsvarvens fackföreningar var starkare präglade av kommunistiskt inflytande.[107]
På Götaverken i Göteborg var det "arbetarna som började driva på en utbyggnad av tidsstudieverksamheten omedelbart efter andra världskrigets slut."[108] Förklaringen till detta är att de rådande ackordssystemen som fanns på varvet fungerade inte. Så initiativet från arbetarna kan anses vara av lönepolitisk natur. De ansåg inte att arbetslönen stod i relation till arbetsprestationen. I augusti 1946 genomfördes till och med en strejk bland maskinarbetarna mot det rådande systemet. Ett av kraven var att tidsstudier genomfördes. Något av samma linje fördes vid Eriksberg i Göteborg. Här var det kommunistiska inflytandet inom fackföreningen störst. Därför är det förvånande att det var på Kockums som vi finner det största motståndet. Detta innebär att mitt antagande om ledningens politiska inriktning och deras inställning till metodstudier inte nödvändigtvis stämmer.
Svenssons förklaring är bl.a. att lönens storlek är av avgörande betydelse. Metodstudier accepterades tack vare att arbetarna hoppades på större belopp i lönekuverten.
Som vi sett tidigare innebar svetsningens införande att varven kunde börja intaga formen av "fartygsfabriker". Svetsningen innebar att fartyget kunde byggas sektionsvis. Detta innebär att inte hela fartyget måste byggas plåt för plåt på samma plats, bädden eller dockan. "Jobben blev standardiserade och rationaliserade i stor utsträckning. Vissa yrkesgrupper såsom nitare, diktare och smeder gjordes helt överflödiga. Produktionen fick istället för skeppsbyggnad alltmer karaktären av löpande band, där nitningen avlöstes av svetsningen och träet av plåten som byggnadsmaterial." [109]
Var och en som besökt ett skeppsvarv imponeras av arbetsplatsen. Dimensionerna på verktyg, plåtar och annat är enorma. Det moderna varvet innehåller byggdocka och monstruöst stora monteringshallar. I hallarna sätts plåtar samman till stora sektioner vilka ingår i fartyget. Det kan vara delar av bordläggningen med påsvetsade skott. Vi finner däckskonstruktioner och skorsten. Efter hopsättning i monteringshallarna, fraktas sektionerna med hjälp av kranar och stora fordon[110] När fartygsproduktionen fungerade detta sätt, var det också möjligt att i högre utsträckning standardisera arbetsmomenten. Denna form av fartygsproduktion gav inte bara denna möjlighet, det var också nödvändigt att detaljstyra arbetet.
Medlet var ackordet och grunden var arbetsmätningar och metodstudier. "Vid Götaverken inrättades en ackordscental för svetsningen 1953, varefter en rationaliseringsavdelning tillkom 1954. Eriksberg upprättade motsvarande avdelning 1955. Den byggdes ut 1964, och bytte då namn till metodavdelningen, vid samma tid som Götaverken tog elementartidssystemet (MTM) i bruk."[111]
Under 1950-talet fortsatte rationaliseringarna inom varven. Dessa stöddes av arbetarparterna och ett institutionaliserat samförstånd om behovet av produktivitetshöjningar uppkom mellan fackförening och företag. Facket stödde rationaliseringarna för att detta skulle öka företagens överskott och därmed ge arbetarna chans till lönehöjningar. Rationaliseringarna innebar för arbetsgivarna att minimera arbetskostnaderna och för facket och arbetarna att öka lönerna.
Ackorden blev nu en central del i rationaliseringarna. Från att ha "varit en liten, decentraliserad löneförhandling, som skedde ute på de olika avdelningarna direkt mellan arbetare/gruppstyrelse och arbetsledning/ackordsättare" [112] övergick förhandlingarna till ackordscentraler. Härifrån prissattes arbetsuppgifterna med hjälp av tidsstudier.
Den ändrade strukturen i fartygsbyggandet, mot fabriksbygge, och ändrade prissättningssystem gjorde att varven kunde hämta impulser och idéer från andra industrigrenar.
På 1960-talet "introducerades MTM vid Arendalsvarvets produktionslinje, där 'ackorden baseras på detaljerade metod- och tidanalyser. Analyserna utföres så långt det är tekniskt möjligt med MTM, samt dessutom med klock- och frekvensstudier."[113]
Men metoden infördes inte bara på Arendal. Även andra svenska varv fick MTM-metoden införd. Fackets motstånd var obefintligt.[114]
Kapitel 3.1 har behandlat den strukturomvandling som skett inom varvsproduktionen. Den viktigaste produktionstekniska nyheten var svetsningen. Denna gjorde det möjligt att sektionsbygga fartygen. Vidare gav detta större möjlighet för varvsledningarna att använda sig av tids- och metodstudier. Vi har också konstaterat att det rådde olika inställning till de tidigare tids- och metodstudier bland de svenska varven. En klart negativ hållning har verkstadsklubben på Kockums intagit. Bland de Göteborgsvarv som nämnts i kapitlet kom ibland initiativen från arbetarhåll. Detta har förklarats av att de rådande ackord på dessa varv ej gav arbetarna ekonomiskt utbyte som stod i en, för dem, rimlig proportion till deras arbetsinsats. Arbetsstudierna användes på ett mer defensivt sätt här till skillnad från på Kockums. Här var arbetsstudierna av mer offensiv art från företaget. Syftet var att höja produktiviteten inte att rätta till dåliga ackord.[115]
Uppsatsen har tidigare fört ett resonemang kring arbets-, metod- och rörelsestudier. Som framgått av texten finns det skillnader mellan de olika metoderna. MTM har beskrivits som ett raffinerat sätt att "förprogrammera" arbetet. Det har först en diskussion kring MTM och kontrollen över arbetet. För att förstå MTM och ackord baserade på denna metod måste man känna till ackord baserade på andra faktorer.
Följande kommer därför att behandla de vanligaste ackordsformer som funnits på svenska varv. En diskussion förs även om ackord, insatt i tankar kring arbetsprocessen och kontrollen över arbetet.
Thommy Svensson för en diskussion ur principiell synvinkel när det gäller bland annat ackord. Hans diskussion har tre utgångspunkter, löneproduktion, överskottsproduktion och icke-producerande tid. Arbetsgivaren köper arbetarens arbetskraft. En del av denna går åt till att arbetaren producerar sin lön. Resterande tid han producerar går åt till överskottet. Detta använder företaget till maskiner, anläggningar, vinst osv. Resten av arbetarens arbetsdag är nominell. Den består av icke-producerande tid.
Den icke-producerande kan bland annat bestå i att arbetaren måste vänta på grund av tekniska avbrott och arbetsorganisatoriska brister. Han är med andra ord arbetsberedd, men kan ej producera. Detta kallas spilltid. En annan sida av den icke-producerande tiden är att arbetaren inte utnyttjar sin arbetskraft maximalt, inte arbetar maximalt fort. Detta kallas outnyttjad tid.[116] Metodstudier och ackord kan sägas vara redskap för arbetsgivaren att komma åt en större del av den icke-producerande tiden och föra över den till den verksamma tiden, det vill säga överskottet eller lönen.
Detta borde betyda att arbetsgivaren vore angelägen om att få arbetaren att producera mer, det vill säga arbeta hårdare eller effektivare. Ett av sätten är att erbjuda något som fungerar som ett incitament. Det ekonomiska utbytet för arbetaren är ett sådant. Vad arbetsgivaren då gör är att ge arbetaren en del av den ökade produktionen och behålla resten själv såsom överskott.
Svenssons undersökning visade att det var arbetarrepresentanterna på Götaverken som var de som först förespråkade ackord. Det var inte arbetsgivaren. "Skälet var arbetarnas materiella levnadsvillkor."[117] Svensson har funnit att facket på nämnda varv framställde om utökat ackordsarbete år 1913. Omfattningen ökade därefter successivt. Detta kan då ses mot bland annat den bakgrund att Taylors tankar började göra sitt inträde inom den svenska industrin.
De former som användes vid denna tid var framförallt två varianter. Den första var ett så kallat fritt ackord. Detta var ett ackord som var förhandlingsbart från gång till gång, beroende av arbetets art för tillfället. Dessa var de vanligaste bland varven. Det fanns också så kallade efterhandsackord, "där premien i realiteten blev ett slags ackordtillägg, som knappast var avhängig prestationen."[118]
Förhandlingen skedde i regel mellan arbetaren själv och förmannen. I regel förhandlades endast vid de tillfällen som en ny arbetsuppgift skulle utföras. Var det en sen tidigare känd arbetsuppgift gällde oftast det gamla ackordet. Utbyggnaden av ackordsarbete inom varven var snabb i början av seklet. När det gäller Götaverken i Göteborg vet vi att "kring sekelskiftet torde ackordsförtjänsterna ha utgjort omkring 20 % på timlönen. Åren kring 1920 var motsvarande siffra 70 - 90 %." [119]
Även på Kockums fanns planer på att höja produktiviteten medelst tidsstudier och ackord. 1913 anställdes speciella timskrivare som skulle gå runt på varvet och beräkna tider. Försöket utföll inte väl. Arbetarna kunde fortsätta att påverka sina ackord i hög grad. De kunde med andra ord fortsätta att själv förhandla med förmannen.[120] Men även här blev ackorden omvandlade till att vara kontrollerade av företaget. Dock kvarstår det faktumet att arbetarna kunde kontrollera sin tid och hur mycket av den de behövde ta ut på ett bestämt ackordskort.
Arbetarna bildade normer för hur mycket man skulle ta ut ur ett ackord. Man producerar sen precis så mycket som normen föreskriver. "Detta innebär således att den ekonomiska belöningen i stor utsträckning upphör att fungera som styrmedel och att den huvudsakliga styrningen sker genom arbetsgruppen."[121] Detta är Ohlströms beskrivning av situationen på 1930-talet.
Han går sen vidare och beskriver hur ackorden är uppbyggda på slutet av 1960-talet. "Två huvudtyper av ackord förekommer (på Kockums varv i Malmö; min anmärkning), dels ackord som bygger på tidsstudier, dels syntetiska ackord som bygger på MTM-metoden."[122]
Den första varianten är tidsstuderade ackord. Uträkningen av detta anges i en formel: "x=tXuX(1+s/100)XP/60".[123] De faktorer som påverkar priset är tex arbetarens arbetstakt, tidsstudiemannens bedömning av hans prestation samt centralt förhandlade penningfaktorer.
Det andra ackordssystemet som finns vid varvet är det MTM-baserade s.k. PTS-ackordet. Detta baseras inte på klockstudier av hur lång tid arbetaren tar för att utföra ett visst arbete. Istället är det som vi sett tidigare ett ackord baserat på en addition av de rörelser som ingår i en viss arbetsoperation. Detta innebär att arbetaren inte i samma grad kan påverka produktionsresultatet.
Nästa uppdelning är mellan individuella och gruppackord. Vanligast på varvet var gruppackord, där flera arbetare tillsammans arbetar i ett lag och ackordspriset gäller för hela arbetsoperationen. Lagen kunde vara ganska stora. Där jag själv arbetade bestod laget av både plåtslagare och svetsare. Vi var cirka 12 plåtslagare och 24 svetsare uppdelade på två skift. Vi hade då ett gemensamt ackordskort i vilket det framgick hur många timmar vi hade på oss för en viss sektion som skulle byggas. En av de "äldre" arbetarna i laget var s.k. ackordinnehavare. Hans uppgift var att bevaka antal timmar som vi använt samt vid behov förhandla med förmannen eller verkmästaren. Förhandlingen skedde oftast när han upptäckte att ackordet inte skulle gå ihop. Han framförde då argument som att vissa plåtar var dåligt skurna vilket fick till följd att det var svårare för oss plåtslagare att sammanfoga dem eller att vi fått vänta ovanligt länge på leverans av en del av sektionen (spilltid). Som framgår arbetade jag med ackord baserade på tidsstudier, så kallat fritt ackord.
Som nämnts fick vi oss tilldelat ett kort i vilket det framgick våra arbetsuppgifter, tiden samt en ritning över sektionen. Detta innebar att det inom laget fanns möjlighet till att ha relativt god kontroll över arbetet. Uppläggningen av hur vi skulle genomföra arbetsoperationen föll helt på lagmedlemmarna själva. De äldre och erfarna arbetarna instruerade oss yngre. Oftast arbetade vi två och två plåtslagare (detta gäller i det lag jag arbetade, sannolikt var varianterna stora på varvet), varvid en var en gammal erfaren arbetare och en var yngre och ej fullt utlärd i yrket.
De lag och arbetare som hade PTS-ackord hade det betydligt svårare. Som jag beskrivit ovan kunde vi inom laget relativt enkelt ha en god kontroll och överblick över arbetet. "Är det PTS-ackord så är beskrivningen relativt omfattande och finns bara på verkstadskontoret, Det är därför relativt svårt för arbetaren att kunna göra sig en exakt uppfattning om vilka arbetsmoment som är medräknade när priset för arbetet har bestämts." [124]
Kapitel 3.2 inleddes med en principiell diskussion om värdet av arbetarens produktion, hur detta värde fördelas. Här konstaterades att det fanns en del som går till överskottsproduktion. I denna del ingår bland annat företagets profit. Ska företaget t.ex. kunna investera eller öka sin profit måste överskottsproduktionen öka. Ett av de medel som använts är att söka finna ekonomiska incitament för arbetaren att höja sin produktivitet. Ackord beskrevs som ett av dessa. Men vi har konstaterat att med ackordssystem där arbetaren själv kan förhandla och där han/laget har kontroll över sin tid blir incitamenten till produktivitetshöjning mindre. Arbetaren/laget försöker inte maximera sitt ekonomiska utbyte. Istället är det de rådande normerna som gäller. Normerna bestämme det ekonomiska uttaget. Arbetaren/laget har relativt god kontroll över sitt arbete.
Denna kontroll blir svårare för arbetaren att inneha med MTM-baserade ackord.
Härnäst ska vi följa utvecklingen på Kockums varv i Malmö.
Detta avslutande kapitel bygger på två böcker samt arkivstudier. Kapitlet avser att ge en bild av diskussionen inom verkstadsklubben samt försöka återge de "röster från golvet" som står att finna i materialet jag valt att använda. Kronologiskt följs diskussionen och därmed en tolkning av utvecklingen.
Första gången ordet MTM förekommer i ett protokoll är vid ett sammanträde med styrelsen för Kockums verkstadsklubb den 1 september 1955, alltså samma år verkstadsavtalet slöts där arbetsmarknadens parter officiellt accepterade metoden. Varvets direktör har garanterat verkstadsklubben att inga rationaliseringar skall genomföras utan att klubbstyrelsen underrättats. Klubbordförande Sjöstrand rapporterar även från ett besök han gjort hos en annan av varvets direktörer. Vid detta tillfälle har han meddelats att "företaget gett en konsulterande rationaliseringsingenjör, från Göteborg, .....(ett namn som jag ej kan tyda; min anmärkning), i uppdrag att under en tid framåt två dagar i veckan följa arbetet inom företagets administration, dvs kontor, ritkontor, lager, förråd, transportväsen o.dyl. vilket innebär, att man börjar rationaliseringen i rätt ända. Något underlag för MTM inom produktionen finns f.n. inte." [125]
Men bara några veckor senare står det i ett annat protokoll att det från centralt håll framförts att om det blir aktuellt med MTM-metoden är det viktigt att "vi får vår del av den produktionsökning som man eventuellt kan utvinna." [126]
Garantierna från företaget har sannolikt gjort att det inte förts någon debatt, varken inom verkstadsklubben eller mellan verkstadsklubben och företaget. Därför dröjer det också ett bra tag innan nästa gång MTM diskuteras i ett protokoll.
Som vi sett tidigare var förbundet angelägna om att sprida sin syn på metoden. Deras syn har som vi sett representerats av en positiv syn. Förbundet har i detta sammanhang fungerat som förmedlare av kunskaper om metoden. Det var inte bara informationskampanjen i Metallarbetaren som de presenterade. I ett cirkulär från förbundet 1958 fick verkstadsklubben erbjudande om att de nu kunde köpa MTM-material till nedsatt pris. Intresset var uppenbart varit relativt svalt, ty "styrelsen beslöt inköpa (endast; min anmärkning) ett exemplar av MTM-boken." [127]
Men ganska snart stod det klart för verkstadsklubben att det var viktigt att skaffa sig kunskap i frågan. Vid ett medlemsmöte 1959 menade en medlem, Artur Lantz, att det var viktigt att medlemmarna deltog i cirklar och "särskilt för Kockums vidkommande (cirklar om; min anmärkning) konventionella arbetsstudier. Det gäller att veta arbetstudiens teknik när man känner till företagets subjektiva inställning." [128]
Bakgrunden till denna relativt nya inställning kan vara att det rådde ett kärvt klimat mellan arbetarkollektiv och företag i slutet av 1950-talet. "Ackordstvisterna har dominerat på grund av företagets kärvare inställning" [129] står det i verkstadsklubbens verksamhetsberättelse från 1958. Företaget intog från nu en hårdare linje. De startade kurser och konferenser för förmän och tjänstemän så att avtal skulle kunna följas på ett från företaget striktare sätt. Den hårdare linjen innebar önskan om högre produktivitet, en uppbromsning av löneglidningen på grun av rådande ackordssystem samt en önskan om hårdare kontroll.
Detta kan vara företagets "subjektiva inställning" som Lantz syftar på.
Samarbetet med facket var sannolikt svalare.
Som vi sett tidigare har lönen varit av stort värde för arbetarna. Även facket centralt har betonat lönens betydelse. För verkstadsklubben var det viktigt att ackordsprissättningen var den riktiga och därför var det nödvändigt att ha kunskap om metoderna. MTM hade ännu inte haft sitt intåg på varven.
Trots löftet från företaget om att inte införa MTM-metoden utan att informera verkstadsklubben, fanns det misstankar om att så skedde ändå. Det var vid en MTM-konferens som uppgiften kom fram. Där "uppgavs att Kockums Verkstad med hjälp av MTM upprättat standarddata för svetsning av sektioner. Vidare håller man på med försök, när det gäller häftning av sektioner."[130] Sju dagar senare rapporteras från varvsledningen till verkstadsklubbens styrelse att företaget bestämt förnekar påståendet.
Men bara några månader senare blev verkstadsklubbens ordförande uppkallad till en av varvets direktörer "angående införande av MTM-standarddata på svetsavdelningen...Ordförande menade att vi inte är tillräckligt informerade och för övrigt skall huvudorganisationerna godkänna en sådan åtgärd. Företaget ansåg vi vara tillräckligt informerade då vi haft 4 man i MTM-kursen och svetsarguppens styrelse underhand informerats. Ordföranden har begärt skriftlig information och styrelsen beslöt avvakta frågans vidare utveckling." [131]
Verkstadsklubbens nästa drag var att intensifiera studieverksamheten. Åter är det Lantz som uppmanar medlemmarna att aktivt delta i cirklar om MTM och arbetsvärdering. Hur många som hörsammade uppmaningen framgår ej av dokumenten. Vid samma medlemsmöte fördes en diskussion om MTM och arbetsvärdering. Här konstaterades att MTM ännu inte genomförts på svetsavdelningen men att arbetsvärdering fortfarande var aktuellt. Företaget har deklarerat att de tänker arbetsvärdera om det visar sig lönsamt för dem och frågan för facket är om de ska vara med från början. De som ställer sig positiva till arbetsvärdering menar att förtjänsten härmed kan öka för arbetarna. Engström hävdar att "fackföreningsrörelsen är på defensiven, arbetsgivaren har apparaten i sin hand och tar profiten." [132] Beslut tas om att styrelsen ska utreda frågan och ta ett beslut.
Detta innebär att det finns en osäkerhet inom facket om man aktivt ska deltaga i denna typ av rationaliseringar. Några protokollförda aktioner i Verkstadsklubbens namn förekommer inte efter dessa signaler från företaget.
Ett år senare meddelas i en skrivelse från företaget att man planerat införa MTM-standarddata på prov gällande ett 25-tal olika arbeten. Verkstadsklubben beslutar att underrätta förbundet för upprättande av avtal med företaget.[133] Sannolikt har provet fallit väl ut. Drygt ett år därefter pågår förhandlingar mellan Metall och Verkstadsföreningen om ett MTM-avtal vid Kockums varv. Arbetsvärderingen pågick och dessa skulle ligga till grund för ett eventuellt avtal. Verkstadsklubben konstaterar endast fakta. Någon egen åsikt i frågan framförs ej.[134]
Efter detta förekommer inga protokollförda diskussioner om MTM inom verkstadsklubben. Inte förrän andra halvan av 1960-talet då ackordstvister uppstår aktualiseras frågan igen. Ett avtal har slutits och MTM-installationer kan påbörjas.
Under hela 1960-talet var lönepolitiken en tvistefråga mellan fack och företag. Ofta var det ackordsättningen som var upphovet till oenighet.
På vagnsverkstaden infördes det MTM-baserade ackordet på borrning 1967. Styrelsen för grupp 2, vagnsverkstaden, ger en god bild av de svårigheter som metoden innebär. Arbetarna är oroade över att de inte ska lyckas komma upp i den förtjänst de är vana vid från tidigare ackord. De visste inte med vilken hastighet de skulle behöva arbeta. En styrelsemedlem vill därför att företaget ska uppmanas till att bifoga ett analysblad till arbetskortet samt att varje arbetare skulle få en fullständig redogörelse över de olika rörelser han skulle använda. Detta skulle åskådliggöras med en enkel skiss. Ordförande Christensson "meddelade då att borrarna ute på varvet i maskinverkstaden (maskinverkstaden och vagnsverkstaden var två olika verkstäder på varvet; min anmärkning) hade erhållit ett dylikt analysblad som de efter en tid struntade i att titta på."[135]
Vid ett representantskapsmöte 1968 framförs kraftiga missnöjesyttringar från rörverkstadens arbetare när det gäller PTS-ackorden. Verkstadsklubbens ordförande J-E Olsson informerade att det vid denna tid pågick PTS-installationer vid två stora arbetsplatser på varvet, en svetshall och byggdockan. I debatten som följde visade rörarbetarna på ett gemensamt missnöje mot PTS. Missnöjet riktas mot att de tider som gäller ej stämmer. Ibland kan arbetet ta dubbelt så lång tid som tänkt. De ansåg att det vara omöjligt att arbeta enligt denna metod på båtar och sektioner. Enigheten bland rörarbetarna är stor.
När jag själv arbetade på varvet så förstod jag att ett av de ställen som var bland de viktigaste diskussionsplatserna för oss arbetare var omklädningsrummen. Här kom inte företaget åt oss. I omklädningsrummet befann vi oss på icke betald tid. Vi hade inte stämplat in respektive vi var utstämplade. När det gällde rörarbetarna så framgår det av protokollet att företaget "försöker splittra gruppen genom att placera ut rörarbetarna i olika omklädningsrum." [136] Rörarbetarna accepterar inte pratet om att nya underlag ska tas fram. "Det enda underlag som för närvarande finns är att slopa PTS-systemet. I den arbetsmiljön står inte folk ut. De slutar, till men för oss alla." [137]
Styrelsens kommentar, via dess medlem Bror Olsson, var att företaget inte lyckats få med alla arbetsmoment och att medlemmarna bättre bör sätta sig in i systemet. Han förespråkar med andra ord precis det som rörarbetarna inte kan acceptera, nya underlag.[138]
I mars 1969 avhölls ett viktigt möte inom verkstadsklubben. Det var ett möte med deltagare från de olika gruppstyrelserna som berörs av PTS, representanter för studiekommitten samt styrelsemedlemmar från verkstadsklubben. Mötets enda punkt var PTS. En rad punkter skulle avhandlas.
Kritiska röster kommer från gruppstyrelsemedlemmarna. Man ifrågasatte beredarnas (MTM-männen vars uppgift var att tidssätta arbetsmomenten) kunskaper. "Som exempel kan nämnas, att de tror det är detsamma att borra med ett 42 mm som ett 10 mm borr."[139] För borrarna råder ingen rättvisa i ackorden. Vissa ackord är bra andra dåliga. Det är förmannen som fördelar dessa bland arbetarna.[140] Ligger man då bra till hos förmannen så får man bra kort annars får man alla de små och sämre ackorden.
Bland elektrikerna på elverkstaden är missnöjet stort. Man retar sig på talet om att arbetet blir billigare med PTS. "Men då har de inte räknat med vad alla beredarna kostar. Det lär ha funnits en utredning om kostnader men denna blev nedtystad." [141] Även här ifrågasätter man beredarnas kompetens. Vanligt är att de bara sitter på kontoret och uppstår det något fel så litar de på arbetarna att de ställer saker och ting till rätta.
"I rörverkstaden har systemet helt spårat ur. Beredarna bereder efter ritningar...Företaget är i knipa nu, därför kan vi i de flesta fallen rätta till det mesta." [142]
Det framförs även synpunkter på svårigheten i att tolka olika koder och termer. Ironiskt sägs att det skulle behövas en heltidsanställd arbetare endast sysselsatt med att tolka dessa. En viktig invändning är att det är beredarna och inte arbetarna som styr förtjänsten. Styrelsemedlemmen från elverkstaden säger bestämt att nittio procent av arbetarna inom denna grupp vill bli av med PTS och byta ut den med en fast prislista eller fast lön.
Bror Olsson, representant för verkstadsklubbens styrelse, menar att så länge förtjänsten ökar så finns det ingen anledning att säga upp MTM-avtalet. Ordförande J-E Olsson menar dock att det kanske har spårat ur. Han inser att något radikalt bör göras.
Åke Lundkvist från elverkstaden hävdar att fackföreningen glömmer bort människan. Han vill ha tillbaks det gamla ackordssystemet.
Avslutningsvis framför dock J-E Olsson sin förvåning över att någon vill säga upp MTM-avtalet. Han menar att det går att spåra en positiv förtjänstutveckling tack vare metoden.[143]
Uppenbart finns det en viss skillnad mellan verkstadsklubbens styrelse och gruppstyrelserna. Förstnämnda försvarar metoden och ackordet därtill. Verkstadsklubben för fram samma argument som man från centralt håll gjorde på 1950-talet. Kan man tjäna pengar på systemet så ställer man sig positiva. Arbetarna, i detta sammanhang representerade av gruppstyrelserna, förvånar verkstadsklubbens styrelse med önskningar som innebär att MTM och PTS upphör. För arbetarna finns uppenbart en annan sida av saken än att tjäna mer pengar. Nämligen ovissheten om hur arbetet värderas och att de inte ska men måste påverka arbetsprocessens utformning.
Missnöjet var stort på varvet. Både verkstadsklubben och företagsledningen visste inte riktigt vad missnöjet berodde på. Missnöjet tog sig bland annat sådana uttryck i att elektrikerna strejkade och att personalomsättningen var hög. I detta läge tog företaget ett initiativ. Man skulle göra en undersökning för att få klarhet i missnöjet. Företaget vände sig till facket för att be om hjälp. Det blev LO som fick uppdraget. Undersökningen bedrevs genom intervjuer vilka gjordes i slutet av augusti och i september 1969. Undersökningen utformades, genomfördes och tolkades av en sociolog, Bo Ohlström.
Bo Ohlströms undersökning visar att missnöjet verkligen är utbrett. En av orsakerna hänförs just till PTS-ackorden och därmed MTM-metoden.
Undersökningen visar, till skillnad från verkstadsklubbens uppfattning, att förtjänsten minskat för arbetarna med PTS-ackordet. Arbetarna kan inte ifrågasätta underlaget så konkret som fallet var med det tidigare ackordssystemet. Arbetaren ställs "inför en jättelik uppsättning av siffror, symboler och tidsbestämningar uttryckta i enheten TMU...För summeringen hänvisas han till datamaskinen. Arbetaren vägrar naturligtvis att föra en diskussion på dessa villkor."[144]
En arbetare svarar på frågan om vad han tror att man baserat tiderna på när man räknat ut PTS-ackordet?. "Det är teori, inte praktik. Det är unga killar som bara sitter på kontor." [145] Detta är en vanlig invändning, den att beredarna inte har arbetslivserfarenhet från golvet. Man ifrågasätter hur man ska kunna dirigera arbetarna när de inte vet hur arbetet borde och kan utföras.
Ett flertal intervjuade arbetare visar med konkreta siffror på att de har förlorat pengar på systemet: "Jag fick ett kort nu av en som jag skiftade över med. Priset var 355:- och PTS-priset var överstruket, men där hade stått 247:-. Tänk på ett sådant litet pris att dom pressar ner det till 247:-! Det är inga småsmulor. Om jag vill tjäna 13:- timmen så kan du ju räkna ut hur många timmar snabbare du måste jobba (i det första exemplet, motsvarande det gamla ackordssystemet kan han utföra sin uppgift på 27,3 timmar. Med det andra exemplet, PTS-priset, måste han göra samma arbete på 19 timmar. En skillnad på 8,3 timmar; min anmärkning). Det är orimligheter!" [146]
Andra arbetarargument mot metoden är att företaget får lägga ner stora summor pengar för att få det att fungera. Man ifrågasätter om det egentligen är en rationalisering.
En del riktigt militanta röster hörs också. En arbetare från dockan som befarar att det ska införas PTS på hans arbetsplats intygar att alla isåfall kommer att säga upp sig. "Alla Kockumare ställer upp som jobbar på denna båten, eller i dockan. Dom känner vi så bra. Vi hjälps åt med allt . Och börjar dom då med PTS så går vi allihop." [147] Motstånd betalar sig menar han och hänvisar till plåtslagarna som vägrade att arbeta om de fick PTS. Det blev inte PTS för plåtslagarna.
I september 1969, vid tiden förundersökningens genomförande, inkom en skrivelse till verkstadsklubbens styrelse; "Från el- och rör arb.grp. har inkommit två likalydande skrivelser. I skrivelserna hemställer grp om att klubbstyrelserna skall medverka till att PTS-systemet avskaffas. Klubbstyrelsen beslöt att bordlägga ärendet och att efter hand ta kontakt med gruppstyrelserna." [148]
Några månader senare meddelar klubbstyrelsen att verkstadsklubben är "villig att diskutera tillämpning av ett nytt lönesystem på i första hand driftavd. men även inom el- och röravsnitten" [149] Uppenbart har arbetarnas missnöje fått både verkstadsklubb och företag att vidtaga åtgärder.
På representantskapsmötet två dagar senare meddelar J-E Olsson från klubbstyrelsen om pågående förhandlingar med företagsledningen. I dessa förhandlingar behandlas bland annat ett nytt betalningssystem. Visserligen framgår inte att man ska lämna PTS-ackorden. Men det kan tolkas så att man försöker få en större fast del i lönen baserad bland annat på anställningstid, frånvaro, arbetsuppgift och produktivitet. Det vill säga en form av meritvärdering. [150]
Men MTM baserade ackord kvarstår ännu ett tag på varvet. I början av 1970 fördes förhandlingar mellan företag och verkstadsklubb om höjningar av MTM-faktorer. Företaget befarade stora löneglidningar men verkstadsklubben hotade med att de hade möjlighet att säga upp avtalet om inte höjningar genomfördes.
I Ohlströms undersökning kommer det även fram att många av de intervjuade arbetarna gärna skulle vilja ha fast månadslön. "Ja, det skulle inte vara så dumt. Frugan har ju fast månadslön. Då vet man ju vad man får. Det skulle säkert inte vara dumt att ha fast lön." [151] anser en av dem. Många anför argument som att det skulle vara möjligt för arbetarna att göra sitt arbete så noggrant som de vill men idag inte hinner. Att så många skulle lata sig tror man inte på. Vem vill sitta nere på varvet i drygt 8 timmar om dagen utan att göra något, frågar sig en arbetare?
En av de intervjuade svarar på frågan om han skulle kunna tänka sig att arbeta med en fast lön motsvarande vad han hade nu, 14:-? Hans mycket bestämda svar lyder: "Jag skulle nöjt mig med 12,50! För det hade varit mycket värt! Att få slippa ifrån dom här djävla ackorden. För det är hemskt många gånger! Det fordras ett noggrant arbete samtidigt som det sätts ett dåligt ackordspris! När man vet att ett jobb är noga och man fått ett dåligt pris, det är hemskt! Det skall jagas undan som fan där inne! Det finns ju ackord som är alldeles hopplösa! Så det hade varit bra med fast lön, det hade det tjänats pengar på. Allt detta spring, Kockums kunde lagt ner den där djävla ackordsberedningen. Det hade dom tjänat på, absolut, kvalitetsmässigt skall vi inte tala om det!" [152]
Ohlström menar att ordet rationalisering för många Kockumsarbetare är synonymt med dyrbara och meningslösa åtgärder som hindrar arbetaren att arbeta effektivt. PTS torde vara en av de bidragande faktorerna till denna åsikt , skriver han.[153]
Som vi sett i framställningen har missnöjesyttringarna varit omfattande redan innan Ohlströms resultat presenterades i bokform. Hur blev reaktionerna på hans rapport och vad blev resultaten?
Ohlströms undersökning, "Kockumsrapporten", publicerades 1970. Samma år i mars diskuteras den på ett styrelsemöte i verkstadsklubben. J-E Olsson menar att det är verkstadsklubbens skyldighet att analysera och vidtaga åtgärder med anledning av den. Styrelsen föreslår att man bildar arbetsgrupper, med var sitt ansvarsområde. En av grupperna skulle diskutera framtida löneformer.[154]
Men innan styrelsemötet inträffade ett historiskt möte på Kockums varv. Det var ett möte där Metalls ordförande Åke Nilsson, Kockums verkställande direktör Nils-Hugo Hallenborg, Ohlström, representanter från Metall 4:an i Malmö samt sist men inte minst 1600 Kockums anställda träffades. Mötet genomfördes i verkstadsklubbens regi. Diskussionen som föregick på detta möte var den första där man diskuterade resultatet av Ohlström undersökning och gjorde ett försök att blicka framåt.
Hallenborg inledde med att konstatera att Ohlströms undersökning gav en oförfalskad bild av den verklighet som rådde på varvet. Det primära problemet ansåg han vara den brist på kommunikation som fanns inom företaget.
Åke Nilsson försöker föreslå de punkter som är viktiga att i framtiden utreda och förändra. Han nämner bland annat ett nytt lönesystem. Det är, säger han, absolut nödvändigt att man följer upp missnöjet med ackordssystemet.
En av arbetarrösterna bland de 1600 ställer frågan till Hallenborg om han anser de anställda vara arbetskraft eller människor. "Arbetskraft är något som man varje dag och varje timme kan pressa ut mer arbete ur" [155], lägger han till. Något svar på frågan får han inte.
J-E Olsson hävdar mycket bestämt att problemen ligger i löneformerna för arbetarna. Han menar att prestationen bland arbetare inte skulle sjunka nämnvärt om man införde fast månadslön. Som det är nu så finns det ingen solidaritet mellan arbetarna. Ackorden skapar endast hets och osämja.
Henry Lindberg, ombudsman Metall avd 4, menar att rationaliseringarna inom varven har tagit sig sådana former att människan kommit i en sekundär position.
En arbetare, Elof Jönsson, prisar det svenska pensionssystemet men befarar att ingen Kockumsarbetare får uppleva det tack vare det nya, hårda och omänskliga ackordssytemet.
Debatten fortsätter och det framstår ganska tydligt att både företag och fackförening nu är överens om att månadslön skulle rätta till en del av de problem som finns.[156]
Som framgått i inledningen av uppsatsen upphörde samtliga ackordssystem och därmed MTM-metoden på Kockums varv i Malmö den 1 september 1976. Fast månadslön infördes, visserligen kommer jag ihåg att det framfördes skarp kritik från många arbetare mot den form som infördes. Man hävdade att det var månadslön baserad på meritvärdering. En meritvärdering som tenderade att vara subjektiv såtillvida att låg man bra till hos förmannen så var det lättare att hamna i ett fördelaktigare lönefack. Men detta är en diskussion utanför ramen för denna uppsats. Istället ska uppsatsen, i en avslutning, försöka analysera den ändrade attityden hos både företag och fackförening.
Frågan är varför företaget och fackföreningen nu är angelägna om fast månadslön? Hur ska vi kunna förklara detta och vilka motiv står att finna? Vilka slutsatser går att dra av detta?
Uppsatsen kommer härnäst att i en avslutning göra ett försök att besvara ovanstående spörsmål.
Kapitel 3 har behandlat de svenska varven. Här har diskuterats betydelsen av den strukturella förändring som kan ses i och med svetsteknikens införande på varven. Vi har konstaterat att de tids- och metodstudier som började användas möttes på olika sätt på varven. På Kockums var motståndet relativt stort.
Kapitel 3 fortsatte därefter med en mer principiell diskussion kring ackord och arbetets värde. Vi har sett hur ackorden växte fram. Vidare har uppsatsen fört en diskussion om hur olika ackord var uppbyggda och vad respektive betytt för kontrollenöver arbetet. Här har konstaterats att de "gamla" ackorden inneburit att arbetaren haft relativt stor kontroll över hur arbetet skulle utföras. Han har med andra ord haft makt över arbetet.
Kapitel 3 avslutades med en redovisning av utvecklingen på Kockums varv i Malmö vad gäller framförallt MTM-metoden. Den lokala fackföreningen, verkstadsklubben, intog en relativt passiv roll i slutet av 1950-talet. Det var inte förrän första halvan av 1960-talet som diskussionerna om metoden uppkom. Detta kan förklaras av att företaget nu började diskutera metodens införande på varvet.
Missnöjesyttringar kommer från arbetarhåll när väl metoden införts och prövats. I de redovisningar som arbetare själv gjort framkom att det ekonomiska utbytet för dem som arbetar under MTM-metoden blivit mindre. Missnöjesyttringarna tog sig bland annat sådana uttryck som att personalomsättningen var onormalt stor. I detta sammanhang genomfördes en större sociologisk undersökning med syftet att finna svar på frågan om vari problemet fanns. Denna undersökning visar att en stor del