Vad innebär egentligen rättvisa. I dagligt tal antar jag att vi med rättvisa menar t ex att vårt generella välfärdssystem, med lika rätt till vård och utbildning osv, är skapat för att upprätthålla mer eller mindre lika levnadsvillkor för samtliga samhällsmedlemmar. Man brukar också säga att ett rättvist lönesystem är när skillnaden mellan den högsta och lägsta lönen på en arbetsplats, inom en bransch eller i ett helt land, inte är alltför stor. Rättvisa i juridisk mening betyder också likhet inför lagen, och denna skall avspegla den rådande moraliska och samhälleliga rättsuppfattningen. Detta är bara några exempel på i vilka sammanhang ordet rättvisa brukar användas, men gemensamt för allt bruk av detta begrepp är att de har sin utgångspunkt i, att det ursprungliga och naturliga tillståndet är någonting annat än rättvisa. Det vill säga, om vi inte hade de regleringar, korrigeringar och fördelningar som vi har i samhället, om vi lät utvecklingen och samhällskrafterna få spela fritt, då skulle vi få ett orättvist samhälle.
Rättvisa är sålunda någonting som pådyvlas den starke till den svages förmån. Det är ett avsteg från det tillstånd som de -råa- och enkla krafterna annars skulle försätta samhället i. För att skydda de svaga har vi alltså upprättat ett konstlat system med olika fördelningsprinciper. Olika former av bidrag, differentierade skatter, ett system där förhandlingar mellan arbetsgivare och arbetare avgör lönerna, könskvotering till viktiga poster, förbud mot olika former av diskriminering, lokaliseringsstöd, regionalstöd, osv, är alla olika former av regleringar som inskränker de starkares möjligheter till framgång och förtjänst.
Nu inställer sig så frågan; kan vi verkligen tala om rättvisa när denna egentligen inte innebär någonting annat än olika former av regleringar inom ett i sin helhet orättvist socialt, ekonomiskt och kulturellt system. Kan vi tala om en rättvis lönefördelning när själva lönearbetarsystemet i sig är ett förtryckande och utsugande system. Kan vi tala om yttrande- och tryckfrihet när det är en ekonomisk fråga ifall åsikter och rena fakta skall få utrymme i media. Kan vi tala om juridisk rättvisa när endast de förmögna kan kosta på sig den bästa rättshjälpen, och när ekonomiska förluster värderas högre än mänskliga tragedier. Kan vi tala om social rättvisa när det krävs bidrag åt de med sämre ekonomi för att också dessa människor skall klara av att föda och uppfostra sina barn, och där ungdomar måste skuldsätta sig för att få en utbildning. Kan vi tala om en rättvis flyktingpolitik när det är mottagarlandets nationella ekonomiska tillstånd som avgör vilka människor som skall få leva och vilka som skall sändas tillbaka och dö. Kan vi överhuvudtaget tala om någon rättvisa i ett kapitalistiskt samhälle, där det är den
heliga privategendomens rätt som dikterar lagar och normer.
Allt tal om rättvisa är endast grader av mer eller mindre reglering och fördelning inom ett samhällssystem som grundar sig på snedvridna och ojämlika normer och ideal. Detta framgår också tydligt om man slår upp ordet rättvisa i Nationalencyklopedins ordbok. Där står att ordet har fornsvenskt ursprung sedan 1520 men att det började användas först på 1780-talet, dvs under upplysningstiden, och då för att uttrycka värderingar. Vi kan alltså förstå att ordet har sitt ursprung i den borgerliga revolutionen. Och då som nu utrycker begreppet rättvisa
endast olika grader av förtryck och ojämlikhet, och denna rättvisa sträcker sig aldrig utanför de ramar som det kapitalistiska, borgerliga systemet satt upp. Det vi kallar rättvisa är bara små eftergifter från kapitalet. Dessa eftergifter är resultat av olika faktorer; delvis av att den borgerliga ideologin rymmer även mer liberala tankar såsom socialdemokratin. Men de är också resultat av att kapitalet tvingas hålla en stabil och helst växande marknad vid liv. Man kan som bekant inte såga av den gren man själv sitter på. Vidare är kapitalintressena medvetna om den latenta kraft som skulle kunna flamma upp ifall arbetarklassen pressas alltför hårt.
Begreppet rättvisa har alltså en betydelse, enbart i det samhälle, där människorna anser att det naturliga och ursprungliga tillståndet är att den starkes rätt råder. I ett arbetarkommunistiskt samhälle där allt handlande och tänkande som styr samhället utgår från alla människors lika värde, där produktionen i grunden styrs av gemensamma behov i stället för egenintresse, och där mänskliga relationer bygger på verkligt samarbete, välvilja och kärlek, i stället för på dold girighet och konkurrens, där tappar begreppet rättvisa sin roll.
När ordet rättvisa används skall man alltså ha i åtanke att ordet egentligen utrycker någonting som rör sig inom ett orättvist system och alltså inte är någonting som skall ses som ett slutmål. Rättvisa är ett borgerligt uttryck och ingenting som vi i arbetarklassen behöver använda oss av. Vi skall i stället eftersträva ett samhälle där detta ord inte har någon innebörd, där dess livsluft, klassindelningen, inte existerar.
Henrik Berglund
CAK (Centrum för Arbetar-Kommunister)