Jag erhöll många av mina värderingar under en tid då den offentliga politiska debatten handlade om makten på arbetsplatserna, solidaritet med tredje världens folk, särskilt Vietnams, den vansinniga utbyggnaden av kärnkraften, knäfallet för privatbilismen på kollektivtrafikens bekostnad och så vidare. Av alla frågeställningar har kampen för demokrati legat mig varmast om hjärtat.
Demokrati betyder folkstyre. Men vad menas med det styrande folket? Vilka förutsättningar måste uppfyllas för att folket ska kunna förvekliga sin rätt att styra?. I den svenka regeringsformens första paragraf fastslås demokratins grundprincip genom den inledande satsen att "all offentlig makt utgår från folket", det vill säga en markering av det formella demokratibegreppet, att förfarandet vid beslutsfattandet är det väsentliga. Även en innehållsmässig definition av demokratibegreppet ges i regeringsformens första paragraf andra stycket med stagandet att "Det allmänna skall verka för att demokratins ideer blir vägledande inom samhällets alla områden". Med detta avses bland annat ide´n om alla människors lika värde. Här åsyftas t ex demokratisering av arbetslivet, demokratisering av undervisningen så att tillträde till högre studier skall stå öppet för alla grupper i samhället oavsett vilken klasstillhörighet man.
En rättsordning som skyddar individernas fri- och rättigheter har avgörande betydelse för ett fungerande demokratiskt samhälle. Mera omdiskuterat är vilken grad av social och ekonomisk likställighet som krävs av ett demokratiskt samhälle. Det är inte enbart marxisterna som har pekat på det uppenbara sambandet mellan ekonomiska, sociala och kulturella faktorer och en demokratisk utveckling. Därför skiljer man begreppsmässigt mellan politisk, social och ekonomisk demokrati. Ett samhälle kan på ett samhällsområde vara väldigt väl demokratiskt utvecklat (oftast det offentliga) medan det på ett annat område är organiserat rent diktatoriskt (oftast det privata näringslivet). Sådana samhällen som i sig har motstridiga organisationsstrukturer brukar trots detta av hävd kallas för demokratiska.
En artikel i Metallarbetaren nr10 från 1975, ges följande ingress. "Detta är sannolikt en av de mest angelägna artiklar vi publicerat i Metallarbetaren på många år. Den bör intressera framförallt de tiotusentals metallare, som just nu sysslar med papagraf 32-remissen." Artikeln heter Klasslagarna och skrevs av Per Nyström. Artiklen behandlar en doktorsavhandling av Per Eklund som heter Rätten i klasskampen.
Frågan varför utvecklingen stått påtagligt stilla på arbetsrättens område sedan 1930-talet under det att den varit starkt progressiv inom socialpolitiken är ett intressant historiskt och politiskt problem.
Varför demokratiseringsprocessen stannade upp föklaras med Hitler, att facken kämpade för högre löner, men till slut så aktualiserade den undermåliga arbetsmiljön krav på delaktighet i besluten.
Inför SAP:s kongress i mars -96, skrev LO:s rättviseutredare Olle Sahlström och Ingemar Lindberg i Aftonbladet.
Arbetarrörelsens behov av förnyelse är oerhört mycket mer djupgående än ytlig modernisering och begränsad vardagsmakt.
I artikeln tar författarna upp utvecklingen efter andra världskriget och fram till våra dagar. De menar att de första 30 åren var ett skede av demokratisk utveckling, vilken under de senaste 20 åren har vänts till sin motsats. Jag har här tagit med två artiklar, en som speglar debatten i vår egen tid (90-talet), en som rätt väl återger den känsla, jag själv hade när jag började att arbeta på 70-talet. Lagen på 70-talet stipulerade dock att arbetsköparna "ledde och fördelade arbetet". Det var den här situationen som artikeln i Metallarbetaren handlade om. Den demokratiska erfarenheten är tydlig. Utvecklingen beror av folkets vilja och av de rådande möjligheterna att utöva demokratiskt handlande och tänkande. Det är i arbetslivet och i olika intresseorganisationer som kampen om demokratin utspelar sig. En demokratisering av arbetet är avgörande för allt övrigt samhällsliv. En ny arbetsorganisation som stärker individen och kollektivet, ger upphov till nytt tänkande och mer genomgripande krav på den offentliga maktutövningen.
Statsskickets politiska system, med representativ demokrati och de förvaltningar som hör samman med exempelvis kommunala styrelser och nämnder, innebär trots allt att folkets strävan till rättvisa och jämlikhet i viss mån har varit framgångsrik. Politiska och förvaltningsmässiga beslut går att granska och överklaga. Rätt kan skipas i enskilda frågor, lagstiftning kan påverkas av folkligt vald församling. Oroande är förstås EU-projektet där en ofantlig byråkrati med "ett betydande demokratiskt underskott" kommer att vara överordnad nationellt stiftade lagar.
Hittills har dock folkets kamp inneburit att demokratin har gjort vissa landvinningar inom främst de offentliga institutionerna i samhället. Kampen på arbetsplatserna fortsätter men står inte i motsättning till att samtidigt slå vakt om och utvidga demokratin på andra områden. Medborgarkontoren kan bli enbart ännu en påbyggnad för att befästa rådande system men kan också bli ett informationssystem som ökar folkets deltagande i en betydande del av samhället. Inte minst kommunerna utgör idag en mycket stor del av arbetsplatserna i Sverige.
Nu har vi fått en uppfattning om demokratibegreppet och visat att demokratin har utvecklats mest inom den offentliga sektorn. Men hur gick det med demokratin inom det privata näringslivet?
I vårt projektarbete Medborgarkontor Sölvesborg - myndighetens ansikte eller folkets informationscentrum, försöker vi även belysa framväxten av medborgarkontor i Sverige och deras påverkan på den demokratiska processen. Då kommer frågeställningar som tillgänglighet, funktion och innehåll fram. Men även frågan om vilken roll ny teknik spelar i den demokratiska processen. Vilken information som presenteras och i vilket syfte. Statens Råd för Samhällsforskning arrangerade 1970 en forskarkonferens om samhällsinformation, i rapporten Metoder vid samhällsinformation ges följande definition:
Samhällsinformation är varje urval av upplysningar om aktuella förhållanden och företeelser i samhället som förmedlas till allmänheten, till vissa grupper inom allmänheten eller till myndigheter.
I rapporten Medborgarkontor - redovisning av pågående utvecklingsarbete, utgiven av civildepartementet 1993, ges följande översikt om den lokala demokratin:
Det behövs en redogörelse till innan den här analysen kan avslutas. Nämligen en viss förståelse för de ekonomiska lagar som styr vårt kapitalistiska samhälle. Karl Marx skriver i Kapitalet, första boken:
Inbesparing av arbete genom utveckling av arbetets produktivkraft har i den kapitalistiska produktionen inte till syfte att förkorta arbetsdagen. Avsikten är endast att förkorta den för produktionen av en viss varumängd nödvändiga arbetstiden.
Jag skrev ovan om den på 70-talet antagna regeringsformen och dess grundprincip att "all offentlig makt utgår från folket" och att "Det allmänna skall verka för att demokratins ideer blir vägledande inom samhällets alla områden".
1993 konstateras i Civildepartementets utredning att "Det finns idag en stark tendens att kommuner och landsting ökar inslagen av marknadsorientering i verksamheterna". Vad ligger bakom denna utveckling att kommuner och landsting blir bärare av ett mer strikt ekonomiskt tänkande vid utformningen av sina verksamheter, istället för att utforma sina veksamheter utifrån de anställdas intresse och medborgarnas behov? Hur kom det sig att den positiva utveckling inom det privata näringslivet som inleddes under 70-talet, förbyttes till sin motsats under 90-talet?
I samhället pågår ständigt en kamp mellan olika intressegrupper. I den kampen har en grupp för det mesta initiativet. På 70-talet fanns det en påtaglig optimism inom arbetarrörelsen kombinerad med en positiv förändringslusta. Bakåtsträvare i kamporganisationen Svenska Arbetsgivareföreningen satte fart på de starkt konservativa småföretagarna och lyckades med vulgärpropaganda jaga upp dessa element. Industrikapitalet lyckades så bra med att jaga upp småföretagarna att de satte stopp för den påbörjade demokratiseringen av det svenska näringslivet. Den kortlivade borgerliga regeringen avslutade processen med löntagarfonder, genom att dela ut fondpengar till aktieägarna! Se där, viljan att släppa fram arbetarna i ett demokratiskt och fritt skapande samhälle.
Att politikerna mer och mer anammade ett marknadsorienterat synsätt har flera förklaringar. En väsentlig förklaring är anpassningen till EU. På annat ställe har vi redogjort för EU:s engagemang på IT-området, nämligen att med hjälp av IT få den inre gemensamma marknaden att fungera. Medborgarna blev kunder var dom än befann sig; i sjukhussängen, i skolmatsalskön, på ålderdomshemmet, överallt blev vi kunder. Applicerandet av ekonomiska termer och funktioner på varje millimeter av vårt samhälle får naturligtvis förödande konsekvenser för tankegångar som mänsklighet, omtanke, reflektion och mera jordnära saker som 6-timmars arbetsdag eller behovet av att demokratisera arbetslivet.
Det blev alltså inte så att "Det allmänna skall verka för att demokratins ideer blir vägledande inom samhällets alla områden", utan "Det finns idag en stark tendens att kommuner och landsting ökar inslagen av marknadsorientering i verksamheterna" och att "EU:s engagemang på IT-området anges framför allt vara av näringspolitisk och handelspolitisk karaktär".
I Dagens Nyheter den 15 maj 1996 beskriver Tor Wennerberg marknaden med hjälp av Karl Polanyi.
I "Den stora omdaningen" beskrev Karl Polanyi marknadsekonomins uppgång och fall i Västeuropa under 1800-talet och fram till trettiotalskrisen. Marknaden är ingen naturlig organisationsform, menade Polanyi. Historiskt har den i stället skapats uppifrån, genom politiska beslut. En fullt genomförd marknadsekonomi skulle inte kunna existera ens i två veckor. Samhället skulle slitas sönder och ödeläggas. Polanyi beskriver hur det han kallar "samhällets självförsvar" omedelbart satte in när marknaden under 1800-talet lade under sig allt vidare områden. Människorna organiserade sig och bjöd motstånd mot den "marknadskvarn som malde ner människors liv". För att säkra samhällets existens började alla länder reglera marknadsmekanismerna. Samhället vidtog åtgärder "för att inte utplånas genom den självreglerande marknadens handlingar", skrev Polanyi.
Artikeln handlar om Har kapitalismen någon framtid? Tor Wennerberg ställer den frågan utifrån två nyutkomna böcker.
En som oroar sig för kapitalismens framtid är Lester Thurow, ekonom vid Massachusetts Institute of Technology. I The Future of Capitalism varnar han för en lång period av stagnation och förfall om inte kapitalismen förmår förnya sig. Den globala, oreglerade kapitalismen måste möta ett organiserat, folkligt motstånd över nationsgränserna, om marschen mot avgrunden skall kunna undvikas. Dess ideologiska motståndare borde vara demokratin, en demokrati som för att bli meningsfull måste erövra även det ekonomiska livet.
Frågan, "hur gick det med demokratin inom det privara näringslivet?" har redan besvarats. Borgarregeringen gjorde slut på de ansatser som fanns för att utveckla nya demokratiska beslutsprocesser på företagen. Karl Marx klargjorde att produktförbättringar i det kapitalistiska samhället primärt inte är till för att förbättra villkoren för medborgarna i samhället. Det räcker alltså inte bara med ny teknik, nya kommunikationsmöjligheter för att förbättra villkoren för människorna. Makten att bestämma hur den nya tekniken ska användas måste också finnas, alternativt erövras.
Om en fungerande marknad är målet för de flesta projekt som bedrivs, så lär demokratiseringprocessen inte utvecklas i någon positiv riktning. Finns det inom EU någon demokratisk vision? EG-kommissionens förre ordförande Jacques Delors framförde följande åsikt i EG-parlamentet 1988:
Det blir en chock för medlemmarna i de nationella parlamenten när det går upp för dem att inom de kommande tio åren 80 procent av all ekonomisk, social och skatteteknisk lagstiftning kommer från EG och inte från de lagstiftande församlingarna i medlemsländerna.
EU erbjuder en vision av centralisering och fjärrstyrning. Vilken blir då motvisionen? Aktiva kommunmedborgare kommer att ställa krav på information om den kommunala verksamheten. Ett ökat engagemang för samhällsfrågor kan innebära att Medborgarkontoren blir en aktiv del i processen att återerövra demokratin.
I sin roman Motståndets estetik skriver Peter Weiss.
Om och omigen, när jag försökte skildra något av den tid som avslutades med maj fyrtiofem, skulle följderna tränga sig på mig. Över erfarenheterna, som var genomdränkta av död, skulle den grällt kolorerade framtiden lägga sig, sedan länge återigen fylld av tortyr, brandskattning och mord. Om och omigen skulle det vara som om alla tidigare förhoppningar stäcktes i och med att föresatserna gått förlorade. Men även om det inte skulle bli så som vi hade hoppats, så ändrade detta ändå ingenting i förhoppningarna. Förhoppningarna skulle bli kvar. Utopin skulle vara nödvändig. Även senare skulle förhoppningarna flamma upp otaliga gånger, kvävas av den överlägsne fienden och väckas upp på nytt. Och förhoppningarnas sfär skulle bli större än den var på vår tid, den skulle sträcka sig över alla kontinenter. Tumultet av kämpande som bet sig fast vid varandra skulle växa, och viljan att protestera, att sätta sig till motvärn skulle inte förlamas. Liksom det förgångna var omöjligt att ändra på, skulle förhoppningarna vara och förbli omöjliga att ändra på, och de som en gång, när vi var unga, hade hyst så glödande förhoppningar, skulle kunna hedras genom att vi väckte dessa till liv igen.
---
Det bör dock betonas att frågan om samverkan mellan myndigheter och om kontakter mellan myndigheter och medborgare inte huvudsakligen skall ses som ett ADB-projekt, även om IT är en viktig förutsättning för den fortsatta utvecklingen.
---
Medan Thurows syfte är att väcka insikt om att vi måste förbättra den kapitalism som enligt honom saknar alternativ, har ekonomen och mediekritikern Edward Herman i sin nya bok Triumph of the Market ett mer systemkritiskt perspektiv. Växande misär, marginalisering och ekologisk förödelse gör att det globala nyliberala projektet inte kommer att kunna bestå, menar Herman. Vi måste hitta alternativa, demokratiska sätt att organisera det ekonomiska livet. På lång sikt är det en fråga om mänsklighetens överlevnad.
---
Givetvis måste varje tum av det nationella handlingsutrymme som återstår utnyttjas. Så sker inte idag. Politikens maktlöshet är upphöjd till norm. Men i en världsekonomi där den ekonomiska makten organiserat sig transnationellt måste också det folkliga motståndet av nödvändighet organisera sig över nationsgränserna. Därmed blir också uppgiften svårare. Å andra sidan har den internationella solidariteten i dag en starkare grund i de reala villkoren än tidigare: samma processer drabbar folkflertalet i såväl rika som fattiga länder på ett allt tydligare sätt. Tredje världen flyttar in i den första världen.
Ägnar sig EU åt projekt som är garanterat ofarliga när det gäller att få en demokratisering till stånd?