Politisk filosofi - frågan om vilka som är de riktiga principerna för hur samhället skall vara ordnat - har blivit ett ämne på modet de senaste 25 åren. Vilken uppfattning i dessa frågor som är den som bäst överensstämmer med vänsterns föreställningar om hur samhället skall omformas är inte en alldeles lätt fråga att besvara. Vissa vänstersocialdemokrater - som till exempel Göran Greider - har uttalat sympati för den utilitaristiska nyttofilosofin, och det har också förekommit försök att formulera delvis nya politisk-filosofiska teorier utifrån marxistiska begrepp som "expolatering" och den marxska principen "åt var och en efter behov".
Det sätt att integrera politisk filosofi i ett vänsterprojekt som jag skulle vilja uppmärksamma här, är att se socialistisk politik som ett sätt att förverkliga liberala filosofiska principer. Jag menar inte liberala i den meningen vi förstår liberalismen från svensk partipolitik, men tanken kan ändå låta paradoxal - liberaler uppfattas ofta i partipolitiken som något av vänsterns främsta motståndare. Denna text är ett försök att förklara varför det inte är en riktigt så paradoxal tanke som det i förstone kan låta. Jag kommer inte att kunna ens flyktigt beröra alla de viktiga frågor som reser sig, och inte heller kommer jag att kunna tillföra mycket, utan endast antyda på vilket sätt jag tycker att man bör förhålla sig.
I centrum för varje politisk teori eller politiskt åtgärdsprogram eller strategi bör stå frågan om hur samhället skall utformas. Vilket är det goda samhället? Liberalens svar på denna fråga är att det goda samhället är det samhälle där människor ges de bästa möjligheterna att leva den typ av liv de själva valt att leva. Det finns inte ett sätt att leva, en viss uppsättning verksamheter, ett eller flera mål för det mänskliga livet, som kan sägas vara de objektivt bästa för människorna. Samhället skall därför inte skapa goda liv åt medborgarna, det skall se till att människorna har de nödvändiga resurserna, i termer av ekonomiska tillgångar, fri- och rättigheter, makt och inflytande över samhället, et cetera, för att själva kunna skapa det goda livet. Kort sagt: det slutgiltiga målet för den liberala staten är att garantera att medborgarna är fullständigt autonoma.
Modernt liberalt tänkande erbjuder en bra och genomtänkt teori för vad värden som jämlikhet, frihet och demokrati kan innebära i det moderna samhället. Det är också, vilket särskilt borde tilltala vänstersinnade människor, ett radikalt jämlikhetstänkande. Den amerikanske filosofen John Rawls princip för hur värden skall fördelas i samhället - ojämlikheten kan endast accepteras i den mån den är till fördel för de sämst ställda - är ett exempel på detta. Som en annan amerikansk filosof, Ronald Dworkin, formulerat det, går de liberala principerna "inte att förneka i ljuset av någon mera radikal uppfattning om jämlikhet, därför att någon sådan existerar inte".
Äldre liberala teorier såg staten som huvudfienden, från vilken individen måste skyddas med hjälp av institutionaliseringen av rättigheter, och menade att den (marknads)ekonomiska sfären på något vis var frihetlig till sitt väsen. Detta är naturligtvis en idé som leder till farliga konsekvenser, eftersom den bortser från de strukturer av makt och underordning som de ekonomiska systemen i kapitalismen rymmer. Men moderna liberala teorier begränsar inte rättviseprincipernas räckvidd på detta vis, utan betraktar de politiska målen som styrande för organiseringen även av det ekonomiska livet. John Rawls lämnar i sin bok A Theory of Justice frågan öppen om huruvida ett privat eller ett kollektivt ägande av produktionsmedlen är vad som bäst överensstämmer med hans liberala teori.
En liberal teori om det rättvisa samhället, kombinerad med kritiska teorier om vad som lägger hinder i vägen för att detta rättvisa samhälle skall uppnås - marxistisk ekonomisk teori, radikala teorier om makt, som till exempel den Steven Lukes har lanserat - kommer att medföra mycket drastiska förslag till vad som behöver ändras på i den politiska, ekonomiska och kulturella organiseringen av samhället.
Naturligtvis stämmer de liberala principerna inte överens med allt i den marxistiska traditionen och den radikala vänsterns historia. Det finns mycket vänsterretorik och en del socialistiska målsättningar som inte går att förena med en liberal "dagordning". Jag skall nämna två exempel på dålig överensstämmelse mellan liberal filosofi och marxistisk tradition här.
För en liberal är naturligtvis individens frihet och rättigheter centrala - att skydda dessa är statens uppgift, men de måste också skyddas från en stat som inte fungerar moraliskt. Det har funnits en föreställning i den marxistiska traditionen att sedan rätt grupperingar kommit till makten kommer statens intressen automatiskt att harmoniera med medborgarnas intressen eller en tänkt "allmänvilja". Utan att vilja tillmäta idéer alltför stor betydelse menar jag att det finns skäl att anta att denna attityd kommit att bidra till de brott som under 1900-talet begåtts i socialismens namn. Det kommer aldrig att finnas en stat, vars intressen är de samma som medborgarnas. Skilda uppfattningar i värdefrågor och frågor om det mänskliga goda är och kommer att förbli ett faktum. Denna mångfald kommer att behöva skyddas från statens makt genom vidmakthållandet av en privatsfär och ett civilt samhälle där staten uppträder endast som en garant för säkerheten, inte som aktör eller auktoritet. Ockupationen av det civila samhället utgjorde en viktig del av förtrycket i öststaterna, och enligt mångas bedömning var uppkomsten av ett civilt samhälle en viktig orsak till dessa regimers fall.
I den marxisiska traditionen har också förekommit uppfattningar om hur det goda mänskliga livet bör levas, uppfattningar som enligt liberala principer inte får tvingas på människorna. Detta gäller till exempel idén att vissa typer av arbete är ovärdiga människor, och inte skall tillåtas i det socialistiska samhället, medan andra är bra för människor, och skall skapas. I ett rättvist samhälle, där människor inte är tvingade att ta vilka arbeten som helst, ser liberalen ingen anledning att förbjuda människor att arbeta som "bihang till maskinen", om dessa människor anser att det är vad de verkligen vill göra, till exempel för att tjäna pengar som de kan använda för att förverkliga andra mål i livet. "Alienation" kommer därför inte att bli ett intressant begrepp att använda.
Liberalismen vill - med risk för att verka tjatig - endast ge människor förutsättningarna att träffa goda val i sina liv, inte föreskriva vilka val som skall göras.
Den marxist som anammar liberala principer tvingas avstå från vissa element i den marxistiska traditionen, men liberala principer i kombination med teorier som kan göra reda för underordningen och maktförhållandena i vårt samhälle leder till ett så radikalt resultat som någon rimligtvis kan begära.
Held, David, Democracy and the Global Order (Polity Press 1995)
En intressant bok om demokratins förutsättningar i en värld som präglas av ökad globalisering. Held försöker i sina arbeten om demokrati att kombinera det bästa i de liberala och marxistiska traditionerna.
Kymlicka, Will, Modern politisk filosofi (Nya Doxa 1995)
En bra introduktion till politisk filosofi, som dessutom ur ett radikalt perspektiv argumenterar mer utförligt för att socialister borde acceptera liberala politiska principer.
Mouffe, Chantal (ed), Dimensions of Radical Democracy (Verso 1992)
En antologi med texter utgivna med målsättningen att lansera tanken att en socialistisk politik för att bli livskraftig bör sträva efter att fördjupa demokratin och förverkliga liberala idéer.
Rawls, John, A Theory of Justice (Cambridge University Press 1972)
Fortfarande den moderna filosofiska liberalismens viktigaste verk.