<784> De som endast äger sin arbetskraft, de som äger kapital och de som äger jord, vilkas respektive inkomstkällor är arbetslön, profit och jordränta, alltså lönarbetare, kapitalister och jordägare, bildar de tre stora klasserna i det moderna på det kapitalistiska produktionssättet vilande samhället.
I England har utan tvivel det moderna samhället utvecklats längst och mest typiskt i sin ekonomiska struktur. Ändå framträder inte ens där denna klassuppdelning i ren form. Mellanstadier och övergångsstadier gör även här (ehuru ojämförligt mindre på landsbygden än i städerna) alla gränsbestämningar suddiga. Emellertid är detta utan betydelse för vår analys. Vi har sett, att för det kapitalistiska produktionssättet ständigt gäller som tendens och utvecklingslag att mer och mer skilja produktionsmedlen från arbetet och mer och mer koncentrera de splittrade produktionsmedlen i stora grupper, alltså förvandla arbetet till lönarbete och produktionsmedlen till kapital. Och mot denna tendens svarar å andra sidan den självständiga avskiljandet av jordegendom från kapital och arbete[1] eller förvandlingen av all jordegendom till en form för jordägande som motsvarar det kapitalistiska produktionssättet.
Den första frågan som ska besvaras är denna: vad är det som konstituerar en klass? Och svaret på denna fråga ger sig själv, när man besvarar den andra frågan: Vad är det som gör att lönarbetare, kapitalister, jordägare bildar de tre stora samhällsklasserna?
Vi ser omedelbart att revenyer och revenykällor är identiska. Det finns tre stora samhällsgrupper, vars komponenter, de individer som bildar dem, lever av respektive arbetslön, profit och jordränta; lever av att utnyttja antingen sin arbetskraft, sitt kapital eller sin jordegendom.
Emellertid skulle utifrån denna ståndpunkt t. ex. läkare och tjänstemän också bilda två klasser, eftersom de tillhör två skilda samhällsgrupper, vars <785> medlemmar i varje grupp får sin reveny ur samma källa. Detsamma skulle gälla för den oändliga mängd av intressen och stånd i vilken den samhälleliga arbetsdelningen splittrar arbetare liksom kapitalister och jordägare de senare t. ex. ägare till vingårdar eller jordbruk, skogsägare, gruvägare, fiskenägare.
[Här slutar manuskriptet.]
[1] F. List anmärker med rätta: "Råder självhushållning på storgodsen bevisar detta bara brist på civilisation, på kommunikationer, på inhemskt hantverk och rika städer. Därför finner man den överallt i Ryssland, Polen, Ungern, Mecklenburg. Tidigare var den också förhärskande i England. Med uppkomsten av handel och hantverk inträdde i stället en uppdelning i medelstora jordegendomar och utarrendering av jorden." (Die Ackerverfassung, die Zwergwirtschaft und die Auswanderung. 1842, p. 10.)