Källa: "Skifter i urval: Filosofiska skrifter" s. 251-253
Det största felet hos all hittillsvarande materialism - inklusive Feuerbachs-är att föremålet, verkligheten, det sinnliga blott tages i form av objekt eller i form av åskådning, men inte som mänsklig sinnlig verksamhet, inte som praxis, inte subjektivt. Det var därför som den verksamma sidan, i motsättning till materialismen, utvecklades av idealismen-men bara abstrakt, eftersom idealismen naturligtvis inte känner den verkliga, sinnliga verksamheten som sådan. Feuerbach vill ha sinnliga objekt, som verkligen skiljer sig från tankeobjekten, men han uppfattar inte själva den mänskliga verksamheten som objektiv verksamhet. I Kristendomens väsen betraktar han därför bara det teoretiska förhållningssättet som det sant mänskliga, medan praktiken endast uppfattas och fixeras i dess smutsigt-judiska uppenbarelseform. Han inser därför inte betydelsen av den "revolutionära", den praktiskt-kritiska verksamheten.
Frågan om det mänskliga tänkandet besitter objektiv sanning är inte en fråga för teorin utan en praktisk fråga. Människan måste i praktiken bevisa sitt tänkandes sanning, dvs verkligheten och makten, dess egenskap av något som hör till jordelivet. Striden om det verkliga eller overkliga hos ett tänkande, som isolerar sig från praktiken, är en rent skolastisk fråga.
Den materialistiska läran, att människorna är produkter av omständigheter och uppfostran, att förändrade människor alltså är produkter av andra omständigheter och ändrad uppfostran glömmer att omständigheterna också förändras av människorna och att uppfostraren själv måste uppfostras. Den kommer därför med nödvändighet att klyva samhället i två delar, av vilka den ena är upphöjd över samhället (t ex hos Robert Owen).
Sammanfallet av förändringar av omständigheterna och förändringar i den mänskliga verksamheten kan blott fattas och rationellt förstås som omstörtande praktik.
Feuerbach utgår från följande faktum, den religiösa självalienationen, världens fördubblande till en religiös, föreställd, och en verklig värld. Hans arbete består i att reducera den religiösa världen till dess världsliga grundval. Han förbiser, att sedan detta arbete utförts återstår ännu det viktigaste att göra. Den omständigheten att den världsliga grundvalen lösgör sig från sig själv och fixeras som ett självständigt rike i skyn kan nämligen endast förklaras genom denna världsliga grundvals egen inre sönderslitenhet och självmotsägelse. Denna grundval själv måste alltså för det första förstås i sin motsägelse och därefter genom motsägelsens undanröjande praktiskt revolutioneras. Sedan t ex den jordiska familjen avslöjats vara den heliga familjens hemlighet måste följaktligen nu den förra själv teoretiskt kritiseras och praktiskt omstörtas.
Feuerbach, som inte är tillfredsställd med det abstrakta tänkandet, vill nå den sinnliga åskådningen; men han fattar inte det sinnliga som praktisk, mänskligt-sinnlig verksamhet.
Feuerbach reducerar det religiösa väsendet till det mänskliga väsendet, men det mänskliga väsendet är inte något abstrakt, som finns inneboende hos den enskilda individen. I sin verklighet är det totaliteten av de samhälleliga förhållandena.
Feuerbach, som inte går in på någon kritik av detta verkliga väsen, blir därför tvungen:
Feuerbach inser därför inte, att den "religiösa känslan" själv är en samhällelig produkt, och att den abstrakta individ som han analyserar i verkligheten tillhör en bestämd samhällsform.
Det samhälleliga livet är till sitt väsen praktiskt. Alla mysterier, som förleder teorin till mysticism, får sin rationella lösning i den mänskliga praktiken och i förståelsen av denna praktik.
Höjdpunkten av det, som den åskådande materialismen - dvs den materialism som inte fattar det sinnliga som praktisk verksamhet - kan uppnå är åskådningen hos de enskilda individerna i "det medborgerliga samhället".
Den gamla materialismens ståndpunkt är det "medborgerliga" samhället; den nya materialismens ståndpunkt är det mänskliga samhället eller den församhälleligade mänskligheten.
Filosoferna har bara tolkat världen på olika sätt; vad det gäller är att förändra den.