Extra sidebar

Här kommer det kanske finnas grejer senare.

Kortfattat, part V

Ny drabble. Lite flummig.

All That Could Have Been
The opportunity was long gone, but when she thought about it she still felt the barely discernible remnants of regret.

She wondered if the sensation of regret had some kind of evolutionary purpose. Maybe the brain needed a continuous stream of negative emotions for it to rewire itself into doing things differently. Perhaps the Neanderthals were rendered obsolete because they were lacking the ability to regret, she thought to herself.

Is regret over something you didn't do the same kind of regret as regret over something you did do? She wasn't sure, but she decided to find out next time.

Kortfattat, part IV

Här är en ny drabble. Ni kan drillen, som de säger där borta.

In the Wrong Place at the Wrong Time
As he was lying there, half-digested with severed limbs, in the belly of the T-Rex, he decided that maybe time travel wasn't all that it was cracked up to be.

A fraction of a second later, he disappeared. By being eaten by a dinosaur, he had set off a chain of events that altered 65 million years of history.

The reptile was content for the moment and would consequently not eat the nearby Velociraptor.

This particular Velociraptor would then eat the creature carrying the mutated gene that would've been the starting point of an evolution eventually resulting in homo sapiens.

Kortfattat, part III

Då var det dags igen. Vissa människor fastnar i knarket, andra i the Hoffs afro. Själv står jag där, upp till knäna i drabble-kvicksanden. Här kommer nästa stora lilla episka berättelse.

A Good Night's Sleep
The irony was overwhelming.

When they told him they were moving, he had replied that he couldn't wait to get older so he could decide for himself where to live.

Like most twelve year olds, he ultimately had no say in the matter and off they went. It was a long journey, even at near lightspeed.

As he awoke from his cryogenic slumber, he heard his mother hysterically repeat something about a cryo-chamber malfunction. The mirror handed to him by the medical droid instantly revealed what the hysteria was about.

Looking back at him was a sixty-seven year old man.

Strindberg och Carola

Det har visat sig att öppningsmeningen i Strindbergs bok "Hemsöborna" är ett lätt modifierat plagiat av en Carola-låt. Detta är givetvis förvånande. Vem hade kunnat ana att Strindberg, denne (påstådde) litteräre virtuos, helt hänsynslöst skulle ha snott en av de mest kända öppningsmeningarna i skrivkonstens historia från en schlagerdänga. Låt oss jämföra de två:

1. Utdrag från "Fångad av en stormvind" med Carola:

"Jag är fångad av en stormvind, fast för dig. Ingenting kan hindra mig, när det blåser i mitt hjärta."

2. Öppningsmeningen från "Hemsöborna":

"Han kom som ett yrväder en aprilafton och hade ett höganäskrus i en svångrem om halsen."

För lekmannen kan dessa två textstycken se helt olika ut, men en närmare granskning visar att så inte är fallet. Strindberg har, för att använda standardterminologi, dummat ner Carolas text och gjort den mer lättillgänglig. Detta ursäktar givetvis inte stölden av meningens essäns utan är bara ytterligare en skymf mot konsten. Carolas låt avfärdas av många som en simpel poplåt, men den mångfacetterade texten har ett underskattat djup.

Medan Carolas text är på en abstrakt nivå, där läsaren/lyssnaren kan göra sin egen tolkning, är Strindbergs mening så konkretiserad att det inte längre finns några som helst frihetsgrader för en subjektiv interpretation kvar. Läsaren inser direkt att drängen Carlsson dök upp utan förvarning precis som en regnskur på våren och att han har problem med alkoholen till den grad att han springer omkring med nästa fix knuten runt halsen för att han inte ska tappa bort den.

Jämför detta med Carolas text där stormvinden är en metafor för alkoholismen som har protagonisten i ett järngrepp. Samtidigt som huvudpersonen uppgivet konstaterar sitt beroende märks kärleken som huvudpersonen känner till alkoholen tydligt. Alkoholen är det enda som kan få protagonisten att känna sig i balans när ångesten kommer krypande. Konflikten inombords är så stark att det är omöjligt att inte empatisera med den stackars suputen. Detta är konst, mina damer och herrar. Kanske är det den starkaste skildring av ett destruktivt beroende som har gjorts i modern tid. Antagligen såg inte Strindberg textens kraftfulla budskap när han plagierade den på ett sådant mediokert sätt.

Med anledning av denna upptäckt har jag ombetts, under hot om vedervärdiga konsekvenser rörande någon form av rosa blobbmonster vid missad deadline, att skriva en drabble med Carola-tema. Jag vill givetvis inte göra mina lätt bindgalna fans besvikna och har därför konstruerat en sådan.

Processen gick till så att jag rad för rad översatte texten till låtarna "Evighet", "Tommy tycker om mig", "Mickey", "Tokyo", "Främling" och "Fångad av en stormvind" till engelska. Sen skrev jag ett litet program som slumpsorterade alla textraderna tills jag inte längre visste vilka rader som hörde till vilken låt. Till sist försökte jag pussla ihop någon sorts story i form av en dialog bestående av ett litet urval av textrader. Jag blev en aning överraskad när det visade sig att jag fått ihop exakt 100 ord när jag var klar, utan att i efterhand justera någon av översättningarna.

Här är resultatet:

Perfectly Alright
Mickey: "Who do you want? Is it someone else or me?"

She: "I like him."

Mickey: "He's not good for you."

She: "Tommy likes me and I know it's true."

Mickey: "But still, a stranger..."

She: "Oh Mickey, you don't understand what it's like."

Mickey: "Will you explain it to me?"

She: "He's the one I like, even though he is nonchalant."

She: "No on else makes me feel the same way."

Mickey: "Stay home tonight."

She: "I want to see him."

Mickey: "Oh."

She: "Hey Mickey, you are perfectly alright."

Mickey: "Uh-huh yeah."

She: "Sayonara, I'm on my way."

Kortfattat, part II

Drabbles (100-ordig novell, se föregående inlägg) kanske är tråkiga att läsa, men de är roliga att skriva. Dessutom är det ju alltid roligt att plåga sina läsare, även om de är imaginära, så därför har jag skrivit en till.

Tydligen tycker jag att dödsscenarion är fascinerande att skriva om. Jag vet inte om jag borde gå till psykdoktorn?

Unfortunate Turn of Events
The second she felt the barrel of the Glock pressed against the small of her back she knew it was a setup.

She had planned the whole operation meticulously. Every corner of the building had been mapped out. The schedule and habits of the night crew had been observed for weeks.

Yet she knew too well that even the best laid plans can go awry. Especially when people are involved. It always comes down to trust.

Misplaced trust, as it turns out.

"Betrayal is a bitch," she thought to herself, before she closed her eyes and awaited the inevitable darkness.

Kortfattat

Ibland när jag har feber, som nu, och inte kan sova, som nu, får jag en del konstiga idéer. Till exempel har jag idag stött på något som kallas för Drabble. En drabble är en jättekort "novell" på exakt 100 ord och ska helst skrivas på engelska, eftersom det är fusk att använda ett språk som svenska där man kan sätta ihop jättelånga ord. Av någon anledning tyckte jag att det lät som en kul grej (fråga mig inte varför) och jag har därför snickrat ihop två sådana drabbles. Jag har valt att kalla dessa storartade litterära mästerverk "Vapor Trails" samt "Side Effects" och de återfinns här nedan. Kanske är de redan moderna klassiker.

Vapor Trails
As he watched the vapor trails of the incoming nuclear missiles form in the autumn sky, he realized that his life was about to come to a very abrupt end.

It was a very strange feeling to anticipate one's own death. Instead of fear or sadness, all he felt was a sort of detached curiosity. Not curiosity about death itself, but about the very fact that he didn't feel anything else.

He contemplated why he was in such a peculiar emotional state until his eyes were fried by an intense flash of light. The following shockwave ended the unbearable pain.


Side Effects
"Congratulations on reaching the big five-oh-oh!" she exclaimed.

"Thanks," he replied, with a forced smile.

Weird. He didn't feel like he'd been alive for half a millennium. He knew this was most likely due to the mandatory bicentennial memory wipe, but he couldn't help but feel younger than his age.

Supposedly, a side effect of delayed aging is severe memory fragmentation, but he often wondered if the defragmentation wipe really was for his benefit or if it was just another tool for the government to keep people in check.

He shrugged and went on to blow out the burning candles.