Memory Fragmentation

Nu flyttar jag

Martin — 2007-10-15T22:28:53+02:00

Nu flyttar bloggen till memfrag.se. Den funkar nog inte direkt, men snart kanske...

Wordpress, schmordpress

Martin — 2007-10-13T13:42:14+02:00

Vad säger du nu då Joppe!? Va?! Jag klickade i en enda liten checkbox och nu har jag en RSS-feed. Här behövs inget Wordpress inte.

Uppdatering: Nu har jag taggar också!

En gaffel i vägen

Martin — 2007-10-13T13:24:03+02:00

Jag råkade titta på iMac-bilden (i mitt inlägg för några dagar sen) i Internet Explorer. Den är tydligen en transparent png. Internet Explorer kan inte hantera såna och därför såg den ut som... ja, bajs är det ord jag kommer på. Detta är inte acceptabelt. Det är trots allt 2007, Microsoft!

Trots att det gör mig ont känner jag mig nu tvungen att säga farväl till alla mina Internet Explorer-vänner. Jag bryr mig inte om er längre. Ni är dåliga människor. (Jo, även om Internet Explorer laddar bilder mycket snabbare än andra browsers.)

Kortfattat, part V

Martin — 2007-10-11T20:35:40+02:00

Ny drabble. Lite flummig.

All That Could Have Been
The opportunity was long gone, but when she thought about it she still felt the barely discernible remnants of regret.

She wondered if the sensation of regret had some kind of evolutionary purpose. Maybe the brain needed a continuous stream of negative emotions for it to rewire itself into doing things differently. Perhaps the Neanderthals were rendered obsolete because they were lacking the ability to regret, she thought to herself. 

Is regret over something you didn't do the same kind of regret as regret over something you did do? She wasn't sure, but she decided to find out next time.

Funkare?

Martin — 2007-10-09T21:28:44+02:00

Nu har jag flyttat över min websideprojektfil till min nya iMac. Det här är bara ett testinlägg, men jag har storslagna planer för den här sidan. Tyvärr kommer jag nog inte sätta planerna i verket för det finns andra saker att göra. Hur som helst är det större chans att jag orkar göra nåt om jag har projektfilerna på min primära dator, så det här kan vara ögonblicket det hela startade. Kanske läser du just nu några av de mest avgörande raderna i web-historien. Eller så är det rent blaj.

Det är det som är det spännande med min blog. Man vet aldrig om det är ett grandiost mästerverk eller fullkomlig rappakalja man sitter och läser. Jo, jag håller med er, visst lutar det åt mästerverk, men helt säker kan man inte vara. Men ganska säker.

Nu upptäckte jag precis att min stylesheet gör att sidan ser helt fantastiskt deformerad ut om jag inte skriver några rader till. Det här är således bara utfyllnad. Ganska tråkig sådan, men vad gör man inte för konsten. Nu ska jag trycka på preview igen så får vi se. Nja, fortfarande fult. Jag kan ju lägga in en bild på min nya dator här:

Svart är det nya svart

Martin — 2007-09-05T03:46:18+02:00

Efter en sorgemånad har jag nu återfått min livsglädje. Jag har ersatt min gamla likbleka döda Xbox 360 Core med en ny svart Xbox 360 Elite. Så fort jag har valt ut en lämplig kista ska jag skicka den gamla Xboxen till Microsofts bårhus någonstans i Tyskland. Eller bårhus och bårhus, jag kommer ju få tillbaka en reparerad Xbox en månad senare. Egentligen är det väl mer som rehab.

Risken finns att det blir lite trist stämning när gamla Xboxen kommer tillbaka från rehab och märker att den har blivit ersatt så snabbt av en yngre, snyggare modell. Jag får helt enkelt förklara för den gamla Xboxen att trots att jag numera exklusivt spelar på Eliten, så finns det inget som säger att vi inte kan fortsätta vara vänner.

Dessutom har jag planer på att låta gamla Xboxen få en annan roll i form av utvecklingsmaskin.

Eliten ser bättre ut, eftersom den är svart, men just nu ser den lite ut som Frankensteins monster. Wifi-adaptern och den externa hd-dvd-spelaren är ju fortfarande vita. Det är lite störande, men så länge den inte råkar ut för Red Ring of Death så kan jag ha överseende med sådana skönhetsfläckar. För att citera dr Frankenstein: It's alive... IT'S ALIVE!!!

Svart har för övrigt alltid varit min favoritfärg. Jag har fått återberättat för mig att det blev rabalder på dagis, cirka 1980, när jag vägrade göra julgransprydnader som inte var svarta. När jag var liten var jag ganska, tja, ska vi säga envis. Den svarta smällkaramellen jag till slut fick göra finns bevarad och jag skulle vilja påstå att den är ett stilistiskt tidlöst mästerverk! Om jag hade en tidsmaskin skulle jag åka tillbaka i tiden och klappa mitt 4-åriga jag på axeln och säga "bra jobbat!".

Sen skulle jag säga att på centralprovet i fysik 1995 kommer du i ett mycket stressat ögonblick tro att 11 - 9 = 3. Gör inte det misstaget, för det kommer irritera dig resten av livet!

Kortfattat, part IV

Martin — 2007-09-03T19:55:41+02:00

Här är en ny drabble. Ni kan drillen, som de säger där borta.

In the Wrong Place at the Wrong Time
As he was lying there, half-digested with severed limbs, in the belly of the T-Rex, he decided that maybe time travel wasn't all that it was cracked up to be.

A fraction of a second later, he disappeared. By being eaten by a dinosaur, he had set off a chain of events that altered 65 million years of history.

The reptile was content for the moment and would consequently not eat the nearby Velociraptor.

This particular Velociraptor would then eat the creature carrying the mutated gene that would've been the starting point of an evolution eventually resulting in homo sapiens.

Kortfattat, part III

Martin — 2007-09-02T22:37:07+02:00

Då var det dags igen. Vissa människor fastnar i knarket, andra i the Hoffs afro. Själv står jag där, upp till knäna i drabble-kvicksanden. Här kommer nästa stora lilla episka berättelse.

A Good Night's Sleep
The irony was overwhelming.

When they told him they were moving, he had replied that he couldn't wait to get older so he could decide for himself where to live.

Like most twelve year olds, he ultimately had no say in the matter and off they went. It was a long journey, even at near lightspeed.

As he awoke from his cryogenic slumber, he heard his mother hysterically repeat something about a cryo-chamber malfunction. The mirror handed to him by the medical droid instantly revealed what the hysteria was about.

Looking back at him was a sixty-seven year old man.

Utan spoilers

Martin — 2007-09-01T01:23:42+02:00

Eftersom jag vet att ni, mina läsare, ofta har svårt att slita er från min blog, som ni har som defaultsida i era webbläsare, och därför aldrig besöker andra websidor, tänkte jag försöka uppmuntra er att åtminstone läsa det här inlägget på bloggen "Tala om trollen". Om inte annat för att det refererar till min blog.

Dessutom, som bonus, innehåller inlägget en rolig detektivhistoria. Mer säger jag inte, för jag har på sistone fått höra att jag råkar kläcka ur mig en del spoilers ibland av misstag.

Mitt nya reformerade jag säger inte ett knyst. Jag tiger som muren! Och då menar jag inte nån liten tegelmur som din granne har på sin tomt, utan en riktigt stor jäkla mur. Med taggtråd på och en vallgrav med ilskna krokodiler som inte har ätit på en vecka. Och hoppande rockor är det i vallgraven också. Uppe på muren står det både Securitas- och f.d. Abab-vakter med granatgevär och stora grytor med kokande olja. Innanför muren finns det ett minfält och en mur till, som är ännu högre och på den står Hulken, King Kong, Ernst Kirchsteiger och Chuck Norris och ser till att inget smiter förbi. Och Chuck Norris är helt sjövild, för han har inte ansat skägget på två veckor.

Mitt gamla jag skulle kanske ha avslöjat att Kristen Bell från Veronica Mars kommer vara med på Heroes den här säsongen, men mitt nya jag står bara där med bister uppsyn och håller käft.

Hur smart är gmail egentligen?

Martin — 2007-09-01T00:54:10+02:00

Jag har hört att gmail visar annonser som på något sätt är relaterade till vad som står i mail man har i sin inbox, som nån sorts riktad reklam. Nu börjar jag undra hur det egentligen står till med den saken. Följande annonser tycker gmail borde intressera mig:

Jag har numrerat annonserna för att jag lättare ska kunna kommentera dem.

1. Snapsvisor? Kom igen, jag dricker ju nästan aldrig alkohol och snapsvisor var inte ens roliga när jag var student.

2. För oss över 40? Jag är för helvete bara 31!!

3. Sumobrottning? Tja, ok, det kanske låter lite roligt.

4. Se punkt 1.

Gmail har alltså ställt upp statistiska modeller och nummerkrunchat och analyserat mina utgående och inkommande mail och kommit fram till att jag är en sumobrottande, internetdejtande 40-plussare med skrumplever. Det är fanimej kränkande, Google!!

Strindberg och Carola

Martin — 2007-08-30T23:10:05+02:00

Det har visat sig att öppningsmeningen i Strindbergs bok "Hemsöborna" är ett lätt modifierat plagiat av en Carola-låt. Detta är givetvis förvånande. Vem hade kunnat ana att Strindberg, denne (påstådde) litteräre virtuos, helt hänsynslöst skulle ha snott en av de mest kända öppningsmeningarna i skrivkonstens historia från en schlagerdänga. Låt oss jämföra de två:

1. Utdrag från "Fångad av en stormvind" med Carola:

"Jag är fångad av en stormvind, fast för dig. Ingenting kan hindra mig, när det blåser i mitt hjärta."

2. Öppningsmeningen från "Hemsöborna":

"Han kom som ett yrväder en aprilafton och hade ett höganäskrus i en svångrem om halsen."

För lekmannen kan dessa två textstycken se helt olika ut, men en närmare granskning visar att så inte är fallet. Strindberg har, för att använda standardterminologi, dummat ner Carolas text och gjort den mer lättillgänglig. Detta ursäktar givetvis inte stölden av meningens essäns utan är bara ytterligare en skymf mot konsten. Carolas låt avfärdas av många som en simpel poplåt, men den mångfacetterade texten har ett underskattat djup.

Medan Carolas text är på en abstrakt nivå, där läsaren/lyssnaren kan göra sin egen tolkning, är Strindbergs mening så konkretiserad att det inte längre finns några som helst frihetsgrader för en subjektiv interpretation kvar. Läsaren inser direkt att drängen Carlsson dök upp utan förvarning precis som en regnskur på våren och att han har problem med alkoholen till den grad att han springer omkring med nästa fix knuten runt halsen för att han inte ska tappa bort den.

Jämför detta med Carolas text där stormvinden är en metafor för alkoholismen som har protagonisten i ett järngrepp. Samtidigt som huvudpersonen uppgivet konstaterar sitt beroende märks kärleken som huvudpersonen känner till alkoholen tydligt. Alkoholen är det enda som kan få protagonisten att känna sig i balans när ångesten kommer krypande. Konflikten inombords är så stark att det är omöjligt att inte empatisera med den stackars suputen. Detta är konst, mina damer och herrar. Kanske är det den starkaste skildring av ett destruktivt beroende som har gjorts i modern tid. Antagligen såg inte Strindberg textens kraftfulla budskap när han plagierade den på ett sådant mediokert sätt.

Med anledning av denna upptäckt har jag ombetts, under hot om vedervärdiga konsekvenser rörande någon form av rosa blobbmonster vid missad deadline, att skriva en drabble med Carola-tema. Jag vill givetvis inte göra mina lätt bindgalna fans besvikna och har därför konstruerat en sådan.

Processen gick till så att jag rad för rad översatte texten till låtarna "Evighet", "Tommy tycker om mig", "Mickey", "Tokyo", "Främling" och "Fångad av en stormvind" till engelska. Sen skrev jag ett litet program som slumpsorterade alla textraderna tills jag inte längre visste vilka rader som hörde till vilken låt. Till sist försökte jag pussla ihop någon sorts story i form av en dialog bestående av ett litet urval av textrader. Jag blev en aning överraskad när det visade sig att jag fått ihop exakt 100 ord när jag var klar, utan att i efterhand justera någon av översättningarna.

Här är resultatet:

Perfectly Alright
Mickey: "Who do you want? Is it someone else or me?"

She: "I like him."

Mickey: "He's not good for you."

She: "Tommy likes me and I know it's true."

Mickey: "But still, a stranger..."

She: "Oh Mickey, you don't understand what it's like."

Mickey: "Will you explain it to me?"

She: "He's the one I like, even though he is nonchalant."

She: "No on else makes me feel the same way."

Mickey: "Stay home tonight."

She: "I want to see him."

Mickey: "Oh."

She: "Hey Mickey, you are perfectly alright."

Mickey: "Uh-huh yeah."

She: "Sayonara, I'm on my way."

Välgörenhet

Martin — 2007-08-30T18:54:40+02:00

Jag har en del prylar som inte får plats i min etta som jag tänkte slänga inom en månad eller så. Alltså prylarna ska slängas, jag ska inte slänga lägenheten. Om någon i min bekantskapskrets vill rädda nåt från sopdöden, free of charge, så listar jag sakerna här nedan. Detta betyder alltså att jag inte tänker ge bort grejer till vem som helst som trillar in här från google, för jag vill ju veta att sakerna får ett bra hem. Om de ska möta döden på ett sopberg så sköter jag det hellre själv.

* Sega Dreamcast med två handkontroller, minneskort, en sisådär 45 spel, VGA-adapter och scart/composite-sladd, modemsladd...

* Xbox med två handkontroller, dvd-fjärrkontroll, två headset, 11 spel, scart/composite/svideo-sladd

* Playstation 2-spel: Burnout, Burnout 2, Burnout Dominator, NHL 2003, Ridge Racer V, Smuggler's Run, Red Faction (paxade)

* Playstation 1-spel: Fighting Force, Need for Speed III, Need for Speed IV, NHL 98, NHL 99, Circuit Breakers, Crash Bandicoot 2. Vi snackar spelhistoria här!

Kortfattat, part II

Martin — 2007-08-29T23:34:32+02:00

Drabbles (100-ordig novell, se föregående inlägg) kanske är tråkiga att läsa, men de är roliga att skriva. Dessutom är det ju alltid roligt att plåga sina läsare, även om de är imaginära, så därför har jag skrivit en till.

Tydligen tycker jag att dödsscenarion är fascinerande att skriva om. Jag vet inte om jag borde gå till psykdoktorn?

Unfortunate Turn of Events
The second she felt the barrel of the Glock pressed against the small of her back she knew it was a setup.

She had planned the whole operation meticulously. Every corner of the building had been mapped out. The schedule and habits of the night crew had been observed for weeks.

Yet she knew too well that even the best laid plans can go awry. Especially when people are involved. It always comes down to trust.

Misplaced trust, as it turns out.

"Betrayal is a bitch," she thought to herself, before she closed her eyes and awaited the inevitable darkness.

Kortfattat

Martin — 2007-08-29T03:06:42+02:00

Ibland när jag har feber, som nu, och inte kan sova, som nu, får jag en del konstiga idéer. Till exempel har jag idag stött på något som kallas för Drabble. En drabble är en jättekort "novell" på exakt 100 ord och ska helst skrivas på engelska, eftersom det är fusk att använda ett språk som svenska där man kan sätta ihop jättelånga ord. Av någon anledning tyckte jag att det lät som en kul grej (fråga mig inte varför) och jag har därför snickrat ihop två sådana drabbles. Jag har valt att kalla dessa storartade litterära mästerverk "Vapor Trails" samt "Side Effects" och de återfinns här nedan. Kanske är de redan moderna klassiker.

Vapor Trails
As he watched the vapor trails of the incoming nuclear missiles form in the autumn sky, he realized that his life was about to come to a very abrupt end.

It was a very strange feeling to anticipate one's own death. Instead of fear or sadness, all he felt was a sort of detached curiosity. Not curiosity about death itself, but about the very fact that he didn't feel anything else.

He contemplated why he was in such a peculiar emotional state until his eyes were fried by an intense flash of light. The following shockwave ended the unbearable pain.

Side Effects
"Congratulations on reaching the big five-oh-oh!" she exclaimed.

"Thanks," he replied, with a forced smile.

Weird. He didn't feel like he'd been alive for half a millennium. He knew this was most likely due to the mandatory bicentennial memory wipe, but he couldn't help but feel younger than his age.

Supposedly, a side effect of delayed aging is severe memory fragmentation, but he often wondered if the defragmentation wipe really was for his benefit or if it was just another tool for the government to keep people in check.

He shrugged and went on to blow out the burning candles.

Topplistor

Martin — 2007-08-12T15:27:17+02:00

Ett inslag här på bloggen är topp 10-listor av olika slag. Av någon anledning tycker jag att det är underhållande att rangordna saker och skriva listor. Jag har funderat lite på det här och kommit fram till att det är själva listorna i sig som är roliga. Min slutsats är att den roligaste listan av alla är en lista över listor. Därför har jag här nedan sammanställt en topp 10-lista över de topp 10-listor jag helst vill göra.

10. Topp 10 bästa bloggarna
Kommer Memory Fragmentation inneha alla placeringarna på listan? Har någon annan blog någon chans mot denna juggernaut?

9. Topp 10 mest användbara websiterna
Kan Wikipedia slå Google och IMDB? Var på listan hamnar Memory Fragmentation?

8. Topp 10 bästa Owen Wilson-filmerna
Världens roligaste skådis och således världens roligaste filmer.

7. Topp 10 bästa mp3:orna i min iPod
Jag kan ju säga att Linkin Park ligger bra till just nu.

6. Topp 10 bästa programmeringsspråken
Vinnaren är given, men i övrigt?

5. Topp 10 bästa tv-spelskonsollerna
Jag tror att den här listan kan vara riktigt svår att få ihop. Kommer Nintendo platsa?

4. Topp 10 bästa halv-b-actionskådisarna
Här finns det många spännande kandidater. Chucken, Hoffen, Rutger etc.

3. Topp 10 bästa zombiefilmerna
Kan bli en av tidernas bästa listor. Kommer Dawn of the Dead-remaken slå originalet? Eller bör zombies alltid röra sig sakta? Är människorna i 28 Days Later verkligen zombies? Alla sådana spännande frågor måste ställas och besvaras vid skapandet av en dylik lista.

2. Topp 10 bästa NHL-spelen i serien från NHL 94 t.o.m. NHL 07
Slår 07:ans skillstick 04:ans snabba inbromsningar? Platsar något av 2D-spelen?

Och den topp 10-lista jag helst vill göra är:

1. Topp 10 topp 10-listor jag vill göra
Det är den här listan. Den har jag gjort i samma stund som det här stycket slutar och hela listan blir då inaktuell i samma ögonblick eftersom den här listan redan är gjord. Möjligtvis kan listan ha varit aktuell i en liten singulär punkt i rumtiden precis vid sista tangenttryckningen. Jag förutspår att fysikerna i framtiden kommer utgå från den här listan som ett fundament i sina försök att unifiera kvantfysiken med relativitetsfysiken.

Zombiens urpsrung - ny teori

Martin — 2007-08-04T23:17:28+02:00

Som de flesta av oss vet är zombien enligt mytologin en levande död person. Jag har efter omfattande forskning kommit fram till en teori om mytens verkliga ursprung. Jag kommer lägga fram en hypotes om ett missförstått tillstånd som av många människor troligvis har uppfattats som en sorts levande död.

Zombiens karaktäristiska drag är en stapplande gångstil, utstötande av gutturala ljud, total brist på personlig hygien samt desperat kannibalism. Visst, en levande död person skulle kanske ha dessa egenskaper, men om det finns en enklare, mindre vidskeplig teori, borde man då inte enligt "Ockhams rakkniv" föredra denna? Min nya revolutionerande hypotes kan förklara alla ovanstående egenskaper på ett så övertygande sätt att alla andra teorier blir överflödiga.

Det finns en sjukdom som heter vestibular neuritis. Det är en virusinfektion som sätter sig på en nerv i innerörat. Ett symptom hos personer som drabbas av vestibular neuritis är problem med balansen. Min teori är att det i början av 1900-talet utbröt en fullkomlig epidemi av denna virusinfektion på Haiti. Viruset bars antagligen av tsetse-flugan som hade kommit till ön med slavfartygen.

De flesta människor som insjuknade snubblade omedelbart på grund av balansproblemen och stukade sina fötter. Konsekvenserna blev dramatiska. Gångstilen hos en person med en gravt stukad fot överensstämmer till hundra procent med gångstilen hos en zombie, som den är dokumenterad i George Romeros film "Dawn of the Dead".

När det gäller de gutturala lätena har det spekulerats i att en död zombiehjärna varken har ett språkcentrum eller kontroll över stämbanden. Min teori är att det enbart är ljud av smärta utstötta vid varje steg personen tar med den stukade foten. Prova själv att hålla en intelligent konversation när varje steg känns som att någon sticker en kniv i foten på dig!

Det framstår som uppenbart att en person med en gravt stukad fot borde ha problem med sin hygien. Att duscha på ett ben är ett i sanning svårt uppdrag att utföra. Foten i sig kan även den se ut som ett stycke dött kött, vilket ytterligare förstärker intrycket av att personen egentligen är död.

Till sist återstår en förklaring av kannibalismen. Även denna mest skrämmande av zombiens karaktäristiska egenskaper har en förklaring som tycks överflödig i all sin uppenbarhet. När personen med den stukade foten till sist återfår förmågan att ta några stapplande steg efter dagar av total immobilitet och lyckas ta sig ut från hemmet för att handla mat i affären är det oftast sent på natten och alla affärer har stängt. För en person som är så ytterst nära svältdöden sätter överlevnadsinstinkten då igång. Vilken form av näring som helst duger i detta tillstånd och då är det klart att det lätt blir så att personen börjar gnaga lite på närmaste arm eller lår eller till och med hjärna. Det är möjligt att zombieepidemier är ovanliga idag på grund av alla nattöppna 7-Eleven-butiker där man när som helst på dygnet kan äta en Big Bite, vilken i och för sig inte nödvändigtvis är godare än människonjure.

Jag postulerar alltså att zombien i själva verket endast är en missförstådd sjuk, fotstukad, men i allra högsta grad levande person. De bör inte bekämpas med vapen som avsågade hagelgevär, utan bandage och en burk ravioli räcker utmärkt. Jag hoppas att filmindustrin kommer visa en större respekt för den lidande zombien i framtiden i ljuset av min hypotes. En viss karaktärsutveckling och ett uppvisande av zombiens emotionella spektrum vore på sin plats.

Jackass

Martin — 2007-08-03T08:41:15+02:00

När jag gick hem fån jobbet igår trampade jag i en diabolisk fälla. Jag försökte ta mig över vägen, inte helt olikt Frogger, på väg till tunnelbanan. När jag i sista dödsföraktande sekunden slängde mig ur vägen för en skenande bil landade jag i ett buskage. Eller buskage och buskage, det var långt gräs. Underlaget såg plant ut, men någon hade grävt ett dike mitt i gräset, antagligen för att jävlas med mig.

Jag tappade genast balansen, men med en intränad Ninja-rullning kom jag direkt upp på fötter igen! Eller nja, det var väl mer så att jag föll som en tallfura och skrapade upp handen lite, men jag hann tänka "Aj, nu ramlar jag. Det var inte bra." Det hade helt klart varit läge för en Ninja-rullning!

När jag kom till T-centralen, insåg jag att min fot såg ut som en fotboll, plus att jag inte kunde gå på den, så det var bara att åka till akuten. Perfekt, det finns inget roligare än att sitta på akuten och vänta.

När det blev min tur var det en sjuksköterska som tittade på min fot och sa "Oj!! Vad svullen och skev foten är!! Nu får du absolut inte äta eller dricka något för det här kan bli operation!!". Det kändes väligt upplyftande att hon sa det, för det finns inget bättre än när till och med sjuksköterskan på ett av Stockholms största sjukhus blir förvånad över hur skum ens fot ser ut.

Senare kom doktorn och två sjuksköterskor in i rummet och förundrades av min fot. De bestämde sig för att den var bruten och att det behövdes något som hette något i stil med "pronering". Det gick ut på att doktorn och en sjuksköterska skulle relokera foten genom att dra i den och mitt knä åt motsatt håll så hårt de kunde i 2 minuter och sen gipsa benet i den positionen. Det var på inget sätt skönt, trots morfinsprutan.

Nästa steg var en röntgen av min gipsade fotled och en massa väntande. Resultatet var "ingen fraktur", utan det var bara en extrem stukning på båda sidor av fotleden. Lysande. Jag kom till 2 insikter:

1. De hade torterat och gipsat min fot i onödan.
2. Min fot är naturligt skev. Good to know.

Jag hörde genom dörren till mitt rum att min fot hade blivit dagens samtalsämne och doktorerna kunde inte förstå hur den inte kunde vara bruten, men ok. De tog i alla fall bort gipset och sen fick jag åka hem. För en perfekt avslutning på en 6-timmarskväll på sjukhuset gjorde morfinet att jag kaskadvomitterade i en påse i bilen.

Bildbevis:

En sorgens dag

Martin — 2007-07-25T21:19:09+02:00

Nu är det dags för allvar igen här på bloggen. En nära vän till mig, vi kan kalla honom X, avled igår kväll runt klockan 11. Det hela hände väldigt plötsligt. Ena sekunden var han full av liv och nästa var han helt orörlig. Många återupplivningsförsök gjordes, men det var lönlöst. Inte ens upprepade försök med elchocker hjälpte. Hjärndöden var ett faktum. Till slut var det bara att dra ut sladden till de livsuppehållande apparaterna och låta naturen ha sin gång.

X var en krejsy typ som aldrig var främmande för de mest galna upptåg. Han var alltid den förste att anmäla sig till extremsporter eller bilkörning i farligt höga hastigheter. På något sätt är det ett passande slut. Hans liv var kort men intensivt.

För att citera Bill Paxton i filmen Aliens: "Game over, man! It's game over!"

På slutet övergick hans starka gröna livsgnista i en blinkande röd sparlåga, men det är så här jag vill komma ihåg honom:

Dödhetsgraden är låg

Martin — 2007-07-19T19:58:56+02:00

Många undrar kanske förväntansfullt om bloggen är död nu. Det skulle man lätt kunna tro, men så är det inte. Däremot så är jag det. Eller nej, det är jag ju inte. Däremot har jag blivit "uppmuntrad" att jobba övertid, vilket enbart är försumbart skilt från att vara stendöd. Fördelen med att vara död är att man inte behöver gå upp på morgonen. Om man inte är en zombie. Varför kallar de förresten aldrig zombies för zombies i filmer? De säger alltid saker som "What are those things??" istället. Vampyrer har aldrig det problemet. Alla vet direkt att en vampyr är just en vampyr. Det är lite diskriminering tycker jag.

Jag har tyvärr inga topplistor eller fantastiska insikter att dela med mig av idag, men jag kan sammanfatta de senaste veckornas kändisspotting:

1. Fredrik Virtanen, på Kocksgatan, iförd rosa byxor. Tja, det är ju ett fritt land.

2. De där skalliga tvillingarna med glasögon som sjunger, vid Slussen. De heter säkert nåt, men jag ser ändå inte skillnad på dem, så det kvittar.

3. Therese Alshammar, också på Kocksgatan. Tydligen kan hon röra sig även på land, till skillnad från många andra vattenlevande djur.

4. Janne Schaffer, på Fjällgatan. Jag gissar att han skulle till McDonald's för att köpa en quarter pounder med cheese. Men det kanske han inte alls skulle, vad vet jag.

Och här kommer skrällen som slår alla andra kändisspottingar NÅGONSIN:

5. Fadde och Linda Rosing, utanför ICA Mosebacke!! Fadde hade tappat bort nåt, men multitalangen/kriminologen Linda Rosing insåg direkt att nåt större var i görningen och misstänkte ett ficktjuvsdåd! Sen vet jag inte vad som hände för jag gick in och köpte kalles kaviar, bananer och en top hat eller vad den heter den där återuppfunna glassen. Jag blandar ju alltid ihop tip top och top hat. Oavsett namnet så vore den godare utan chokladen.

TV-serier topp 10

Martin — 2007-06-18T20:59:24+02:00

Det finns de som idkar välgörenhet genom att skänka pengar till de stackars svältande barnen eller jobba utan betalning på något härbärge nånstans. Det gör inte jag. Istället gör jag något som är värt betydligt mer. Jag rekommenderar bra TV-serier till behövande människor. Tänk efter själv, vad finns det mest av i Sverige? Svältande barn, frusna uteliggare eller TV-tittare? Exakt!

Ingen bryr sig om den stora lidande grupp av TV-tittare som inte har något vettigt att titta på. Denna allvarliga brist tär på psyket hos en stor mängd svenskar. I många fall börjar det med att TV-tittaren börjar slötitta på Idol för att sedan falla djupare i den bottenlösa avgrund av stinkande dynga som finns därute på kabel-tv-näten. I särskilt allvarliga fall fastnar tittaren framför något så vämjeligt som Bam Margera's Unholy Union eller repriser av Kojak. När depressionen är så långt gången krävs ofta radikala åtgärder.

Denna utbredda farsot försöker jag på egen hand bekämpa med alla medel som står till mitt förfogande. Det är ett hårt jobb, men det måste göras. Ofta vägrar den seriesvultne TV-tittaren inse att denne har ett problem. I vissa fall blir jag tvungen att träget rekommendera samma tv-serie i flera månader innan personen i fråga lyckas ta sig ur sin kokong av desperat förnekelse.

Varför fortsätter jag utöva en sådan otacksam form av välgörenhet, när jag kunde göra något annat, om än mindre betydelsefullt, på ett lättare sätt? Svaret är enkelt. Vem ska annars göra det?

Men snälla, skicka mig inga beundrarbrev. Jag är endast en vanlig människa som gör sin samhällerliga plikt. Skänk istället en tanke till de stackare som i detta nu sitter ofrivilligt klistrade framför ett cykellopp på Eurosport.

Jag vill avsluta detta inlägg på ett upplyftande sätt, med en inspirerande lista över de tio bästa TV-serierna sedan 1980. (Före 1980 gjordes inte det vi nu kallar TV, utan det enda som visades var testbild eller något s.k. program som var marginellt bättre än testbild.)

10. Prison Break

Första säsongen av Prison Break ger en plats på den här listan. Säsong två var medioker och säsong tre kanske sätter sista spiken i kistan, men än så länge är tiondeplatsen given. Det som fascinerar mig mest är det faktum att nästan samtliga av Scofields idéer går åt skogen, men hans pappskalle till brorsa fortsätter tro på hans korkade planer. Ja, det är för roligt vad knasigt godtrogen han är, brorsan.

9. Ed

Otroligt underskattad serie. Justin Long och Michael Ian Black är komikgenier. "Stucky boss". Ha ha.

8. V

Den här serien gav rymdis-ödlorna ett ansikte. Bokstavligen!

7. South Park

I sina bästa stunder är South Park den roligaste satir som existerar. Jag rekommenderar särskilt avsnittet "A Ladder to Heaven".

6. Miami Vice

Stenhårda men känslosamma poliser. Fåniga frisyrer. Den moderna polisseriens fader.

5. Heroes

Otroligt stark första säsong. X-men light skulle man kunna säga. Alla serier där Eric Roberts får på nöten är bra serier.

4. The Office

När man tycker att det är jobbigt på kontoret ska man se ett avsnitt av The Office och vara tacksam för att man slipper ha en sån chef. Helt keff är han!

3. Seinfeld

Världens roligaste serie. Har du inte sett den redan är du en fåntratt.

2. The X-Files

Jag vill hävda att The X-Files var den första episka tv-serien. Handlingen pytsades ut över 9 säsonger och kändes lika konspiratoriskt flyktig som storslagen. Hade inte Mulder fått storhetsvansinne och trott att han skulle få roller i bra filmer så hade The X-Files troligtvis varit världens bästa tv-serie.

1. Lost

Lost är världens bästa TV-serie. De som inte håller med har bara inte förstått storheten. Detaljrikedomen i den bakomliggande handligen är otrolig. Det blir inte bättre än så här. Jag tycker inte att det är något problem att förklaringarna inte uppdagas snabbare än de gör. Ta till exempel "the hatch". Den var som mest intressant innan dess funktion var känd. Jag påstår att det är det faktum att tittaren enbart får se toppen av isberget som är seriens styrka, inte dess svaghet.

Representera din hood

Martin — 2007-06-13T20:47:28+02:00

Många landsortsbor, dvs människor som bor utanför tullarna, blir förvirrade när de besöker Stockholm. Tempot är högt och innerstadsborna framstår som mycket intimiderande i all sin sofistikerade trendkänslighet. Dessutom har de distinkta delarna i staden både olika klimat och kultur. Inte konstigt då att t.ex. de stackars bönderna från Täby eller skogshuggarna från Älvsjö känner sig totalt bortkomna och underlägsna när de vågar sig innanför tullarna.

Den allra finaste, men också den mest komplexa, stadsdelen är givetvis Södermalm. En utböling som sätter sin fot på denna praktfullt urbana ö drabbas nästan omgående av panikångest och yrsel när denne försöker förstå Södermalms avancerade sociala struktur. För att lätta besvären något för dessa lantbrukare och traktorförare från exempelvis Solna har jag letat upp ett stycke skjutjärnsjournalistik av ett mått som Aftonbladet lyckas åstadkomma endast ett fåtal gånger under en genomsnittlig livstid.

Sidan (som finns här) innehåller främst en beskrivning av SoFo, men längre ned på sidan finns en beskrivning av övriga områden på Södermalm. Jag rekommenderar varmt en noggrann genomläsning av listan. SoFo får ofta de stora rubrikerna, men jag tänkte här belysa några av de andra områdena.

Lägg speciellt märke till Södermalms i särklass finaste stadsdel, NoFo (Norr om Folkungagatan). Områdets invånare beskrivs i artikeln som "Söders överklass. Röstar blått." Södermalms Beverly Hills, skulle man kunna säga. Här bor endast extremt framgångsrika personer. Det fina folket, helt enkelt. Här kan de livegna statarna från Sollentuna för en dag frottera sig i den lyx och flärd som NoFo-bor tar för givet. När äppelplockarna sen återvänder till den Aspuddska myllan är detta en stund som de kan tänka tillbaka på när livet på leråkern känns extra meningslöst.

Tips: För att ha någon som helst chans att smälta in i NoFo, ta av dig Lantmännen-kepsen från 1987. Nej, det räcker inte med att vända kepsen bakofram. Det var länge sen det ansågs hippt.

När en potatisodlare från Bagarmossen går uppför den magnifika Götgatsbacken från Slussen kan det lätt bli så att han i sin okunnighet råkar svänga höger istället för åt vänster där NoFo ligger. Detta är ett mycket olyckligt misstag. Han har då hamnat i SoHo (Söder om Hornsgatan, runt Mariatorget och Zinken). Aftonbladet beskriver områdets invånare som "Bohemiska linsätare". Väldigt udda personer med andra ord och man vet aldrig vad som kan hända. Förhoppningsvis kommer den stackars torparen genast på bättre tankar när han känner stanken av otvättade rastaflätor och hampa, vilket är ett material SoHo-bor använder till allt.

Om svinaherden i blind panik springer åt fel håll, istället för tillbaka till Götgatan, kan den stackars saten hamna på Knivsöder (runt Hornstull). Här gäller det för drängen att hålla en så låg profil som möjligt, annars kan han bokstavligen talat ha satt sin sista potatis. Han gör bäst i att inte se folk i ögonen eller yttra ett enda ord på den provocerande rotvälska till dialekt han säkerligen talar. Istället bör han hoppa in i första bästa taxi (men inte en svarttaxi) och se till att föraren kör till Medborgarplatsen så fort det bara är möjligt.

Förhoppningsvis har jag nu klarat upp ett och annat för er utomtullare. Med det inte sagt att jag rekommenderar landsortsbor att bege sig till Stockholm. Tänk två gånger innan ni tar er vatten över huvudet. Ni kan alltid börja med en mycket mindre stad som Göteborg eller Malmö där de också talar konstigt och sen försöka jobba er uppåt. Lycka till!

Vikten av att vara relevant

Martin — 2007-06-13T19:26:29+02:00

För några dagar sen skrev jag ett inlägg där jag något förhastat klassade Google som ett allvarligt problem. Jag har bestämt mig för att omvärdera Google i ljuset av den undersökning jag gjorde idag.

I dagens informationssamhälle är det viktigt att vara relevant. Att göra sig synlig på webben är ett bra sätt att visa att man existerar och är värd att kommas ihåg i olika sammanhang. Synlighet på webben mäts kanske bäst i form av antal hits i sökverktyget Google. Jag kommer här presentera den empiriska studie jag gjorde i ämnet tidigare under dagen.

Jag började med att välja ut fyra personer i min omgivning som underlag till min undersökning. Låt oss kalla dem Ted, Elin, Thore och Martin. I nästa steg skrev jag helt enkelt in vederbörandes namn och klickade på "Google-sökning" och noterade antalet hits. De av er som vill prova en sådan här undersökning själva bör särskilt observera att jag inte klickade på "Jag har tur". Detta vore kontraproduktivt i sammanhanget.

Resultatet överförde jag sedan till Microsoft Excel, där jag valde att rita ett stapeldiagram för att kunna visualisera datamängden.

En noggrann analys av diagrammet visade tydligt att Martin är överlägset mest relevant av försökspersonerna. Detta i sig är inte alls förvånande, men det är samtidigt ett bevis på vilka stora klassklyftor det finns i vårt IT-samhälle. Vissa är i högsta grad relevanta medan andra, som försöksperson Ted, är fullständigt irrelevanta. Försökspersoner Thore och Elin har förvisso fler hits än Ted, men är ändå mer eller mindre osynliga. Det är lite sorgligt egentligen. Det man får komma ihåg är att världen är hård men rättvis.

Ett rop på hjälp

Martin — 2007-06-12T16:45:54+02:00

Idag ska jag ta upp ett känsligt ämne här på bloggen. Elin, en av mina arbetskamrater, påstår att hon har kommit på idéerna till minst ett av mina briljanta inlägg på bloggen hittills och hävdar nu envist att jag borde ge henne credit för det.

Nu ska vi givetvis inte hänga upp oss på sådana småsaker som huruvida hon har rätt eller inte, utan vi bör fokusera på hur djupt tragiskt det är att Elin så blatant försöker åka snålskjuts på min blogs enorma framgångar på det här viset. Hur hamnade hon i den här svackan? Var gick det snett? När uppstod detta desperata behov av uppmärksamhet? Kanske är det bara ett klassiskt exempel på "äldsta syskonet"-syndromet.

Det här är ju inte bara Elins problem, utan alla vi som känner henne måste se det här som vårt kollektiva misslyckande. Vi har helt enkelt inte givit henne tillräckligt mycket uppmärksamhet och det måste vi ju åtgärda å det snaraste.

Eftersom jag är så förlåtande och ödmjukt prestigelös tänkte jag ta det första steget genom att göra lite reklam för Elins blog. Ni andra kan ju besöka den och sen känna er lättade av vetskapen att ni verkligen har gjort en insats. Elins blog kanske inte har så fasligt mycket text och så, men den är ju liksom fin ändå, på sitt eget sätt. Och det är ju tanken som räknas, eller hur?

Dessutom har hon lagt upp en massa fina bilder som hon har fotograferat helt själv. Bilderna har spännande, och kanske framförallt unika, motiv, eller vad sägs om en elefantrumpa och knävecket på en zebra? Alla fotokurserna har verkligen givit resultat! Toppen, säger jag! Fortsätt så.

Nu tycker jag att vi kan lämna hela det här fåniga "vem har kommit på vad"-bråket bakom oss. Det är väl inte så viktigt, va?

Illasinnade rykten

Martin — 2007-06-11T21:01:34+02:00

Nu vill jag ta det här tillfället i akt att belysa ett allvarligt problem i dagens Sverige. Detta problem heter Google.

Jag har läst att arbetsgivare nuförtiden googlar de ansökande i syfte att gräva upp s.k. smuts på dem. För att undersöka hur jag skulle framstå på Google i en sådan situation matade jag in mitt namn i sökrutan och började botanisera i resultatlistan.

Vad jag såg fick mitt blod att isas. Någon med samma namn som jag gör något så vedervärdigt att det inte rimligtvis kan finnas någon rekryterare i hela landet som kan tänka sig att anställa en sådan person. Persona non grata.

Han spelar steel guitar.

Någon kan ju tro att jag spelar steel guitar! Jag, som bojkottade Metallica i fem veckor när de hade med detta vidriga instrument på albumet "Load". Folk kan ju tro att jag tycker om att ha cowbojsarhatt på mig. Och boots. Rena smutskastningskampanjen är vad det är!

För att ytterligare strö salt i såren gör Google sig lustig på min bekostnad:

Nej, Google. Nej, det menade jag inte.

Kändisspotting - Stockholms nya fluga

Martin — 2007-06-11T18:52:41+02:00

Det här med kändisspotting, alltså att detaljerat redogöra för de kändisar man sett ute på stan, är extremt hett just nu i Stockholm. Eller det kanske det inte alls är, det vet ju inte jag. Det kanske är jättetöntigt.

Strunta i det nu, för detta är det hypade premiärinlägget i min nya kändisspottingblogkategori. För att ingen ska bli chockad eller på annat sätt överrumplad inleder jag i halvhögt tempo med en person som inte är så jättekänd, nämligen... (trumvirvel) Fredrik Strage! Platsen för kändisspottingen var tunnelbanestation Stadion. Strage läste i en bok hela vägen till T-Centralen. Han är kultur ända ut i fingerspetsarna!

Som en bonusservice har jag också märkt ut platsen för spottingen i fråga:

Planen är att använda Google Earth till detta i framtiden. Kändisspotting-funktionaliteten är således under construction.

Många får kanske intrycket att en sådan här ikon betyder att websidan är under uppbyggnad. Så är det givetvis inte alls. Ikonen symboliserar i själva verket att websidan håller på att gräva sin egen grav.

Alpha blending i REBOL

Martin — 2007-06-09T15:35:26+02:00

Antag att vi har en klipptextur som vi vill kombinera med en grästextur. Det lättaste sättet att göra det är kanske att använda Photoshop, men det är sannerligen inte det billigaste. Vi kanske dessutom vill kunna automatisera processen och köra den som ett led i bygget av vårt spelprojekt.

En lösning är att skriva ett litet script i REBOL som kombinerar bilderna baserat på en "blend mask". En blend mask är en gråskalebild som bestämmer till vilken grad en pixel ska influeras av motsvarande pixel i bilderna som ska kombineras. Svart betyder att enbart pixeln från bild 1 kommer ha någon inverkan på resultatet. Vitt betyder att enbart pixeln från bild 2 kommer ha någon inverkan på resultatet. Alla gråskalor däremellan interpolerar pixlarna från båda bilderna.

REBOL-koden för att utföra blend-operationen ser ut enligt följande:

REBOL [
  Title: "Blend"
]

blend: func [source-1 source-2 mask /local p m] [
  p: source-2
  m: mask
  while [
    all [not tail? p not tail? m]
  ][
    p/1: to-tuple reduce [p/1/1 p/1/2 p/1/3 255 - m/1/1]
    p: next p
    m: next m
  ]
  to-image layout [
    origin 0x0
    at 0x0 image source-1
    at 0x0 image source-2
  ]
]

rock: load-image %rock.png
grass: load-image %grass.png
mask: load-image %mask.png

save/png %grassy-rock.png blend rock grass mask

Nedan syns resultatet. Med den blend mask som användes här är det kanske inte så snyggt, men det är själva principen som jag försöker illustrera.

Sci-fi topp 10. Hela listan!

Martin — 2007-06-08T23:11:47+02:00

I min ivrighet att fylla bloggen med innehåll tidigt, för att jag senare, när bloggen är död, ska kunna se tillbaka på en tid när jag naivt trodde att jag skulle kunna hålla liv i en blog, har jag nu bestämt mig för att publicera en lista på de tio bästa science fiction-filmerna någonsin. Detta är inte en subjektiv lista, inte alls. Det är tvärtom en fullständigt objektiv faktabaserad rangordning jag presenterar här nedan. Så här ligger det till, helt enkelt. Att listan råkar överensstämma med min egen subjektiva lista är enbart ett bevis på min goda filmsmak.

Och inte nog med det! På sant TV Shop-manér tillhandahåller jag för varje film även ett citat ur filmens dialog, som en sorts bonus.

10. Star Wars: Episode III - Revenge of the Sith

Obi-Wan: I have a bad feeling about this.

9. Cube

Quentin: Somebody has to take responsibility around here.
Worth: And that somebody has to be you?
Quentin: Not all of us have the luxury of playing nihilist.
Worth: Not all of us are conceited enough to play hero.

8. Children of Men

Julian Taylor: Y'know that ringing in your ears? That 'eeeeeeeeee'? That's the sound of the ear cells dying, like their swan song. Once it's gone you'll never hear that frequency again. Enjoy it while it lasts.

7. Gattaca

Vincent: I'll never understand what possessed my mother to put her faith in God's hands, rather than her local geneticist.

6. Equillibrium

Mary: It's circular. You exist to continue your existence. What's the point?

5. Eternal Sunshine of the Spotless Mind

Joel: I don't see anything I don't like about you.
Clementine: But you will! But you will, and I'll get bored with you and feel trapped,
because that's what happens with me.
Joel: Okay.

4. The Matrix

Neo: Whoa.

3. Blade Runner

Gaff: It's too bad she won't live! But then again, who does?

2. Star Wars: Episode IV - A New Hope

Luke: I have a very bad feeling about this.

1. Star Wars: Episode V - The Empire Strikes Back

Princess Leia: I have a bad feeling about this...

Där har ni den. Listan över de tio bästa science fiction-filmerna genom tiderna. Joho, Eternal Sunshine of the Spotless Mind är visst en sci-fi-film!!

Isbrytare

Martin — 2007-06-08T22:32:13+02:00

För att bryta isen lite på bloggen tänkte jag berätta en anekdot: Idag skulle jag införskaffa en Calzone på min favoritpizzeria. När jag steg in genom dörren satt ägaren och tuggade i sig en kebab. Redan där var besöket unikt. Jag har aldrig sett en pizzabagare äta sin egen mat förut. Detta kan vara ett bra tecken. Om han vågar äta maten borde jag också våga äta den. Å andra sidan skulle han kunna vara en gastronomisk Johnny Knoxville eller kanske till och med en pizzabagarnas Steve-O. En första klassens självplågare med andra ord. Kanske tränade han rent utav inför kommande säsong av Fear Factor, vad vet jag.

När jag sen satt och bläddrade i en gratistidning medan jag väntade på min pizza kom ägaren fram och placerade en bruksanvisning för en luftkonditioneringsapparat framför mig på bordet. Tydligen förstod han inte engelskan i bruksanvisningen och kunde därför inte komma på hur han skulle installera apparaten. Störst förvirring orsakade vattentanken i maskinen. Han undrade om han skulle fylla på den, men jag förklarade att den var till för kondensavrinning och skulle alltså tömmas, inte fyllas på. Jag är inte helt säker på att jag lyckades förmedla detta koncept, eftersom kommunikationen gick lite knackigt.

Hur som helst funderar jag nu på hur jag ska dra nytta av den experthjälp jag tillhandahöll. Kanske gratis pizza i ett halvår? Jag har ju trots allt förebyggt en potentiell översvämning!

Försök #4

Martin — 2007-06-08T22:05:50+02:00

Jahapp, det här blir mitt 4:e försök att starta en blog. Den här gången har bloggen ett meta-tema. Jag ämnar demonstrera hur en blog kan självdö efter endast ett fåtal inlägg. Eftersom jag alltid misslyckas med att hålla min blog levande, så har jag alltså nu en win-win-situation. Om bloggen dör så har jag lyckats, men om jag misslyckas innebär det att bloggen lever. En i sanning briljant idé om jag får säga det själv, och det får jag för det är själva meningen med att ha en blog.

Dessutom bloggar jag på min Mac och alla vet att Macen är bra på kreativitet. Detta är ett etablerat faktum och inget kan således gå fel.

Men nu är det dags att avsluta det första inlägget på vägen mot blogdöden.