För att bryta isen lite på bloggen tänkte jag berätta en anekdot: Idag skulle jag införskaffa en Calzone på min favoritpizzeria. När jag steg in genom dörren satt ägaren och tuggade i sig en kebab. Redan där var besöket unikt. Jag har aldrig sett en pizzabagare äta sin egen mat förut. Detta kan vara ett bra tecken. Om han vågar äta maten borde jag också våga äta den. Å andra sidan skulle han kunna vara en gastronomisk Johnny Knoxville eller kanske till och med en pizzabagarnas Steve-O. En första klassens självplågare med andra ord. Kanske tränade han rent utav inför kommande säsong av Fear Factor, vad vet jag.

När jag sen satt och bläddrade i en gratistidning medan jag väntade på min pizza kom ägaren fram och placerade en bruksanvisning för en luftkonditioneringsapparat framför mig på bordet. Tydligen förstod han inte engelskan i bruksanvisningen och kunde därför inte komma på hur han skulle installera apparaten. Störst förvirring orsakade vattentanken i maskinen. Han undrade om han skulle fylla på den, men jag förklarade att den var till för kondensavrinning och skulle alltså tömmas, inte fyllas på. Jag är inte helt säker på att jag lyckades förmedla detta koncept, eftersom kommunikationen gick lite knackigt.

Hur som helst funderar jag nu på hur jag ska dra nytta av den experthjälp jag tillhandahöll. Kanske gratis pizza i ett halvår? Jag har ju trots allt förebyggt en potentiell översvämning!