Det har visat sig att öppningsmeningen i Strindbergs bok "Hemsöborna" är ett lätt modifierat plagiat av en Carola-låt. Detta är givetvis förvånande. Vem hade kunnat ana att Strindberg, denne (påstådde) litteräre virtuos, helt hänsynslöst skulle ha snott en av de mest kända öppningsmeningarna i skrivkonstens historia från en schlagerdänga. Låt oss jämföra de två:

1. Utdrag från "Fångad av en stormvind" med Carola:

"Jag är fångad av en stormvind, fast för dig. Ingenting kan hindra mig, när det blåser i mitt hjärta."

2. Öppningsmeningen från "Hemsöborna":

"Han kom som ett yrväder en aprilafton och hade ett höganäskrus i en svångrem om halsen."

För lekmannen kan dessa två textstycken se helt olika ut, men en närmare granskning visar att så inte är fallet. Strindberg har, för att använda standardterminologi, dummat ner Carolas text och gjort den mer lättillgänglig. Detta ursäktar givetvis inte stölden av meningens essäns utan är bara ytterligare en skymf mot konsten. Carolas låt avfärdas av många som en simpel poplåt, men den mångfacetterade texten har ett underskattat djup.

Medan Carolas text är på en abstrakt nivå, där läsaren/lyssnaren kan göra sin egen tolkning, är Strindbergs mening så konkretiserad att det inte längre finns några som helst frihetsgrader för en subjektiv interpretation kvar. Läsaren inser direkt att drängen Carlsson dök upp utan förvarning precis som en regnskur på våren och att han har problem med alkoholen till den grad att han springer omkring med nästa fix knuten runt halsen för att han inte ska tappa bort den.

Jämför detta med Carolas text där stormvinden är en metafor för alkoholismen som har protagonisten i ett järngrepp. Samtidigt som huvudpersonen uppgivet konstaterar sitt beroende märks kärleken som huvudpersonen känner till alkoholen tydligt. Alkoholen är det enda som kan få protagonisten att känna sig i balans när ångesten kommer krypande. Konflikten inombords är så stark att det är omöjligt att inte empatisera med den stackars suputen. Detta är konst, mina damer och herrar. Kanske är det den starkaste skildring av ett destruktivt beroende som har gjorts i modern tid. Antagligen såg inte Strindberg textens kraftfulla budskap när han plagierade den på ett sådant mediokert sätt.

Med anledning av denna upptäckt har jag ombetts, under hot om vedervärdiga konsekvenser rörande någon form av rosa blobbmonster vid missad deadline, att skriva en drabble med Carola-tema. Jag vill givetvis inte göra mina lätt bindgalna fans besvikna och har därför konstruerat en sådan.

Processen gick till så att jag rad för rad översatte texten till låtarna "Evighet", "Tommy tycker om mig", "Mickey", "Tokyo", "Främling" och "Fångad av en stormvind" till engelska. Sen skrev jag ett litet program som slumpsorterade alla textraderna tills jag inte längre visste vilka rader som hörde till vilken låt. Till sist försökte jag pussla ihop någon sorts story i form av en dialog bestående av ett litet urval av textrader. Jag blev en aning överraskad när det visade sig att jag fått ihop exakt 100 ord när jag var klar, utan att i efterhand justera någon av översättningarna.

Här är resultatet:

Perfectly Alright
Mickey: "Who do you want? Is it someone else or me?"

She: "I like him."

Mickey: "He's not good for you."

She: "Tommy likes me and I know it's true."

Mickey: "But still, a stranger..."

She: "Oh Mickey, you don't understand what it's like."

Mickey: "Will you explain it to me?"

She: "He's the one I like, even though he is nonchalant."

She: "No on else makes me feel the same way."

Mickey: "Stay home tonight."

She: "I want to see him."

Mickey: "Oh."

She: "Hey Mickey, you are perfectly alright."

Mickey: "Uh-huh yeah."

She: "Sayonara, I'm on my way."


Taggar: Drabble

Jag har en del prylar som inte får plats i min etta som jag tänkte slänga inom en månad eller så. Alltså prylarna ska slängas, jag ska inte slänga lägenheten. Om någon i min bekantskapskrets vill rädda nåt från sopdöden, free of charge, så listar jag sakerna här nedan. Detta betyder alltså att jag inte tänker ge bort grejer till vem som helst som trillar in här från google, för jag vill ju veta att sakerna får ett bra hem. Om de ska möta döden på ett sopberg så sköter jag det hellre själv.

* Sega Dreamcast med två handkontroller, minneskort, en sisådär 45 spel, VGA-adapter och scart/composite-sladd, modemsladd...

* Xbox med två handkontroller, dvd-fjärrkontroll, två headset, 11 spel, scart/composite/svideo-sladd

* Playstation 2-spel: Burnout, Burnout 2, Burnout Dominator, NHL 2003, Ridge Racer V, Smuggler's Run, Red Faction (paxade)

* Playstation 1-spel: Fighting Force, Need for Speed III, Need for Speed IV, NHL 98, NHL 99, Circuit Breakers, Crash Bandicoot 2. Vi snackar spelhistoria här!

Drabbles (100-ordig novell, se föregående inlägg) kanske är tråkiga att läsa, men de är roliga att skriva. Dessutom är det ju alltid roligt att plåga sina läsare, även om de är imaginära, så därför har jag skrivit en till.

Tydligen tycker jag att dödsscenarion är fascinerande att skriva om. Jag vet inte om jag borde gå till psykdoktorn?

Unfortunate Turn of Events
The second she felt the barrel of the Glock pressed against the small of her back she knew it was a setup.

She had planned the whole operation meticulously. Every corner of the building had been mapped out. The schedule and habits of the night crew had been observed for weeks.

Yet she knew too well that even the best laid plans can go awry. Especially when people are involved. It always comes down to trust.

Misplaced trust, as it turns out.

"Betrayal is a bitch," she thought to herself, before she closed her eyes and awaited the inevitable darkness.


Taggar: Drabble

Ibland när jag har feber, som nu, och inte kan sova, som nu, får jag en del konstiga idéer. Till exempel har jag idag stött på något som kallas för Drabble. En drabble är en jättekort "novell" på exakt 100 ord och ska helst skrivas på engelska, eftersom det är fusk att använda ett språk som svenska där man kan sätta ihop jättelånga ord. Av någon anledning tyckte jag att det lät som en kul grej (fråga mig inte varför) och jag har därför snickrat ihop två sådana drabbles. Jag har valt att kalla dessa storartade litterära mästerverk "Vapor Trails" samt "Side Effects" och de återfinns här nedan. Kanske är de redan moderna klassiker.

Vapor Trails
As he watched the vapor trails of the incoming nuclear missiles form in the autumn sky, he realized that his life was about to come to a very abrupt end.

It was a very strange feeling to anticipate one's own death. Instead of fear or sadness, all he felt was a sort of detached curiosity. Not curiosity about death itself, but about the very fact that he didn't feel anything else.

He contemplated why he was in such a peculiar emotional state until his eyes were fried by an intense flash of light. The following shockwave ended the unbearable pain.


Side Effects
"Congratulations on reaching the big five-oh-oh!" she exclaimed.

"Thanks," he replied, with a forced smile.

Weird. He didn't feel like he'd been alive for half a millennium. He knew this was most likely due to the mandatory bicentennial memory wipe, but he couldn't help but feel younger than his age.

Supposedly, a side effect of delayed aging is severe memory fragmentation, but he often wondered if the defragmentation wipe really was for his benefit or if it was just another tool for the government to keep people in check.

He shrugged and went on to blow out the burning candles.


Taggar: Drabble

Ett inslag här på bloggen är topp 10-listor av olika slag. Av någon anledning tycker jag att det är underhållande att rangordna saker och skriva listor. Jag har funderat lite på det här och kommit fram till att det är själva listorna i sig som är roliga. Min slutsats är att den roligaste listan av alla är en lista över listor. Därför har jag här nedan sammanställt en topp 10-lista över de topp 10-listor jag helst vill göra.

10. Topp 10 bästa bloggarna
Kommer Memory Fragmentation inneha alla placeringarna på listan? Har någon annan blog någon chans mot denna juggernaut?

9. Topp 10 mest användbara websiterna
Kan Wikipedia slå Google och IMDB? Var på listan hamnar Memory Fragmentation?

8. Topp 10 bästa Owen Wilson-filmerna
Världens roligaste skådis och således världens roligaste filmer.

7. Topp 10 bästa mp3:orna i min iPod
Jag kan ju säga att Linkin Park ligger bra till just nu.

6. Topp 10 bästa programmeringsspråken
Vinnaren är given, men i övrigt?

5. Topp 10 bästa tv-spelskonsollerna
Jag tror att den här listan kan vara riktigt svår att få ihop. Kommer Nintendo platsa?

4. Topp 10 bästa halv-b-actionskådisarna
Här finns det många spännande kandidater. Chucken, Hoffen, Rutger etc.

3. Topp 10 bästa zombiefilmerna
Kan bli en av tidernas bästa listor. Kommer Dawn of the Dead-remaken slå originalet? Eller bör zombies alltid röra sig sakta? Är människorna i 28 Days Later verkligen zombies? Alla sådana spännande frågor måste ställas och besvaras vid skapandet av en dylik lista.

2. Topp 10 bästa NHL-spelen i serien från NHL 94 t.o.m. NHL 07
Slår 07:ans skillstick 04:ans snabba inbromsningar? Platsar något av 2D-spelen?

Och den topp 10-lista jag helst vill göra är:

1. Topp 10 topp 10-listor jag vill göra
Det är den här listan. Den har jag gjort i samma stund som det här stycket slutar och hela listan blir då inaktuell i samma ögonblick eftersom den här listan redan är gjord. Möjligtvis kan listan ha varit aktuell i en liten singulär punkt i rumtiden precis vid sista tangenttryckningen. Jag förutspår att fysikerna i framtiden kommer utgå från den här listan som ett fundament i sina försök att unifiera kvantfysiken med relativitetsfysiken.

Som de flesta av oss vet är zombien enligt mytologin en levande död person. Jag har efter omfattande forskning kommit fram till en teori om mytens verkliga ursprung. Jag kommer lägga fram en hypotes om ett missförstått tillstånd som av många människor troligvis har uppfattats som en sorts levande död.

Zombiens karaktäristiska drag är en stapplande gångstil, utstötande av gutturala ljud, total brist på personlig hygien samt desperat kannibalism. Visst, en levande död person skulle kanske ha dessa egenskaper, men om det finns en enklare, mindre vidskeplig teori, borde man då inte enligt "Ockhams rakkniv" föredra denna? Min nya revolutionerande hypotes kan förklara alla ovanstående egenskaper på ett så övertygande sätt att alla andra teorier blir överflödiga.

Det finns en sjukdom som heter vestibular neuritis. Det är en virusinfektion som sätter sig på en nerv i innerörat. Ett symptom hos personer som drabbas av vestibular neuritis är problem med balansen. Min teori är att det i början av 1900-talet utbröt en fullkomlig epidemi av denna virusinfektion på Haiti. Viruset bars antagligen av tsetse-flugan som hade kommit till ön med slavfartygen.

De flesta människor som insjuknade snubblade omedelbart på grund av balansproblemen och stukade sina fötter. Konsekvenserna blev dramatiska. Gångstilen hos en person med en gravt stukad fot överensstämmer till hundra procent med gångstilen hos en zombie, som den är dokumenterad i George Romeros film "Dawn of the Dead".

När det gäller de gutturala lätena har det spekulerats i att en död zombiehjärna varken har ett språkcentrum eller kontroll över stämbanden. Min teori är att det enbart är ljud av smärta utstötta vid varje steg personen tar med den stukade foten. Prova själv att hålla en intelligent konversation när varje steg känns som att någon sticker en kniv i foten på dig!

Det framstår som uppenbart att en person med en gravt stukad fot borde ha problem med sin hygien. Att duscha på ett ben är ett i sanning svårt uppdrag att utföra. Foten i sig kan även den se ut som ett stycke dött kött, vilket ytterligare förstärker intrycket av att personen egentligen är död.

Till sist återstår en förklaring av kannibalismen. Även denna mest skrämmande av zombiens karaktäristiska egenskaper har en förklaring som tycks överflödig i all sin uppenbarhet. När personen med den stukade foten till sist återfår förmågan att ta några stapplande steg efter dagar av total immobilitet och lyckas ta sig ut från hemmet för att handla mat i affären är det oftast sent på natten och alla affärer har stängt. För en person som är så ytterst nära svältdöden sätter överlevnadsinstinkten då igång. Vilken form av näring som helst duger i detta tillstånd och då är det klart att det lätt blir så att personen börjar gnaga lite på närmaste arm eller lår eller till och med hjärna. Det är möjligt att zombieepidemier är ovanliga idag på grund av alla nattöppna 7-Eleven-butiker där man när som helst på dygnet kan äta en Big Bite, vilken i och för sig inte nödvändigtvis är godare än människonjure.

Jag postulerar alltså att zombien i själva verket endast är en missförstådd sjuk, fotstukad, men i allra högsta grad levande person. De bör inte bekämpas med vapen som avsågade hagelgevär, utan bandage och en burk ravioli räcker utmärkt. Jag hoppas att filmindustrin kommer visa en större respekt för den lidande zombien i framtiden i ljuset av min hypotes. En viss karaktärsutveckling och ett uppvisande av zombiens emotionella spektrum vore på sin plats.

När jag gick hem fån jobbet igår trampade jag i en diabolisk fälla. Jag försökte ta mig över vägen, inte helt olikt Frogger, på väg till tunnelbanan. När jag i sista dödsföraktande sekunden slängde mig ur vägen för en skenande bil landade jag i ett buskage. Eller buskage och buskage, det var långt gräs. Underlaget såg plant ut, men någon hade grävt ett dike mitt i gräset, antagligen för att jävlas med mig.

Jag tappade genast balansen, men med en intränad Ninja-rullning kom jag direkt upp på fötter igen! Eller nja, det var väl mer så att jag föll som en tallfura och skrapade upp handen lite, men jag hann tänka "Aj, nu ramlar jag. Det var inte bra." Det hade helt klart varit läge för en Ninja-rullning!

När jag kom till T-centralen, insåg jag att min fot såg ut som en fotboll, plus att jag inte kunde gå på den, så det var bara att åka till akuten. Perfekt, det finns inget roligare än att sitta på akuten och vänta.

När det blev min tur var det en sjuksköterska som tittade på min fot och sa "Oj!! Vad svullen och skev foten är!! Nu får du absolut inte äta eller dricka något för det här kan bli operation!!". Det kändes väligt upplyftande att hon sa det, för det finns inget bättre än när till och med sjuksköterskan på ett av Stockholms största sjukhus blir förvånad över hur skum ens fot ser ut.

Senare kom doktorn och två sjuksköterskor in i rummet och förundrades av min fot. De bestämde sig för att den var bruten och att det behövdes något som hette något i stil med "pronering". Det gick ut på att doktorn och en sjuksköterska skulle relokera foten genom att dra i den och mitt knä åt motsatt håll så hårt de kunde i 2 minuter och sen gipsa benet i den positionen. Det var på inget sätt skönt, trots morfinsprutan.

Nästa steg var en röntgen av min gipsade fotled och en massa väntande. Resultatet var "ingen fraktur", utan det var bara en extrem stukning på båda sidor av fotleden. Lysande. Jag kom till 2 insikter:

1. De hade torterat och gipsat min fot i onödan.
2. Min fot är naturligt skev. Good to know.

Jag hörde genom dörren till mitt rum att min fot hade blivit dagens samtalsämne och doktorerna kunde inte förstå hur den inte kunde vara bruten, men ok. De tog i alla fall bort gipset och sen fick jag åka hem. För en perfekt avslutning på en 6-timmarskväll på sjukhuset gjorde morfinet att jag kaskadvomitterade i en påse i bilen.

Bildbevis: