Det finns de som idkar välgörenhet genom att skänka pengar till de stackars svältande barnen eller jobba utan betalning på något härbärge nånstans. Det gör inte jag. Istället gör jag något som är värt betydligt mer. Jag rekommenderar bra TV-serier till behövande människor. Tänk efter själv, vad finns det mest av i Sverige? Svältande barn, frusna uteliggare eller TV-tittare? Exakt!

Ingen bryr sig om den stora lidande grupp av TV-tittare som inte har något vettigt att titta på. Denna allvarliga brist tär på psyket hos en stor mängd svenskar. I många fall börjar det med att TV-tittaren börjar slötitta på Idol för att sedan falla djupare i den bottenlösa avgrund av stinkande dynga som finns därute på kabel-tv-näten. I särskilt allvarliga fall fastnar tittaren framför något så vämjeligt som Bam Margera's Unholy Union eller repriser av Kojak. När depressionen är så långt gången krävs ofta radikala åtgärder.

Denna utbredda farsot försöker jag på egen hand bekämpa med alla medel som står till mitt förfogande. Det är ett hårt jobb, men det måste göras. Ofta vägrar den seriesvultne TV-tittaren inse att denne har ett problem. I vissa fall blir jag tvungen att träget rekommendera samma tv-serie i flera månader innan personen i fråga lyckas ta sig ur sin kokong av desperat förnekelse.

Varför fortsätter jag utöva en sådan otacksam form av välgörenhet, när jag kunde göra något annat, om än mindre betydelsefullt, på ett lättare sätt? Svaret är enkelt. Vem ska annars göra det?

Men snälla, skicka mig inga beundrarbrev. Jag är endast en vanlig människa som gör sin samhällerliga plikt. Skänk istället en tanke till de stackare som i detta nu sitter ofrivilligt klistrade framför ett cykellopp på Eurosport.

Jag vill avsluta detta inlägg på ett upplyftande sätt, med en inspirerande lista över de tio bästa TV-serierna sedan 1980. (Före 1980 gjordes inte det vi nu kallar TV, utan det enda som visades var testbild eller något s.k. program som var marginellt bättre än testbild.)

10. Prison Break

Första säsongen av Prison Break ger en plats på den här listan. Säsong två var medioker och säsong tre kanske sätter sista spiken i kistan, men än så länge är tiondeplatsen given. Det som fascinerar mig mest är det faktum att nästan samtliga av Scofields idéer går åt skogen, men hans pappskalle till brorsa fortsätter tro på hans korkade planer. Ja, det är för roligt vad knasigt godtrogen han är, brorsan.

9. Ed

Otroligt underskattad serie. Justin Long och Michael Ian Black är komikgenier. "Stucky boss". Ha ha.

8. V

Den här serien gav rymdis-ödlorna ett ansikte. Bokstavligen!

7. South Park

I sina bästa stunder är South Park den roligaste satir som existerar. Jag rekommenderar särskilt avsnittet "A Ladder to Heaven".

6. Miami Vice

Stenhårda men känslosamma poliser. Fåniga frisyrer. Den moderna polisseriens fader.

5. Heroes

Otroligt stark första säsong. X-men light skulle man kunna säga. Alla serier där Eric Roberts får på nöten är bra serier.

4. The Office

När man tycker att det är jobbigt på kontoret ska man se ett avsnitt av The Office och vara tacksam för att man slipper ha en sån chef. Helt keff är han!

3. Seinfeld

Världens roligaste serie. Har du inte sett den redan är du en fåntratt.

2. The X-Files

Jag vill hävda att The X-Files var den första episka tv-serien. Handlingen pytsades ut över 9 säsonger och kändes lika konspiratoriskt flyktig som storslagen. Hade inte Mulder fått storhetsvansinne och trott att han skulle få roller i bra filmer så hade The X-Files troligtvis varit världens bästa tv-serie.

1. Lost

Lost är världens bästa TV-serie. De som inte håller med har bara inte förstått storheten. Detaljrikedomen i den bakomliggande handligen är otrolig. Det blir inte bättre än så här. Jag tycker inte att det är något problem att förklaringarna inte uppdagas snabbare än de gör. Ta till exempel "the hatch". Den var som mest intressant innan dess funktion var känd. Jag påstår att det är det faktum att tittaren enbart får se toppen av isberget som är seriens styrka, inte dess svaghet.