När jag gick hem fån jobbet igår trampade jag i en diabolisk fälla. Jag försökte ta mig över vägen, inte helt olikt Frogger, på väg till tunnelbanan. När jag i sista dödsföraktande sekunden slängde mig ur vägen för en skenande bil landade jag i ett buskage. Eller buskage och buskage, det var långt gräs. Underlaget såg plant ut, men någon hade grävt ett dike mitt i gräset, antagligen för att jävlas med mig.

Jag tappade genast balansen, men med en intränad Ninja-rullning kom jag direkt upp på fötter igen! Eller nja, det var väl mer så att jag föll som en tallfura och skrapade upp handen lite, men jag hann tänka "Aj, nu ramlar jag. Det var inte bra." Det hade helt klart varit läge för en Ninja-rullning!

När jag kom till T-centralen, insåg jag att min fot såg ut som en fotboll, plus att jag inte kunde gå på den, så det var bara att åka till akuten. Perfekt, det finns inget roligare än att sitta på akuten och vänta.

När det blev min tur var det en sjuksköterska som tittade på min fot och sa "Oj!! Vad svullen och skev foten är!! Nu får du absolut inte äta eller dricka något för det här kan bli operation!!". Det kändes väligt upplyftande att hon sa det, för det finns inget bättre än när till och med sjuksköterskan på ett av Stockholms största sjukhus blir förvånad över hur skum ens fot ser ut.

Senare kom doktorn och två sjuksköterskor in i rummet och förundrades av min fot. De bestämde sig för att den var bruten och att det behövdes något som hette något i stil med "pronering". Det gick ut på att doktorn och en sjuksköterska skulle relokera foten genom att dra i den och mitt knä åt motsatt håll så hårt de kunde i 2 minuter och sen gipsa benet i den positionen. Det var på inget sätt skönt, trots morfinsprutan.

Nästa steg var en röntgen av min gipsade fotled och en massa väntande. Resultatet var "ingen fraktur", utan det var bara en extrem stukning på båda sidor av fotleden. Lysande. Jag kom till 2 insikter:

1. De hade torterat och gipsat min fot i onödan.
2. Min fot är naturligt skev. Good to know.

Jag hörde genom dörren till mitt rum att min fot hade blivit dagens samtalsämne och doktorerna kunde inte förstå hur den inte kunde vara bruten, men ok. De tog i alla fall bort gipset och sen fick jag åka hem. För en perfekt avslutning på en 6-timmarskväll på sjukhuset gjorde morfinet att jag kaskadvomitterade i en påse i bilen.

Bildbevis: