 
| |EGOSIDAN|KOKBOKEN| |DIKTER|LÄNKARKIVET| |WEBRINGAR|GÅVOR| |PÅ HJÄRTAT|GÄSTBOK| |
VI VILL tACKA CARINA, BM OCH LENA, USK FÖRLOSSNINGEN, KAROLINSKA SJUKHUSET för all hjälp vid vår dotter Cecilias födelse fredagen den 7 April 2000
Mina graviditeterMina graviditeter har varit relativt lätta, utan vare sig illamående eller foglossning, utom då lite humörsvängningar och halsbränna. Jag har gått över tiden alla tre gångerna, två och en halv vecka första och tredje gången, en och en halv vecka däremellan. Under andra graviditeten kom ischias, som blev värre tredje gången, samt bristningarna på magen. Jag har ökat mellan 15-20 kg under varje graviditet, men gått ner det relativt snabbt efteråt. Det enda som jag kommer att ha kvar är överskottshuden på magen som antagligen aldrig kommer att helt försvinna, jag får väl ta till kniven :-) Lite brustna kärl och eventuella framtida åderbråck är väl också oundvikligt. Tydligen så finns det en viss ärftlighet vad det gäller sånt och min egen mor fick bristningar och brustna blodkärl med andra graviditeten.
Mina förlossningarMåndag morgon den 15 januari 1996 klockan 7 tog vi bussen till förlossningen och vid framkomsten sa jag till personalen att nu blir ni inte av mig innan den är ute. Jag fick Minprostingel och det gick i gång på det. Jag vankade av och an och låg på saccosäck om vartannat medan värkarna etablerade sig, jag fick lustgas och akupunktur under tiden. När krystvärkarna kom fick jag en pudendusblockad så jag kunde krysta, det tog en kvart med krystvärkar innan vår son Victor föddes, klockan 19.57, 52 cm lång och 3980 g tung. Jäntan adresserade sin ankomst med att vattnet gick vid midnatt den 8 februari 1998. Eftersom vi hade varit och firat svärfars födelsedag och min sambo hade druckit vin fick jag själv åka och hämta barnvakten. Där körde jag med visserligen glesa och inte alltför kraftiga värkar med en orolig svärmor bredvid mig. Trots glesa och ganska mesiga värkar fick jag stanna på Förlossningen, de ville ha koll på barnet eftersom hon verkade lite trött. Hon fick lite senare en skalpelektrod och det togs ett syresättningsprov för att ha exakta värden, allt var dock bara bra. Men det gick ju vägen, jag fick Syntocinondropp och dottern föddes 6.45, 6 timmar efter min bilfärd 9 februari 51 cm lång och 3840 g tung och jag hade ingen annan smärtlindring än lustgas, hotpacs och akupunktur. Tredje gången blev som första gången till att börja med, samma Minprostingel igen som satte igång det hela. 4 timmar efter igångsättningen är jag öppen 5 cm och får komma in på förlossningen från intaget. Jag står och lutar mig över den uppumpade sängen och saccosäcken och andas lustgas när jag känner att det är dags. 15.30 är jag helt öppen och vattnet går 15.40, Cecilia föds upprätt i knästående klockan 15.50, och med lustgas och givetvis Hasse, ej att förglömma, som hjälpreda. Den tredje gången kändes det verkligen som om jag hade kontroll och jag hade redan innan bestämt att jag ville föda knästående och utan medicinsk smärtlindring.
AmningSom ammande mamma ligger ämnet amning mig varmt om hjärtat. Jag vill gärna uppmuntra alla mammor till att amma, men har full förståelse för de som av någon anledning inte kan eller vill amma. Första gången gick allt bra, förutom lite såriga bröstvårtor, men det finns det bot för. Med första flickan fick jag två mjölkstockningar, men klarade, tack och lov, dem på några dagar, med varma duschar och täta amningstillfällen. Jag ammade de äldre barnen i ett och ett halvt år var och planerar att göra det den här gången också. Att amma är praktiskt på alla sätt och vis, lagom temperatur, bra förpackat, näringsrikt, rent, alltid med och en yttring av ömhet och kärlek.
|