Den 5:e januari kl 03:40 går vattnet och det blir en liten blöt pöl i sängen och jag känner en värk. Jag petar på Kåre och säger att det är dags. Han blir genast klarvaken. Vi ringer in till sjukhuset och de ber oss komma in till 8-tiden för kontroll. Jag försöker få Kåre till att vi ska sova en stund till men ingen av oss är det minsta trött.

När klockan närmar sig halv åtta ringer vi till våra föräldrar och informerar att det är dags. Maud kör oss in till Karolinska sjukhuset. Det är lugnt på förlossningen (och jag som varit så orolig för att bli runtskickad), de mäter och kontrollerar hjärtljud och värkar. Jag har värkar ungefär var femte minut och Vi får åka hem igen och vänta tills de tilltar i styrka och frekvens.

Maud skjutsar in oss igen och jag blir inskriven. Nya mätningar av hjärtljud och värkar. Jag är öppen 3-4 cm och vi blir invisade till ett förlossningsrum. Nu är det bara att vänta på krystvärkar.

Klockan sju kommer ett nytt team med barnmorska (Camilla) och undersköterska (Marianne). De konsterar att jag är öppen 9 cm. Värkarna känns lite annorlunda och Kåre säger att jag börjar låta mer. De vill att jag ska försöka kissa då urinblåsan verkar full, det går inte så bra så de tappar mig på urin. Jag ligger på sidan, vilar och andas i masken under värkarna. Strax innan åtta ser de att fosterljuden (hjärtslagen) minskar och de ber mig lägga mig på rygg.

Kvart över åtta får jag provkrysta men de vill att jag avvaktar lite till. Tjugo över konstaterar de att jag är mycket trött och jag får glukos i droppen. Vid niotiden drar det igång ordentligt. Jag krystar, andas i masken och skriker lite. Kåre är trött men närvarande och ett stort stöd - även om jag inte vet vad han gör. Barnmorskan och hjälper till att massera kanterna med glidslem och grepp. Hon tar även in en kollega för konsultation eftersom det är lite trångt. Huvudsvålen tittar ut men hela huvudet har svårt att komma fram.