lenna

Länna ligger vid en gammal vattenväg mellan sjöarna Eklången, Treskaten och Mörtsjön. Namnet Länna innehåller pluralform av ett äldre laenn (-) med betydelsen 'båtplats' 'landningsplats'. I Fogdö (Vårfruberga) klosters jordebok, troligen från 1100-talets slut, registreras byarna Norlenna (Norrlänna), Mitlennum (Merlänna), Surlennum (Sörlänna) och Biurungum (Byringe). Dessutom finns även Rocklänna belagt från och med medeltiden. Ortnamnet Byringe hänger troligtvis ihop med ordet bjur ´bäver´. En annan förklaring skulle kunna vara att Byringe är bildat av ett äldre ´bor´, en plats där båtar måste bäras.

Socknen nämns tidigast i en skattelängd för Strängnäs stift från omkring 1300. Länna var då en självständig församling och skattade tre öre. Åker, som åtminstone från 1300-talets mitt blev Lännas moderförsamling, skattade samtidigt 14 öre, vilket säger en del om socknarnas inbördes förhållande. Sedan den tiden har Länna varit annex till Åker, med undantag för två korta självständighetsperioder omkring 1428 samt 1574-1581.

Från Sörlänna sträcker sig bygden norrut utmed Lännasjön genom tre för sörmländska förhållanden ovanligt stora byar. Sörlänna om tre mantal blev säteri år 1661. Merlänna hade två mantal och Norrlänna hela sex; nästan hälften av socknens 26 mantal låg således i dessa byar. I denna trakt finns också socknens kända fornlämningar, bl a en fornborg vid Lännasjöns strand.

Under 1500- och 1600-talen trängde bebyggelsen in i skogarna. På 1640-talet anlade industrimannen Henrik Lohe en stångjärnshammare vid Byringe. Denna utvecklades så småningom till Länna Bruk, vilket lades ned vid 1800-talets mitt.

Bevarade kyrkböcker för Länna socken omfattar följande:

Husförhörslängder 1689-1723, 1758 - framåt
Födelse- och dopbok 1701 - framåt
Vigselbok 1702 - framåt
Död- och begravningsbok 1702 - framåt
Sockenstämmoprotokoll 1610-1665, 1775- framåt

Tillbaka