17:00
Det är snökaos ute, årets första snö har kommit. ALLA har sommardäck på och det står bussar, lastbilar och bilar längs vägarna utanför huset. Vi äter middag och jag skojar med Kåre att "det är nu som vattnet skulle gå...".
Vi går ut och tittar på kaoset, åker pulka och är ute i 1½ timme kanske.

19:00
Jag läcker vatten. Fostervatten! Inga värkar ännu men jag ringer förlossningen. De vill att jag kommer in så snart som möjligt, helst inom två timmar men direkt om jag får värkar.

Det är hopplöst att få tag på en taxi, antingen är det upptaget eller så ber de oss försöka igen. Jag ringer till sjukhuset och frågar vad jag ska göra - de ber mig fortsätta försöka med taxi men om värkarna börjar får jag ringa så ska kanske de skickar en ambulans.

20:00
Vi ser att Paula, grannen, kommer hem i en stor Toyota Previa och vi vinkar från köksfönstret - hon förstår vad som är på gång. Kåre går ner för att prata med henne, och javisst det är vinterdäck på bilen och hon kan köra oss med en gång. Vi packar toalettsakerna och hon säger till familjen att hon kör oss.

20:10-20:50
Vi sitter i bilen på väg till Karolinska men det är tjocka köer ute, särskilt på motorvägen.

20:50 - 21:00
Inskrivning på sjukhuset, vi blir visade till ett undersökningsrum där de kopplar CTG-mätning och lämnar oss en stund. Jag har värkar var tredje minut ungefär.

22:00
Nytt skift. Undersökning. Jag är trots värkarna bara öppen 1,5 cm så jag blir beordrad att gå lite i korridorerna en timme eller så...

22:30
Några kraftiga värkar och rött slem kommer ut. Det gör ont. Rejält ont. Jag vill inte gå när värkarna kommer, då vill jag ligga eller kräla på sängen i undersökningsrummet.

22:45
Jag är öppen 3-4 cm och får ett vattenlavemang innan jag ska få komma in på en förlossningssal. Nästan genast kommer kraftiga, onda värkar och jag börjar fundera på hur jag ska klara det här.... Det gör ju mycket ondare än vad jag minns från förra gången.
Två hemska värkar och jag kramar Kåres hand hårt. Det spänner i underlivet.

23:05
KRYSTVÄRKAR! AJ, oooohhh... Jag skriker av smärta och ropar till Kåre "KRYSTVÄRKAR! Hämta någon, hon är på väg ut!!!"
Jag skriker och trycker flera gånger på larmknappen. Kåre ropar ut i korridoren och personal kommer. Barnmorskan och sköterskan som skulle följt med mig in på förlossningsrummet kommer in.

Barnmorskan säger att huvudet syns lagom till nästa krystvärk kommer. Jag skriker att jag vill ha lustgas och barnmorskan säger att vi inte hinner in på avdelningen (undersökningsrummet har ingen lustgas).

Jag insisterar på att vi hinner innan nästa värk, jag håller igen.

De rullar sängen så fort de kan genom korridorerna, krockar med en dörr på vägen och jag verkar självklart ha fått förlossningsrummet längst bort. När vi kommer in på förlossningsrummet får jag en syrgasmask i handen och nästa krystvärk kommer tror jag. Jag känner inte så mycket av själva värken, är både förvirrad över hur masken funkar och att det gör väldigt ont i öppningen. De säger åt mig att krysta. Jag krystar och krystar, försöker andas rätt. Vet inte om jag har krystvärkar eller inte.

Jag har två små sprickor på blydgläpparna, mitt emot varandra, och barnmorskan syr den ena med ett stygn så de inte ska läkas ihop tvärs över. Jag får en spruta i magen för att livmodern ska fortsätta dra sig samman eftersom det gått så fort.

Lovisa ammar, vi får fika.
Lovisa blir tvättad, mätt och vägd.

51 cm lång, 3675 gram tung och 33 cm runt huvudet.

Vi kommer slutligen in på eget rum kl 02:00 och kan sova.