Ernst Rolf - Looang

LÄNKAR

Jenny Solveig Berntzen-Tutta Rolf-Född i Oslo 7:e oktober 1907.

Tutta Rolf som grammofonsångerska-det är 30-talet,

närmare bestämt den del av decenniets glada nöjesvärld som de som växte upp då, upplevde på biomatinéer för 35 öre biljetten och via Odeonskivor som med 78 varvs hastighet snurrade på sina resegrammofoner. Tutta med sin pigga flickcharm, sin pikanta norska brytning, sin lilla men näpna sångröst och sitt glada komedihumör . Och sen hörde man henne i radions grammofontimmar i Jules Sylvains insmickrande filmmelodier: "När tvenne hjärtan slå samma slag" från "Kära släkten" och "Det sjunger nånting inom mig",tjusig Tutta schlager i "Under falsk flagg". I alla filmbitnas favorittidning, Filmjournalen, blickade hon ljuvt och lite storögt frågande mot läsarna och på bio såg man ett repotage i SF-journalen om hennes Hollywood resa. Nej, därom rådde ingen tvekan-Tutta Rolf var stjärna. Den som skapat stjärnan var samme man som gett henne sitt efternamn, revykungen Ernst Rolf. De hade gift sig på hösten 1930 efter två års förlovning. Han hade upptäckt henne under ett revygästspel i Oslo på nyåret 1928.Platsen var Casinoteatern där den 20-åriga Tutta var engagerad sedan någon tid. Rolf blev blixtförälskad i den bedövande vackra flickan och knöt henne snabbt till sin ensemble och när Rolfs Jubileumsrevy drog in på Djurgårds-Cirkus på sommaren samma år uppträdde hon för första gången inför Stockholmspubliken. Men då stod det Tutta Berntzen i programmet. "Tutta" är ett smeknamn som följt henne sedan tidiga barnaår. Enligt prästbetyget är hennes förnamn Jenny Solveig. I Rolfrevyerna 1928-32 hade Tutta egna kuplettentréer i mer eller mindre tjusig inramning med texter specialskrivna av författare knutna till revykungens stora medarbetarstab. I bland gick numren i den oskudsfulla barnsliga stilen som "Var har mamma lärt sig det?", som hon sjöng i revyn på China sommaren 1929 (men som aldrig kom på skiva): ibland fick hon också vara moget kvinnlig som i "Han är min", Neverheless" i svensk version i sista Rolf-revyn "Rolfexpressen ut i det blå" på Odeonteatern senhösten 1932. Ernst Rolf ordnade ganska snart att hans Tutta också fick göra grammofoninsjungningar. 1930 sjunger hon in sina första skivor. Från det året är den välkända "Gör någonting". En annan duett med Ernst är "Vad gjorde du då?", en Fred Winter melodi med text av Gösta Stevens. Egendomligt nog anger inte etiketten att Tutta överhuvudtaget medverkar på skivan! Så särskilt många insjungningar på egen hand fick hon däremot inte göra. På skiva blev hon underRolf-epoken mest uppfattad som en näpen kontrast till den frejdige charmören.

Otvivelaktigt måste Tutta ha lärt sig en hel del som artist under denna tid, men stjärna på egen hand blev hon knappast förrän Filmstaden i Råsunda öppnade sina grindar för henne år 1932. Då inledde hon sin fimkarriär med en rivstart: tre stora filmroller på ett halvår! Utom tidigare nämnda "Köksvägen", som slog bäst, gjorde hon" Kärlek och kassabrist" och "Lyckans gullgossar". Efter Ernst Rolfs tragiska död på julen 1932 lämnade Tutta revyn för att helt gå in för filmkarriären. Den förträfflige Gustaf Molander gav henne en roll i "Kära släkten", en gammal dansk teatersuccé som nu filmades. Och där fick hon en motspelare av det verkligt stora formatet: Gösta Ekman. Han gjorde en rolig och charmerande skånsk baron och Tutta som hans klipska fru sekunderade honom utmärkt. Deras filmsamarbete fortsatte i "Swedenhjelms" efter Hjalmar Bergmans teaterkomedi. Gösta gjorde den geniale uppfinnaren och Tutta "teaterapan" Julia. Men Ekman lockade henne också att spela teater, ja övertalade henne till och med att spela Ofelia i "Hamlet"! Nå, det ansågs väl inte helt lyckat, så Tutta fortsatte på komediplanet. "En stilla flirt" gjordes i både svensk och norsk filmversion och i "Fasters millioner" klättrade hon på "Himlastegen" i en Sylvain-duett tillsammans med Adolf Jahr, som då befann sig i början av sin filmkarriär. Den förut nämnda resan till Hollywood berodde på ett smickrande anbud från Foxfilm men lär inte ha slagit så väl ut. Själva filmen, som gjordes 1935, fick nämligen genomgående dåliga recensioner. Varför Tutta återgick till sin svenska filmkarriär i Filmstaden, Råsunda. Sammanlagt gjorde hon 14 filmer under 30-talet. Den sista, "Valfångare"; spelades in 1939, men det blev nya revyer också. Bland annat gick hon i par med Håkan Westergren i Kar de Mummas sommarrevy "I de bästa familjer" på Blanche-teatern 1938. Hur de sjöng tilsammans där kan man höra i duetten "Vårt framtidsperspektiv", en melodi av det inte okända märket Kai Gullmar. Den låg på baksidan av en Odeon-skiva med revyns stora schlager "Det är den stora, stora, stora, stora kärleken" som säljande framsida. Tutta hade gift sig med en amerikansk filmman 1936 och försvann till Hollywood för gott 1939. Hon återkom visserligen för nya revygästspel åren kring 1950, men några nya visiter i svenska grammofonstudios blev det inte. Och Tutta-epoken på film och skiva sammanfaller med det på många vis aningslösa 30-talet. Tutta avlider i sviterna av en operation i Los Angeles 26:e oktober 1994

För discografi och mer info om Tutta Rolf, klicka här.