Varför Leonberger?
Vi hade länge pratat om att köpa hund. I ett år kollade vi runt bland olika raser innan vi hittade Leonbergern. Vi visste båda två att vi ville ha en stor hund, så när vi såg en vacker  leon-
bergertik (som senare visade sig vara Leia´s moster) blev vi genast intresserade. Vi letade i böcker och på nätet, och läste allt vi hittade om leonbergern. Ju mer vi läste desto säkrare blev vi på att det var en leonberger vi skulle ha.
(Läs mer om rasen här...)

Leia kommer från Martenlake´s kennel som ligger i Sävar, några mil utanför Umeå. Hon var den minsta och busigaste valpen i kullen.

När det äntligen gått fyra veckor var det dags att komma och titta på valparna. Nu var det bara några veckor kvar till vi skulle komma nästa gång och då skulle vi ha en liten valp med oss hem!

Leia flyttar hem
Den 17/5 2003 fick Leia äntligen komma hem. Hon sov snällt i bilen hela vägen. Här hemma fick hon strosa runt i lugn och ro och utforska sina domäner. Sedan var det dags att träffa våra tre katter. Det första mötet gick bra, men katterna var lite skeptiska första veckorna. Leia lärde sig tidigt att det var katterna som bestämde, och var trots sin storlek och sina vassa gaddar väldigt försiktig med dem när hon försökte få dem att busa med henne. Sen blev de ganska fort bra vänner. Leia håller koll på dem och springer alltid fram och avleder dem när de bråkar med varandra.

Röntgen och ögonlysning
Den 5 november 2004 blev Leia både röntgad och ögonlyst. Ögonen är utan anmärkning, likaså höfterna. Däremot är inte armbågarna lika bra... Artros måttlig utbredning på höger, och lindrig på vänster. Hon har ett tillväxtfel i höger framben- Ununited Processus Anconeus som ibland drabbar schäfer, men är ovanligt på andra raser.

Det kändes jättetråkigt att få ett dåligt besked. Vi var inte alls förberedda på det, eftersom hon aldrig visat några tecken på hälta eller att hon skulle ha ont. Om detta hade upptäckts när hon var valp hade veterinären rekommenderat en operation, men eftersom hon inte har ont av det tyckte han inte att vi skulle riskera något; genom att operera. Råden han gav oss var att leva som vanligt och inte begränsa henne allt för mycket. Hon får leka med andra hundar, springa och hoppa i snön och göra allt det där hon tycker är så roligt. Alla fysiska påfrestningar sker så klart med måtta, men vanlig motion är bara bra för att hålla igång lederna och undvika problem i framtiden. Hon får inte heller bli för tung då det utsätter armbågarna för stor belastning. Vi är glada så länge hon inte lider av det, och får leva ett lyckligt lejonliv. Förhoppningsvis kommer hon aldrig att märka av det!

Mentalbeskrivning
I samband med Leonbergerspecialen som hölls i Umeå sommaren 2005 ordna des även mentalbeskrivning, så vi anmälde Leia. Hon visade bland annat leklust, samarbete och visade inga stora rädslereaktioner.
Vi är jättenöjda med resultatet!

2005-07-22
Domare 1 FORSBERG PETER
Känd mental status

Se hela protokollet här...

Läs mer om Leia´s beskrivning här...