Oslo 12 mars 2005

Hej hopp!

Här kommer det lite om vår färd till JUNIOR WINNER titeln!

Det började på första utställningen... Min kastrat Nappe behövde till Norge så Harry fick göra sin debut där. Vi hade turen att få Raymond A Saetre och han föll för min lille Prins. Vips så stod det klart att han blev BIS-U... *shit*  Glädjetårarna kom som ett brev på posten :-)

Nappe hade sedan ännu en Norgeresa inbokad, Harry fick följa med :-) Janka Lund dömde och blev lite kär i honom... Harry var ensam denna gång, men i panel var han det inte... Det började med att Lotta (S*Lönnebergas) fick BIS vuxen, hon grät så mycket att uppfödaren till katten fick tala om vad katten hette :-) Så närmade det sig för ungdjuren, en miljon fjärilar i magen... Först hängde jag inte med riktigt och sen tog det en stund att fatta vad som hänt när han blev BIS igen... Jag bara skakade och så lipade man igen... fick oxå några sekunders minneslucka...öh... vad heter katten?? Öh....? Men till sist löste det sig! :-)

Dagen efter var det oxå utställning.... Då hade han konkurrent, Vanda Marija Godek dömde, det gick ju bra! :-) Det var hård konkurrens i panelen men det var Harry som tog det.... så var det repris från dagen innan... "å så kommer alla känslorna på en å samma gång..." Lalalala.... :-)  Tre BIS...Ojojoj!!!

Sen bar det av mot Sverige och Borås, på lördagen hade han Leslie van Grebst, men Harry var inte hans stil. Men men... så är det ibland. Söndagen däremot........ oh la la.... så här var det....

Det var det värsta eller bästa som jag varit med om, en rysare!
Hannah Jensen dömde och hon föll pladask för min Harry, han hade 3 konkurrenter men han avgick med vinst och BIV. Till nomineringen var det minst sagt 5 snygga kandidater, Harry och en supersnygg birma fick vara kvar längst... sen var det tvärstopp! Birman var verkligen superduperfin... å andra sidan så hade Harry lyckats beröra Hannah väldigt mycket! :-) Så där stod vi och våndades i säkert 20 minuter, det var tydligen det svåraste beslut hon stött på under alla sina år... vilket säger lite grann hur intensivt det var. Det var längesedan jag var så nervös! När så Hannah säger att hon väljer Harry så släpper allt... GLÄDJETÅRAR åt höger och vänster... kändes som om vi redan vunnit ALLT!!!! Jösses!!! Hur det skulle gå i panelen spelade egentligen ingen roll, jag hade ju fått den absolut bästa bedömningen någonsin... Men det blev mer... Best in Show!! Det var lite bättre än Ex3 som han fick dagen innan.... *LYCKLIG*
***GO HANNAH GO HANNAH GO HANNAH***

Fyra BIS... oj oj... "bara" en kvar.... oj oj...
Efter det så blev det 2 NOM och 3 Ex2 i stora klasser (3-8st), alltid med fina bedömningar.

Så kom då den ABSOLUT SISTA CHANSEN............ Oslo 12 mars, Luigi Comoro skulle döma.
Men innan vi ens kom iväg så var det osäkert. Vi skulle åka på natten till lördag men ju närmare vi kom helgen desto sämre väder blev det... Helena hade full huvudbry om vi skulle komma iväg eller ej... Torsdag kväll började hon låta stressad, så vi kollade om vi kanske skulle kunna få bo hos Anette Kure i Sarpsborg mellan fredag och lördag. Det gick fint, Tack Anette!! Bra tänkte jag, allt lugnt! Korkat av mig att tro det....
Blev väckt av en hysterisk Helena 8:20 på fredags morgonen (efter att ha sovit 2½ timme...) Hon hade fått snö hos sig i skogen... Hon visste inte om hon skulle komma ut på stora vägen... *PANIK*  Det ena med det tredje... så säger hon plötsligt att hon gör sig i ordning och åker.... *HJÄLP* Det är ju en bit till Norge men inte så att det ska ta halva dagen... Hur skulle jag hinna??? Här om en timme!!??? Packa och fixa för katterna som ska stanna hemma... tiden rusar... Nånstans känns det som om ALLT är emot oss!!
Helena hade gjort ett stopp på vägen till min stora lycka och var här runt 12. Tids optimist som jag är så har man en miljon saker kvar att göra innan avfärd... hm... lär väl aldrig bättra mig... :-)
Det började snöa.... när vi nådde gränsen snöade det rejält!! Vi stannade och köpte 1½ kilo godis!!!!!! Vi blev väl emottagna av Anette och hennes familj, hemlagad mumsig pizza!!

Det var VÄLDIGT nervöst hela helgen... Grejen var ju som så här att detta var sista utställningen som junior, men inte nog med det... det var oxå sista DAGEN som junior!! Så det var NU eller aldrig... Bedömningen gick bra och han blev oxå BIV-total  :-) Till nomineringen stod han och valde mellan Harry och en röd-vit Maine Coon... å han valde LÄNGE och väl... Men till sist blev det jubel och applåder för Harry... vilket skrämmer Harry som inte riktigt gillar lokalen... så han sticker! *PANIK* Men det löste sig.... "bara" panelen kvar... *skakig*
Inte nog att man är nervös för sin katt utan man är nervös för vilka konkurrenterna ska bli. Den som vi ansåg var farligast var såklart Anettes lilla sköldpadda, Dizzy. Det är ju typiskt att man tycker motståndaren är nåt av det vackraste man sett och helt bedårande!! Å så snurrade huvudkontoret några varv till... det var nästan så man kunde ta på nervositeten... högröd i ansiktet och dåligt kontaktbar... Jisses Amalia....

I Norge kör de oftast 2 paneler samtidigt, så oxå denna gång. Så medan vi väntar på att de ska redovisa rösterna så ska Harrys assistent ta ett nytt tag om honom... jag hann inte riktigt uppfatta vad som hände, men han såg sin chans och rivstartade på heltäckningsmattan och stack IGEN!!! Raymond som dömde i panelen blev en smula arg och skällde ut den stackars assistenten. Han höll själv Harry när han så tog den 5:e BEST IN SHOW!!!   *Shit pommes frites*
Tårarna var där de brukar *flin*
Men innan vi kunde fira ordentligt så skulle det ju tas ut en BOB-kat 2.... Harry fick en röst av Luigi
Det blev dock IP S*Sjöhorvan's Albertina som avgick med titeltn, helt RÄTT!!! För övrigt blev jag helt förhäxad av henne, så otroligt VACKER!! Grattis Inger o gänget!!
Harrys BIS försvann lite i dimman efter: JW JW JW.... Herrejävlar!!!!!!!!!!!!!
Nervositeten var befogad *LER*
Men jag hade det på känn... skulle han klara det så skulle det bli i Norge och så blev det. Malmö helgen innan var jag inte det minsta nervös för Harrys skull. Så det verkar stämma det som Karin Kronvall sa en gång... Man måste vara nervös för att det ska gå vägen! :-)

Resan hem gick SÅ lätt... nästan som på moln! *hihi*

Jag har fortfarande inte riktigt smält det än, men det är SKÖNT att pressen har släppt!
Många utställningar blev det.... :-)
Så med minsta möjliga marginal blev han JUNIOR WINNER, endast 6½ timme innan han gick upp i vuxen klass.

Nu vill jag passa på att tacka ALLA som gratulerat oss och hejat på oss under resans gång, TACK!!!
Till sist................ Helena.... det hade inte varit möjligt utan dig!!! Tack känns som ett fjuttigt ord men det finns inget bättre... TACK TACK för denna underbara katt!!! Vilken jävla tur att de förra ägarna inte ville ha honom *LYCKLIG LOTTA*

Undrar om jag kan andas nu....??!??

Kram på er och tack för att ni tog er tid att läsa allt det här :-)