Katter vi minns |
 |
EC S*Tigerflinet's Jazon, "Jazå", 1989-2003 Kazimirez Rudbeckia, "Pipen", 1992-2004 Det känns som ett privilegium att ha haft just Jazå och Pipen som sina första katter. En kameleont och en neurotiker! Båda två hade mycket speciella personligheter och inte nog med det - de var verkligen olika till sättet.
|
|
|
Jazå (Basså, Jazågrisen, Kameleonten, Smygaren, Katten Också) var en riktigt furstlig engelsman med massor av stolthet. Aldrig att han lekte loss om han trodde att vi såg honom! Han kunde ligga blickstilla i timmar och riktigt smälte in i sin omgivning, så att det var helt omöjligt att hitta honom. Tills han stäckte på sig på diskbänken framför näsan på en och bestämde sig för att hoppa ner. Jazå var en sann gentleman som frågade mycket artigt och ihärdigt om lov innan han slog sig ner i knäet eller hoppade upp på axlarna. En riktig gospropp och mammagris, som inte gärna ville släppa matte mer än någon meter ifrån sig. |
|
Pipen (Fulfisen, Mammagrisen, Blixten, Jamaren) märktes! Pipen hette Blixten innan hon kom till mig, eftersom hon var otroligt snabb. För mig hette hon Pipen på en gång, för hon var en pratglad katt som pratade väldigt mycket med matte och husse; när hon ville visa oss runt i lägenheten, berätta för oss på att hon fått för lite uppmärksamhet, att dörrar var stängda, att hon inte kom in i olika skåp osv. Om vi inte brydde oss om att öppna skåpen, så var hennes kumpan Jazå där snabbt som ögat och ordnade saken. Sedan gick han lugnt tillbaka till sin gosevrå och lämnade Pipen på "brottsplatsen". Pipen tog för sig, var väldigt kreativ och lätt att lära. Bland annat fungerade det utmärkt att leka titt-ut, brottas, dansa ihop och liknande. Pipen var även en kattpolis som såg till att de andra skötte sig. Gjorde Jazå (eller senare Kishe) något dumt kom hon genast dit jamade argt och smällde till. Fast hon var ändå våran allra bästa gosegris! |
|
Oskar 2001-2004
Oskar var världens mysigaste huskatt! Som liten brukade han sova på Eriks axlar när han satt vid datorn, men när han blev större låg han på rygg i soffan istället. Oskar var som vuxen riktigt stor, han tog upp nästan hela soffan själv där han låg, men mysig som han var lät han oss ligga med på ett hörn och gosa in oss i hans långa päls. Oskar är för alltid saknad!
|
