Skolfartyget LAGAREN,
ex Fyrskeppet SVINBÅDAN




Ingvar Rylander, LAGARENs
maskinchef berättar

Läs även:
SHAMROCK, LAGAREN och gården
Holger om Lagaren 1994 (47 kB)
Holger om projektet LAGAREN (98 kB)
Kriminalserien Graven (54 kB)

En helt annan styrbjörn...!




Södra Ölands Järnväg


Banprofil Borgholm - Ottenby


Utsikt från linjen Färjestaden - Ottenby


Bettåg på Stora Allvaret














































Injektor för matning
av ångpanna
(En sådan fanns på s/s Styrbjörn)





Skotsk sjöångpanna av den
typ Styrbjörn hade


























Fartygspropeller

Många på gården har hört Ingvar berätta. Här är ett spännande exempel från en redan svunnen tid:



Hur man ofrivilligt blir ångmaskinist

Intresset för ånga i form av ånglok och ångbåtar väcktes tidigt hos mig bland annat kanske för att jag är uppväxt vid den smalspåriga Ölands Järnvägar samt att jag i min ungdom hängde mycket på stationen i Skogsby och där beskådade bland annat de ångloksdragna bettågen, tåg lastade med sockerbetor på väg från norra och mellersta Öland till sockerbruket i Mörbylånga.
En annan sysselsättning var att cykla ner till Färjestaden och beskåda trafiken med ångbåtar och färjor, ett nog så givande nöje, speciellt sommartid med den då intensiva trafiken.
Detta intresse resulterade bland annat i att jag endast 15 år gammal gick till sjöss och därmed hamnade i maskin och kom därefter att tjänstgöra ombord i fartyg i både när- och fjärrfart.
Våre 1963 började jag i Kalnarsundsbolagets färjor och kom att arbeta ombord i samtliga färjor, från Kalmarsund III till Kalmarsund VIII, under en tvåårsperiod.
Så småningom, efter arbete ombord ibland annat färjor på västkusten samt ombord i bogserbåtar, bosatte jag mig i Stockholmsområdet och erhöll därefter anställning inom försvaret.
Under min lediga tid jobbar jag, vid behov, som maskinist på skärgårdsångare och skolfartyg samt har också medverkat till att försöka rädda f d Postångaren Öland tillbaka till sina gamla hemmavatten, något som jag skrivit om i Ölandsbladet tidigare. Har också skrivit om ångfärjan Betula och trafiken med sockerbetor mellan Mörbylånga och Bergkvara. S/S Korsholm, f d Postångaren Öland, som såldes till Finland för ca 6 år sedan, ligger fortfarande upplagd samt är till salu för 1,4 miljoner kronor.

Våren -71 anmälde jag mitt intresse för ett maskinistjobb i handelsflottan och blev därmed anvisad till ett bogserbåtsrederi i Kramfors som behövde en 2:e maskinist till en timmerbogserare, något som lät intressant då ett dylikt jobb skulle ge möjlighet att uppleva den svenska skärgården sommartid. När jag ringde det telefonnummer jag fått hamnade jag hos en revisor i Kramfors som var redarens ombud. Denne revisor ställde diverse frågor om min bakgrund och jag kontrade med frågor om båten och dess maskinella utrustning och fick svar att det var en större bogserare med en motor på ca 800 hk, varför jag fick uppfattningen att det var en dieselbåt. Vi kom överens om att jag skulle mönstra 2:e maskinist vid lägligt tillfälle samt att befälhavaren, tillika redaren, skulle kontakta mig för närmare instruktioner.
Nästkommande dag hörde befälhavaren av sig på telefon och meddelade att han var på väg till Finnboda Varv med båten, för dockning och botteninspektion efter en grundstötning. Jag var välkommen ombord på besök under den kommande helgen med påmönstring efter helgen. Innan samtalet avslutades frågade jag var det var för fabrikat och typ av motor i båten varvid jag fick svaret att det var en 3-cylindrig ångmaskin av norsk konstruktion, då båten var byggd i Norge 1923 som valfångstfartyg.
Min omedelbara reaktion vid detta besked var. "Jisses, jag har inte jobbat med ångmaskiner sedan över 10 år tillbaka och glömt det mesta så det är nog bäst att du skaffar en annan maskinist, jag fattade av revisorn att det var en dieselbåt".
"Revisorn", sa skepparen, "är en teknisk idiot men bra på siffror, du lär dig snart och dessutom har vi en duktig chief (maskinchef) med lång erfarenhet. På söndagen uppsökte jag och min familj Finnboda och timmerbogseraren "Styrbjörn" där vi blev varmt välkomnade samt bjudna på kaffe och tårta i mässen av kocken, tillika skepparens hustru.


s/s Styrbjörn med timmersläp

På måndagen gick jag ombord i Styrbjörn som då låg i Beckholmsdockan och efter påmönstring var jag inlemmad i besättning och en ny, intressant tillvaro tog sin början.
Efter varvsöversyn och bunkring av tjockolja, då pannan var oljeeldad, sattes kurs på Tjockö där ett väntande timmersläp sattes fast i kroken och färden gick sedan över Ålands hav och genom finska skärgården till massabruket i Kotka.
Kotka blev sedan destination för alla kommande timmersläp, så den svenska skärgården såg jag inte mycket av men desto mer av den finska, i synnerhet som farten med släp sällan översteg 1,5 knop. När man kom upp efter 5 timmars vakt kunde man ofta urskilja samma riktmärken som innan man gick på vakten.
Vaktsystemet var 5 timmars vakt och 5 timmars frivakt frånsett hundvakten som var 4 timmar, ett system där chiefen och jag kontinuerligt löste av varandra i de 5-6 dygn resan tog om vin kunde avverka den i ett sammanhang utan att bli inblåsta i någon vik - vid över 10 m/s var risken stor att släpet blåste isär och kanske förlorades.
Efter framkomst till Kotka och sjövakternas avblåsande kunde jag sova ut i 10-12 timmar.
Första tiden ombord blev mycket lärorik då jag försökte hämta in så mycket kunskaper som möjligt och chiefen var mycket riktigt en kunnig man men tämligen ordkarg, varför jag fick dra allting ur honom - möjligen i hamn och efter några öl blev han mer talför.

I min kunskapsjakt fick jag oväntad hjälp av chiefen på SCA:s bogserare "Johan Ekman", som jag blev bekant med under ett hamnuppehåll i Norrtälje. Denne chief hade tidigare jobbat med ångbåtar samt innehade 2 st läroböcker författade av Abraham Bergström, "Sjöångmaskiner" och "Sjöångpannor" - två böcker som anses vara ångmaskinisternas biblar. Dessa två böcker fick jag överta och dom var mig sedan till ovärderlig hjälp. Ombord hade vi endast en eldare mönstrad, han var i huvudsak i tjänst vid hamnanlöp och vid manövrar. I övrigt ansvarade han för pannans skötsel, sotning samt rengöring och intrimning av rännare m m. Den vakthavande maskinisten fick under eldarens frivakt svara även för pannans tillsyn.
Efter avgång från Tjockö och maskinen ställdes in på rätt varvtal samt oljebrännarna trimmats in efter ångförbrukning, behövde brännarna oftast inte röras på ett par dagar.
Vår eldare var en törstig man, mycket förtjust i starka drycker, varför han ibland hade svårt att utföra sina åligganden, vilket resulterade i överfyllda dagtankar och återkommande rusånga eller ångbrist. Trots upprepade varningar från skepparn och chiefen bättrade han sig inte.
Efter två resor hade jag fått nog och meddelade skepparen att om inte eldaren åkte iland så skulle jag lämna in boken (sjömansboken i vilken fanns en särskild sida för uppsägning), en hotelse vilken tog skruv.
Efter eldarens avmönstring fick vi ingen ersättare, trots påstötning, skepparen var en ekonomisk man som nog såg möjligheten att tjäna in en hyra, varför chiefen och jag fick ansvara även för pannan vilket, i synnerhet vid manövrar, var nog så påfrestande då eldrummet låg för om pannan och man var tvungen att lämna maskinoch springa runt pannan för att manövrera oljebrännarna.
Av säkerhetsskäl fanns därför en ringklocka i eldrummet i vilken skepparen signalerade innan han slog manövrar så att man hann ut till maskin innan manövern kom.


Ingvar på plats på manöverdurken, beredd att med vänster hand kvittera innan trottel och omkastningshjul sätts i rörelse

Kockan, tillika skepparns hustru var en viljestark och lynnig dam som ena stunden kunde vara vänlig och hjälpsam för att nästa stund leverera en rejäl utskällning, något som oftast gick ut över skepparen.
På en av resorna hade chiefen, på inbjudan av kockan, tagit sin hustru med sig vilket resulterade i att hustrun fick överta huvuddelen av kockans arbete och som tack fick hon mest ovett.
Vid återkomsten till Norrtälje och efter att skepparn hade åkt hem till Kramfors över helgen, rök damerna ihop i ett praktfullt gräl. Jag hade varit inne i centrum och vid återkomsten mötte jag chiefen med hustru och väskor p kajen, "det där dårhuset går inte att vara på" sa chiefen, "jag har lämnat in boken så vi åker hem till Sundsvall, du får förklara för skepparn när han kommer".
På söndag eftermiddag kom skepparen tillbaka frå Kramfors och när han fick se mig sa han "ta upp stimmet så går vi ut till Tjockö och lägger oss över natten samt krokar på släpet i morgon, för enligt rapporten skalld et bli lugnt väder". "Visst", sa jag, "men du har ingen chief längre. Han har gått iland och jag klarar inte att gå dubbla vakter". "Vad har hänt?" undrade skepparn. "Din hustru och chiefens rök ihop om något så chiefen lämnade in boken" svarade jag.
"Förbaskade fruntimmer", sa skepparn, "du får ta över chiefjobbet tills vidare så skall jag försöka skaffa en ny maskinist" varefter han gick upp i hytten till hustrun och ett stormigt uppträdande tog vid. Efter middagen gick vi ut till Tjockö och under måndagen anlände skepparens svärson och tog över som 2:e maskinist, han jobbade som maskinist på bruket i Veja men hade tagit semester. Nu hade denne maskinist ingen större erfarenhet varför jag första tiden knappast vågade lämna över vakten och han måste lova att väcka mig om något hände.
Vid återkomsten till Norrtälje, åkte maskinisten hem, i stället kom ombord en maskinist som visade sig vara nästan lika törstig som den tidigare, ilandsatte eldaren. Han behärskade oftast sin törst när vi var till sjöss, men i hamn tog han skadan igen och vandrade runt mellan de olika bogserare som kunde ligga inne i Norrtälje eller Kotka. Efter två resor mönstrade han av på grund av vissa orsaker samtidigt som även jag gick iland, till stor del beroende på kockans uppförande. Skepparen bjöd in mig i hytten på en stor Whisky samt bad mig stanna kvar varvid jag genmälde att om han satte iland kockan/hustrun så skulle jag stanna. "Du skall veta" sa han "att jag och dottern har försökt ett flertal gånger men det är ogörligt".

Ingvar Rylander


Vad händer med Lagaren just nu:
hem.bredband.net/lagaren

16 feb 2007