Skolfartyget LAGAREN,
ex Fyrskeppet SVINBÅDAN





Lastfartyget s/s Irma (1890) med
underslaget stor och stagsegel - gick
bevisligen med stödsegel till vardags!
Lastfartyget s/s Helios (1896) med
gafflar för segel på båda masterna
Passagerarångaren s/s Luleå går tryggt
i sjöarna med kraft från maskin och två
segel (OBS lastbom för om masten).
Sveabolagets s/s Gauthiod (1873) med gaffel
för segelföring åtminstone på stormasten
OBS det beslagna stagseglet, användes på
allvar långt efter båda krigen
Sveabolagets s/s Svithiod (1873) byggd som
hjulångare, här i modern kustångarversion.
OBS beslaget stagsegel och firad gaffeln
Sveabolaget propellerångare s/s Freja
går säkert och stolt i sjöarna
Karl-Erhard Johanssons artikel
i Båtologen 2005-4:






LAGAREN
under segel!





Den bild som pryder nr 5-04 av Båtologen är kanske den sista med den exteriör som LAGAREN ex SVINBÅDAN haft det sista decenniet. Det är ju under denna tid som den stora ombyggnaden efter 1960-talets d:o skett. Ty en knapp månad senare, i början av juni 2004, kunde vi ta ytterligare ett steg mot förverkligandet av drömmen att få henne riggad. Det var nämligen nu som vi kunde lyfta den färdiga stormasten på plats. Under årens lopp har olika förslag om master och riggtyper funnits. Inget har dock setts som realistiskt att förverkliga. När så Holger Renberg, vår ledare och visionär, hittade "Kongl Maj:ts nådiga förordning, angående hvad afseende å passagerare-ångfartygs byggnad, utrustning och begagnande iakttagas bör; gifven Stockholms Slott den 12 febr 1864" och vi läst Art. 2: "Om 'passagerare-ångfartygs konstruktion och utrustning', 3.§ talar om minst två master, råsegel etc. på ett första klassens fartyg allt med den lovvärda tanken att vid ev. maskinhaveri kunna manövrera."

Nu var det ingen tvekan längre - så här skulle hon bli! När vi så "fann" Sveabolagets tidiga ångare SVITHIOD och GAUTHIOD från 1870-talet, tog vi dem som förebild. Nu arbetade vi plötsligt med att omvandla en 1894 års båt till en 1870-tald d:o (men bara exteriört). De två Svea-ångarna var byggda som hjulångare just på 1870-talet i England, 650 brt och med maskiner om 250 hkr och vid en kolförbrukning på 12 ton/dygn så skulle farten bli 12 knop. De sattes in på rederiets linje Stockholm-Lübeck. De hjälpsegel som de hade kom tydligen till stor nytta, ty farten översteg sällan 8 knop. Alla försök att driva dem snabbare betydde bara att hjulhusen grävde ner sig och kolförbrukningen steg. Ombyggnad till propellerdrift var nödvändig och genomfördes åren 1887-89, då de också fick nya trippelångmaskiner. Och riggen då, det var ju den som vi var intresserade av, den blev efter en del förändringar den som Lagaren hade som förebild.

Under de sista åren har vi efter erforderliga karvlingar under däck byggt röstjärn och vantfästen på däck. De två 17 m långa masterna är tillverkade av tjockväggiga stålrör, riktade omsorgsfullt efter all svets. Stormastens rå har köpts i Hälsingland, hyvlats färdigt, liksom bommar och gafflar, av våra duktiga timmermän. yrkeskunskapen, som kanske är på väg bort, har vi även haft när det gäller alla plåtslageridetaljer som t.ex. bäddar och räck. Maskinbearbetning av detaljer som gejdrar, tappar och bussningar har utförts omsorgsfullt, liksom elledningar till antenner, lanternor och belysning. Mesanmasten kom på plats i oktober 2003 och efter det intensiva arbetet vintern och våren 2004 var alltså stormasten med det 10 m långa rået klart för uppsättning, vilket som sagt skedde i juni 2004. Hur blev det då med seglen? Ja, när vi färdades i skärgården den 20-21 september kunde vi under en halvtimma sätta de få segel vi har och resultatet kan beskådas här intill!

Karl-Erhard Johansson


Vad händer med Lagaren just nu:
hem.bredband.net/lagaren

25 dec 2006