Skolfartyget LAGAREN,
ex Fyrskeppet SVINBÅDAN

LAGAREN blir skolfartyg

I begynnelsen var Hemgården, Shamrock och till och med själva kajen ganska olikt hur det ser ut idag. Följande serie om 37 diabilder förklarar detta närmare.

Första bilden är ett tidsdokument mer än andra: Sten rökte och även om några drack kaffe var te vanligast, Shamrocks kaminrör fanns kvar och vädret var mycket bättre (utom när det på bestämda tider var dåligt så man hade något att berätta: Under kriget var det kallt, 1969 var det storm etc). Gröna vintrar och dåliga somrar som började med torka och missväxt tills det i slutet av juni började regna oavbrutet i sju veckor kom först ett par år efter det att denna bild togs.


Paus i arbetet i solen utanför årboden


LAGAREN i Djurgårdsvarvets gamla 250-tons torrdocka på Finnboda varv.


Skrovet visade sig vara struket med en ovanligt bra men helt fel färg… För om LAGAREN ligger SHAMROCK.


Då som nu är design viktigt: Det strömlinjeformade åren kring 1950 fortsatte med en ny arkitektur som någon enstaka båt utmed Östra Brobänken exemplifierar än idag. Hytten kom troligen från en helt annan båt och hamnade bakfram. Än idag har LAGAREN samma hytt, numera dock rättvänd. Den kraftiga kranen visade sig vara bra till mycket.


LAGAREN akterförtöjd vid Östra Brobänken. Hytten är vänd, men står än så länge betydligt längre akterut än idag.
Även bilar och kaj såg annorlunda ut på den tiden.


Den nitade hytten med sina rundade, gummiinfattade bussfönster skall flyttas föröver. Det ligger mycket formningsarbete bakom de rundade hörnen, men det var både snyggt och funktionellt – strukturen blev mycket starkare än om den gjorts med enkelkrökt plåt. Fotografen står på "Verkstadspuckeln".


I förkant monteras en bit av skottet bort så att hytten skall kunna skjutas upp på verkstadspuckeln.
I samband med att hytten stod lös passade man givetvis på att byta hela akterdäcket.


Styrhytten har skjutits föröver, ungefär en meter upp över verkstadspuckeln. Man ser rätt ner i hytten där fyrmästaren (enligt denna artikel) satt för sig själv och åt medan övrig besättning satt i den mäss som man skymtar rätt under styrhytten. På ömse sidor om ingången till fyrmästarens hytt ser man två mindre hytter. Innan man är så långt förut som i jämnhöjd med styrhytten har man också passerat ett litet penteri.


LAGAREN hade ursprungligen en sedvanlig, helt mekanisk styrning
med kedjor, stänger och ett traditionellt mekaniskt rattstativ med växel.


Hjärtstocken skall nu förses med ett ok för hydraulstyrning. Här drar man av rorkulten med en kraftig domkraft. Notera hur däcksbalkarna förstärkts med påsvetsat bandjärn. Under den nya, stående flänsen ligger helt vanliga däcksbalkar i vilka ett trädäck en gång var skruvat (underifrån, med försänkt skruv i två tum tjocka plankor). Snart läggs här ett nytt ståldäck.


Här sträcker det nya ståldäcket ut sig! Över detta skall mesanseglet stå.
Rattstativet tillhör en reservstyrinrättning som varit ordinarie på något av flottans fartyg.


Hydraulcylindrarna på plats. Rattstativet är överhalat och skall snart kopplas
som reservstyrinrättning till en frikopplad kvadrant.


LAGAREN fortsatte att vara verkstadsfartyg även på Hemgården. Hon kunde dock gärna bli snyggare!
Här förnyas den från rännstenen anfrätta översta delen av sidan.


Det har gått några år. Hemgården har fått tillgång till mekverkstaden i södra Fundamentshuset. Nu kan ombyggnaden till skolfartyg börja på allvar. Större delen av "verkstadspuckeln" behölls likt en stor kapp, men närmast relingen sänktes däcket. Detta gjorde fartyget betydligt vackrare. Hytten har flyttats några meter föröver och redan har en dörr, omhändertagen från något av flottans upphuggna fartyg kommit till användning.


Ankarspelet satt ursprungligen på huvuddäck men lyfts här upp på sin nuvarande höjd. Observera att detta spel inte är original. Den gamla likströmsseriemotorn ersätts med hydraulmotor. På enklare båtar får man veva för hand.


I och med hydraulstyrningen kan flera styrplatser (och till och med assisterande elpump och autopilot) kopplas in. Denna styrplats är den som normalt kommer användas under segling.
Rätt under storen ser man bra hur seglen står och känn samtidigt vinden i ansiktet.


Här ligger LAGAREN vid Beckholmen. Fotografen står på den öppna dockporten till äldsta dockan som idag används av skutföreningen.


Man tar iland ankarkättingen. Det görs rutinmässigt en gång om året på samma sätt som här.


Kättingboxen ligger ganska djupt. Här syns den luftiga garnering som skyddar skrovsidan. Stöttan bär upp det däck på vilket den dieseldrivna hydraulpumpen ställdes upp.


Här en bild från förliga salongen, idag kallad förskansen. Det har alltid varit ett stort rum här. Fotografen står i aktra lejdaren till huvuddäck. Den kätting som ligger som barlast är inte samma som ankarkättingen – man ser skillnaden: Det är samma kätting som håller LAGAREN på plats i artikeln om lotsbåtsprovturen!


Här inreds omklädningsrum och förut så småningom bastu.


En bild från arbeten i aktra skansen. Det är givetvis kyligt ombord.


LAGAREN i den av Beckholmsdockorna som skutföreningen fick nöja sig med att drömma om på den tid denna bild togs. Notera de kraftiga slingerkölarna!


Man ser tydligt hur håligt, skarpt och välformat skrovet är. Det är stor skillnad mot Shamrock.


Propelleraxeln svarvas. Avancerade arbeten…


…behöver inte vara dyra när man har tillgång till gammalt Finnbodafolk alldeles gratis. Här Karl-Erhard som varit och hämtat ett arborrverk. För styrelsen och andra som inte vet vad ett sådant är: Arborrning är samma sak som innersvarvning, bara det att…


…man inte roterar själva båten, utan en stålhållare – arborrhuvud – som sitter flyttbart på en lång axel som lagrats upp i ändarna. Drivningen kan ske med tillgängliga medel, här används en stor tryckluftsborrmaskin. Vad som särskilt utmärker arborrning är möjligheten till god uppriktning – alla på varandra följande invändigt cylindriska ytor blir naturligt parallella och centrerade med god noggrannhet – Även om man står nere i en lerig dockbotten och gör jobbet! Arborrning är ett traditionellt, avancerat varvsarbete som främst förknippas med just propellerhylsor (som här), hjärtstockar samt förstås motor- och ångmaskinscylindrar!

Denna kompetens finns tack vare LAGAREN ännu knuten till Hemgården. Den som inte har tryggheten som denna kompetens medför, ser naturligtvis i varje arbete som behöver utförs på LAGAREN och gårdens övriga fartyg en stor kostnad. Enligt god bokföringssed skall kostnaden också skattas just så högt som man befarar att den kan bli. Frågan är hur merkostnaden i detta fall skall föras. Givetvis skall den belasta det projekt som nu berövar Hemgården möjligheterna att utföra dessa arbeten nästan gratis. Det projektet har med Skeppsholmsgårdens nya organisation att göra och heter sannerligen inte LAGAREN! Kanske skall man belasta styrelsearbetet? Eller ledningen? Det är ju först med nuvarande ledningsgrupp och styrelse det onekligen blivit lite trixigt, obekant, främmande, besvärligt osv att behålla LAGAREN. Det är uppenbarligen den som kostar!


Denna gång skedde dock arbetet i Holger Renbergs anda och ledning. Självfallet riktar vi vårt tack i första hand till de händer som gjorde jobbet. Här syns Sjöfartsverkets inspektör belåtet konstatera att arbetet blivit fackmässigt och väl utfört.


Med två rödmålade fyrskepp och en ångfärja från 1897 i fonden: Ännu en gång, så typiskt för Hemgården – något som från skrivbordsperspektiv skulle betraktas som skrot blir omhändertaget, …

Läs om de svåra konsekvenserna av att ha DJURGÅRDEN 3 liggande vid Hemgården. Det var Lagarengubbarna som tog hit henne...


… lyfts in i mekverkstaden (som ersatt LAGAREN som verkstad). Det är en truster som skall användas som bogpropeller. Först måste den dock …


… överhalas innan den kan sättas in i LAGAREN. Den kopplas in på det hydraulsystem som även förser brandpump, länspump och ankarspel med kraft. Gamla ankarspelet drevs med en separat elgenerator ett Leonardsystem – med det kvar ombord vore LAGAREN ett museum! Skolfartyget LAGAREN är dock tänkt att i första hand användas för maskinteknisk yrkesutbildning, låt vara även för de nya T-fartygsbehörigheterna.


Här är växelhuset sandblästrat. Snart är allt som nytt igen!


Konstruktionsarbete. Det är svårt att se vad som ligger på plankan, men kan vara nya stävlagringen.


Bogpropellern sitter på plats när LAGAREN på denna bild är "i dock" på Beckholmen för bottenmålning. Snart är allt klart …


… för Sjöfartsverkets inspektör. Han är speciellt nyfiken på alla de olika genomföringar som finns i skrovet. Detta är rimligen den allra största.


Man kan redan segla (för maskin n.b!) med LAGAREN. Holger åser hur namnet målas i aktern.

Drygt tio år senare kom en regel att nya namn fortsättningsvis bara får utformas på sådant sätt att endast en båt i Sverige har ett visst namn. Problemet med vanliga fartygsnamn som Tärnan, Freja, Martha osv löstes på toppnivå genom ett lika kreativt som fantasieggande påbud: Hemmahamn skall göras till grefskap och bakas in i fartygsnamnet!
Bli därför inte förvånade om ni i framtiden finner en LAGAREN af GIÖTHEBORGH eller liknande.
… Förutsatt att ytterligare någon skulle komma på tanken att ge sitt fartyg just namnet LAGAREN!


Vad händer med Lagaren just nu:
hem.bredband.net/lagaren

9 feb 2007