Ha, dit intent har sig omwändt
och nu tagit en skitin end.
Ja dit intent har slagit felt,
Din anslag haa fallerat.
Så hafuer du förkehren spelt.
Lars Wivallius, 1631
Bräde hör till de äldsta kända spelen och praktiserades i olika former både av egypter och sumerer flera tusen år före Kristi födelse. Med bräde menar vi här inte vilket spel på hårt underlag som helst, utan den speciella grupp av brädspel som spelas på en plan med tjugofyra tungor. Spelarna försöker snabbast möjligt föra sina brickor ett varv runt planen och använder sig av tärningar för att bestämma hur många steg brickorna får flyttas.
Romarna spelade flera former av bräde, bland annat en variant som hette tabula. Spelarna fick slå tre tärningar åt gången. I slutet av fyrahundratalet hade kejsar Zeno en sådan fruktansvärd otur i ett slag att hela hans position raserades. Slaget beskrevs ett halvt sekel senare i ett epigram, som gjorde det möjligt att rekonstruera det romerska spelet tabula.
Olika former av bräde praktiserades över hela Europa under medeltiden.
Det kom viktiga kulturella influenser utifrån vid denna tid. Araberna spelade
en form av bräde som kallades för nard, där spelarna till skillnad
från de romerska brädspelsvarianterna bara använde sig av två tärningar.
Sicilien och Spanien var båda tidvis ockuperade av araber, och det var förmodligen
i något av dessa områden som européerna först tog till sig de arabiska
nymodigheterna. Till Norden kom brädspelet på 1200- eller 1300-talet. Det
omnämns vid flera tillfällen i den isländska sagalitteraturen
under namnet kvátrutafl.
I slutet av medeltiden uppfanns
ett spel någonstans i det nederländska språkområdet som på
germanska språk fick namnet verkeer eller verkehren
och på franska revertier. Spelet kom till Sverige senast i början
av 1600-talet och kallades till en början för verkehren eller
förkehren. Det blev efterhand så populärt att det trängde ut alla andra former
av bräde, och under 1800-talet blev ordet "bräde" synonymt med "verkehren".
I slutet av 1800-talet införde Tom Wilson i Illustrerad Spelbok beteckningen
svenskt brädspel för att skilja den inhemska formen av bräde från det engelska
backgammon och det tyska Puff. Reglerna för spelet hade vid denna tidpunkt
förändrats lite, så att de inte helt överensstämde med dem som
en gång i tiden kom till Sverige. Svenskt brädspel kan därför sägas vara
verkehren med några mindre väsentliga ändringar och tillägg. Svenskt brädspel är
främst känt för de snabba scenförändringarna som kan äga rum i spelet. Ett enda
tärningskast kan ruinera en hel ställning och vända en till synes säker vinst till en
oundviklig förlust. Det är detta Wivallius anspelar på i sin dikt ovan, som
ingår i en hyllningsdikt till Gustav II Adolf. Det är den tyske kejsaren Ferdinands
anslag som har fallerat genom svenskarnas seger i slaget vid Breitenfelt. Att
kejsaren "spelat förkehren" betyder helt enkelt att han råkat ut för ett oväntat
nederlag. Trots att verkehren
tidvis var utbrett över hela nordvästra Europa, spelas det mig veterligen numera bara i
Sverige. Den isländska varianten av spelet, kotra,
finns omnämnd i spelböcker så sent som i slutet av 1800-talet, men var
redan vid denna tidpunkt på kraftig tillbakagång och har förmodligen dött
ut sedan dess. Tyvärr håller den traditionella
svenska formen av bräde på att helt
konkurreras ut av backgammon, som numera är det i särklass mest utövade brädspelet
i Sverige. Ta dig tid att lära känna en svensk kulturtradition! Läs reglerna och
spela ett parti bräde med en vän. Om du har otur med tärningarna, kan du
försöka med lite isländska magi enligt gammalt beprövat recept: Klicka på någon av knapparna för spelregler
och regelvarianter i PDF-format. Obs! Ny version av regler för bräde med
smärre förädringar i matchreglerna på sid. 6
utlagd den 1 januari 2006.
Tag tungan från en sädesärla, torka den i solen;
krossa den, och blanda den sedan med nattvardsvin,
och stryk det på tärningarnas ögon,
så kan du vara säker på att vinna.
Länkar till andra sidor om bräde: