Främlingar och invandrare – användes begreppen före 2000-talet? Vad i all sin dar har Bibeln att säga i en dagsaktuell politisk fråga?

Gamla Testamentet om främling resp. invandrare.

med citat ur Biblar på arameiska, hebreiska, och arabiska

Skrivet med bön om Mar Afrems vägledning Försoningsdagen den 22 september 2007, d.v.s. Yom kippur år 5768 i den judska kalendern eller i den muslimska fastekalendern år 1428 på nionde dagen av Ramadan .

Innehållet först fristående men omredigerades under jan. 2008 för hemsidan.

Främlingar som kommit till Sverige, särskilt under 1900-talet och början av 2000-talet, talar som regel språk som är helt främmande för oss. Mångas bakgrund är mycket annorlunda är den svenska. De som utvandrade från Sverige till USA kallades immigranter i det nya landet och ibland settlers eller bosättare.

Det grekiska adjektivet till främling är  (ksenos) Mest känd av dess sammansättningar är kanske uttrycket xenofobi  (fobos) betyder fruktan. Allmänt har betydelsen ofta glidit över till att betyda främlingsfientlighet, som om det andra ledet i sammansättningen vore  I NE läser vi överrskande ”En generell främlingsfientlighet riktad mot t.ex. alla icke-svenska grupper är ytterst ovanlig”. Spontant fråga rman sig "Är det?"

Till "begravningsplats för främlingar" köpte man enl. Nya Testamentet, Matt 27:7, Krukmakaråkern för Judas´ ”blodspengar” efter Jesu död. Apg 13:17 påminner om att judarna varit främlingar i Egypten . På den första pingstdagen Apg 2:10 nämns bl. a. hitflyttade främlingar från Rom. Enl. Luk 17:18 återvände en ensam botad främling för att prisa Gud. Kristna är enl. 1 Petr. 2:11 främlingar och gäster på jorden.

Det latinska uttrycket för främling är alienus med sammansättningar. Liksom den grekiska motsvarigheten fungerar latinets alienus som både substantiv och adjektiv. Pluralformen alieni kan användas som "plurale tantum" om begreppet främlingar. Som adjektiv kan det förstärkas till superlativ form ”alienissimus” för att uttrycka ”vilt främmande”. Väl känt bland ungdomar via engelskan är ”alien” i betydelse av "utomjording". Romarnas maktutövning mot främmande folk, inte minst deras brutalitet mot judarna i samband med blivande kejsaren Titus erövring av Jerusalem år 70 och kejsaren Hadrianus skövling på 100-talet genom att lägga hela Jerusalem för fäfot. Han gav landet namnet Palestina. Kristna dödades i ett antal förföljelsevågor som fått namn efter resp. regerande kejsare. Begreppet främling utvecklas mot att avse någon med annan trosuppfattning eller religiös gruppering än den staten stöder. Bara ett par tre exempel.

Vid dörren till vår egen tid

Det utgående 1800-talet rymde oroshärdar i världen som bl .a. hade sin grund i möten mellan kolonisatörer, lycksökare, politiska makthavare o.s.v. På Balkan hade efter 1100 år av kristet styre sedan kejsare Konstantin det Byzantinska imperiets huvudstad Istanbul intagits av araber/muslimer 1453. Mot 1800-talets slut var osmanska imperiet i samma typ av upplösning som ledde till Bysans fall. Armenien, ett kristet land sedan 300-talets första år¹, omfattade sedan århundraden grovt räknat halva östra Turkiet med Ararat i dess mitt. Framåt 1800-talet kom en förändring. Den muslimske Sultanen Abdulhamid II påbörjade omkring 1890 en förföljelse som snart urartade genom ”ungturkarnas” krav på ett enhetligt Turkiet etniskt och religiöst.²

Som främling kom nu Turkiet att betrakta den som inte var muslim. Beräkningar visar att c:a en och en halv miljon kristna mördades fram till år 1922. De som inte blev skjutna tvingades i oändliga marscher ut i den syriska öknen för att dö. Det rörde sig om de kristna armenierna och de kristna syrianerna. Några lyckades fly. Syrianernas område i sydöstra Turkiet håller på att byta namn till ”Kurdistan”. De som ofta anställdes av Turkiska staten för att genomföra förföljelser och trakasserier mot de kristna och fick flytta in i de mördades övergivna hus betraktas nu av Turkiet som ”problembarn” när de börjar kräva utrymme och mänskliga rättigheter.

Hela den afrikanska kontinenten har under 1900-talet präglats av motstridiga uppfattningar om vem som är främling. Boerkriget var en maktkamp mellan två utifrån kommande parter. De som bott i landet sedan urminnes tid kom att ställas utanför allt meningsfullt inflytande. Det dröjde länge innan Nelson Mandela nådde sitt mål. Afrikanska tillgångar exploaterades och vinsterna gick utomlands. I gruvorna fick afrikanska arbetare slita under odrägliga förhållanden. Afrika som en gång berövats människor till att bli slavar i rikas hem visar än i dag hur folket på en hel kontinent kan skadas av att människor på andra kontinenter betraktar dem som främlingar i betydelse av underlägsna och mindre värda. Förhållandena i dagens Darfur är svåra att analysera men en kränkande uppfattning om offren som ”främlingar” i förförhållande till makthavarna är tämligen klar.

Exemplet från Tyskland vid 1900-talets mitt är så känt att det yttre skeendet inte behöver nämnas. Nazisternas härjningar under ledning av Hitler innehåller både religiösa och territoriella anspråk som uppvisar märkliga uppfattningar om framför allt judar som ”främlingar”. Uppfattningen om den s.k. ”ariska rasen” som herrefolk var hämtad ur mystiska gömmor som speglade en förljugen tanke utan verklighetsanknytning och fördomarna mot judar var orimliga.

Det judiska folkets lidanden motiverade Hitler själv och nazisterna med en lika förljugen som verklighetsfrämmande propaganda. Där blandades in religiösa fördomar med pseudovetenskapliga ”rashygieniska” villoläror och där dök sagolika (sic!) argument från minst 2000-år gamla antijudiska förtalskampanjer upp som sanningar. Så kunde det egna folket förvillas till att inte bara som främlingar se ett annat folk som levt bland dem som deras vänner och grannar utan även till att förakta dem och döda dem.

Många invandrare har växt upp med ett eller flera semitiska språk

 1. Arameiska

Det finns många kristna i dag här i Sverige som talar det språk som för mer än 4.000 år sedan skrevs med kilskrift, nämligen någon av de arameiska dialekterna. Den övre delen av ”Landet mellan två floder”, på grekiska Mesopotamien, på arameiska  Aram Nahrin, har tillhört många statsbildningar. Nu är det uråldriga Mesopotamien delat mellan Turkiet, Syrien och Irak. Kärnlandet för en av de kristna delarna är TurAbdin, [Guds]tjänarnas berg], området öster om Diarbakir fram mot det turkiska hörn där irakiska och syriska gränserna möter den turkiska. Områdets namn har anknytning till det "gamla" Syrien³. Folket kallas syr(i)er eller senare syrianer och språket som är en arameiska dialekt kallas för syriska. Syrianerna skall inte förväxlas med invånarna i dagens Syrien, där språket är högarabiska och islam dominerar.

Syrianerna fick mot slutet av andra århundradet en evangelieharmoni (Diatessaron), som var en sammanställning i tidsföljd av händelserna enl. de fyra evangelierna. Flera mindre översättningsprojekt i Edessa avslutades med en hel Bibel kallad ”Peshitta” i början av 400-talet. Denna användes än i dag och mina arameiska citat är hämtade från denna. I Sverige talas i dag arameiska på flera platser av invandrade syrianer som flytt förföljelsen i Turkiet.

 2. Hebreiska

Hebreiska språket är uråldrigt och har bl. a. tillsammans med påskfirande, koshermat, sjudagarsvecka med sabbat på sjunde dagen, manlig omskärelse samt gudstjänstfirande i templet, senare synagogan, hållit samman det judiska folket. Hebreiska ords betydelse knyts i språket liksom i arameiska och arabiska till tre konsonanter, kallade radikaler (rötter), och betydelsen följer i prnincip med i växlingen mellan ordklasser. Vokaler markeras i lexica och de heliga böckerna men sällan i annan löpande text (som då kallas opunkterad eller ovokaliserad).

Något århundrade in på den julianska kalenderns tid började en viss osäkerhet i fråga om vissa ords uttal i TANAK⁴ att göra sig märkbar. En grupp lärda, de s.k. massoreterna, utarbetade då med hjälp av vokaltecken en tolkningsmodell som vunnit burskap i utgåvorna av den hebreiska Bibeln. Böjningsformer av i synnerhet verb rymmer många möjligheter som saknas i västliga språk. Till skillnad från arameiska och arabiska som skrivs kursivt är den hebreiska skriften en kvadratskrift som utarbetades vid tiden för Babyloniska fångenskapen. Länge var hebreiska ett språk inom synagogan medan dialekter såsom Jiddish i Mellaneuropa i sig upptagit inslag av resp. lands ordförråd. När Israel bildades som fristående nation 1948 återskapades den bibliska hebreiskan som nu är ett levande språk i Israel. Under århundraden uppehölls undervisningen i hebreiska vid våra universitets teologiska och språkliga fakulteter. Mest känd av de svenska professorerna i semitiska språk är prof. H. S. Nyberg.⁵

Den judiska invandringen till vårt land har varit omgärdad av restriktiva bestämmelser under århundradena. Under andra världskriget blev tyvärr restriktionerna förödande för många judar.

 3. Arabiska

Det yngsta skriftspråket av dessa tre semitiska språk är arabiska. De första texterna tillkom kort tid före Koranen på 600-talet e. Kr. Både släktskap och skillnader finns till de två andra semitiska språk som nämns här. Vissa skillnader i grammatiken är uppenbara. Ordrikedomen förvånar inte i ett språk med många förgreningar i länder och dialekter. Arabiska alfabetet (ibland med specialbokstäver) användes även för att skriva inhemska språk i länder där arabiskan är ett andra språk. Högarabiskan bygger på språkbilden i Koranen. Den kristna Bibeln översattes till arabiska första gången på 800-talet.

Arabiska har i dag i Sverige särskilt stor betydelse för de många invandrarna från arabisktalande länder. Eftersom språket är påtagligt svårt för den som inte har erfarenhet av något semitiskt språk kan en arabisktalande sällan räkna med svensktalande som förstår honom eller henne. Samtidigt förekommer arabiska texter och talad arabiska ofta i TV och dagstidningar. Norra Västerbotten hade t.o.m. en annons på arabiska om Shakespeares ”En midsommarnattsdröm” som teaterföreställning på kyrkholmen i Skellefteå sommaren 2007.

Det arabiska ordet  betyder språkligt kort och gott Gud, märk väl inte speciellt islams uppfattning om Gud. Bibelöversättningen på arabiska har det som fjärde ord i början av 1 Mos. på samma ställe som det står Gud i den svenska Bibeln: ”I begynnelsen skapade Gud…”. Islam har naturligtvis inte ensamrätt på arabiska som språk.

4. Sydliga semitiska språk

För fullständighetens skull bör noteras att det finns förutom de som nämnts här andra (sydliga) semittiska språk I Östafrika, t. ex. amharinya (amhariska).

Citat ur Biblar på arameiska, hebreiska, och arabiska

Vilka ord används om främlingar eller invandrare i resp. Bibels GT?

Först en text genomgående ur 5. Mos. 14:21 i svensk, arameisk, hebreisk och arabisk text:

”Ni ska inte äta ett självdött djur. Ge det att äta till invandraren i dina städer eller sälj det till en utlänning. Ty du är ett folk som är helgat åt Herren, din Gud.”

Genomgående uttalas u och o internationellt som svenskt o resp. å.

Efter ge eller sälja följer prepositionen "till"   som sammanfogas med nästa ords början. OBS! att arabiskan i exemplet ensam har samma ord för invandrare och utlänning.

. 1. Arameiska (Obs innehållet i vers 21 påbörjas i denna Bibel redan i vers 20.)

Obs. likheten mellan orden för utlänning i exemplen:

nr 1 nukrio i arameiska och  nr 2 nokr i hebreiska

Samma ord  finns i båda språken med lite olika utseende pga språkregler.

Ordet för vårt invandrare heter i arameiska texten  och uttalas ^amuro.

Ordet för vårt utlänning heter i arameiska texten  och uttalas nukrio.

 2 Hebreiska

Ordet för vårt invandrare heter i den hebreiska texten och uttalas ger.

Ordet för vårt utlänning heter i den hebreiska texten  och uttalas nokri.

 3. Arabiska

Ordet för vårt invandrare liksom för vårt utlänning heter i den arabiska texten  och uttalas `aribi.

 Vidare återges tre exempel som avser invandrare med olika sociala villkor. Där kan man se att arabiska i dessa exempel har samma ord för alla tre typer av invandrare.

Översikten säger naturligtvis inte något generellt utöver de faktiska exempel som anges. För en sådan generell bedömning krävs en större utredning med bättre verktyg än jag har tillgång till.

Man möter ord som främling, invandrare etc. rätt ofta i Bibeln. Här kommer en obetydlig men ändå intressant översikt med kommentar.

 Det framgår att främlingar innehade en särskild rättslig ställning på Gamla Testamentets tid. Men i avsaknad av centrala regeringar och offentligt fastställda gränser blev det ofta stammen eller folkgruppen som avgjorde vilka regler invandraren måste förhålla sig till.

Övergripande regler inom det mottagande folket innebar alltid att skydda främlingen, som skulle behandlas väl. Särskilt nämner man den faderlöse, den fattige och änkan. Men det finns situationer av mer speciellt slag. Israeliterna förbjuds visserligen av Guds lag att äta kött från ett självdött djur men det självdöda djuret i 5 Mos.14:21 kan erbjudas som mat till en invandrare eller säljas till en utlänning därför att Guds bud inte förbjuder utlänningar som bor mer tillfälligt i landet att äta av det. Å andra sidan gäller bestämmelserna om försoningsdagen både israeliter och invandrare som är mer bofasta.

Kain får genom sitt straff att bli , na´ wanad, en sämre situation än vilken främling som helst. Han blir utesluten ur sin släkt och måste leva d.v.s. som fredlös och rättslös vagabond. Straffet för det första brodermordet utdömde Gud själv. Kain säger själv till domaren att straffet är ”för tungt att bära”. En människa, som förlorar de mänskliga förutsättningarna för trygghet, framtidsförhoppningar och ett värdigt liv som samhällsmedborgare, känner sig naturligtvis utestängd från all mänsklig gemenskap. Detta liknar den utvisade främlingens öde. En främling som får en framtid i det nya landet har dock något att lita till.

Människor från krigszoner har före den kaotiska krigsmiljön tillägnat sig fasta värderingar och vanor. Som flyktingar till främmande land har de sällan själva kunnat välja den nya annorlunda miljön med dess värderingar. Krav på anpassning upplevs kanske som övergrepp. Flyktingar hamnar inte sällan i en till synes omöjlig situation. Det kan röra sig om sedvänjor, etiska koder, kalendariska fester, umgängesvanor och uppenbara eller dolda åsikter. I Sverige har begreppet det heliga och hur det uppfattas de facto förlorat det mesta av sin kraft. Såväl kristna, judar som muslimer från Mellanöstern bär med sig en uppfattning om det heliga som skiljer sig märkbart och ibland smärtsamt påtagligt från svenskars uppfattning om saken. Tänk på de tre Helig i templet (Jesaja kapitel 6).

I Sverige har sekulariseringen medfört att allt eftersom begreppet gudomlighet suddas ut går helighet samma väg. Sekulariserade tycks känna lockelse att utnyttja det heligas kraft när man i ord vill understryka något profant. Länge har religiösa och kyrkliga begrepp som mässa, dop, helgon, frälsare m. fl. börjat användas i sammanhang där de inte hör hemma utan dräneras på sitt ursprungliga innehåll. T.o.m. nattvardens sakrament kan beskrivas med råa och förklenande ord i dagstidningar. Så trivialiseras det heliga. För kristna, judar och muslimer är det heliga ett utflöde av Gud och vare sig Gud kallas Gud, Jumala (finska), Aloho (arameiska), Adonai (hebreiska) eller Allah (arabiska) o.s.v. är Gud helig. Det som är helgat av Gud eller överlämnat till Gud för att bevaras i hans närhet (t.ex. i en kyrka, synagoga eller moske) kan inte hanteras utan hänsyn till denna uppfattning om det heliga hos dem som går dit för bön och tillbedjan. En ateist eller humanist kan inte förmena en kristen, jude eller muslim att hålla fast vid denna uppfattning.

Ang. publiceringen av Lars Vilks beryktade teckningar av Muhammed som rondellhund skriver medie- och politikstuderande Berivan Mohammed under signerat i tidningen Norra Västerbotten 4 sept. 2007: ”Konflikter som denna har sitt ursprung i två olika problem. Det ena är diktaturens avsky mot det fria ordet och bristen på förståelse för fria medier…Det andra problemet handlar om det diffusa krig som länder som Pakistan och Iran menar finns mellan islam och väst. Det är ett krig som är nödvändigt för diktaturens överlevnad.” Seriöst behandlas yttrandefriheten, men artikeln lämnar en känsla av att minst ett tredje problem måste beaktas före ett avgörande om Vilks tillfört konsten något ovärderligt.

Detta tredje problem handlar om skyldigheten att respektera att någon annan håller något heligt och då ge vederbörande utrymme för denna möjlighet. Kristendomen var inte gammal innan den visade sig bli utsatt för klåfingriga bilder. I Rom framställdes Jesus på korset som en korsfäst åsna. Tanken var troligen att effekten skulle bli kraftfull eftersom Jesus själv sagt att han var Guds Son och de kristna bekände att Guds Son var uppstånden från de döda för människornas frälsning. Kristendomen har under årens lopp blivit utsatt för kritik, missförstånd, fördomar och framför allt anakronistiska värderingar som ofta okunniga bedömare har öst och fortfarande öser över gångna tiders kyrka. Ett anakronistiskt betraktelsesätt smyger sig lätt in vid tolkning av historiska skeenden. De flesta står kvar i sin tid och låter dagens aktuella tyckande tolka det förgångna. Det är svårt men nödvändigt att försöka placera sig i samma tid som det förflutna, närmare eller längre tillbaka i tiden, för att förstå vilka alternativ den tidens människor hade tillgång till. Gångna tider kan inte bedömas efter en senare tids måttstock.

Om Muhammed säger islam att han är an nabi, , profeten men man säger varken att han skulle vara Guds son eller ha dött för att försona världens synder. Utan för islam är Muhammed den som uppenbarar Guds vilja om hur människorna ska leva för att nå paradiset. Innehållet i Islams tro är något helt nytt för många i Sverige. För kristna, judar och muslimer från samhällen och miljöer där tro är en självklar livsnödvändighet och där både trons innehåll och konkreta föremål tillhörande trosutövningen är heliga, är avståndet kort till att få problem med ett sekulariserat samhälles brutalitet mot det heliga, som man självklart ser som ett utflöde av Gud. I Sverige och för svenskar är väldigt mycket okänt av islams verkliga tro, liv, rättsregler och religiöst betingade kulturyttringar.

Normalt fungerar enkla koder i umgängeslivet utan lagparagrafer. Så har det tills nu varit även i fråga om respekt för en religiös tro. Tyvärr bryts dessa koder lätt om en tro föraktas och kränks eller en hel religion kan kidnappas för att ingå i politiska aktioner. Problemet fanns i Hitlers Tyskland och djupnar in mot den världsvida kristna kyrkan liksom in mot Islam. Att respektera att någon håller något heligt utifrån sin tro och ge utrymme för denna möjlighet innebär ofta rejäla motsättningar och problem.

Historiska fakta måste vara korrekta. Muslimsk historieskrivning antyder till exempel att Muhammed var med om sådant som i historiskt ljus skulle ha kunnat vara möjliga först efter hans död. När det i Islam så omhuldade nattliga besöket i ”den västra helgedomen” (Jerusalem) skedde enl. Koranens sura 17 vers 1 fanns vare sig moské eller arabisk eller muslimsk överhöghet i staden. Anakronismen består i att araberna först i februari 638 intog Jerusalem, sex år efter Muhammeds död år 632.

På arabiska heter Jerusalem , Al Quds. Judarnas heliga Stad som sedan urminnes tid kallats Jerusalem har av arabisktalande alltså fått ett helt annat namn, som ordagrant betyder Helgedomen eller med tydligare bestämd artikel: Det heliga. Där i ett enda stadsnamn finns mycket av djupet i problematiken samlad. Slarvar man bort nyckeln till det heliga kommer många dörrar att stå stängda. Risken finns att de bryts upp med våld.

Fotnoter:

1) 700 år före Olov Skötkonung döptes kung Tiridates III i Armeniens kyrka grundad av Gregorius Illuminator.

2) Se böckerna ”Svärdets år. Om folkmordet på kristna i Turkiet 1894-1922.” av Bertil Bengtsson, Syrianska Riksförbundet 2004 samt William Dalrymple ”Från det heliga berget” (skriven 1997), Bokförlaget Cordia 2001.

3) En annan åsikt är att namnet har bildats efter Persiens konung Cyros II på 500-talet som efter intagandet av Babylonien frigav judarna efter deras fångenskap där.

4) TANAK är en beteckning på judarnas heliga skrift, vårt Gamla Testamente. Ordet bildas av bokstäverna i de tre delarna Tora, (1-5 Mos.) Neviim (Profeterna) och Ketuvim (Skrifterna).

5) Själv tenterade jag för prof. H. S Nyberg i hebreiska vid Uppsala Universitet. Redan under gymnasiet hade jag läst hebreiska två år med framgång.

  opyright 1996-1999 by Namo Interactive Inc.
All Rights Reserved.