När
jag läser Stefan Einhorns bok "Den sjunde dagen"
ser jag plötsligt en länge sökt formulering i två
steg. Stefans trygghet i sin relation till mamman har jag erfarit
i två miljöer. Den ena är uppväxten i ett mycket
tryggt hem och den andra är studietiden på Fjellstedtska
skolan och vid Uppsala Universitetet. Båda är faktorer
som samverkat till en självklar grundtrygghet hos mig. Einhorns
nästa steg att länge utan framgång ha sökt
pappans uppmärksamhet jämför jag med den kompakta
brist på ointresse som min arbetsgivare Svenska kyrkan visat.
Med en rejäl grundutbildning och avancerad vidareutbildning
på eget initiativ och egen bekostnad har jag inte haft anledning
att känna otrygghet. Men domkapitlet (som då var arbetgivare
för prästerna i Sv. Kyrkan) har inte visat någon
uppskattning med tanke på utbildning och specialkunskaper
under tiden jag tjänstgjorde eller ens sade ett tack när
jag slutade.

Studentexamen
tog jag med klassens bästa betyg år 1951 på landets
enda gymnasium där vid den tiden tyska var huvudspråk
från realskolans första klass, latin läste man i
6 år, grekiska i 4 år och hebreiska i 2 år.
Jag flyttade efter några veckor från realskolans
första klass till andra klass samt hoppade över från
realskolans tredje läsår direkt in i gymnasiets första
ring under pågående vårtermin. Fjellstedtska skolans
7 läsår kom jag alltså att avverka på 5 år.
En särskild teol. fil.-examen föregick
de teologiska studierna med tentamen i grekiska, hebreiska och filosofi.
I Gamla Testamentets (Vetus) exegetik tenterades
vissa på förhand angivna texter som skulle översättas
från hebreiska och analyseras grammatiskt.
I Nya Testamentets (Novum) exegetik krävdes
bl. a. total språklig kunskap om hela Nya Testamentets grekiska.
Till denna språkliga utbildning kom naturligtvis alla övriga
moment av teologiska studier.
Finska språket skaffade jag mig kunskaper i
inför och under 4 års tjänstgöring i Korpilombolo
norr om Polcirkeln.
Fyra månaders studier i USA med vidareutbildning
i själavård på sjukhus vid Augustana Hospital i
Chicago gjorde mig helt förtrogen med engelska språket.
Förutom språk, som jag försöker
att hålla vid liv, är jag särskilt intresserad av
rymd och kosmologi, relativitetsteori, kvantmekanik och (super-)strängteori.
Trots svag teoretisk utbildning i ämnet är jag intresserad
av geometri och matematik.
Mn familj och jag
Mitt namn
|
|
André
Östlund
1930
Tåme, Byske
Skellefteå, Västerbotten
Hanna, musikdirektör
Mikael, präst (död 1998)
David, fil. doktor
Har varit skolsköterska
vid Östra gymnasiet i Umeå |
Född
|
|
Bor i
|
|
Barn
|
|
Min fru Berit är legitimerad sjuksköt. |
|
Berits
hobby är att måla tavlor.
För
närvarande ikoner.
Ett
exempel på en ikon målad
av
Berit kan du se här nedanför.

Ikonen
är invigd och välsignad med helig olja av Biskop Johannes
2003-09-06.

Den Allheliga
som rymmer hela himlen
Gudaföderskans
stora förhärligande
(lovsång
enligt den store Basileus liturgi)
[metropolit i Caesarea i Kappadokien, † 379)
Dig
benådade lovsjunger hela skapelsen, Änglarnas härskara
och människosläktet, Du helgade tempel och paradis för
Ordet, jungfruliga föremål för berömmelse.
Genom dig har Gud tagit köttslig gestalt och blivit barn, som
regerar för evigt som vår Gud. Han gjorde ditt moderssköte
till en tron och ditt moderliv utvalde han att rymma himlen. Dig
benådade lovar hela skapelsen. Dig vare Ära!
(Övers. fr. grekiskan
A. Ö.)
opyright 1996-1999 by Namo Interactive
Inc. All Rights Reserved.

|