Fotogalleri

 

Utvilade efter en natt i Gold Suiten på lyxiga Fairmont Vancouver Airport ger sig Henry och Uffe iväg mot  det stora äventyret

Hjulångaren S.S Klondike som trafikerade Whitehorse - Dawson City på Yukon river.

North to Alaska dundrar ur bilstereon och stämningen är på topp i vår hyrda Cheva-van.

 Five Finger rapids som var en svår passage under tiden då hjulångarna stod för trafiken. För att passera krävdes att båtarna drogs med spel upp för forsarna vilket torde ha varit ett besvärligt företag.

Klockan hade hunnit bli 02.00 innan vi kom fram till de väntande stugorna vid Goldbottom Creek.

Resultatet var över förväntan! Där mellan stora stenar och grovt grus hittade vi mycket av de åtråvärda guldkornen. Ofta fanns det 10-20 korn i pannan.

Henry, Helge och Bosse jobbar hårt med ”Gordon ”vår highbanker som vi döpt efter Englands legendariske fotbollsmålvakt Gordon Banks.

En österrikare följde intresserat våra förehavanden och berättade att han själv var hos Dave för tolfte året i rad. De hade lärt känna varandra på något guldvaskar-VM och var nära vänner. Någon större framgång blev inte prospekteringen, i varje fall inte första dagen. Pumpen gick sönder och efter mycket mekande tvingades vi ge upp.

Alla njöt för fullo av middagen, en  underbar måltid som bestod av spaghetti, bacon och corned beef . Kanske berodde det mest på att vi sköljde ner den med de två flaskor Champagne som Henry och Uffe hade fått av stewarten för att de upplät sina platser planet till en barnfamilj.

Vi besökte den åtta våningar höga Dredge no: 4 i Bonanza Creek som numera är ett museum. Vi följde med på en av de guidade turerna. Guiden berättade att år 1927 hade Dredge no: 4 vaskat fram 24 Kilo rent guld på en dag i Hunker Creeks utlopp i Klondike River!

Bosse passade på att köpa en stor och vacker nugget för 600 dollar.

Uffe kollar in nuggeten på saloonen i Down Town Hotel

Till lunch passade det att ta några öl och äta rejäla hamburgare på Sourdough Joe´s Restaurant där jukeboxen är proppad med gamla rocklåtar och som dessutom är gratis att spela på. Innan kvällens begivenheter åkte vi hem och fräschade till oss.

Innan vi gick på kasinot passade vi på att ta några öl och ringa hem till Sverige från Down Town Hotel. Hotellet har en saloon i hederlig västernstil med svängdörrar av typen som ses i alla cowboyfilmer.

Terri som sålde nuggeten till Bosse ingick i den dansensemble som uppträdde på kasinot Diamond Tooth Gerties,  bjöd in oss till kvällens föreställning. Vi tackade naturligtvis ja!

Henry och Bosse underhålls av Diamond Tooth Gertie i egen hög person.

Föreställningen på Gerties blev inte som Uffe tänkt sig, istället för att Bosse hamnade på scen blev det han! En av cancan damerna drog upp honom och några andra herrar från den stora publiken. Efter att ha fått knapphändiga instruktioner skulle dom tävla i någon slags cancandans med varsin dam. Det gick ut på att sparka med benen och ruska på baken snurra runt mm. Allt under publikens höga gapskratt. Tyvärr vann  inte Uffe! Första priset var att få ta bort strumpebandet med munnen från sin vackra partner under publikens jubel.

Det gick inte mycket bättre vid roulettbordet för Uffe, han spelade bort 140 $ innan det var dags för hemfärd. Jussi hade bättre tur och hade lite vinst med hem.

Vi hade en mycket minnesvärd kväll på Diamond Tooth Gertie´s och alla hade haft riktigt roligt !

Vi arbetade i skift vid Gordon med två man i taget. En grävde grus så mycket han orkade i tio minuter, under tiden höll den andre undan större stenar och annat som kunde vara i vägen. På så sätt blev det väldigt effektivt. Den som hade öst fick sen finvaska resultatet av sitt eget arbete och den som hjälpt till att hålla undan blev i tur att gräva.

Några som intresserat studerade vårt arbete under dagen var en grupp paleontologer från ett universitet i Vancouver. De var själva där för och leta benrester i de olika berglagren. Guldgruvan är inte bara intressant för mineralutvinning. Det går tydligt att se var de olika lagren skiktar sig och benrester från utdöda djurarter som t.ex. mammutar är ganska vanligt förekommande.

Dave kör sin stora tumlare idag! Lite större kapacitet än "Gordon". Till sin hjälp har han österrikaren och en tysk, det krånglar dock lite med el-aggregatet innan de kommer igång. Tur att det löste sig då närmsta elektriker finns i Whitehorse, 53 mil härifrån, enligt Dave. Man tror knappt det är sant! Men som tysken sa. ”You are in Yukon now”.

Innan kvällen har Dave kört igenom 80-90 ton grus. Dumpern kör fram och tillbaka och bara öser i. Det måste vara skönt att efter veckor av hårt arbete genom hård permafrost ner till bedrocken äntligen få ta vara på guldet. Spillvattnet som är fullt av slam missfärgar vattnet flera hundra meter ner till de uppsamlingsdammar som det numer är krav på vid gruvdrift.

Guldkornen ligger sen i de många fällorna som är av sträckmetall över en sträv duk. Det är spännande att stå och titta ner de spolar rent och se gruset med de små guldkornen försvinna ner i stora hinkar.

Senare ska det köras igenom en speciell maskin som kallas the Wheel. Gruset som blir över finvaskas ytterligare och gulddammet tas till vara, inget går med andra ord till spillo.

David vara ganska nöjd med dagen fynd, ca 4 ounces (120g) guld.

På kvällen händer det vi väntat på. Hasse hittar guld i lite större kvantitet när han sitter och vaskar för sig själv, medan vi andra  kopplar av med några öl. Nu är det inte 10-20 korn utan snarare 100-tals korn i pannan!

Poker Creek är förmodligen en av dom minst orterna i USA, endast 2 invånare, men Chicken Creek som vi är på väg till är inte mycket större, 12 invånare på vintern och knappt 50 på sommaren.

Vi åt på ett ställe som heter Chicken Creek Saloon , där lärde vi  känna en trevlig tjej som heter Susan, hon driver den enda restaurangen i Chicken. Hennes mamma kommer från Åland, så i hennes ögon var vi från samma ställe.

Susan berättade, att dagen innan hade hennes 19 åriga kompis skjutit en björn eftersom den ätit av hundmaten på gårdsplanen. Hade vi kommit i morgon skulle vi fått björnburgare, som enligt Susan är fantastiskt gott.

Vi bjöds in att titta på när de flådde björnen, Grace som skjutit björnen var mäkta stolt över bytet.

Vägen tillbaka blev emellanåt dramatiskt med bränder härjande efter hela bergssidan alldeles intill vägen.

Vi kunde ändå inte avstå från att stanna till en stund vid Jack Wade dredgen  som vi sett på resan till Chicken.

Little Gold Creek Yukons stämpel är en guldgrävare och bara det gör att ingen av oss kommer någonsin att slänga passen som nu fått sin vackraste utsmyckning som en guldgrävare kan begära.

Väl hemma så vilade vi ett tag innan vi började vaska igen på campen. Hasse hade tur och hittade en riktigt stor nugget. Dave  blir förvånad, någon sån stor nugget har han själv aldrig handvaskat fram och det säger inte lite med hans yrke.

Här kan man se en del av fynden gjorda i Goldbottom Creek. Den stora nuggeten längst upp till vänster,  väger ca 3 ounces, hittades av Davids far för ett 20-tal år sedan. Den lilla i mitten hittade David denna sommar i tailingen efter sin tumlare!

Passade på att handla lite souvenirer in the old roadhouse, innan vi tog avsked från familjen Millar. Både vi och dom  tyckte det varit en trevlig bekantskap så uppbrottet var lite känsloladdat.

Vi stannade i ungefär halvvägs på Pennys Place i Pelly Crossing och åt en rejäl måltid.

Efter att ha ätit pizzor i bigsize format och sköljt ner dem med ännu större öl så var vi på ett strålande humör. Ölen var på när 4 liter och var de största vi sett.

Naturligtvis  kom samma limousin och körde oss tillbaka till hotellet, inte utan att vi väckte viss munterhet och uppmärksamhet.

Foto: Hasse Vikman, Uffe Holgersson och Bosse Grankvist

Mer bilder från resan

Resedagbok       Expeditionsdeltagare