Julgrans sagan

Det var en gång en kanin som hette Kajsa

.

Några dagar före midsommarafton

började hon sakna sin julgran och begav sig

ut i skogen för att försöka hitta den.

Kajsa trodde nämligen att granen

hade fortsatt att växa ute

skogen där hon hade grävt ner den efter julhelgerna.

Kajsa snörvlade och

grät och gick runt och letade efter sin gran,

men ingenstans hittade hon den.

Jodå Kajsa visste precis hur hennes gran såg ut,

för hon hade lämnat

kvar en liten blank julgranskula i den

så hon skulle känna igen den till

nästa år när hon tänkt ta hem den igen.

Kajsa gick och gick i skogen och till sist så

visste hon inte var hon var.

Hon blev rädd när hon förstod att hon hade gått vilse

i den mörka täta granskogen.

Men så tänkte hon efter,

vad hade hennes kompis

labradorhunden Miró sagt till henne.

Jo så här var det visst han sagt

"Kajsa om Du går vilse någon gång så

sätt dig bara ner och vänta,

för om

du sitter stilla och inte springer runt,

runt så är det lättare för mig

att spåra fram till dig och så kan jag hjälpa dig

att hitta hem igen."

Detta kom Kajsa ihåg och så satte hon sig ner.

På Hwilohemmet Hwilan började man bli oroliga.

Man hade inte sett till Kajsa Kanin på hela dagen.

Man bankade på hennes dörr,

men den var låst.

Föreståndarinnan sprang och hämtade reservnyckeln

och låste upp

- men nä

där var ingen Kajsa Kanin.

Miró var så orolig så han darrade,

Vad kunde ha hänt ????

Nåja han fick väl använda sin nos,

men han ville gärna ha sin
matte med sig om de behövde bära hem Kajsa Kanin,

hon kanske var skadad eller något

"Matte, matte sätt på mig spårsele och spårlina

hojtade han och så håll

hårt i linan så drar vi iväg och spårar upp Kajsa Kanin."

Matte Inger

skyndade sig det värsta hon kunde

och snart bar det iväg.

Miró var ivrig

att försöka finna sin kompis Kajsa

så det gick i högt tempo och hans
matte flög som en vante bakom honom.

Det gick över stock och sten och in

i stora granskogen och där under en gran,

på en gren på marken låg Kajsa

Kanin och sov så sött,

fast man kunde se att hon gråtit.

Försiktigt puffade Miró

på henne med nosen så hon vaknade.

Först blev hon rädd men

när hon såg vem det var så tjöt hon av glädje.

På vägen tillbaka så frågade Kajsa

om de inte kunde leta bara lite efter
hennes gran som skulle växa ute i skogen

med en julgranskula i ena granen.

Men då berättade Mirós matte att

granar som är avhuggna och varit

inomhus i en julgransfot inte kan

växa mer i skogen utan vissnar.

Kajsa blev litet ledsen,

men de lovade köpa henne en ny gran nästa jul och så

lovade de att ordna Norrlands vackraste

midsommarstång till henne.

Då blev Kajsa nöjd och somnade igen på Mirós rygg

Sen så bar det av till

Hwilan och där stoppade vi ner henne i hennes säng.

Och nu sover hon så

sött och drömmer vackert.

manus: © Inger Artberger

Kaninens Jultorp

Nytt & Bytt

Vad finns i kaninens lilla Jultorp

Kanintorpet