Vad är Nosematosis (encephalitozoonosis)?

Nosematos (is) är en protozoa infektion (parasit) som härstammar från släktet encephalitozoon. Då den är encellig och dess sammansättning liknar de kroppsnära ämnena i blodet är den svår att isolera och därmed svår att bota. Den är dock fullt möjlig att upptäcka vid blodprov. Man kan dock inte säkert fastställa att det är just encephalitozoonosis ditt djur har fått då metoten än så länge inte är 100% säker. Djuret kan visa upp symptom som liknar encephalitozoonosis men det kan komma från en annan sorts infektion också. Vid provsvar kan det stå "Antikroppar påvisade mot encephalitozoonosis". - Parasiten påverkar vanligtvis det centrala nervcentrat i hjärnan vilket kan förorsaka förlamning. Parasiten kan även ge infektion i njurarna. Andra delar av kroppen som kan påverkas negativt är levern, binjurarna, synnerverna, näthinnan m.fl

Tillbaka till menyn

Hur får din kanin Nosematosis?
Mina egna ord/erfarenheter.

Via samtal med min veterinär den 18/6-2004 ställde jag den frågan. Denne sa att smittan sprids från djur till djur.
Jag har tidigare hört att genom att t.ex. använda samma matskål, låta dem urinera samt lämna avföring på samma plats. Via nedurinerat hö som intas oralt, via parning, via blod (egen slutsats) som uppstår av de bett som kaniner kan ge varandra vid bråk.

Jag har också hört att denna djävulska parasit kan komma från dåligt torrfoder som man kan råka få tag på av misstag i vilken välsorterad zoologisk butik som helst. En annan slutsats som man lätt tar tar i detta sammanhang är att smittan kan finnas kvar i den av urin uppfrätta burbotten. Själv skulle jag nog byta till en ny bur om jag någon gång i framtiden skaffar en ny kanin.

Vi är en grupp väninnor om tre personer som alla har flera kaniner hemma.
När min lille gubbe (han heter "Lille Gubben") var ny hos mig tog jag med honom till min väninna som också just skaffat en liten söt kaninhane. Det var en dålig idé. Då min hane var något äldre och starkare började de bråka om reviret.
Det var inte så populärt att en annan hane kom och gjorde anspråk på hans nyvunna revir. Det blev en kamp på liv och död och jag gick oturligt nog (men behövligt) emellan med min hand för att skilja dem åt - det resulterade i en sönderblodad hand med djupa bitsår.
Min egen slutsats blir således: Såg MIN hand ut på det otäcka viset - hur många osynliga bett fick då inte djuren?
Om något av djuren var smittat av nosematos(is) kanske smittan överfördes?

Två år senare dog väninnans hane. Han hade under en kortare tid (ca 8 veckor) haft svårt att göra rent därbak. Avföringen var lös och den hade fastnat i stora klumpar runt svansen vilken han vägrade göra rent.
- Hon tog honom till veterinären som drog slutsatsen att kaninen hade fel på magen samt att han var lite överviktig och borde sättas på en hö/vatten diet under 1 veckas tid.
Hon gjorde det - men det blev inte bättre.
En natt vaknade hon av att kaninhonan stampade högt och frenetsikt i burgolvet.
- Hanen låg utsträckt i kramper och ryckningar. Väl framme hos veterinären hade han gått bort.
Vet drog då slutsatsen att dödsfallet kan ha orsakats av en parasit - Nosematos. Undersökning kunde göras om min väninna önskade men hon tyckte det verkade meningslöst då situationen ändå var som den var.

En annan väninna till mig har 4 kaniner hemma. I förrgår ringde hon till mig och undrade om jag hade fått reda på provsvaret (blodprovet) från veterinären än. Hennes kanin låg halvt förlamad i buren. Utan varesig aptit eller törst.
(Hon gav djuret en näringslösning bestående av: 0,5 l vatten, 1 dextrosoltablett, 1 tsk salt som löstes upp och hälldes i vattenflaskan. - Djuret blev lite piggare av det.)

Hennes kull har varierat - dock har grundstommen bestått - samma hona till alla ungar. Denna hona dog nyligen.
Hennes gamla hane dog också helt oförutsägbart för något år sedan. - Båda dessa djur har jag haft hemma under en hel veckas tid tillsammans MED MINA DJUR för några år sedan...

Sjukdomens spridning verkar vara större än vad man först trott då 3 av 3 (mina vänner) eventuellt råkat ut för samma kaninsjukdom.
Tror knappast att det kan vara slumpen. Men jag förmodar att detta faktum att sjukdomen kan finnas redan från födseln kan vara ett faktum för zooaffärerna samt kaninuppfödarna - men vem vill köpa kaniner i fortsättningen om detta kommer fram? - Ingen!




Tillbaka till menyn

Vilka symptom ger sjukdomen?
Mina egna ord/erfarenheter.

I september 2003 började min hankanin "Lille Gubben" avmagra i ett rasande tempo.
Efter att ha varit flockens ledare i flera år blev han deras hackkyckling istället. Den äldre honan hugg efter honom och försökte fösa bort honom. Han miste en hel del päls under dessa veckor samt att han uppvisade en stor rädsla och osäkerhet. Även barnet i flocken jagade honom men inte lika aggressivt som den äldre honan.

En knöl hade också vuxit ut på hans mage - den kändes precis som en mänsklig lymfkörtel då den gick att rulla runt med under hans hud.
Jag tog honom givetvis till veterinären.
Denne sa att han/hon inte direkt kunde klargöra vad som orsakat detta men det stod klart att allmäntillståndet ej var bra. Knölen på magen visade sig vara ett navelbråck. (Lustigt att få ett sådant vid 4 års ålder, men det förekommer visst)
Anledningen till bortjagandet var att friska djur jagar bort de sjuka från flocken för flockens överlevnads skull. (Det lät sannolikt tyckte jag,)

Jag fick Baytril Vet i pillerform som skulle luras i dem. Stört omöjligt. De spottade bara ut dem. Fick blanda det krossade pillret med sylt.
Resultat: De slickade i sig sylten men lämnade kvar de krossade pillerbitarna på skeden.

Därefter återhämtade sig Gubben mirakulöst. Han blev flockens ledare igen, dock med vissa undantag. -- Honorna tog stora omvägar då de såg honom. De blev så rädda för honom att de urinerade rakt på parkettgolvet. Detta har aldrig hänt förut. De sprang fram till dörren och krafsade på den för att komma in i köket så fort som möjligt. De var som sagt livrädda.
Förklaringen till detta kan enl. vet vara att de ej känner igen honom. Han kan uppvisa ett konstigt avvikande mönster som gör att de anar fara och flyr.

I december 2003 märkte jag en svag lutning åt höger i Gubbens kroppshållning - tog ingen större notis om detta. I samband med detta hade han fått diarré - svansen var nerkletad med avföring som han inte rengjorde.
Följande morgon hörde jag ett väldans oväsen ifrån köket. Hittar Gubben sittandes inklämd mellan de två honorna - ryckandes med huvudet i krampaktiga spasmer. Tar upp honom och han kissar rakt ut i luften. Tar det som en chockreaktion. Ser att han verkar normal igen någon minut senare.

Tar honom till veterinären - igen.
Han kissar oavbrutet på veterinärens undersökningsbord. Urinen är mycket utspädd.
Denne säger att det ser väldigt illa ut men vågar ej fastställa sjukdomens art utan mer avancerade prover.
Får Bactrim samt Vibramycin i flytande form av vet.
Bactrim verkar mot infektion på njurarna. Det kan vara njursten eller liknande säger vet. Bactrim ger dock inget resultat för mitt djur.
Övergår till Vibramycin istället som tar bort kisseriet totalt. Har har blivit frisk!!

Veckan därpå upptäcker jag ett svagt haltande med bakbenen. Särskilt det högra (den sida han kompenserat tidigare)
Men efter ytterligare en Vibramycinkur avtar haltandet.

(Det kan också nämnas att Gubben trots alla symptom är pigg, alert och nyfiken)

Sedan januari 2004 har han börjat halta ca 1 gång per månad. Då har jag satt in Vibramycin och både haltandet och kisseriet har avtagit.
Han har dock magrat av ytterligare på den bakre delen av kroppen. Det högra benet är mycket magert och skört.
Han har själv ryckt bort en hel del päls på det onda benet - som om han vore irriterad över att det inte fungerar som det ska.

Det blev värre i början av juni.. Jag tog ut alla tre kaninerna på balkongen. Kände att det borde vara skönt för dem att få lite luft. De satt ett par timmar i buren, i värmen. När jag tog in Gubben på kvällen kunde han knappt gå alls.
Han släpade bakbenen efter sig. Han kunde endast åla sig fram med hjälp av framtassarna. Ögonen var vitt uppspärrade och han försökte förgäves ta sig upp på benen.
Han försökte förtvivlat hoppa in i buren men blev hängandes över kanten.

Jag satte in Vibramycin - igen. Efter exakt 24 timmar stod han på benen igen. Han skuttade runt som vanligt och verkade må helt okej. Det var som ett mirakel.

Jag ringde ändå veterinären och berättade om symptomen. Denne gav mig en tid följande dag. Vet sa att det eventuellt kunde vara en skada på ryggraden. Då kaniner är såpass små och bräckliga djur räcker det med en ytterst liten "smäll" för att en allvarlig skada ska uppstå. Mot ryggradsskador fanns inget att ta till.

Väl hos veterinären - efter att denne konstaterat att ingen ryggskada förekom tog vet ett blodprov i ena örat.
Vet rakade av lite päls för att komma åt. Artärerna är ju inte så lätta att hitta på kaniner.
Gubben gillade inte denna behandling och blev arg. En konstig följdreaktion av nålsticket blev att han började tvätta ansiktet helt hysteriskt med framtassarna. (Kanske var det en chockreaktion, kanske kliade det i öronen vilket kompenserades via tvätt)?

Blodprovet kunde genomföras trots behandlingen av Vibramycin.
Slutsats/antagande - eventuell Nosematos.
Vet bad mig gå hem och läsa på om sjukdomen på Internet - hittade 3 svenska sidor som härrörde kaniner i samband med Nosematos. Lite fler på engelska, men engelskt medicinskt fackspråk är ibland lite svårt att förstå sig på..
Därför kände jag att ytterligare en sida på nätet (som härrörde en verklig upplevelse i praktiken) borde finnas.

Två veckor senare ringde vet hem till mig och gav mig provsvaret: Nosematos.
Denne sa att kaninens tillstånd stadigt skulle försämras. Han har eventuellt högst 6 månader kvar att leva.
Även resten av flocken torde vara smittade.

- Här står jag nu, idag 19/6-2004 - Har just slagit ut medicinen. Vill inte att han ska gå för länge och för ofta på medicinen med risk att bli resistent mot det enda hopp han har. Det går kortare och kortare tid mellan förvärrning av tillståndet efter avslutad medicinering. Som det ser ut nu verkar det som om han får vara under behandling resterande tid.
Det försämrade tillståndet kan kanske bero på värmen (parasiter växer väl/förökar sig då)?
Har även märkt att vid väderomslag kan kaninen bli tidvis sämre. Särskilt vid åska,regn och värme. Inte vid kyla.
Med min lilla kunskap om sjukvård/bakterier känner jag åtminstone till att bakterier ökar/trivs i värme. Men "stannar upp" litegrann vid kyla.

Intressanta iakttagelser på sista tiden är:

När jag skriver detta är det den 7 juli 2004.
Så här har sjukdomsbilden har sett ut de senaste veckorna:
-
17/6 fick jag svar från veterinären per telefon att min kanin var smittad med nosematos.
Jag frågade hur länge han kunde fortsätta leva - vet sa högst 6 månader. Troligtvis var mina andra kaniner också smittade men vet föreslog ett blodprov på dem också. - Vilket jag tills vidare kommer att avböja.

Fram tills den 23/6 gick min kanin konstant på Vibramycin - han kundefortfarande gå, dock med viss stelhet i de bakre benen.

Sent på kvällen 23/6 blev han lam i bakbenen igen. Han verkade trots detta pigg och vaken i hjärnan. - Detta trots medicinering med vibramycin. Nu hade det som jag befarat inträffat. - Resistans mor medicin.

Jag kunde inget göra mer än att fortsätta med medicinen och hoppas på ett mirakel. Ringde veterinären, lämnade t.o.m in artikeln från Veterinary Record till denne. (Vet var på semester) Bestämde mig för att chansa - Jag fick tag på en annan vet på samma klinik och sa att jag ville ha utskrivet fenbendazol. Preparatet visade sig vara receptfritt och ett vanligt förekommande preparat mot mask - företrädelsevis för katter och hundar.

Köpte det och gav Gubben både vibramycin samt Axilur vet 10%. Nästa dag ställde han sig plötsligt upp igen som om ingenting hade hänt. Han åt och åt och gick upp säkert 1.5 hg. Han kunde stödja på båda bakbenen och en viss styrkeförbättring noterades i det dåliga benet. Han slutade kissa rakt ut och baken blev torr. Pälsen som tidigare frätts bort av urin börjadeåterigen växa fram.

Efter det att kuren var slut (7 dagar) slutade jag med samtliga mediciner för att se vilken av dem som egentligen gett detta positiva resultat. Han blev gemnast lite sämre igen i de bakre benen men bara marginellt. Då vibramycinet tagits bort är djuret piggare och ej lika sänkt. Satte efter 3 medicinfria dagar åter in Axilur. Ingen ytterligare förbättring av kaninens tillstånd verkar vara aktuell. Axilur är enl. vet inte farligt så jag kör i 28 dagar till. Sedan vore det bra om jag tog ett nytt blodprov på honom.

Jag har även behandlat de två andra kaninerna med Axilur.

- Kan även tillägga att min väninnas kanin som hade samma symptom fast kroniskt tillfrisknade helt och hållet av axilur vet. Så vi får se hur Gubben mår om 3 veckor.
Skriver mer om hur det hela utvecklats då.

2/8-2004 - Axilurkuren är slut. För säkerhets skull behandlade jag honom med Vibramycin i ytterligare 7 dagar.
(Då det står i artikeln att inflammation kan uppkomma efter det att parasiten avlägsnats)

Resultat:
Symptomen finns till viss del kvar men de är mycket lindrigare. Ingen förlamning har förekommit sedan behandlingen av Axilur för 2 månader sedan. Stelheten i det ena bakbenet finns dock kvar men förmågan att ligga i utsträckt-sovande ställning har kommit tillbaka. Vikten är konstant samt att aptiten fortfarande är bra.
Inkontinensen har nästan avtagit helt och ny päls har vuxit ut runt det sönderfrätta området på ben & bak.

Nu (idag 10/8-2004) har jag slutat ge honom medicin. Skriver mer här på sidan utifallatt symptomen kommer tillbaka.
Hittills verkar Axilur vara att rekommendera vid nosematos.

Fortsättning följer inom någon månad eller så....

12/1-2005 - Hanen verkar stabil. Mellan tiden 041001 - 041201 gjorde han stora framsteg. Nu verkar de ha avstannat och stabiliserat sig på en acceptabel nivå. Han är fortfarande lite rädd för att ta sig ut ur buren - men hoppa in går bra. Jag har satt upp en upphängningsbar matskål i gallret & fyllt den med Gubbens favoritmat. Detta gör att han är tvungen att stå upp på bakbenen och äta vilket borde stärka hans muskler.
Han kan fortfarande inte stå upp på bakbenen utan stöd då bakbenen verkar svikta bakåt då han försöker.
Han gör precis som vi - undviker jobbiga kroppsställningar om det är möjligt.

Jag har en tråkig nyhet att berätta - 1/9-04 (har inte orkat skriva om det förrän nu) dog Ninis. Den äldre kaninhonan, mamman till min grå kanin Lillis.
Jag har varit alldeles för fokuserad på Lille Gubbens hälsa att jag inte reagerat på att Ninis verkat lite tröttare på sista tiden. Hon rörde sig inte mer än nödvändigt om det inte var matdags vill säga.
Morgonen den 1 september ville hon inte flytta på sig alls. Hon verkade helt orkeslös & apatisk.
Jag tog ut henne ur buren men hon verkade inte orka skutta till mattan av egen maskin.
Hon var helt avdomnad. Huvudet hängde och kroppen blev mer & mer lealös.
Hon vilade 3 timmar på mattan. Sedan kunde hon inte resa sig upp. Hennes mun hade blivit blåaktig och hon var inte kontaktbar.
Plötsligt fick hon för sig att hon skulle resa sig upp men kunde inte. Benen verkade inte lyda henne utan musklerna i benen hade "släppt" . Då kom kramperna. Hon gnällde till och plötsligt var hon inte med oss längre.
Jag fick panik. Det var overkligt.

Jag vet inte vad som hände eller vad som orsakade detta. Det kan ha varit nosematos, det kan även ha varit någon form av hjärnblödning som gav en felsignal till hjärtat.

Vet inte vad mer jag ska skriva. Kan bara konstatera att man aldrig riktigt kan förutsäga någonting, man har ibland inte heller någon chans att ta reda på orsaken eller bota symptomen då det kan gå otroligt fort.
Kan inte skriva mer men ville ändå få ner det.

Tillbaka till menyn

Vilken behandling finns?
Mina egna ord/erfarenheter

Som det säkert redan har framkommit (under förutsättning att du läst stycket ovan) verkar det inte finnas någon bra behandling.
Då det inte finns någon medicin/behandling mot Nosematos blev jag givetvis nyfiken på varför min kanin förbättras radikalt vid behandling av Vibramycin. Nosematos samtliga symptom försvinner ju!

Svar: Veterinären sa att vid nosematosinfektion kan andra sekundära infektioner (bakterier) omsluta parasiten. Det är antagligen DEN infektionen vibramycinet slår ut - men grundsmittan består, samt kommer att ta över med tiden.

Den behandling som fungerat för mitt djur är: Vibramycin mixtur 10mg/ml - Min kanin väger 1,4 kg - Blev rekommenderad 1,4 ml/dag.
Enklast är att använda sig av de små doseringssprutorna som man brukar få hos veterinären samt på apoteket.
Vibramycin kostar ca 90:- och säljs i 60 ml - glasflaskor med skruvkork. Kan förvaras i rumstemperatur. (för djurets skull också, då iskall föda inte är bra för deras mage)
Recept i samband med veterinärbesök ger en extraavgift på ca 30:-. Om du får receptet inringt läggs det på hela 90:-
Ett bra tips är att ni ringer till apoteket innan ni chansar och åker dit med ert recept i handen - de brukar inte ha så stort lager av just den medicinen.

Har man det dåligt ställt ekonomiskt sett har jag ett gott råd att ge er här:
Verkar din kanin krasslig? Har din kanin varit i kontakt med andra kaniner? - Ta ett blodprov - kan vara en bra början för att lokalisera sjukdomens art.
- På detta vis kan ni eventuellt utesluta/konstatera antikroppar mot Nosematos. Sedan behöver ni inte springa till veterinären vid varje tillfälle ditt djur visar upp konstiga ibland övergående symptom.
Ofta går du hem med ditt djur i en låda och undrar vad han/hon egentligen menade? De hittar inget uppenbart fel på djuret (ingen fastställd diagnos) men ändå mår djuret dåligt.. -

Det kan vara en bra idé att jämföra priset hos olika operatörer på marknaden. Det kan bli billigare att ringa runt lite.

Jag har hört att en del kliniker tar samma typ av blodprov men en del läser av det direkt på plats - Medan andra skickar det vidare till ett lab som i sin tur ger svaret efter ett par veckor. De som avläser provet direkt på plats tar ca 500:- mer för samma prov.

Jag har hört att det är inte så värst vanligt att man tar blodprov på kaniner - Man kan hos vissa familjer (barnfamiljer i första hand) resonera på det viset att:
- Varför lägga mellan 600-2000 kronor på ett djur som vi köpt för 250:-?!
- Ungarna låter väl ändå djuret springa bort inom en snar framtid, så varför slänga pengarna i sjön?

- Detta resonemang kan utan tvekan vara en del i ledet till det jämförelsevis magert utvecklade medicinutbud för kaniner som finns att tillgå på marknaden idag.
Självklart väljer man den veterinärklinik som är mest välrenommerad av samtliga - men tillåt mig dra en parallell här -Varför ska jag köpa det där snygga linnet på Vero Moda för 350:- när jag en månad senare kan köpa samma linne, samma märke, på OJdå för 69:-?
Vad jag menar med det är att personalen på klinikerna oftast är lika duktiga/välutbildade.

Något borde hända! En frisk kanin kan leva upp till 8-10 år. En relativt normal ålder även för både hund och katt idag!
På 70-80-talet var det vanligt att man köpte kanin till sina barn.
På 2000-talet köper man dem till sig själv!

ALLTSÅ:

• Medicinering med Vibramycin 0,1 ml/hg kanin i 1 vecka KAN ta bort de flesta symptom (fungerade på mitt djur i alla fall)
• Tvätta er kanin vid behov i rumpan vid lös avföring (utan tvål)
• Klipp djurets klor för att underlätta för djuret att ta sig fram.
• Ge honom/henne uppmuntran och kärlek
• Stimulera din kanin genom lite godare mat (parasiten tar allt så viktökning är nästan obefintlig ändå)
• Städa buren ofta. Utan spån. (spån kan fastna i deras kladdiga bak)
• Ha alltid höt i en särskild höhållare utanför burgallret.
  (det ger din kanin stimulering samt motion att äta på det viset)
• Ge din kanin filmjölk, bifidus, A-fil på en tesked varje dag under pågående behandling.
  Kan vara bra för att inte tarmfloran ska bli helt utslagen av penicillinet.
• Ha i ett par droppar A-B-C vitaminer i vattenflaskan som byts dagligen. (finns att köpa på zooaffärer)
• Tillägg (hör inte hit) som är bra att veta: Skakar din kanin hysteriskt på huvudet och
  på öronen - kontrollera att det inte finns en vaxklump i öronen! Klumpen kan bli mycket stor
  och när man ser den kan man lätt tro att det är en fästing!
• Ytterligare ett tillägg: Vibramycin botar Borrelia. Borrelia är dock en icke vanligt förekommande sjukdom hos kanin.
  -Frågade veterinären angående Borrelia, men de hade aldrig ens fått in ett sådant fall (kanin) på kliniken
• Möjligtvis kan fenbendazol (Axilur vet 10%) hjälpa något. Detta är under forskning men mitt djur har svarat positivt på detta läkemedel på sistone. Även min väninnas djur har blivit radikalt bättre.

Tillbaka till menyn

Ska det sjuka djuret isoleras?
Mina egna ord/erfarenheter

Ja. Tyvärr. Smittan sprids från kanin till kanin. Men har du flera kaniner som bor i samma bur -det sjuka djuret inräknat
verkar det vara rätt meningslöst (min åsikt) - De andra är med stor sannolikhet också smittade om de levt nära inpå varandra under en längre tid. (säger veterinären) Isoleringen kan dock vara bra för hygienen samt för att ge det sjuka djuret lite lugn och ro. (egna antaganden)

Tillbaka till menyn

Vad säger veterinären?
Mina egna ord/erfarenheter

Sjukdomen kan ligga latent hos djuret redan sedan födseln och blomma upp runt medelåldern (ca 4 år)
Tillståndet blir bara stadigt värre. Djuret kan tyvärr inte leva flera år till efter diagnosen ställts och starka symptom uppvisats.
Det kan finnas perioder då tillståndet blir tidvis bättre - men kurvan går tyvärr stadigt nedåt (har märkt det själv då det nu går kortare perioder då han mår bra jämfört med bara för en tid sedan).

Dessutom tycker jag att det är rätt beklämmande - detta ständiga tjat om avlivning.
- Är det X-sjukdomen - låt honom somna in. Är det Y-sjukdomen - låt honom somna in.. o.s.v.
Ett konstaterande av att djuret har denna djävulska sjukdom verkar tydligen göra djuret ännu sämre i ett nafs.
Ena stunden säger han/hon att - Oj vad söt han/hon är! Han/hon verkar ju riktigt pigg och kry! Avlivning är inte på tal i dagsläget.
Sedan kommer provsvaret några veckor senare och då blir det plötsligt skillnad: - Han lever kanappt 6 månader till. Du kanske borde fundera på att låta honom somna in.

Förstår att de bara gör sitt jobb - De flesta gör ett förbannat bra jobb dessutom. En eloge till dig, fröken X som var så underbar mot mig och min kanin! Engagemang, kunskap och empati. - Tack klinik X! Vet att ni gör ert bästa och det kan i vissa fall vara bra att förbereda kunden på det värsta - så kan det kanske bara bli bättre.

Tillbaka till menyn

Har skickat brev till parasitforskning på SVA 18/6-2004.

Har skickat brev via formuläret på hemsidan till parasitforskning på SVA (Statens Veterinärmedicinska Anstalt) 18/6-2004.
Efter mailkontakt med dom har jag fått reda på lite matnyttiga fakta - Fick hemskickad två artiklar skrivna av Veterinary Record. 2001 & 2003.
Artiklarna är på fackengelska - mycket svåra att utröna och citera korrekt på svenska, därför citerar jag viktiga stycken ur texten först på engelska och sedan min egen "översättning" - sammanfattning av texten efter varje stycke så sammanhanget ska bli lite lättare att förstå.

Citat ur artikeln skriven av Veterinary Record, 14 April, 2001:

1. " Infections with Encephalitozoon cuniculi can persist without clinical signs for years, with severe clinical disease occurring only sporadically, and apparently being unrelated to the age and sex of the affected animals,"
   
   - Encephalitozoon cuniculi infektionen kan bestå utan kliniska symptom i åratal. Med endast sporadisk uppkomst av allvarliga kliniska symptom. Djurets ålder eller kön påverkar inte symptomens förlopp.
   
2. " The fact that the treatment eliminated tissue parasite stages was hown by the reduction of tissue spores to below the detection threshold in all the treated rabbits."
   
   - Behandling med fenbendazole utrotade vävnadsparasiten genom att sporerna reducerades."
   
3. "In order to improve the clinical treatment of Encephalitozoonosis in rabbits , the combination of fenbendazole and glucocorticoids could be valuable and should be examined in a controlled study."
   
   - För att förbättra den kliniska behandlingen av Encephalitozoon hos kaniner kan en kombination av fenbendazole och glucocorticoids vara värdefull och torde undersökas under kontrollerade former.
   
   Källa:
   Suter, C., Muller-Doblies, U.U., Hatt, J-M. & Deplazes, P. (2001) Prevention and treatment of Encephalitozoon cuniculi infection in rabbits with fenbendazole. Veterinary Record 148, 478-480
   

1. " The host usually becomes infected by ingestion of food contaminated with infected urine."
   
   - Värddjuret blir vanligtvis smittat av intag av mat som är infekterad av urin.
   
   " The spores are relatively resistant and can survive in the environment for atleast four veeks at room temperature"
   
   - Sporerna är relativt motståndskraftiga och kan därför överleva i miljön i åtminstone fyra veckor i normal rumstemperatur.
   
2. "The rupture of the cells is associated with an inflammatory response (Pattison and others 1971), and chronic inflammation results in the development of granulomatous lesions, primarily in the kidney and central nervous system, although other organs, such as the liver or heart, can also be affected."
   
   - Cellbristningen asocieras med ett inflammatoriskt gensvar och en kronisk inflammation av en granulerad organskada, främst i njurarna och centrala nervsystemet, trots det kan andra organ så som levern eller hjärtat också vara påverkade.
   
3. "Rabbits suffering from encephalitozoonosis show a range of clinical signs from asymptomatic to sudden death. The disease may be acute or chronic, and the clinical signs are caused by lesions within the central nervous system , kidney or eye. The most commonly recognised neurological signs is vestibular disease that ranges in severity from causing a minor head tilt to making an animal unable to right itself and hemiparetic E cuniculi
   also causes kidney disease in rabbits."
   
   - Kaniner som lider av encephalitozoon visar en rad kliniska tecken som sträcker sig från helt symptomfria tecken till plötslig död. Sjukdomen kan vara akut eller kronisk, och de kliniska symptomen är orsakade av organskador inom det centrala nervsystemet, njurarna eller i ögonen. De vanligaste neurologiska tecknen är "förgårds" sjukdomar som varierar i allvarsgrad - från att orsaka en lätt lutning av huvudet till att göra det svårt för djuret att räta upp sig.
   Samt att "parasitrelaterad" E Cuniculi också orsakar njursjukdomar hos kaniner.
   
4. " From 2001, following the publication of a study describing the eradication of E Cuniculi organisms from rabbits by treating them with fenbendazole (Suter and others 2001), fenbendazole at 20 mg/kg daily was used instead of albendazole. If possible, this treatment was given for 28 days,"
   
   - Vi har följt ett experiment som beskriver utrotningen av E Cuniculiorganismen hos kaniner. Behandling med 20 mg/kg fenbendazole per dag gavs istället för albendazole. Helst skulle behandlingen vara i 28 dagar.
   
5. "Of the 38 rabbits with neurological signs, 20 (53 per cent) survived for more than six months, although many still showed a head tilt, nodding at rest, or ataxia but the signs were milder. Five of the rabbits with neurological signs were not treated with albemdazole or fenbendazole but survived anyway, and three of them made a complete recovery from head tilt."
   
   - Av 38 kaniner med nevrologiska symptom överlevde 20 stycken mer än 6 månader. Dock visade många av dem fortfarande symptom som huvudlutning, tillnickande vid vila, eller ataxia, men symptomen var mildare. Fem av kaninerna med nevrologiska symptom behandlades inte alls men överlevde ändå, och tre av dem återhämtade sig fullkomligt från huvudlutning.
   
   
6. " A definitive diagnosis the live animal is difficult because histopathology is requir to demonstrate the presence of the organism, and nervous tissue can only be examined postmortem. It has been shown that E cuniculi organisms can be found in the urine of infected laboratory rabbits."
   
   - En definitiv diagnos är svår att få fram då nervvävnad endast kan undersökas efter det att djuret avlidit. Det har bevisats att E cuniculi organismer kan utrönas ur urin hos infekterade laboratoriekaniner."
   
7. "A PCR test for urine would simple the diagnosis of encephalitozoonosis."
   
   - En PCR-test av urin torde underlätta fastställandet av diagnosen encephalitozoonosis.
   
8. " The detection of antibodies to E cuniculi in 74 of the 125 blood samples established that E cuniculi was present in the pet rabbit population, although it was impossible to differentiate between rabbits with an active infection, a latent infection or rabbits that had mounted an antibody response but were no longer infected. Only six (23 per cent) of the 26 apparently healthy rabbits were seropositive, compared with 60 of 87 (69 per cent) of the rabbits with clinical signs."
   
   - Upptäckten av antikroppar mot E cuniculi hos 74 av de 125 tagna blodproverna fastställde att E cuniculi fanns i kaniners normala miljö. Det var omöjligt att skilja mellan kaniner med en aktiv infektion, en latent infektion eller kaniner som utvecklat antikroppar mot sjukdomen utan att de längre var smittade. Endast 6 av de uppenbart påvisat friska kaninerna var positiva vid serumtest - Jämfört med 60 av 87 av de kaniner med kliniska symptom som också testades.
   
   
9. " Latent infections occur and some clinical cases improve spontaneously without treatment, presumably as a result of the host´s immune response. The clinical signs are not associated only with the presence of the parasite but may also be associated with the inflammatory response that persists after the organism has been eliminated."
   
   - Latenta infektioner kan förekomma, och en del kliniska fall tillfrisknar spontant utan behandling vilket torde bero på värddjurets immunförsvar. De kliniska symptomen associeras inte enbart till parasitens vara eller icke vara utan kan mycket väl vara en inflammatorisk biverkning som ligger kvar efter det att parasiten utrotats från djurets kropp.
   
   
10. "The high incidence of seropositive rabbits showing ocular lesions, neurological signs and kidney diseases suggests that E cuniculi is a serious cause of disease. Further studies are necessary to find out the incidence of healthy seropositive individuals in the UK rabbit population, and more information is required about the infectivity and the spread of the disease. A diagnostic test, such as a PCR test, that would detect the presence of the antigen would be valuable."
    
    - Den höga förekomsten av seropositiva kaniner med symptom som ex. ögonskador, nevrologiska symptom och njurskador visar att E cuniculi är en allvarlig sjukdom. Mer forskning krävs för att fastställa varför vissa tillsynes friska kaniner är seropositiva vid test. Mer information om infektionen samt hur den sprids är nödvändig. Exempelvis ett PCR test som kan fastställa närvaron av parasiten vore av största värde. (I forskningsstadiet juli 2004)
    
    
    Källa:
    Veterinary Record (2003) 152, 427-431

Tillbaka till menyn

Hur får man sjukdomen?
Mina egna ord/erfarenheter

Min lille hane var närmare 2 år när jag råkade få syn på en helt underbar liten kaninhona, i exakt samma färg som Gubben.
De sa på zooaffären att hon var 8 veckor gammal. Tänkte mycket på denna hona den följande veckan - jag ville helt enkelt bara ha den där lugna och gulliga lilla kaninen. Vandrade iväg och köpte henne. Då var hon fortfarande bara 8 veckor enligt personalen. Hmm.
Gubben blev i vilket fall som helst helt till sig - och det första han gjorde var att försöka para sig med henne. Ninis kom snabbt på ett knep för att bli av med den jobbiga hanen - hon hoppade upp på köksstolen och både sov och vistades på sittdynan hela dagarna. Gubben visste inte hur man tog sig upp dit så där var hon säker.

Första natten Ninis var hos mig började hon nysa förskräckligt. Jag tänkte att hon kanske var allergisk mot hö eller damm. Tog ingen större notis om det. Nysandet fortsatte. Sedan blev Gubben också dålig. Därefter blev deras ungar smittade (redan vid 5 veckors ålder)
Tog dem till veterinären som påpekade att det kunde vara Pasteurellos.
Vid odling såg de att det var stafylokocker.
Nästan omöjligt att få bort - smittsamt. Kan påverka allmäntillståndet negativt men i det stora hela kan ditt djur leva vidare i lugn och ro. (sa veterinären)

Att det smittar kanin - kanin är jag helt på det klara med!



Tillbaka till menyn

Kaninen kan få nysattacker ca 1 gång/timme. Räknade till 80!! nysningar på rad.
Även enstaka små nysningar kan förekomma. Kaninen kan även få ett dovt läte i strupen som kan liknas vid en hönas strupljud.
Andningsbesvär samt irriterade luftvägar kan förekomma.
Snor kommer ut från näsan. Vitt/genomskinligt snor varvas om vartannat.
Snoret kan klibba fast vid sidan av näsborren och "minska" näsborrens omfång och ge andningssvårigheter och trötthet.

Ninis låg en gång helt utmattad med uppspärrade ögon och ett otäckt rosslande läte kom från hennes hals.
Blev jättenervös. Gjorde ren näsborren med stor svårighet. (Snuvan sätter sig fast i pälsen bredvid näsborren som genomskinligt tuggummi). Sedan, när hon kunde andas normalt igen mådde hon genast bättre.

Det onödiga i kråksången är att då de nyser hysteriskt mycket kan snoret rinna till ordentligt. De tar då tassarna till hjälp och kletar in snuvan över tassarna och runt morrhåren. Sedan sprätter de iväg snuvan i luften. Perfekt smittspridare alltså!
Vad göra?

Tillbaka till menyn

Vilken behandling finns?
Mina egna ord/erfarenheter

Då snuvan är orsakad av en särskild bakterie och inte av en vanlig förkylning kan man ta till medicin.
Helst i flytande form. Piller kan man bara glömma. En viktig sak att komma ihåg - vilket också kan förvilla oss litegrann är: Har djuret fått den sk. virussnuvan blir kaninen tydligen extra känslig mot även annat i omgivningen.
Sprayar du parfym så börjar de nysa, lägger du in nytt hö i buren börjar de nysa, moppar du golvet med Ajax börjar de nysa...
Exempel på olika mediciner veterinärer har gett mina djur mot snuva (utan att ha tagit någon riktig odling på snuvan) är följande:

• Terramycin - Verkar bita på stafylokocker. Åtminstone så djuren blir av med samtliga symptom i 2 veckor.
• Vibramycin - Hjälpte ej mot stafylokocker
• Baytril vet - Hjälpte ej heller mot stafylokocker
  

Tillbaka till menyn

Ska det sjuka djuret isoleras?
Mina egna ord/erfarenheter

Man brukar utgå från att om EN kanin har det så har alla det. Behandla samtliga kaniner för säkerhetsskull. Blir något djur friskt: Isolera det direkt! Tills de andra också tillfrisknat. Det KAN hjälpa. (säger veterinären)

(Med Terramycinbehandling blev alla mina djur friska samtidigt - i hela 2 veckor. Sedan insjuknade de praktiskt taget på samma gång på nytt).

Ps: En arbetskamrat till mig hade vid samma tidpunkt köpt en kanin på samma zooaffär där jag köpte Ninis.
Den hade också kommit hem med snuva..
Smittan kan uppenbarligen finnas redan i affären..

Tillbaka till menyn

Vad säger veterinären?
Mina egna ord/erfarenheter

De sa till mig att stafylokocker inte är livsfarligt att leva med men det kan förkorta livslängden på ditt djur en smula då det tar på krafterna. Allmäntillståndet kan konstant komma att bli lite sämre än hos en helt frisk kanin. Matt och glanslös päls, trötthet mm kan förekomma.

Tillbaka till menyn

Graviditet hos kanin

Lille Gubben dog 051129. Efter ett långvarit kämpande blev det så. Han blev 6,5 år gammal. Han slutade äta, lutade sig mot burkanterna, orkade ingenting. Lillis var ensam & visade att hon behövde en massa uppmärksamhet och betedde sig underligt. Därför köpte jag en ny hane som sällskap till henne - Vargis. En halvrasig brun dvärgkanin. Hans ena förälder hade stamtavla, den andra inte.
Tanken var att Lillis eventuellt skulle kunna bli gravid. Lillis var då 5 år & 3 månader. Kaninhonor kan bli gravida till 6-7 års åldern hade jag hört.
- Vi får väl se var min tanke. En synnerligen ond tanke måste jag säga. Lillis tog hand om den lille Vargis precis som om han var hennes bäbis. De sov ihop mm. När han blev könsmogen - vilket tog ganska lång tid  - turades jag om att släppa dem lösa, Lillis fick vara i sin bur & Vargis i sin.
Men problemet med kaniner är att de är ganska smarta. Vargis öppnade låset på buren (hur han lyckades är en gåta) Sedan började Lillis markera revir, bygga bo, krafsa runt i buren, fylla hela munnen med hö o.s.v
Därefter gick det två månader & inget hände. Sedan blev hon jättetrött. Sov hela tiden, åt inte, bajsade inte. Såg ut som om hon pressade ut något men det enda som kom var någon genomskinligt vätskeliknande substans. Därefter blandades substansen ut med blod. Min första tanke var förstoppning. Tog henne till veterinären. Gjorde en röntgen på henne & upptäckte en kaninbäbis inuti magen. Den låg väldigt långt upp och man kunde se att bäbisen var omgiven av ett fält av annan färg. Det var likgaser. Bäbisen var död & hon kunde inte få ut den av egen kraft. Hade det varit fler ungar i magen hade det varit enklare för henne att krysta ut dem. Då hade antagligen alla andra ungarna följt med ut av bara farten. Det gick inte i detta fall.
Jag hade ingen försäkring (ren dumhet) och de enda alternativ jag erbjöds var: avlivning (då hon ändå skulle dö inom någon vecka av likförgiftning) eller operation som kostade nära på en månadslön efter skatt... Operationen kunde misslyckas pga narkosen. Kaniner är väldigt känsliga för narkos.
Då fick man ändå betala fullpris oavsett utgången.
Hon opererades. Magen rakades & barnet fick plockas ut och hon syddes ihop. Därefter skulle hon matas med baytril i två veckor för att undvika infektion samt för att ta bort eventuella gifter. Hon repade sig förvånadsvärt fort. Hon är väldigt stark och hon har aldrig någonsin varit sjuk - varken före eller efter operationen. Nu har det gått 14 månader sedan operationen och hon är fortfarande frisk & pigg som en nötkärna!

Slutsats: En gammal hona som inte fått några ungar stelnar till i bäckenet. Det blir för trångt/ojusterbart. Ska man para en hona bör man göra det runt 6-12 månaders ålder. Även om de KAN bli dräktiga fram till 6-7 års ålder så behöver det inte betyda att de KAN föda.

Tänk på det. Det kan bli en mycket dyr & obehaglig historia.

Allt jag, Karin Fredholm skrivit ovan är mina egna iakttagelser och slutsatser (förutom citaten ur Veterinary Record) efter besök hos 2 veterinärer i mitt hemområde för analys av Nosematos och Stafylikocksnuva. Därmed inte sagt att allt som står på min sida är 100 % korrekt - men något ditåt i alla fall. Dessutom har jag ju märkt att olika kaniner uppvisar olika symptom vid samma sjukdom. Min hemsida har för uppgift att ge förtvivlade kaninägare lite hopp - eller i alla fall lite nyttig upplysning. Detta gäller ifall ni känner igen de symptom mina djur uppvisat även hos era djur.

- Efter blodprovet på min kanin (Lille Gubben) sa veterinären till mig att läsa på litegrann om sjukdomen Nosematos på Internet för att eventuellt förbereda mig på en dålig diagnos.
Jag gick hem och sökte och sökte men hittade endast en enda sida som beskrev just de specifika symptom som kaninen hade. Hemsidan var dessutom på engelska.


Jag har mycket svårt att acceptera att min favorithane inom kort kommer att gå bort.
Att dessutom samtidigt få beskedet att mina två honor med största sannolikhet också är dödligt smittade gjorde/gör inte det direkt roligare..
Därför beslöt jag mig för att äntligen göra denna kaninsida. Projektet har legat och vilat i hela 4 år nu och tanken jag hade med det från början var att hemsidan skulle vara både söt och rolig på samma gång...
Nu blev den dock tyvär mest genomgående sorglig - men roligare kaninsidor kommer framöver att kopplas till denna site!
Självklart måste jag ställa in mig på att Gubben så småningom kommer att avlida - men tills dess ska han få all den uppmärksamhet och kärlek jag kan ge honom. Tappar jag hoppet påverkar det även Lille Gubbens tillstånd.

Skriv gärna några rader i forumet där man kan diskutera kaniner rent allmänt eller diskutera ämnet Nosematos - och/eller ge varandra råd, stöd och tips i all enkelhet. Har du några åsikter om det som står på min sida? Uppenbara felaktigheter? Skriv i forumet! Klicka här! >>

Det går även bra att maila till mig på följande adress: info@mylifestyle.se
Men besök helst forumet. På det viset delar man bättre information och hjälper varandra.

Tack för att ni tog er tid att kika in på min sida!

Till nästa besök på sidan - Sköt om både dig och (din kanin!)

Tillbaka till menyn

Källa:

Copyright © Karin Fredholm Juni 2004 -2008 - Webmaster. ©Photos & Text - All Rights reserved

Tillbaka till menyn