Både Vanda och Olle var ju spårtränade med viss framgång på personspår tidigare. Men båda dessa hundar arbetar efter helt olika principer. Vanda är spårnoga och fokuserad och arbetar i lagom och balanserat tempo. Hon är en mycket säker och stabil spårhund, som är en ren fröjd att gå med! Olle, vars motto i livet tycks vara "Jag kan, vill och vet precis hur detta ska gå till", kan naturligtvis alltid orsaka oväntade förlopp. Det enda man vet med säkerhet, är att han inte ger upp. Efter några vidlyftiga äventyr har han ändå landat som en duktig spårhund.

Paddis spårteknik har vissa likheter med hennes fars. Tacksamt kan jag ändå konstatera att hennes arbetsmetod i spåret är av ett något mer sansat slag. "Pappa-generna" håller en hyfsat låg profil, alltså. Även Paddis bror Nicco (som vi deläger, men som tränas av sin matte Nina) inledde också sin spårkarriär på ett lite "flummigt" sätt. Tid och träning har emellertid gjort sitt (vi känner igen de gemensamma nämnarna på dessa linjer vid det här laget) och när Nicco väl fattade galoppen, fick han tre raka 1:or på raken - säkerheten själv! Hos deras syster Daisy (J White Daisy) har poletten verkligen också trillat ner under hösten 2001, då hon erhöll sitt SEVCH!

Vandas och Niccos dotter Nellan - samt hennes syster Chilli - har precis börja spårträna och så här långt uppvisar de unga damerna fina och fokuserade spårarbeten. Nellan fick sitt SEVCH ganska galant under senhösten 2012 och Chilli har ett godkänt anlagsspår.

Paddi har kommit till spårslut!