Några av mina lydnadscockrar. Det skiljer hela 36 år mellan bilderna! Till vänster LP SLCH Cockados Julia och till höger SE VCH LPI LPII Jutrix Highlight

Endast ett år gammal (själv var jag 13) lyckades min första cocker "Jullan" vinna dressyrkursens avslutningstävling med den högsta uppnådda poäng någonsin. Därmed föddes också tävlingsintresset. Bilden ovan (tagen av W Dufva) var införd i Hundsport 1971 i samband med denna prestation. Gissa om jag var stolt? Hunden var riktigt duktig och jag hade många och stora framgångar med henne. Både inom bruks och lydnad. Som kuriosa kan nämnas, att jag var oftare ute och tränade spår med Vällingbypolisens hundförare, än jag spillde tid på ungdomsgården. Min mor tyckte dock att det var förargligt inför grannarna, när jag blev hemskjutsad i polisbil... Jag tillbringade i princip hela min ungdom på brukshundklubben. Fjorton år gammal genomgick jag SBK:s instruktörsutbildning på dispens (pga låg ålder) och hade sedan kurser och styrelseuppdrag under många år.

Jutrix har i dag två lydnadsmeriterade hundar i livet: SE VCH LPI LPII Lynwater Ling & SE VCH LPI LPII J. Highlight.

Dessa två stoltserar även med bruksmeriter, i och med uppflyttningar till lägre resp. högre klass i spårhundsgruppen.

Inte enbart gällande jakt, utan även inom lydnad & bruks, finns det naturligtvis mer specialiserade hundtyper/raser  för dessa ändamål. Låt inte detta faktum skrämma bort er från appellplanerna. Cocker spaniel är ingen vanlig ras inom detta område, men det finns flera hundar som nått fina, enskilda resultat under årens lopp. Någon helt "omöjlig" cocker i detta sammanhang, har jag heller aldrig träffat. 

Jag tycker det är viktigt att aktivera sin hund, oavsett ras eller typ. Egentligen spelar det inte så stor roll vad man gör, huvudsaken är att man gör det. Cocker är en ras som ger mycket tillbaka, men så är den också, i grund och botten, avsedd att vilja vara "till lags". Det finns inget som säger att hunden måste startas på prov, men jag tycker att prov är ett bra mätverktyg. Dels för att mäta hur jag lyckats som dressör, dels är det ett mått på dresserbarheten hos mina hundar. Lydnadsträning är dessutom en riktigt kul hobby! Här kan man verkligen utmana sig själv, till sina egna uppsatta mål.

Min erfarenhet av cockern som spårhund är enbart positiv. Rasen har som regel en mycket "god näsa", de är spårnoga och har en positiv inställning till apporter.  På bilden är det Vandas rumpa som ses.

Intresserad av bruks & lydnad? På länken till Svenska Brukshundklubben  kan du hitta en närmare beskrivning av SBK:s verksamhet. Hos Svenska Kennelklubben kan du (bland annat) ta del av  regler/bestämmelser för lydnadsprov.