Från vänster: J. Lucida Console/1:a nkl, J. Headline/2:a ekl, Cockados Found My Angel/1:a ökl  &  J. Calisto/3:a nkl. (Found My Angel är mor till Headline och mormor till Lucida Console & Calisto). Tillsammans har dessa fyra hundar gått till pris på jaktprov vid 27 tillfällen.

J Summerthyme under apportarbete!

Jakt med spaniel roar mig mycket. Jag är ingen jägare, men finner stort nöje i att gå som hundförare. Det är kul med jaktprov, speciellt om jag har en hund som fungerar bra! Jag har svårt att se jaktproven som något annat än en ren prövning av hundens jaktliga egenskaper, även fast ett visst mått av "tävling" smugit sig in i dagens spanielprov. Ännu roligare är det att delta på praktisk jakt. Sen är spanieldressyr också riktigt kul att träna! Många har undrat när jag skulle skaffa mig en jaktcocker? Mitt svar har alltid varit "Ge mig en greve och ett fasangods först -  innan dess har jag inget behov." En del allvar har funnits i det svaret, just därför att jag inte ansett mig ha något behov av en så specialiserad cocker. Men ni vet hur det kan vara... Inte för att jag ändrat mig beträffande mitt behov - men sedan julen 05 är vårt hushåll berikat med jaktcockertiken Wildthyme Raven, "Raija". Sedan sommaren 09 finns även hennes dotter Jutrix Summerthyme, "Soli" kvar hos oss. Att jaktcockertypen är avsedd just för ändamålet, är lätt att konstatera. Här finns mycket "gratis" - men inte så billigt att man slipper tänka och träna!

Den optimala hunden i detta sammanhang är naturligtvis den specialiserade jaktvarianten. Men då jag använder mina hundar till fler ändamål än jakt, så är den "vanliga" cockern optimal för mig i mitt hundhavande. Men den ena varianten behöver absolut inte utesluta den andra. Det är också min bestämda uppfattning, att det är cockerns jaktliga egenskaper som gör den till den lättsamma, positiva och samarbetsvilliga hund den (förhoppningsvis) är. Detta oavsett användningsområde eller om hunden "bara" går som sällskap.

Raija är en mjuk, fartig och extremt lyhörd och kontaktbenägen hund. Här får man nästan tänka tvärtom, mot hur exempelvis Berras träning gick till. Det gäller också att skynda långsamt, har jag förstått - vilket vi också gjort! Först under hösten 07 har regelrätt träning påbörjats med henne och första provstart skedde först hösten 08. Hon har en 2:a i ökl som bäst och hennes dotter Soli - däremot startad redan som 1-åring - har två 1:or i nkl och 1:a ökl (2011).

Och nej - jag har inte övergivit de "vanliga" cockrarnas jaktträning! Men med många järn i elden är det svårt att hinna med allt man vill. Med Vanda (J Highlight) har jag i princip bara småtestat lite... Här finns jaktmeriter ett par generationer bakåt, så visst skulle det vara både kul och spännande... Ett godkänt Grundprov för spaniel har hon ändå lyckats få till (sep 09).

Berra (Jutrix Headline) poserar med ståtlig fasantupp (Foto© Åsa Lindholm)

Att jaktträna en vanlig cocker kan (precis som vilken träning som helst!) ha sina prövningar... . Det är förvisso många generationer sedan man prioriterade jaktliga egenskaper i denna avel. Vad som snarast kan förvåna är att dessa egenskaper fortfarande kan gå att hitta! Att inse sin och sin hunds begränsning, kan vara en värdefull förmåga i detta sammanhang. Alla cockrar blir inte dugliga jakthundar. Ingenting är heller gratis, och utan insiktsfull träning kommer man ingenstans. 

 Intresserad av spanieljakt? Mer information hittar du hos  Svenska Spaniel och retrieverklubben