Innehåll
Höger: Volvo Duett. Troligtvis i hundbilsutförande
Höger: SÖK! eller vad nu polishund lystrar till. Duett fick i alla fall den här vovven åka. Obs dom förlängda dörrarna.
Foto: PTM.
Höger: Volvo Duett "Radarbil". Obs
den öppningsbara bakre högre sidorutan. I bakgrunden Amazon klar
för "omedelbar utryckning".
Foto: Ola Kronkvist.
Höger: En underbar bild på en helt ny PV 544 i polisutförande.
Foto: PTM.
|
Duett och PV
 Även
om Amazon var den populäraste polisbilen från Volvo så
användes även PV och Duett. PV hörde väl inte till
dom vanligaste bilarna men fanns i åtminstone ett ex som svart/vit.
Tidigare hade någon kommunal polis använt PV 444 som tex polisen
i Norrköping, som i oktober 1947 fick en PV.
Med Duett gjordes efter förstatligandet av polisen försök
att använda den som patrullbil. Bilen byggdes om på så
sätt att reservhjulet togs bort, golvet sänktes, bakdörrarna
förlängdes och man placerade ett säte på vardera sidan
bakom baksätet för att lättare få in tex fyllerister.
Det blev dock för små utrymmen så det blev bara ett försök.
Däremot ansågs Volvo Duett, till skillnad
mot Amazon, vara en utmärkt hundbil.
Duett användes även som sk "radarbil". Utrustningen
för radarövervakning var förr i tiden mycket tung och klumpig.
Till antennen som stod utanför bilen fanns en skrivare som noterade
hastigheten. Skrivaren var en stor klump som monterades där höger
framstol normalt fanns. På passagerarstolens skenor placerades en
ställning som hade ett bord på en kulled så att bordet
kunde ställas in med vattenpass. På bordet ställdes skrivaren
som sköttes av polismannen som satt i baksätet. För att
han skulle kunna ha god kontakt med en polisman som stod utanför och
avläste bilnumret på fartsyndaren gjordes sidorutan höj
och sänkbar.
Lars E. Freeman som var ansvarig för bygget berättar: "Det
var som Du förstår ett jättekliv när man kunde ha
skrivaren monterad i bilen när man åkte ut på kontroll.
Tidigare hade man fått montera upp all utrustning i det fria på
kontrollplatsen, med blåst, regn och papper och det var ju ingen
höjdare."
Kontakten med stoppstationen skedde sedan via polisradion i bilen.
Några små bärbara apparater som fungerade bra, fanns inte
på den tiden. Antennen till radarn blev senare betydligt mindre,
så den kunde hängas på sidorutan fram och blev mindre
synlig.
_________________________________________
Källor:
Ekström, G. (1986) Från larmklocka till blåljus. Förlag:
Winbergs Förlags AB.
Johansson C, Gustavsson R (1998) Classic Motor Magasin
nr4. Förlag: Bröderna Lindström Förlag AB.
Tidningen Ratten Nr.4 1981.
Volvo.
Intervjuer med och upplysningar av;
Freeman, Lars-E.
Huzell, Jan. Polistekniska Museet.
Kronkvist, Ola.
Norrgård, Bo.
Foto; I anslutning till bilderna är ägaren angiven. |