Den andra april publicerades på Dagens Nyheters debattsida ett upprop från en samling svenska historiker, som kräver att regeringen avvecklar myndigheten ”Forum för levande historia”, vars uppgift är att sprida politisk hetspropaganda med utgångspunkt ur den politiskt korrekta historiesynen.

Forum för levande historia hade sin utgångspunkt i en kampanj 1997, då dåvarande statsminister Göran Persson bl.a. såg till att trycka upp och dela ut broschyrer om ”Förintelsen”, vilka främst syftade till att indoktrinera skolungdomar till att lyda regimen och skrämmas från den nationella rörelsens frihetskamp. 2003 blev Forum för levande historia en statlig myndighet, med drygt 40 miljoner kronor av skattebetalarnas pengar som årsbudget.

Detta statliga propagandainstrument har alltså funnits i elva år, och har hyllats åtskilliga gånger, men helt plötsligt har det mött på motstånd från historikerhåll. Den 8 april har närmare fyra hundra historiker och akademiker skrivit på ett upprop mot myndigheten. Varför kommer motståndet först nu? Jo, när den borgerliga regeringen tillträdde 2006 så beslutades ganska snart att Forum för levande historia även skall ta upp kommunismens brott mot mänskligheten.

Vi publicerar här hela texten i uppropet, med NRP:s kommentarer:

Den statliga myndigheten Forum för Levande Historia har på regeringens uppdrag inlett sin upplysningskampanj om ”brott mot mänskligheten under kommunistiska regimer”. Kampanjen riktar sig i första hand till landets gymnasieelever och ett omfattande skolmaterial i form av gratistidning, faktahäfte och lärarhandledning har tagits fram med lärandemål och bedömningsunderlag för betygsättning. Syftet är att öka kunskaperna om förtryck och terror under de kommunistiska regimerna i framförallt Sovjetunionen, Kina och Kambodja.

Få ifrågasätter behovet av att i skolans värld studera och diskutera erfarenheterna av förtryck under kommunistiska regimer liksom under andra regimer med stora mänskliga offer och lidande på sin meritlista. Men få är också de som kan nonchalera de starka ideologiska aspekterna av regeringsstyrda kampanjer inom skolans historieundervisning.

Som professionella forskare med historien som arbetsfält känner vi en växande oro över att historieämnet görs till slagfält för ideologiska regeringskampanjer och att den öppenhet, kritiska hållning och tolerans som Forum för Levande Historia var avsett att stimulera hotas.

Kommentar: Det ideologiska syftet fanns redan från början när detta ”forum” bildades. Syftet var att få svenskarna, speciellt de unga, att acceptera det mångkulturella projektet och skrämmas med bilder på lik och snyfthistorier som skulle bli resultatet om man protesterade. Levande historia både var och är ensidig propaganda, och innehåller därför varken öppenhet eller ett forum i ordets rätta bemärkelse – diskussionsplats.

På flera håll i världen har politiker under senare år alltmer försökt detaljstyra historieförmedlingen i samhället. Historiska skeenden lyfts ur sitt sammanhang och ges en officiellt sanktionerad tolkning. Att ifrågasätta den kan vara förenat med betydande risker. År 2006 ville en majoritet i Frankrikes nationalförsamling kriminalisera förnekelse av folkmordet på armenierna 1915. Brott mot förbudet skulle leda till fängelse. I Schweiz dömdes en person i december 2007 till dryga böter för samma brott. I Turkiet kan man däremot råka illa ut om man påstår att folkmordet har ägt rum. Detta sker samtidigt som yttrandefriheten urholkas också på andra sätt i samband med det så kallade kriget mot terrorismen.

Kommentar: Ni ”glömmer” att nämna alla de som fängslats och dömts till skyhöga bötesbelopp för att ha och yttrat en annan historiesyn än den som regimerna etablerat angående andra världskriget och ”förintelsen”. Ernst Zündel, Robert Faurisson, Germar Rudolf, Wolfgang Frohlich, Siegfried Verbeke, Vincent Reynouard, David Irving m.fl. m.fl.

”Genom att belysa de mörkaste delarna av mänsklighetens historia vill vi påverka framtiden”, skriver Forum för Levande Historia på sin hemsida. Men varför tillkommer makten att peka ut vilka som är ”de mörkaste delarna” den för tillfället sittande regeringen? De betydande skillnaderna mellan olika historiska perspektiv på till exempel den kommunistiska erfarenheten visar riskerna med statliga historiekampanjer i blixtbelysning. Ska nästa regering satsa Levande Historias 43 årliga miljoner på upplysningskampanjer om massmorden som följde i koloniseringens spår under borgerliga regimer? Eller på historiskt ansvar för världssvält och ojämlikhet? Ska varje gymnasiekull få en historieundervisning som präglas av den för tillfället sittande regeringen? Risken för ett politiskt opportunt urval ligger i öppen dag.

Vi historiker och samhällsforskare som undertecknat detta upprop har olika politiska uppfattningar, men vi förenas i åsikten att det inte kan vara statens och regeringens uppgift att ersätta ordinarie historieundervisning med kampanjhistoria och i detalj föreskriva hur historien ska tolkas och användas. Det är naturligt att staten sätter vissa övergripande ramar genom forskningspolitik och skolornas läroplaner. Dessa ramar måste dock vara vida. De får inte inkräkta på demokratins livsnerv: yttrandefriheten och just toleransen för avvikande åsikter.

En sittande regering får inte använda skolans historieundervisning som sitt ideologiska vapen, vare sig genom enfrågekampanjer eller på annat sätt. Risken är överhängande att historiska exempel på ondska – som alla tycks kunna enas kring – används för att snäva in gränserna för vad som anses gott och demokratiskt i dagens samhälle. ”I en diktatur står alltid historieskrivningen i statens tjänst”, sammanfattar lärarhandledningen i kampanjen om kommunistiska regimer. Vilken slutsats riskerar gymnasieelever att dra av det när det gäller den nu påbörjade kampanjen?

Kommentar: Men ni tyckte att det var helt i sin ordning tidigare, före kommunismens brott kom på tal? Eller tyckte ni likadant då, men var för ryggradslösa för att ta bladet ur mun? FFLH:s propagandamaterial har, som sagt, ända sedan starten varit ett ideologiskt vapen, och man namnger flera nationella partier och organisationer som man vill varna för och indirekt förknippar med ”förintelsen”, bl.a. Nordiska Rikspartiet, NSF, SMR och Info-14. Däremot gör de inte likadant när det gäller kommunismen. Då radar man varken upp svenska kommunistpartier eller beskriver det stöd kommunistländerna fått av svenska regeringar och politiker under åren...

Nej, dessa akademiker är internationalismens kreatur. De ser inte kommunismen, som förslavat en och en halv miljard människor, och mördat hundra miljoner av dem, som en ”mörk period” i historien. Kommunismen för dem står för i grunden något ”gott” i och med att den vill avskaffa alla nationalstater och utplåna alla raser. För internationalisterna från höger till vänster är endast nationalsocialismen en verklig fiende, och för att bekämpa denna ideologi är alla medel tillåtna. Akademikerna håller tyst om FFLH:s grundsyfte, och väljer att inte nämna förtrycket mot revisionisterna, eftersom de inte ens ses som människor i deras ögon. Borgarna tar in kommunismens brott i ”forumet” för att det inte skall verka ensidigt, men samtidigt för att ge de parlamentariska medtävlarna i vänstern en känga, och underskrivarna i ”historikeruppropet” ägnar sig åt rent hyckleri. Demokratin i ett nötskal. /P

 <---Tillbaka