Introduktion.
Idén bakom Vasas utsmyckning.
Om skulpturernas målning.
Genomgång av Vasas skulpturer.

Tillbaka till index.

Tillbaka till index.

Vasas skulpturer kan delas in i följande kategorier:

1. Hermpilastrar av varierande slag 155 st.
2. Krigare och riddare 87 st.
3. Maskaroner 74 st.
4. Groteska skulpturer - människor och djur 71 st.
5. Djurfigurer 35 st.
6. Putti 10 st.
7. Heraldiska skulpturer 8 st.
8. Udda skulpturer 13 st.

När man hämtade upp skulpturerna från sjöbotten kunde man i en del fall se spår av bladguld. Därför utgick man ifrån att de flesta av Vasas figurskulpturer varit helt förgyllda. Man trodde att de hade målats på blå bakgrund på akterkastellet. I själva verket var figurskulpturerna målade i starka, glada färger mot en röd bakgrund på akterkastellet. Målningen är gjord av Göte Göransson.
Man hade anat att en del av skulpturerna varit målade men detta gick inte att bevisa på 60-talet. Senare forskning har visat att de ca 500 skulpturerna i själva verket alltså varit livfullt målade. Det är frågan om regelrätta konstverk, tekniken är jämförbar med den tidens tavelmåleri, med en stor detaljrikedom. Mycket tid har lagts ner på detta. Detta har ju helt förändrat bilden av hur skeppet och då i synnerhet akterkastellet såg ut. Skulpturerna måste ha dragit blickarna till sig och framträtt individuellt mycket tydligare än vi trott.

Sjöjungfru

Stefan Evensen-Vasamuseet

Figurerna var målade enligt gängse mönster för tiden, en kombination av naturalism och symbolism. Figurernas hud var t.ex naturalistiskt målad med hudfärg, läpparna var röda, t.o.m. rouge på kinderna fanns det! Det symboliska bestod i att hårfärg och ögonbryn var guldfärgade för att ange att det var frågan om en mytisk eller gudomlig varelse. Att måla skulpturer i en enda färg - monokromt - blev vanligt först mot slutet av 1600-talet. Dessutom har den nya forskningen visat att Vasa till stora delar, främst mot aktern, var rödfärgad. Konservator Peter Tångeberg med hjälp av Oslos universitet har under tio års tid, 1990- 1999, undersökt 17 av Vasas figurskulpturer i detalj. Detta har skett med elektronmikroskop. Arbetet har visat sig vara svårt på grund av diverse avlagringar, missfärgningar alltså, på skulpturerna. Under konserveringsmedlet hittade man ytterst små färgfragment som man tidigare inte kunnat se på grund av enklare undersökningsmetoder.

Ett tjugotal färgpigment har identifierats. Färgerna har framställts av mineraler, på syntetisk väg och med växtdelar. Auripigment heter en av färgerna, en guldgul sådan, och den framställdes av svavelarsenik. Det är ett naturligt glimmrande mineral som användes som en billig ersättning för bladguld.
Man har lagt ner ca 200 arbetstimmar per skultur(!), bara på en av dessa tog man ca 100 prover. Forskningen pågår fortfarande och till slut är det tänkt att ca 30 skulpturer ska ha analyserats.

Tillbaka till index.

Den största koncentrationen av skulpturer återfinns på Vasas akterkastell, en 20 meter hög konstruktion som upptar större delen av aktern. Akterspegeln är bakpartiet av akterkastellet och kan sägas vara Vasas framsida vad beträffar dekorationen.
Här är en målning av Vasas akterspegel. utförd av Göte Göransson Denna målning visar hur Vasa egentligen såg ut. Tidigare målningar av t.ex. Björn Landström visar Vasa med förgyllda figurskulpturer på blå bakgrund, vilket inte stämmer med den forskning som bedrivits under 90-talet. Göranssons målning bygger på denna senare forskning och visar att Vasas akterkastell till stor del var rödfärgad med färgglada figurskulpturer som nämnts ovan.

Använd bilden för att lokalisera skulpturerna här nedanför!

Gustav II Adolf kröns av Karl IX;s gripar

Klicka på bilden för att se originalet

Akterspegeln kröns av en upptill avrundad skulptur som föreställer två gripar som håller en kungakrona över en ung Gustav II Adolf. Gripen ingick i Gustav Adolfs far Karl IX;s vapen och var ett slags symbol för Karl. Skulpturen talar om för betraktaren att det är Gustav II Adolf som är Sveriges rättmätiga kung, Karls son. Sigismund gjorde fortfarande anspråk på den svenska tronen, han var Sveriges kung till 1599 då han avsattes, och skulpturen skall ses i det ljuset. Bokstäverna GARS ser man längst ner med en kerubs huvud i mitten. Dessa är Gustav II Adolfs initialer på latin, 'Gustavus Adolphus Rex Sueciae'.

Riksvapnet - en reproduktion

Klicka på bilden för en större version

Under denna skulptur finns en stor och välbevarad skulptur, det svenska riksvapnet. Riksvapnet hålls av två lejon. Riksvapnet och lejonen omges av ett snidat draperi.

Vasavapnet - en reproduktion

Under riksvapnet står Vasaättens vapensköld med vasen, sädeskärven som kröns av en kungakrona. Den visas fram av två barnfigurer med vingar, keruber, alltså änglar. Dessa keruber håller i var sin olivkvist, en gammal symbol för fred. keruberna i sin tur är omgivna av frukter, symbol för välstånd och överflöd. Kungen talar här om att svenskarna genom honom kan glädja sig åt en fred och ett välstånd som man ytterst har att tacka gud för. Denna skulptur ligger i höjd med  kajutan.

De övriga skulpturerna på akterspegeln föreställer diverse bibliska och mytologiska gestalter som Gustav II Adolf gärna ville förknippas med.
Kung David, från gamla testamentet, står direkt under Vasaättens vapensköld hållande en harpa och klädd i en romersk rustning. David symboliserar här visdomen och den svenska kungen vill här framhäva sin egen klokhet med hjälp av kung David.

Det finns två skulpturer av Herkules på samma rad som kung David. Herkules var mycket populär hos renässansens humanister och konstnärer. Hos dem symboliserade han styrka och mod men också klokhet och visdom. När Herkules utförde sina 12 storverk använde han inte bara sin stora styrka utan begagnade sig också av sin förslagenhet och list. Herkules var på den här tiden ett moraliserande exempel som andra hade att följa.

Två av Gideons krigare

Renässanskulturen intresserade sig mycket för antikens mytologi vilket lämnat många spår på Vasa. På det övre aktergalleriet, i höjd med den Övre kajutan(hyttan), finns nederst en rad med krigare iklädda romerska rustningar. Det rör sig om drygt 20 stycken och dessa står också på Vasas sidor längs de s.k. låringsgallerierna på akterkastellets sidor. Soldaterna ses hålla i lurar och facklor. Dessa anknyter till en biblisk berättelse, den om Gideon. Gud gav Israels folk Midjans land. Landet anfölls av midjaniterna, som var ett beduinfolk. Med bara 300 man lyckades Gideon (efter att ha rådgjort med Gud) överlista midjaniterna. Gideons män smög fram till fiendens läger nattetid, plötsligt började de blåsa i lurar och slå sönder krukor som innehöll facklor. Detta skrämde midjaniterna på flykten. Det var en stor bragd då midjaniterna var många fler än Gideon och hans män. Gustav II Adolf vill med detta ha sagt att han och Sverige stod beredda att ingripa i det stora kriget i Europa. Sverige var ett land på uppgång.

Gotisk krigare - detalj

På var sin sida av vasavapnet står tre krigare klädda i en rustning som var typisk för tidigt 1600-tal. Jag har skrivit den här artikeln med Hans Soops bok 'Regalskeppet Wasa - skulpturer' som en viktig källa och enligt honom skulle krigarnas placering kring Vasaättens vapensköld kunna uppfattas som ett angalleri. Dessa män är gotiska krigare. På Vasas tid fanns det många som trodde att det svenska folket härstammade från goterna, folket som knäckte Romarriket. Den gotiska kungen Alarik plundrade Rom 410 e.kr. Gustav II Adolf använde sig av idén, den s.k. göticismen som propagandamedel. Det var typiskt för renässansfurstarna vid den här tiden att de påstod sig ha framstående och lysande förfäder.

På den undre delen av det undre aktergalleriet på samma rad som kung David står sex romerska krigare. Denna rad med krigare fortsätter på babords- och styrbordssidorna av låringsgallerierna. Sammanlagt finns 28 stycken. En saknas. De representerar inget motiv utan är bara ett tidstypiskt fenomen, man var väldigt intresserad av den romerska kulturen under renässansen. Det är intressant att notera att den nordiska mytologin var helt ointressant som inspirationskälla vid denna tid.

Hermpilaster och Triton

Stefan Evensen - Vasamuseet

Låringsgallerierna.

För att övergå till skeppets sidor så är de dubbla låringsgallerierna som utgör en del av akterkastellet intressanta.
Här finns mängder med snidade figurer. Här finns de romerska krigarna, Gideonkrigarna och en mängd med maskaroner(ansikte av människa eller djur i relief). Konsolhuvuden som bär upp de större skulpturerna är ofta humoristiskt och groteskt återgivna. På låringsgalleriernas tak finns manliga och kvinnliga figurer med fiskstjärtar. De är tritoner(manliga) och nereider(kvinnliga). Dessa är söner till Poseidon och döttrar till Nereus.

Det finns små tornliknande konstruktioner på låringsgallerierna. Där finns en del långsmala figurer av skiftande karaktär, på konstspråk kallas de hermpilastrar. De symboliserar olika årstider, mänskliga temperament och olika element(jord,vatten osv.). Dessa figurer utgör ett vittnesbörd över den här tidens tro på astrologi och läror om att människor kunde delas in i olika typer t.ex. melankolikern. Vidare finns på låringsgallerierna grupper av vildmän och figurer som har egyptisk bakgrund. Vildmännen är gamla symboler för skogen och dess vilda natur. De bär klubbor och liknar Herkules en hel del.

Vasas sidor.

Vi lämnar akterkastellet och rör oss framåt mot kanonluckorna. Dessa är täckta av lejonmaskaroner och symboliserer givetvis Vasas eldkraft. De var rödfärgade på insidan, alltså medans luckorna var öppna. Lejonmaskaronerna var gula och blev också synliga nä kanonluckorna var öppna. De var säkert avsedda att jaga skräck i fienden och att höja moralen hos soldaterna ombord.

Uppe på relingen ser man flera skulpturer av en mansfigur som är till hälften människa och till hälften havsorm eller drake. Detta är havsguden Proteus som var Poseidons medhjälpare och vaktade hans sälhjordar. Havsguden Poseidon använde danskarna som utsmyckning i stor utsträckning på sina krigsfartyg. Därför finns istället Proteus på Vasa.

Vasas för och galjon.

På galjonen som är en utbyggnad av fören finns också en mängd skulpturer. Galjonen var en stor konstruktion, 12 meter lång faktiskt. Längre fram på 1600-talet minskade man storleken rejält på galjonen.
Längst upp vid relingen i början av galjonen finns på ömse sidor av skeppet två krigare som mäter hela 2,5 meter. Man har bara påträffat den ena krigaren. Krigaren är klädd i romersk rustning och står på ett lejon. En liten argsint hund leker vid hans fötter. Enligt Hans Soop är skulpturen en symbol för en ädel krigare som är beredd att skona en underlägsen fiende. Krigarens ädla sinnelag kan naturligtvis överföras till Gustav II Adolf. Den fiende som man är beredd att skona är en mustaschprydd polack som gömt sig i ett trångt utrymme intill krigaren. Ett effektfullt sätt att förlöjliga fienden!

En gömd polack

Det finns två sådana gömda polacker, en på var sida av galjonen. I Polen praktiserades vid den här tiden ett straff som gick ut på att brottslingen tvingades krypa in under en bänk eller dylikt och skälla som en hund och därigenom bekänna sin synd, och förlöjliga sig själv så klart. När besättningen på Vasa skulle bruka galjonen som avträde såg de just dessa två polacker där de satt!

Romerska kejsare från galjonen

Längs med toppen av galjonen finns en rad med romerska kejsare. De var 20 från början, 19 stycken har hittats. De står i kronologisk ordning med Tiberius först på styrbords sida, längst fram. Gustav II Adolf vill ha sagt att han är värdig att räknas som jämlike med Marcus Aurelius och de andra stora romerska kejsarna. Kejsar Augustus återfinns inte bland kejsarna, kanske för att Gustav II Adolf ville framstå som en ny Augustus.

På nedre delen av galjonen finns en lång skulpturfris som återger den grekiska sagan om Thetis och Peleus.
Peleus försöker uppvakta Thetis som är en nereid, en sjöjungfru kan man säga, eftersom Peleus bara är en vanlig dödlig man motstår hon hans ihärdiga försök till närmanden. Thetis förvandlar sig gång på gång till olika farliga djur, lejon, orm etc. och försöker döda Peleus. Peleus lyckas till slut överrumpla Thetis när hon ligger och sover och hon lovar gifta sig med honom. Skulpturfrisen är nog lite moraliserande och ska lära besättningen vikten av hårt arbete, och att med mod möta fienden.

Till sist har vi det stora galjonslejonet längst fram. Lejonet är hela 4 meter långt och väger 450 kilo. Man har avbildat den mitt i ett språng. I framtassarna håller lejonet fram vasen, vasakärven, krönt med en kungakrona. Klicka här för en bild.

Ett exempel på germansk renässanskonst - en kartusch

Klicka på bilden för en större version

I Vasas amiralskajuta.

Även Vasas däck och kajutor var prydda med skulpturer. I förhållande till de som pryder Vasas exteriör är antalet begränsat. Vi kan ta amiralskajutan som exempel. Amiralskajutan visade sig efter en rekonstruktion vara snarlik gemak och salar på vasaslott som Gripsholm och Kalmar slott. Väggarna i denna kajuta var täckta med ornerade paneler med hermpilastrar och skulpterade lister. Längs med väggarna fanns bänkar ihopbyggda med väggen. Dessa tjänstgjorde också som sängar. Förutom en del skulpturer och ett smyckat skåp var kajutan ganska spartansk med enkla möbler som bord och stolar.

Den finaste av de skulpturer som man påträffat i amiralskajutan är en kartusch som har varit ett överstycke av något slag. En kartusch, eller rullverk, är ett renässansornament. Det är ett flikigt ramverk, ofta använd som ram kring vapen och emblem. Den fint bevarade kartusch som tillhörde amiralskajutan är ett bra exempel på germansk renässanskonst, yppig och formrik. Två tritoner med fiskstjärtar flankerar motivet som föreställer en kunglig krona omgiven av s.k. rullverksvoluter ovantill och två horn undertill. Lägg märke till frukterna i hornen som symboliserar överflöd, välstånd och rikedom. Kungakronan i mitten symboliserar kungen och kungamakten och talar om för betraktaren att amiralen är kungens närmaste man ombord.

Avslutningsvis kan vi återvända till akterspegeln ett ögonblick. Ovanför rodret finns en 1,5 meter hög skulptur av ett lejon som vänder ryggen mot betraktaren. Lejonet ser snett bakåt åt sidan och svansen har den mellan benen. Den står på en grotesk maskaron. Det är frågan om ett motiv från medeltidens föreställningsvärld. Dygdens seger över lasten symboliserat av lejonet som trampar på det groteska huvudet. Detta motiv framställdes ofta med ett helgon eller helgonförklarad kung som trampar på hedendomen eller synden representerat av en drake, ett troll eller dylikt. Lejonet är en gammal heraldisk symbol och den symboliserar här Sverige i färd med att krossa fienden.

Det finns också ett annat sätt att se på lejonskulpturen, ett politiskt sådant. I det splittrade Tyskland var en mängd profetior och spådomar i omlopp på 1620-talet. Protestanterna hade en föreställning om Lejonet från Norden som norrifrån skulle komma och rädda dem undan katolikerna. Profetian kom ursprungligen från den schweiziske naturfilosofen Paracelsus skrifter. Han hade levt ca 100 år tidigare och profetian hade funnits i omlopp en del år. Danmarks kung hade förbundits med den här profetian men efter Danmarks nederlag(se första sidan) 1626 tog Gustav II Adolf över rollen som Lejonet från Norden. Den här profetian var väl känd i Sverige och det är inte konstigt att den ingår i Vasas utsmyckning. Två av kungens lärare, Johan Bureus och Johan Skytte som man tror planerade Vasas utsmyckning, var väl bekanta med profetian.

Lejonet från Norden

Tillbaka till index.