Denna sida senast uppdaterad: 12-6-2006
Böckerna i serien har skrivits under nästan en tioårs period och är sinsemellan ganska olika och varierade. Man bör absolut läsa dem i följd. Den första delen introducerar Alvin, huvudpersonen. Man får vara med när han föds och lära känna detta "magiska" USA. Alvin är ett märkligt barn med oerhörda gåvor. Han har också starka fiender som försöker att ta kål på honom. Alvin beskyddas under den tidiga barndomen av en liten flicka som har förmågan att delvis kunna förutse framtiden. Den första delen, Seventh Son är den klart svagaste delen i serien. Det händer inte särskilt mycket, utan boken tjänar snarare som introduktion till de senare mer händelsemättade delarna. Religion är huvudingrediensen i denna bok.
Del två, Red Prophet blir genast mer spännande och handlar till stor del om indianerna och om hur de skärmas av från de vita efter en tragisk massaker. De "röda" beskrivs som människor som har en direkt och fullständigt naturlig kontakt med naturen. Detta till skillnad från de alienerade vita som betraktar naturen som ett skafferi och som råvarukälla. De "röda" lever i och med naturen, på dess villkor, medans de vita söker omforma den och därmed fjärmar sig från den. För Alvins del blir mötet med indianerna viktigt för hans utveckling.
I den tredje delen Prentice Alvin handlar till stor del slaveriet i de södra staterna. Jag tyckte nog litet bättre om Red Prophet men även denna bok är mycket bra. Den senaste utkomna delen som jag läst heter Alvin Journeyman och är kanske den bästa i serien hittills. Boken beskriver hur Alvins bror Calvin vänder sig emot honom och söker omkullkasta Alvin och hans framtidsvisioner. Napoleon, som tidigare haft en roll i serien, spelar en framträdande roll i denna del. Några nya intressanta personer introduceras bl.a. en engelsk advokat som söker upp Alvin och hjälper honom i en stor rättegång som boken till stor del handlar om. Detta kanske låter tråkigt men jag försäkrar att så inte är fallet. Detta är den absolut starkaste boken i serien. Något som är anmärkningsvärt med dessa böcker är hur olika de är sinsemellan, Card är en man med stor fantasi och med en stor förmåga att porträttera människor. De olika böckerna har olika teman men följer ändå klart en röd tråd, något som vittnar om Cards skicklighet. Heartfire heter den senaste delen. Den är tyvärr inte av samma klass som de övriga fyra och väldigt lite händer i boken. Dessutom blir det väl mycket religions prat för min smak. Man får hoppas att nästa del lyfter serien igen.
Stephen Donaldsons krönikor om Thomas Covenant är klassisk, originell och lämnar ingen oberörd. Antingen ogillar man den eller också uppskattar man att fantasy även kan skrivas på det här viset och vara bra. Den spetälske Covenant kallas till Landet där han tas för en pånyttfödd hjälte. Covenant tror dock inte att Landet finns, han drömmer nog bara... Inte heller vill han vara hjälte, han är ju sjuk. Tack vare den här vinklingen på berättelsen finns det en hel del humor i den här serien. Samtidigt som den är originell, psykologisk, finns också en hel del klassiska fantasy teman. Thomas Covenant måste vara den intressantaste karaktären jag följt i någon fantasyserie. De tre delarna heter Furst Nids förbannelse, Ondskans sten och Kraften som bevarar. Det finns en andra trilogi om Thomas Covenant som jag inte hunnit läsa ännu. Får återkomma till den senare.
Terry Goodkind är
ett av de nya namnen inom Fantasy. Han har skrivit en serie på fyra
böcker som kallas The Sword of Truth.
Första delen heter Wizard's First Rule.
Oroliga tider stundar i de tre kungarikena. Darken Rahl med sin svarta
magi hotar alla och det faller på skogsguiden Richard Cyphers lott
att stoppa honom. Till sin hjälp har han det märkliga svärdet
Sword of Truth. Tillsammans med trollkarlen Zedd, en väldigt rolig
figur, och den mystiska unga kvinnan Kahlan påbörjar han en
resa till de magiska länderna som ligger bortom hans eget land.
Wizard's First Rule
är Terry Goodkinds första verk. Med tanke på att det är
hans första bok är den mycket bra. Huvudpersonen Richard Cypher
genomgår en intressant utveckling i boken och han lär sig att
skillnaden mellan svart och vitt, gott och ont inte alltid är klar.
Goodkind har en lite speciell humor som mest märks i början av
boken. Den uppskattade jag mycket, han skriver med glimten i ögat.
Tonen blir allvarligare längre fram i berättelsen och man får
då även följa Darken Rahl i en del kapitel. Goodkind är
för övrigt riktigt bra på att skildra ondskefulla figurer.
Ibland blir han nästan för grym.
Det finns tre böcker till i den här serien som jag inte hunnit
läsa ännu, men visst kommer jag att läsa dem efter att ha
plöjt igenom Wizard's First Rule.
Goodkind har beskyllts för att ha lånat mycket från Robert
Jordan men det tycker inte jag stämmer. De bägge författarna
är ganska olika. Goodkind har mer humor t.ex. Däremot är
Robert Jordans böcker bättre vad gäller t.ex detaljrikedomen.
De tre följande böckerna i Goodkinds serie heter Stone
of Tears, Blood of the Fold samt Temple
of the Winds. Dessa får jag återkomma
till när jag läst dem.
Goodkinds styrka är kanske att han lyckas skriva episk fantasy med
både bra personteckningar, en del intressanta idéer, spänning,
överraskande vändningar i berättelsen, humor och med
en hel del variation boken igenom. En väldigt jämnstark författare
med andra ord. Det skiljer honom från många andra fantasyförfattare
som inte lyckas skriva lika välbalanserat anser jag.
Robin Hobb heter en författare som skrivit en mycket bra fantasyserie, som inleds med Assassin's Apprentice och följs av Royal Assassin. Den avslutande volymen i serien heter Assassin's Quest. Robin Hobb är en pseudonym för Megan Lindholm. Hon har skrivit flera fantasyromaner under sitt eget namn men de är inte lika bra som den här nya serien. Denna serie är en av de intressantaste jag läst. Böckerna känns mycket genomtänkta och man sugs direkt in i dem. Sedan kan man inte sluta läsa. Handlingen utspelar sig i ett feodalt kungadöme i ett nordligt läge med kalla vintrar. Detta land plågas av meningslösa räder som begås av ett folk som lever på en ögrupp. Dessa öbor har tagit sig för att angripa byar och samhällen vid kusten. De inte bara plundrar och förstör, de tar kusligt nog befolkningens själar. Detta är ett av problemen i kungariket. Ett annat är en makthungrig prins som destabiliserar riket med sina egna planer på att överta tronen från sin far, utan skrupler. Det gäller att hålla samman riket och att hitta ett sätt att stoppa räderna. Personkarakteristiken är bra, det finns en psykologisk insikt och realism i böckerna som tilltalar mig. Handlingen utspelar sig kring huvudpersonen Fitz som är en oäkta son till en prins. Han utbildas till agent och mördare och dras tidigt in i intrigerna som utspelar sig i kungens slott. Hans öde är att bli en katalysator, den som kommer att avgöra kungarikets framtid. Han är begåvad med två olika typer av magi och måste lära sig att behärska bägge. Sedan gäller det att överleva de uppdrag han skickas ut på. Den tredje delen och avslutande delen heter Assassin's Quest Fitz lämnar nu slottet där han växt upp och ger sig ut på en lång resa genom landet. Utan att avslöja något om handlingen kan jag säga att denna bok är av samma klass som de två första delarna. Hobb lyckas förklara alla personernas handlingar så att man som läsare tycker sig förstå allas motiv. Huvudpersonen i serien, Fitz, är visserligen begåvad med magi och en utbildad mördare, men han är inte alls oövervinnlig eller 'perfekt'. Han måste brottas med både sina motståndare och med kluvna lojaliteter. Mycket Fantasy som skrivs vänder sig till en ganska ung läsarkrets, men den här serien kan definitivt uppskattas även av de som har tröttnat på 'barnsliga' Fantasyböcker.
Katherine Kerr har skrivit en serie om landet Deverry, en keltisk fantasyserie med inslag av reinkarnation. Det fyra böckerna i serien heter Silverdolken, Safirringen, Draktronen och Häxvargen. Böckerna, som är bra översatta, handlar om en prins som genom sina misstag orsaker några personers död, bl.a. den kvinna han vill gifta sig med. Dessa personer återföds sedan flera gånger och Nevyn, prinsen som sedan blir trollkarl, måste leva vidare under flera hundra år tills han kan gottgöra dem.
Kerr skriver väldigt bra, och man lever sig verkligen in i handlingen. Magin och inslagen av reinkarnation är inte det som står i förgrunden i serien. Det är istället de fina personteckningarna och den spännande handlingen.
Mervyn Peakes Gormenghast-trilogi är en av de bästa, en gammal klassiker. Mervyn Peake(1911-1968) föddes i kina som son till en missionsläkare. Han gick i skola i Tiensin tills han var 11. Sedan kom Peake till England. Han studerade konst och började göra bokillustrationer. Peake var krigsillustratör under Andra världskriget men fick sluta då han fick ett nervsammanbrott. Peake hade då hunnit bli en betydande konstnär. Han började intressera sig allt mer för att skriva efter kriget. 1946 kom den första delen i Gormenghast-trilogin ut, Titus Groan(sv. Titus Tronföljaren). Sedan följde 1950 Gormenghast (sv. Slottet Gormenghast) och 1958 var Titus Alone(sv. Titus Rymlingen) klar. Peake blev allt sjukare och kunde med svårighet avsluta trilogin. Handlingen utspelar sig i ett ändlöst slott, Gormenghast, som är befolkat av märkliga människor. Alla i slotter lever efter ett invecklat och uråldrigt system av ritualer. Samtidigt är alla starka personligheter. Ritualerna är oftast egenartade och till för sin egen skull. Titus som är tronföljaren till Gormenghast föds och blir så småningom huvudpersonen i berättelsen. Steerpike heter en kökspojke som blir Titus fiende. Handlingen i de två första böckerna utspelar sig i slottet enbart men i den tredje delen lämnar Titus slottet Gormenghast och beger sig ut i världen. Peake har ett mycket fint språk, målerisk. Spänningen byggs upp undan för undan i kampen mellan Steerpike och Titus. Denna bokserie är verkligen en fantasins triumf, mycket originell. I den nya svenska pocketutgåvan, översatt av Åke Ohlmarks, jämförs den med Tolkiens böcker. Detta är ett gammalt beprövat knep för att kränga fantasy-böcker. Det är lite olyckligt i det här fallet eftersom Peakes böcker är mycket olika Tolkiens. Ghormenghast-trilogin har sina egna meriter som inte har något med Tolkien att göra.
Michael Scott Rohans
serie The Winter of the World är väl inte det mesta kända
fantasyverket,
men det tillhör det allra bästa som
skrivits i genren. The Anvil of Ice
heter första delen där man
får följa den unga pojken Alv då
hans hemby skövlas av plundrare från havet och en mystisk man
i sällskap med detta barbarfolk förbarmar sig över honom
och räddar Alv från att bli tagen till träl. Mannen, en
Mästersmed visar det sig, tar honom med sig till sitt ensliga slott
lång i norr. Där lärs han upp till smed men allteftersom
Alv blir äldre börjar han undra vem Mästersmeden egentligen
är... De två följande delarna heter The
Forge in the Forest och The
Hammer of the Sun. De är lika bra som
den första boken anser jag och det är egentligen fråga
om en enda lång bok uppdelad på tre volymer.
I serien finns inte bara människor och olika raser och folkslag och kulturer utan Rohan låter gudar ingripa i händelserna ibland. Man får stifta bekantskap med en rad gudar eller "Makter". Raven heter en av gudarna, han påminner mycket om Oden. Alvs motståndare är Isdrottningen Louhi, en annan av gudarna, som med isens hjälp försöker lägga under sig alla länderna.
Serien verkar väl genomtänkt med ett myller av intressanta detaljer. Rohan har verkligen lyckats skapa en fantasyvärld som känns äkta, vad Tolkien kallade 'Sekundärvärld'. Till varje bok finns det tillägg längst bak med mängder av information om länderna, flora och fauna, gudar och geografi.
Rohan har ett ganska arkaiskt språk, något som jag tycker bidrar till stämningen, men som kanske stöter bort en del läsare. Rohan verkar vara influerad av Tolkien men hans Winter of the World är ändå i grunden ett originellt verk, ofta suggestiv, och den höjer sig långt över nästan alla andra fantasyverk jag läst.
För närvarande (augusti 1998) är
böckerna svåra att få tag på men det verkar som
att serien ska tryckas upp på nytt. Enligt science fiction bokhandeln
håller Rohan på med en ny del i serien. Det får jag återkomma
till.
Sean Stewarts roman Nobody´s Son är en pärla inom fantasy. För en gångs skull handlar det om en enda bok, inte en lång serie romaner som nästan verkar ha blivit ett måste bland fantasyförfattare. Fantasyförfattararna kopierar varandra och sig själva i det oändliga, inte alltid för att utveckla sina ideer och sin fantasyvärld utan ofta för att tjäna mer kulor enligt min mening. Nobody's son är ett undantag. Boken är full av humor och fantasi och är dessutom skarpsinnig och har djup. En man bryter en förbannelse som vilat över en skog långa tider, han mål var att bli en hjälte, att lyckas med det som ingen annan klarat av. Detta lyckas han verkligen med, men det är inte så lätt att vara hjälte och att vara gift med kungens dotter. Speciellt när man är Nobody's son, en man av folket utan blått blod. Stewart verkar vara intresserad av klasskillnader, ett av de teman man finner i boken. Han skriver fyndigt och insiktsfullt om detta.
Tad Williams Har skrivit en lysande serie episk Fantasy kallad Memory, Sorrow & Thorn. De engelska titlarna i serien är "The Dragonbone Chair", "Stone of Farewell" och till sist "To Green Angel Tower" som i pocketupplagan är uppdelad i två delar. Det är alltså frågan om tre olika böcker som tillsammans omfattar ca 3000 sidor. Den svenska utgivningen av dessa böcker är beklagansvärd. Förlaget delar upp Williams tjocka romaner i många mindre volymer för att kunna tjäna en rejäl hacka. Utgivningen av den svenska utgåvan är heller inte klar. Därför bör man, om möjligt, läsa de engelska originalen. Tad Williams har skapat en värld han kallar Osten Ard. Den bebos av människor, alver(som Williams kallar "Sithi" och "Norns"), troll och andra folkslag. Landet bebos dessutom av en mängd märkliga och magiska varelser som sig bör. I landets största stad, Hayholt, härskar kungen, "Prestor John". Denna stad har ett märkligt förflutet eftersom den vilar på resterna av Sithifolkets gamla underjordiska stad. En stad som övergavs av detta folk för länge sedan men som ändå inte är helt ödslig... Kungen dör och en av hans söner tar över styret tillsammans med en märklig och ondskefull präst. Kungens andra son, Josua, en av seriens mest minnesvärda personligheter, slängs i en fängelsehåla under slottet. I slottet bor kökspojken Simon som i första boken antas som lärling av trollkarlen Morgenes som är ledare för en märklig sammanslutning av lärda kallad "The League of the Scroll". Simon lyckas rädda Josua ur sin cell och Morgenes och Simon hjälper honom sedan att fly från Hayholt genom Sithifolkets underjordiska stad. Sedan tar handlingen verkligen fart. Nornornas kung, "The Stormking" har en hemlig plan för att ta över makten i hela Osten Ard. En plan som nu måste avslöjas och om möjligt stoppas. Tad Williams har skrivit den här serien delvis som en dialog med Tolkiens epos har han förklarat. Detta är tydligt i böckerna, men Williams har faktiskt en helt egen stil och hans serie skiljer sig på många punkter från Tolkiens verk. Hans alvfolk, Sithi, t.ex. är inte bara genomgoda som Tolkiens alver utan deras kusiner, nornorna, är fullt beredda att ödelägga hela landet och driva bort alla människor. Vidare utvecklar Williams resonemang om problemet med dubbla lojaliteter som många av huvudpersonerna i serien brottas med. Ont och gott är mer grått hos Williams än hos Tolkien. Tolkiens värld var ju en hednisk sådan, mestadels i alla fall, men Williams har valt att låta den katolska kyrkan finnas med i sitt epos i samma form som kyrkan hade under 1300-1400 talet i Europa. Ett vikingafolk finns också och en variant av det Bysantinska riket. Det finns en lång rad av intressanta personer att följa i serien, min egen favorit var en viss alkoholiserad och tjuvaktig präst. Denne präst är dock mycket mer än han först verkar vara... Williams har även lyckats med konststycket att skriva ett magnifikt slut på serien. Sammanfattningsvis så tycker jag att Memory, Sorrow & Thorn är bland det bästa inom Fantasy man kan läsa, fast den är inte riktigt i samma liga som Tolkiens epos.
Fantasy Finder är en site med många recensioner. Kommersiell men bra.
Författaren Tad Williams egen sida.
Orson Scott Cards officiella hemsida
Science fiction författaren Robert J. Sawyers hemsida
Katherine Kerrs officiella sida
The SF site - en rysligt bra site med många recensioner.