Krönika nr 36 - Denna vecka skriven av: "DaBos"

Ämnet/temat är "Denna krönika är baserad på en verklig...krönika!"

Huvudpunkter

"Snart gör dom film på Ingvar Karlsson liv, där han är en rockstjärna!"

"Denna film är baserad på en verklig händelse" Krönika

Har du sett frasen, "denna film är baserad på en verklig händelse" nånstans. Visst har du det, det står nästan på varje film nuförtiden. Så vad är det med det då. Tja, till att börja med så har jag kollat upp detta med "baserad på en verklig händelse". Det visar bara på att originalmanuset till den sagda filmen, har en grund som refererar till en verklig händelse. Men där alla karaktärer, platser och storyn har ändrats för att passa en bred publik.

Vad som egentligen finns kvar av "den verkliga händelsen" är minimalt liten. Det kan vara från att storyn rör sig runt ett visst hus, eller en viss sorts person. Tex en person med en svårighet, säg handikapp, med vilket han/hon klarade en viss prövning, eller vann över sin över alla förväntningar över ett visst mål som denne satt upp.

Verkligheten ÄR att alla filmer, och då menar jag verkligen alla, som har en "baserad på verklig händelse" skylt över sig, är långt ifrån vad som egentligen hände.

Och detta är egentligen inte så konstigt, ja menar, vem vet egentligen vad som hände när nån nisse räddade ungar ur en brinnande skyskrapa, eller annat krafs som nån filur kände sig manad till att göra; vi vet alla att människor av naturen ändrar och förvränger vad de gjort och sett, till det större.

Nej, kort och gott, "baserad på en verklig händelse" i en film ska aldrig tas på allvar, ja menar, varför behöver dom ens skriva det egentligen, jo, för att sälja filmen bättre. Och även om filmen säkerligen har nån ankring i just en verklig händelse. Så är ändå filmen i helhet allt för oftast ren fiktion.

Sedan som sista strået, jag såg det alldeles nyss, vilket fick mig att skriva om just detta mycket nödvändiga ämne, är den lilla rubriken "inspirerad av en verklig händelse".

Ja, herrehud, måla mig grön och kalla mig Lasse-Maja, men är det inte helt jävla otroligt. Varför skriver dom bara inte "helt påhittat efter idé som kan ha fått sitt ursprung från nånting som en lönnfet filmdirektör sett på nyheterna händelse"

Ähh....jag är skeptisk!

Tackar för orden, och för att du läste dom; Over and out från "DaBos" - tillbaka

Huvudpunkter

"Sprutlackering eller ministänk, Vad får det lov att vara?"

Avslappnade flickor skiter värst.

Jag har alltid varit fin i kanterna när det kommer till att göra nummer 2, att sätta sig ned och skita. Visst kunde jag skratta åt kiss och bajsskämt på tv och det kan jag än idag. Men att vara personen som faktiskt åstadkom de pinsamma ljuden på toaletten var något jag vägrade att vara. En sak är säker, när magen börjar bubbla då är toaletten det rum som måste uppsökas. Som liten var det inga som helst problem med toalettbesöken, då var jag inte medveten om hur lyhört det kan vara mellan väggarna. Men i och med att jag blev äldre började jag sakta men säkert förstå att folk som stod utanför toaletten kunde höra ett eller annat plums i toaletten. Det tog mig fyra år innan jag kunde göra nummer 2, det stora plumset på en utav de toaletterna på jobbet. Men alltid, speciellt om jag visste med mig om att jag var dålig i magen hoppades jag att ingen skulle gå på toaletten efter mig, för att sedan på en gång springa ut med handen för näsan och ropa "Fy fan vad det luktar illa!". Under mina korta förhållanden i det förflutna behövde jag aldrig vara orolig för att gå på toa, då det alltid skedde hemma hos mig och då den jag för ögonblicket kunde ses tillsammans med alltid var hemma hos sig. Men sen träffade jag Magnus och han var en kille jag inte ville träffa då och då. Han var killen jag ville vara hos flera dygn på raken, det å andra sidan visade sig bli mer pinsamt än jag kunnat tro. I början trodde jag att jag skulle kunna hålla mig, men tro mig när jag säger att det går inte att hålla sig en hel helg utan att skita, så vidare du inte förstoppning, eller vill ha det sistnämnda.

Så första gången jag behövde göra nummer 2 hos min pojkvän önskade jag mer än något annat att han kunde höja volymen på teven. Jag satt där inne på toaletten, lät ögonen titta runt i badrummet medan jag kände hur det började bubbla allt mer i magen. Sedan lät det som en kulspruta och ren desperation började jag skratta helt högröd i ansiktet. När det sedan visade sig vara dåligt tryck i spolningen, (detta har verkligen hänt!) fick jag lov att fylla en skurhink med vatten för att kunna skölja ned allt toalettpapper som gått åt, något som gick sakta, sakta. Mitt hjärta satt i halsgropen och jag var livrädd för att vattnet aldrig skulle sjunka undan. Det gick inte åt en eller två utan tre skurhinkar med vatten innan allt var nedspolat. Så borta var beviset, men kvar var lukten. Som tur var fanns det ett badrumsfönster. Jag öppnade glad för att den friska luften skulle rädda mig. Pinsamt nog gnisslade fönstret högt innan det gick upp och ännu värre då jag skulle till och stänga det. Allt som allt tog mitt toalettbesök över en halvtimme och när jag kom ut tittade min pojkvän storögt på mig med ett flin på läpparna.

Jag sade ingenting utan satt mig ned i soffan och fortsatte att se på tv tillsammans med min älskling något rödare i ansikten än jag var innan mitt toalettbesök naturligtvis. Numer har jag blivit mer öppen och toalettbesöken utgör inget hinder för mig. Alla människor måste skita, så är det bara, även fina flickor måste släppa på sig med jämna mellanrum. Sen om det luktar illa, ja va fan, det är ju lite svårt att skita parfym eller hur? Numer när jag skiter hemma hos min pojkvän säger jag alltid innan han ska gå in efter mig "jag har skitit så gå inte in där". Måste han ändå gå på toa dröjer det inte mer än en sekund innan han utbrister "fan vad det luktar skit". Förr skulle jag ha velat dö på fläcken utav en sådan kommentar, men nu skrattar jag enbart även om kinderna kanske är lite rosiga.
Den personliga utvecklingen går framåt, detta är DaBomb som delar med sig utav sina erfarenheter. Komihåg att är du akut skitnödig kan ett toalett besök kännas som värsta orgasmen.

Tackar för orden, och för att du läste dom; Over and out från "DaBomb" - tillbaka

Krönika nr 31 - Denna vecka skriven av: "Magic"

Ämnet/temat är "Är ett märke viktigt?"

Huvudpunkter

"Jippy jag får köpa ett tygplagg för tvåtusen spänn....not!"

Är ett märke viktigt?

Läste i Expressen att paret Beckham skämde bort sina barn. Okej, jag har själv barn, och okej jag skämmer nog bort dom också antar jag (det är mitt privilegium som förälder faktisk).
Men det finns gränser. Man behöver inte bygga en lekstuga stort som ett hus (med garage) eller ge en 2 årig unge märkesjeans för 3000 kr.
Och det var det jag tänkte ta upp.

Hur viktigt är det med märkes kläder i dagens samhälle. Vissa betalar vad fan som helst för det senaste plagget av Levis. Visst, det är bra kvalitet antar jag men jag tror att jag kan få liknade kvalitet utan att betala 800 spänn för ett par brallor. Ännu mer idiotiskt är att man nu kan köpa redan trasiga jeans för samma summa pengar. Då går jag snarare till Myrorna. Jag brukar säga att mina byxor inte får kosta mer än 300 kr och det tycker jag är rimligt.
Samma sak gäller skor också. Måste ungdomar (inte bara dom förståss, bara ett exempel) springa omkring i ett par Nike eller Adidas för 1500 pix bara för att känna sig coola eller är det helt enkelt en bekvämlighetsfaktor.

Men själva grejen med ett märke är att många tror att det måste vara en bra produkt eftersom det är ett känt märke och allt för oftast är svindyrt. Sedan använder man prylen i 3 dar och sen, vips, så går den sönder, och där står man 2000 kr fattigare.

Själv har jag inte den ekonomi att jag kan vältra mig i den lyx som så många tycks ha. Jag fortsätter att köpa mina billiga byxor och inte köpa skor mer än när jag verkligen behöver.

Tackar för orden, och för att du läste dom; Over and out från "Magic" - tillbaka

Tomten???

Tomten känner vi alla till, han är den runda och goa gubben som skrattar så att magen hoppar och älskar barn världen över och kommer med klappar till dom.

Men är det den samma tomten man ser på stan eller den man vill träffa, speciellt när han stinker sprit eller rök…
Eller om han är en "ful" gubbe som tycker om att ha barn i knät (FY)…

Tänk på de stackars barnen som får sina illusioner slagna i bitar i unga år, lider och får eventuella men när de har träffat en sådan tomte i juletider.

Och då har vi inte ens räknat in hans dvärgar eller vad de nu ska vara?
Vem tycker om dessa små älv look-a-like gubb/tant dvärgar som med hemska utseenden, nästan som mini fängelsefångar. Eller att de är så fula så att barnen börjar gråta, och föräldrarna som tycker att det då är fel och tar de gråtande barnen och går.

Nej, man ska bara ha en pappa som går ut för att köpa tidningen och slänger på sig sin fula tomtemask och sedan leker lite fast vi vet att det alltid är han.
Men men, det är tradition så det får fortgå ett tag till…

Så gör er själva en tjänst, ser ni en tomte så ta ditt barn i famnen och lägg benen på ryggen. Då dessa gamla fula/fulla gubbar i juldräkt inte är att lita på!!!

Tackar för orden, och för att du läste dom; Over and out från "ThaLord" - tillbaka