Vi var tre norrbottningar som en kall vinterdag i början av det nya decenniet bestämde oss för att ta en fiskevecka på Irland. För mig som är en inbiten flugfiskare var en fiskevecka på Irland en dröm som gick i uppfyllelse. Drömmen om att resa till den gröna ön började för länge sedan i min ungdom när jag med lite idealistiska och romantiska ögon läste och hörde om den gröna ön. Men av olika anledningar så kom jag inte iväg. Men efter att ha läst om laxfisket och om the May-fly festival så tog längtan överhanden och jag gjorde slag i saken. Att jag fick med några kompisar bidrog väl också. Tyvärr så missade vi festivalen på grund av bland annat skolgång. Men den 13 Juni var vi iväg.

Vi anlände till Dublin Airport på eftermiddagen och efter en del strul med hyrbilen så var vi iväg. Tyvärr så visade dig sig att det var svårare att köra på vänster sida än jag trodde och ovanpå det så hade min kartläsare väldiga problem med att tyda den Irländska kartan. Nåja efter en del strul så kom vi fram till Mullingar där vi sov över. Nästa dag så krånglade vi oss över den gröna ön och hamnade till slut i Foxford ”The Salmon Capital of Ireland”. Vi köpte fiskekort i en liten fisketillbehörsaffär där vi också fick råd om var vi skulle fiska och var det fanns mest med lax för tillfället. Enligt mannen i butiken så fanns det gott om lax i River Moy. På hans inrådan så tog vi och inspekterade  sträckan som han sålt fiskekort till. Medan vi gick efter stranden såg vi både laxar i älven och laxfiskare som fått lax.

Nästa dag så for tre hoppfulla fiskare iväg för att dra upp lax. Men fiskelyckan var inte med oss. Det blev ingen lax den här gången trots alla laxar som hoppade. Det verkade vara gott om öring i älven. men vi var som sagts ute efter lax.

Senare på natten när vi satt på fiskepuben så talade en glad fiskeguide om för oss att om vi ville ha lax så var det bäst att vara uppe kl.: 4 på morgonen för att vara säker på att få fisk . De gällde att se till att man fick en bra plats efter älven innan turisterna kom ner vid 8-tiden och skrämde ut laxen mitt i älven. Han kunde nästan garantera oss fisk om vi gick upp då. Men efter några öl till på puben så kom vi inte upp förrän vid 8-tiden. Vilket var lite för sent.

Vädergudarna ville inte heller vara med oss utan solen sken mest hela tiden. Eller som en Irländsk tidning skrev: ”De enda som önskar sig solsken är väl bönderna”.