Vi kom fram på eftermiddagen och skymningen föll fort. Tyvärr så var inte förutsättningarna de allra bästa. Många fiskare efter denna lilla bäck, där öringarna nästan helt lyste med sin frånvaro. Jag lyckades bara fånga en enda stackars liten öring. Vilket var väldigt dåligt. Nästa dag for vi förbi heliga fallet som liksom de flesta andra vattenfall i Jokkmokks kommun är utbyggt.
Henrik ville testa om det fanns några stora fiskar i magasinet ovanför Heliga fallet. I bakgrunden syns fjällen i Sarek. Det känns lite konstigt att det har byggts stora dammar så nära våra nationalparker. Varje gång jag är upp hit så får jag en konstig känsla i maggropen. Jag kan inte riktigt definiera känslan, men det känns fel när Sarek, vildmarkens vildmark är granne med högteknologi och en jättedamm som är som en våldtäkt i ett jungfruligt landskap.
Ja, det känns som om någon skulle komma på tanken att anlägga ett soptipp alldeles intill ett sjukhus. Alltså helt vansinnigt. Oops. Kom just på att det har de ju gjort här i Luleå. Alltså inte anlagt en soptipp, men istället har de anlagt ett sjukhus intill en soptipp. Och så undrar de varför det luktar. Ja, ja Henrik fick i alla fall ingen fisk i den här dammen.
Vi fann till slut en älv som fortfarande brusade fritt i Jokkmokks kommun och här fick vi fisk. Harren och öringen var väl inte av det största slaget, men ändå: Det var fisk som simmade fritt i en älv som sett ut så här sen istiden. Visst har människan påverkat landskapet även här. Men inte tillnärmelsevis i så stor grad som vid heliga fallet. Här har såren av människans framfart hunnit läka och smälta in i landskapet. Människans påverkan har här skett på ett sätt som inte påminner om en våldtäkt utan om ett mer varligare förhållande till naturen.
