Ur tidningen
Hennes Tecken
Nr 10 1998
byline.gif (1582 bytes)
 

Om "dumskallar" och de obotligt besatta

- Nej, du. Jag är faktiskt dum i huvudet, men tack för de vackra orden, sa hon och smålog litet skevt.

Sannerligen märkligt, tänkte jag. Enligt horoskopet var hon klartänkt och snabb i huvudet. Det upprepade jag för henne, men hon vägrade att hålla med.

Förbaskade envisa Oxe, tänkte jag. Jag påpekade, att hon faktiskt hade hjälpt de andra kursdeltagarna med att räkna ut sina horoskop. Det som för många nybörjare är en stöttesten hade hon fattat direkt. Det gör man inte om man är dum i huvudet!

Då höll hon med om att hon var intelligent. Horoskopet stämde trots allt.

Frågan var då vem som hade tutat i henne att hon saknade intellektuell förmåga. Det visade sig vara hennes mor. Som grädde på moset var hennes svärmor likadan! Att hon nu insett vad de bedrev för spel mot henne, ledde tyvärr inte till någon förändring. Hon var ju Oxe, och en sådan ändrar inte på sig - inte ens om det är fråga om självdestruktiva attityder och livsmönster.

Människans svårighet att ändra sitt beteende kan även ta sig andra uttryck. Som exempelvis hos personer vars kärleksliv handlar om att äga partnern eller att bli ägd av denne. De brukar ha en aspekt mellan Venus och Pluto i sina horoskop och verkar ha en demon inom sig som driver dem in i destruktiva förhållanden. Passionens stormande lågor får dem att tro att den psykologiska besattheten är ett uttryck för sann kärlek. Redan från början är givet att förhållandet kommer att utvecklas till någon slags lidande för båda parterna.

Min "favorit" är underbart förutsägbar. Hon hör av sig så fort hon har en Venus-Pluto-period (exempelvis en transit från Pluto till Venus). Då har hon hittat en ny äktenskapskandidat som hon är helt uppslukad av. Dessutom har hon avpressat honom födelseklockslaget. Min uppgift är att analysera hans horoskop och jämföra det med hennes. Hon vill veta om de passar bättre ihop än vad som var fallet med föregående kandidat och försöker pressa mig till ett entydigt "ja".

Det visar sig snart vara ett hopplöst förhållande. Han älskar henne (säger han), men kommer sig inte för att ta sig ur sitt äktenskap. Min klient är ändå helt övertygad om att han kommer att göra det för hennes skull. Det är som om hon njuter av att lida på grund av att hon inte får vad hon trånar efter - en egen familj.

Hennes horoskop förvarnar om detta beteende. Hon inser att hon upprepar det om och om igen, men kan ändå inte bryta sig loss ur det. Horoskopet pekar alltså ut personliga egenskaper, som är så pass dominerande att de styr hennes liv.

Ett annat mönster är att mannen bedriver ett maktspel mot henne eller att hon försöker göra om honom så att han stämmer in på bilden av hennes idealman. Båda försöker göra den andre till sin Barbiedocka. Förloraren tappar bort sin identitet och går en psykisk död till mötes i förhållandet. Den enda räddningen är att schappa, vilket denna kvinna lyckligtvis gjorde när hon hade hamnat i händer på en man som bit för bit suddade ut hennes identitet. Fast hon försvarade honom länge, trots att hennes vänner talade om för henne hur illa han behandlade henne.

Hon håller med om det hopplösa i sitt beteende men har hittills inte ändrat det. I stället dänger hon i skallen på mig att "du sa att han var bättre än den förra!"

Sådana är alltså vi människor! Astrologin är bra på att peka ut våra egenheter och antyda de konstruktiva utloppskanalerna för dem. Som astrolog är det däremot inte min uppgift att ändra på andras mönster. Jag har ju mina egna att sköta om!


Innehållsförteckningen