Idealisering och modetrender

Neptunus förför oss med drömmen om något som finns långt bort och är bättre än vad vi har idag. Dess zodiaktecken visar tidsandans utopier och modetrender. Omedvetet styrs vi av dem, när vi fantiserar och målar upp våra planer för framtiden och väljer vad vi ska fascineras av. Makten hos dessa ideal visas exempelvis av förförelsekraften hos kommunismen, nazismen, reklamen, Hollywoodfilmerna och eller hjälparbetarens eller de troendes kallelse. Neptunus låter oss lockas av orealistiska drömmar, löser upp allt i en diffus dimma och lämnar oss sedan yrvakna i en främmande värld - lyckliga eller desillusionerade.

Tänk ett ögonblick på det hälsovådliga idealet att tjejer ska vara magra eller den mörka och dystra färgskala som kännetecknat modet hos främst artister. Detta hänger samman med att Neptunus varit i Stenbockens tecken sedan 1984 och att egenskaperna hos detta tecken då har upphöjts till ett kollektivt ideal: ett magert och benigt utseende samt svarta, grå, bruna och mörka färger.

Detta ersätts 1998 av Vattumannens elektriska, violetta och kontrastrika färger. Under 14 år färdas Neptunus genom detta tecken och upphöjer allt som hör hemma hos det till ett nytt kollektivt ideal. Vi får en explosion av experimentlusta med färgskalor, klädstilar och futuristisk design. Det utvecklas ett mode och beteende, som gör att man kan röra sig smidigt i de mest skilda grupper. Nu ska man lyckas med konststycket att följa ett mode som går ut på att inte följa det allmänna modet! Dessutom blir omodernt att ha ett anorektiskt eller grådaskigt utseende (håll ett öga på artisterna så får du se).

Det blir inne att ha avancerade kunskaper samtidigt som man har en bohemisk livsstil. Intresset ökar för allt som är avancerat, framtidsinriktat och en blandning av fakta och fantasi. Massmedia ger utrymme åt nya program som handlar om vetenskap, filosofi, moral, religion, science fiction, samhällsvisioner samt teorier om samhälle och grupper. Kanske kommer tvåloperorna att utspela sig i vetenskapliga eller tekniska miljöer. Vi får nya hjältar, t.ex. teknikern, forskaren, humanisten, uppfinnaren, den nationslöse bohemen eller den udda personen som tror på en utopi.

I massmedia får inslagen om pengar och marknadsanalys maka på sig, eftersom de hör till den gamla innetrenden, som varade under 1984 – 1997 då Neptunus var i Stenbocken. Då lockades vi att tilldela rollen av "frälsare" åt banksystemet, marknaden och de etablerade institutionerna i samhället. "Bara vi marknadsanpassar allt så kommer det att gå bra", intalade man sig. Idag lever vi med de inhumana konsekvenserna av detta, t.ex. inom sjukvården och andra humanitära och ideella verksamheter. Nu har folk blivit besvikna på dessa ideal. Exempelvis betalade många av de gamla sovjetstaterna mycket åt västvärldens finanskonsulter i hopp om att snabbt få det bättre ställt, men i stället står många av dem idag på ruinens brant. Internationella experter har misslyckats med att förutse och varna för de stora ekonomiska nedgångarna, trots att de tagit ordentligt betalt för att ge stater och internationella investerare säker vägledning. Den så kallade ekonomismen har förlorat trovärdighet.

Titlar som bankdirektör eller marknadsanalytiker förlorar nu sin glans. Det är inte längre fint att vara aktieklippare. Från 1998 vänder man sig i stället till Vattumannens representanter i hopp om att de ska rädda situationen och ge oss "frälsningen": experter på vetenskap, kunskap, modern teknik, framtiden och social ingenjörskonst. De nya glänsande titlarna är professor, forskare, humanekolog, sociolog och framtidsinnovatör. Exempelvis kommer kanske vården inte längre drivas efter marknadsmässiga principer utan enligt en vetenskapligt grundad humanism eller utföras av frivilliga idealister.

Förra gången Neptunus var i Vattumannen uppfann Marx och Engels den vetenskapliga socialismen. Idag är det bara ett fåtal länder som försöker hålla fast vid denna ideologi, t.ex. Nordkorea och Kuba. Ungefär samtidigt med Marx arbetade motståndarlägret på att finna vetenskapliga metoder för att organisera arbetet och kontrollera arbetarna, vilket i slutet av 1800-talet kom att kallas "rationell arbetsledning" (engelska benämning: scientific management). Vi har nu att vänta något annat som föregås av ordet "vetenskaplig" eller "rationell". Ska människan ännu en gång glömmas bort bara för att beslutsfattarna hänförs av den vetenskapliga metodikens välsignelser och möjligheter till kontroll?

Individens samhörighet med de traditionella grupperna upplöses ännu mera, t.ex. familjen, arbetsplatsen och hembygden. Den viktigaste gemenskapen kommer att utgöras av ens intressegrupp och vänskapskrets. Hos vissa kan det uppstå en överdriven idealisering av den egna gruppen: "Min grupp är finare än din" eller "Min grupp vet mer om den verkliga sanningen än din". I motsatta änden blir innetrenden att kalla sig världsmedborgare eller att inte ha någon titel alls (detta är typiskt för Vattumannens uppror mot Stenbockens förtjusning i att rangordna allt).