21 november 2009 - okänd avsändare
Igår fick jag en buddhamaskin utan avsändare. Mycket spännande, och mycket snällt framför allt, tack!

Min är grön.

Jag hade aldrig hört talas om buddhamaskiner innan, men den spelar mystiska drones om och om igen, det är mycket meditativt. Läs gärna under länken om du vill veta mer, jag orkar inte upprepa, och för mig är "hypen" eller vad man ska säga helt irrelevant eftersom den gått mig spårlöst förbi, jag tycker bara om att ha en grön låda som låter som filmmusiken till en undervattensfilm och som samtidigt är så hjärtskärande. Jag är inte så mycket för "gadgets", som ni kanske fattat vid det här laget. Men jag gillar verkligen ljud. Att få mystiska ljud av en mystisk avsändare = bra torsdag.

Spelar ingen större roll i sammanhanget, men vem du än är, och min tacksamhet är inte mindre för det, men du har kastat om mina efternamn. Det står förmodligen fel på Eniro. Jag kan sortera min post i barndomsvänner, nutida vänner, och vänner/bekanta via nätet i allmänhet och valsen i synnerhet efter hur de adresserar post till mig. Mina barndomsvänner & familj skriver bara Larsson. Jag heter Andersdotter också, och har förresten hetat det i hela mitt liv (apropå att jag ofta får frågan om det är taget), men det är tekniskt sett ett mellannamn, och egentligen ett "identitetsnamn". En gång fick jag frågan om det inte kändes konstigt att "tillhöra" min pappa genom mitt namn. Inte konstigare än att en släkt har en släktgård, IMO. Jag tänker verkligen inte på mitt namn som att jag TILLHÖR min pappa, lika lite som Nygårds Anna förmodligen känner sig som en inventarie på Nygård. För att ta ett exempel. Men detta är väldigt mycket ett sidospår, som jag nu skrivit dubbelt så mycket om som min nya Buddha Machine.

Svarar Therese E här: Jag förstår fullständigt det där med Nin! Jag har väldigt, väldigt svårt för andra Jeanette Winterson-fans och tycker att de gärna kan hålla käften eftersom de ändå aldrig kommer att fatta storheten så på djupet som jag gör. Haha!

Håller med om att man kanske ska ha en rimlig distans till sin egen förträfflighet vad gäller att tolka text (re: haha!), fast på ett sätt, har inte vissa "läsningar" (som man säger på universitet när man menar analyser och tolkningar) ändå företräde? Visst, att tolka en roman är inte ett absolut värde som ett längdhopp eller en ekvation, men jag tror att du ÄR en bättre läsare av Winterson än rätt många av hennes fans. Nu har jag bara läst en roman av Winterson, Powerbook, och den var bra, och så har jag sett något tv-program med henne som var svinbra. Men jag kan föreställa mig att hon har en liknande kultstatus i somliga kretsar som Nin har i andra, och alla författare som uppnår någon slags kultstatus (och nu menar jag inte kult som i camp, utan kult som i att de har en kult omkring sig) får ju också en hel del tröttsamma fans. Jag kan ju inte säga att man inte får lov att gilla Anaïs Nin för att hon var vacker, hade fina klänningar, bodde i Paris, umgicks med en massa kända konstnärer och författare, dansade spanska danser i fina klänningar (hon var tydligen en rätt medioker dansös, har jag läst på annat håll), hade en relation med Henry Miller eller hånglade med June Miller en eller två gånger. Eller för att hon skrev preciösa och krystade porrnoveller. Det kan man väl få göra. Men jag ger mig själv rätten att tycka att det är ett rätt ytligt skäl att gilla henne, och att man missar hela poängen om man BARA gillar de grejerna. Och jag tycker att du kan ge dig själv rätten att störa dig på Wintersons fans. Jag tycker inte att det är förmätet. Har man närläst en författare i många, många år så lär man göra en bättre läsning än de som bara svänger sig med samma författare som en ikon för en viss livsstil. Så high five på det.