25 oktober 2009 - Legendary Pink Dots på Sing-Sang, Malmö
Jag har gillat LPD sen jag var 18, för jag hängde med syntare. Vill inte påstå att jag var en själv, och jag har aldrig fattat det syntiga med LPD. Det mesta jag har hört har varit psykedelia, typ. Flummig rockmusik med en sångare som låter som en vilsen psykpatient av obestämbar ålder.

När jag bodde i min första lägenhet i Malmö, på Ronnebygatan 15, högst upp, somnade jag till LPD varje natt ett tag. Det gör saker med en.

Mr lysande saxofon, Niels Van Hoorn. 9 lives to wonder och The Maria Dimension är nog mina favoriter. Och Ka-Spels soloskiva Tanith & the Lion Tree.

Saxostund.

Sista suddiga saxbilden. Sen får det faktiskt räcka med röda, gryniga bilder. Jag vägrar blixt på konserter. Fult + störigt mot alla andra.

Hade precis översatt farliga kemikalier i fem timmar och var på ett konstigt humör. Butan är inte grejen att förfesta på. Särskilt inte i skriftlig form.

Jag gillar att den där killen till höger ser ut att dansa med armen långt bakom ryggen.

Christian & Rickard spelar skivor. Eller vad man nu skriver under ett DJ-set annars. Jag gillar de fruktjuicefärgade skuggorna.

Här står vi och fyllnar till. Eller vad man nu skriver under en bild där folk dricker vin och äter färska dadlar.

Dan P tycker att äpplet ser "onaturligt stort" ut.

Fruktstund. (jag verkar enbart tänka på frukt)

Pratstund. (utan frukt)

- Nu vore det gott med en SÅHÄR stor galiamelon.

- Åh nej, jag satte en vindruva i halsen!

Okej, jag ska sluta nu. Ser ni att det flyter färgade noter i luften? Som musik i en serietidning.

Vi kan väl kalla det Självporträtt i industriområde.

Here's the culprit.

Det som är bra med LPD, om vi ska fortsätta med ämnet för kvällen, är Edward Ka-Spels röst, inte haschrocken, eller inte långa psykedeliska solon och jamsessioner i alla fall, det är inte min påse. Det jag vill åt är att deras musik + texter är som att gå runt i en mer eller mindre otäck sagobok.
Gillar låtar som Leper Colony.

Does my eye offend you? Should I roll it down the hill...
Should I wear an iron mask or warn you with a bell?
In quarantine, I stay unseen - I still know how to feel.
And though you never touch me, I am sure nothing ever touches you.
You've no need to defend your actions I can understand.
My mirror wept "surrender", so I threw in both my hands

Minns nån intervju där han sa att en stor del av deras fanbase bestod av psykiskt sjuka flickor. Jag förstår inte alls vad han menar.

Mer disco! Med Grace Jones, en kvinna vid sina sunda vätskor.

Jag minns inte ens att jag har tagit detta. Det oroar mig lite.

HAHA! När jag börjar rita på folk med krita, då vet man att det är dags för kaffe & vatten.

Jag TROR att minen gäller vinet, inte mig. (hoppas)

Fifteen flies in the marmalade. Klaus drank all the lemonade. The guests ate all the bread and I'm hungry...

But will you dance with me, my little pickled herring?

Close your eyes and count to nine, everything will turn out fine.

Disco is as disco does.

Det är nån slags medeltidsdramatik över den där bilden, kan inte förklara.

Nils-Petter & Emma, sitting in a tree, K.I.S.S.I.N.G!

Matta imiterar en banan. Nä, det gör han inte. Jag vet inte vad han gör.

Tror att det börjar bli dags att gå hem faktiskt.

Japp, nu gör vi slag i saken.

Praktiskt nog låg det ett bageri nästgårds. De fattade inte vad "frallor" var, så jag fick översätta med "bullar". Lika delar exotism/ patriotism.

Vi hittade också en skitrökig, avslagen latinoklubb. När vi ville gå in och kolla så bad de om 300 i inträde. Hade ju räckt att säga "Nej, det är stängt."