22 oktober 2009 - Göinge, I'm yours
En gång i somras när det var väldigt varmt, närmare bestämt i början av juli, var jag ute och cyklade. Fan vad varmt det var alltså. HERRE GUD. Dåiallafall cyklade jag upp till Göingeåsens topp, och tyckte att jäsiken vad högt uppe jag är! Högst i Skåne! Fast så var det tydligen inte.

Jag cyklade förbi den här skylten, men jag fattade aldrig exakt vilken väg som ledde till Sösdala. Det fanns en liten väg som sen övergick i en
kostig. Sen fanns det vägen till Ignaberga. Mest ville jag veta hur gammal skylten var. Hittade en likadan med årtal senare, men glömde årtalet.

(Typ 1810 var det nog. 1790. 1810. Nåt av det. Vägskylt från romantiken!)

Sen hittade jag en husgrund och en rostig.. nånting i skogen. Spontanarkeologi! (kan utläsas spontan-arkeologi eller spont-anarkeologi.)

Det var så jävla varmt, ni fattar inte, trodde min hjärna skulle explodera. När jag kom till Tormestorp var det totalt öde. En pizzeria slash livsmedelsaffär var öppen, och de sålde verkligen helkonstiga livsmedel. Bara ättiksgurka från Polen, färgade bomullsbollar, krossad tomat och läsk. Jag köpte läsk. Den var sötad med aspartam, så sen fick jag ÄNNU mer ont i huvudet, alltså som migrän. Jag tål inte aspartam och är idiot.

Det var alltså väldigt fint att cykla, men jag hade samtidigt skitont i huvudet. Kom till den här skitsnygga dubbelbron och vilade lite.

Vid det här laget var jag redo att kasta mig i ån i rena värmeslaget, fastän vattennivån var ungefär så att en Barbie-docka hade bottnat.

Baah me up, Scotty!

Fåren på Hovdala var verkligen så sinnsykt uintresserte av mig.

Får & lamm, glor på avstånd. Moa, står med en t-shirt runt huvudet för att inte totalt krevera i solen, och tar FÅRBILDER. Coolt.

Detta är så fint. Såhär ser Hovdala ut jämt. Ja, in min sinnevärld i alla fall.

Eh, ja. Såhär ser Hovdala slott ut, det är från 1500-talet och bilden är platt och kaess och det finns förmodligen ingen gud, men skit i det nu.

Vakttornet. Det finns kulhorn i porten från 1600-talet, när den lede svensken invaderade. Fast slottet stod kvar, ointaget.

Det torn, som Du här ser stå, förskräckte fienden, då svenskarna skövlade våra fält; kanske tvingade fruktan fienden att fly och vända ryggen, till äventyrs var det även försynens makt i tornet. Till minne av att denna gård skyddades genom detta torn. Då svensken med eld och svärd fientligt härjade hela den kringliggande nejden, försökte han även, sedan staden Wä den 12 jan 1612 blivit uppbränd, att två gånger anfalla denna gård, men lämnade den oskadd och okränkt. Sivert Grubbe har uppsatt detta 1633.

I sin dagbok berättar Grubbe om en resa i Sverige efter fredsslutet, då han träffat en av dem som varit med om överfallet på Hovdala. Denne sade att djävulen själv försvarat gården, ty hur de än sköt på de utsatta vaktposterna hade dessa inte tagit någon skada av det. Grubbe förklarade då för honom att detta inte var så underligt, eftersom skiltvakterna hade varit uppstoppade gubbar.

Citat härifrån: Hovdala slott

Äldsta längan av slottet, från 1511, men tidigare fanns det ett ännu äldre slott här från 1100-talet. Ehrenborg var de sista som bodde här. En lite intressant sak är att Ernst-Hugo Järegårds farmor var hushållerska på Hovdala slott och så småningom gifte sig med Christian Ehrenborg. Ernst-Hugos pappa Ernst bodde inte på slottet själv, utan lämnades bort som fosterbarn till ett främmande par av sin mamma, som från början var piga och sedan arbetade sig upp på slottet. Namnet Järegård är taget, och en teori är att det är en enklare variant av namnet Ehrenborg. En gång försökte Ernst-Hugo cykla den långa vägen och hälsa på sin farmor som han aldrig träffat, men det slutade med att en tjänare körde ut honom.

Ernst-Hugos farfar var en tillfälligt arbetande clown på en omkringresande cirkus som stannade i Ystad, och han och Ernst-Hugos farmor, Johanna Charlotta Lovisa (Lotten) Andersson, senare Ehrenborg, träffades tillfälligt när hon var 18. Så föddes Ernst-Hugo Järegårds pappa.

Slottsdörrar. Tycker att de svarvade dörrar bättre förr, överlag.

Här stannade jag nånstans och plockade luktärter.

Hänt 1681: Den sista dronten dödades. En kvinna i London piskades för att hon engagerat sig i politiken. Man byggde en länga till på Hovdala.

Tror jag har lagt upp den här innan, men den ska väl vara i sitt sammanhang: Alices trädgård! Den heter så.

Jag måste ha varit här.. jaa, kanske inte hundra gånger, men. Jo, nog hundra gånger. Fast när jag var liten var det väldigt öde.

En väldigt konstig sak är att jag aldrig har varit inne i slottet, fastän det är öppet för guidning. Det är faktiskt jättekonstigt.

Det finns mycket fåglar häromkring, jag tror att vi mest har varit ute i naturen. Och så finns det en hotad flodpärlmussla, det tycker jag är skojigt.

Inte alls så att jag inte tar flodpärlmusslan på allvar, au contraire. Men det är ändå lite kul. VÄNLIGEN VADA INTE I FLODEN, akta flodpärlmusslan!

Det här är alltså en jordhåla för typ hästvagnar, tror jag. Jag tycker att den är fin.

Ute i skogen vid husgrunden av en gammal kvarn hittade jag det här fina skåpet.

Nya kvarnen har under ca 100 år inhyst tre olika verksamheter: garveri, mejeri och kvarn. Garveriet hade anor sedan 1600-talet. 1869 omtalas att det byggts om till mejeri. I ovanvåningen fanns mejeristens bostad. Sedan mejeriet lagts ner inrättades kvarn i huset ca 1922. Den elektrifierades 1925 och upphörde 1946. Fram till 1954 fanns också en liten handelsbod i huset. Sedan 1985 är det bara stenmurarna kvar.

Så sayeth skylten. Älskar att man kan hitta skyltar om precis allting. Man går ute i nåt jäkla bräske och så hittar man en skylt om humlor eller så.

Detta har varit mycket fint och bildande, men nu har jag typ 8 km hem och jag är lide hungrig och trött.

Kura skymning. På cykel. Över tallrötter och stenar.

Lake Finja.

Glad Sommar! låt stå.

Car-Wash. Det betyder biltvätt.